»Nämndeman var nummer ett på min önskelista«
Kollegan Ann-Katrin Jorborn var tidigare Finansförbundets förtroendevalda i Nordea. Numera är hon nämndeman i Stockholms tingsrätt.
Varför blev du nämndeman?
– När jag funderade över vad jag skulle göra efter pensionen, ville jag att det skulle vara något för samhället, för personer som behöver hjälp. Nämndeman var nummer ett på min långa »önskelista«. Som nämndeman tillsätts man ju av de politiska partierna, så jag blev medlem i ett av riksdagspartierna (Liberalerna), blev nominerad av dem och senare vald på fyra år. Jag vill göra något där jag tror att man gör skillnad.
Vad är det mest stimulerande med uppdraget?
– Man får lära sig oerhört mycket inom många områden. Förvaltningsrätten hanterar mål som oftast rör enskild person eller företag gentemot stat, kommun eller region. Det kan handla om ärenden kring migration, skatter, psykiatrisk tvångsvård och pension. I tingsrätten hanteras brottmål, som mordförsök, stöld, förskingring och bedrägerier. Som nämndeman ska man inte ska ha juridisk utbildning, utan bidra med erfarenhet från arbetslivet, sunt förnuft och representera Sveriges befolkning.
Och det svåraste?
– Man kan och får inte lägga in personliga känslor och åsikter i hur man dömer, utan gå efter vad som står i lagen. Det är inte alltid så lätt att bortse från känslor.
