Nordea, oljan och etiken

Till stämningsfull musik kliver chefen för Nordeas ansvarsfulla investeringar ut ur det enmotoriga flygplanet i den etiopiska Ogadenregionen. Iklädd solglasögon och blå skjorta ser han sig nyfiket omkring i öknen med ett anteckningsblock i handen.

”Sasja Beslik har åkt till Afrika”, berättar speakern.

Den sju minuter långa filmen om Africa Oil på Nordeas hemsida visar sedan upp ett grillat fårhuvud, en vattenpump och ständigt leende svarta barn och kvinnor. Africa Oils Keith Hill berättar om en ny oljeboom. Beslik om att företaget tar sitt sociala ansvar och förbättrar livsvillkoren för lokalbefolkningen.

Budskapet är solklart: Alla kommer att tjäna på prospekteringen i Etiopien.

Särskilt de som äger aktier.

Det är som om filmen var gjord innan jag och Johan Persson reste in i Ogaden. Som om vi aldrig träffats av de etiopiska soldaternas kulor.

Inte ett ord sägs om att chefen för säkerhet i regionen, vicepresidenten Abdullahi Werar, arrangerat en skenavrättning under den brännande ökensolen medan han fabricerade bevis till en annan berömd film. Inte ett ord om visselblåsaren Abdullahi Hussein, som jobbade sida vid sida med regimen och när han insåg att de låg bakom folkmord, våldtäkter och tortyr hoppade av – och flydde med filmbevis.

Den uppmärksamhet vårt wallraffande i klorna på den etiopiska militären i regionen fick gör att ingen kan säga att de inget visste.

I förbigående berättar Africa Oils Keith Hill i Nordeas film att bolaget vaktas av 250 etiopiska regeringssoldater, i området finns även en division med poliser.

När jag ser filmen får jag känslan av att våra umbäranden för att få fram sanningen i öknen varit helt förgäves.

Samtidigt är jag, trots min subjektivitet, genuint intresserad av hur Nordea ser på problematiken med att föra in resurser i ett krig och investera i ett bolag som samarbetar med den etiopiska militären.

Ett stenkast från Norrmalmstorg strömmar män i prydliga kostymer ut och in genom glasdörrarna. Adressen Smålandsgatan 17 andas allt annat än anspråkslöshet.

Innan jag hinner fram till receptionen blir jag genskjuten av en pressekreterare som leder mig bort till ett tomt mötesrum. Chefen för ansvarsfulla investeringar, Sasja Beslik, hinner knappt slå sig ner innan pressekreteraren lägger fram sin inspelningsutrustning på bordet.

Beslik slår ursäktande ut med händerna.

– Det är inte mitt beslut.

De två dagarnas filmande i Ogaden tillsammans med Africa Oil fick Beslik att dra slutsatsen att bolaget hanterade sina risker väl. Men han är kritisk mot hur oförberett bolaget varit på de förväntningar som byggts upp i lokalsamhället.

Det här är ett område som det finns få oberoende rapporter ifrån, där Human Rights Watch inte får verka, där utländska journalister inte kan resa fritt. Ser du ett problem med att resa inbäddad med oljebolaget i förhållande till vad man får se och inte får se?

– När journalister och FN-organ inte har fri tillgång så är det naturligtvis inte bra, men får vi möjligheter som investerare att besöka ett område och göra den utvärdering vi gör av verksamheten så gör vi det. Det jag bedömer är om de verksamheter vi investerar i kan ta ansvar för de risker som de utsätter lokalbefolkningen och anställda för, säger Beslik.

Medan jag lyssnar tar jag fram datorn och visar ett klipp från SVT-dokumentären ”Diktaturens fångar”, som bygger på material som visselblåsaren Abdullahi Hussein med risk för sitt eget liv smugglat ut.

Beslik säger sig inte ha sett materialet förut.

På skärmen ser man en äldre man berätta om utomrättsliga avrättningar och bortföranden. Sedan visas scener där soldater petar på en död man.

– Var är det här någonstans? frågar Beslik.

Det är i somaliregionen.

– Har det direkt bäring på Africa Oil?

Det är det jag frågar dig. Hur ser du på att den här typen av övergrepp sker i regionen, av samma militära enheter som skyddar bolaget?

– Min fråga till dig är vad har det här för bäring på Africa Oil?

Det …

– Jag har upplevt kriget på Balkan! Jag har upplevt de här sakerna från ganska nära håll, jag är flykting från forna Jugoslavien. Men det jag är intresserad av är vad har det för bäring på Africa Oil?

Den här mannen, du kanske har träffat honom, han heter Abdullahi Werar och är chef för säkerheten i regionen.

– Jag har aldrig träffat honom.

Nej, men det har jag. Han har hållit mig och Johan i öknen i fem dygn. Han har skenavrättat mig. På bilden står han bredvid en soldat från den etiopiska nationella militär-
en. Han är chef för den här styrkan och de här soldaterna som vi ser begå övergrepp.

– Är han chef för Africa Oils säkerhet?

Han är chef för militären i regionen.

– Ja… och?

I den film som du själv har gjort så pratar Keith Hill om att de skyddas av 250 etiopiska soldater?

– Ja, det gör ju… Shell skyddas ju av nigerianska armén…

Men, om vi säger så här, ser Nordea inga problem med att investera i företag som samarbetar med den här typen av militär?

– Nordea investerar i bolag som vi bedöm-
er utifrån deras förmåga att hantera risker. Jag har egentligen ingenting med säkerhet att göra. Jag kan inte uttala mig om det.

Och om det bolaget använder den här typen av människor för att sköta sin säkerhet?

– Då måste det finnas underlag för att de här säkerhetsstyrkorna, som de använder, alltså i relation till de det gör i sin verksamhet begår brott… jag har inte fått den informationen.

Men du känner inte till alla berättelser från regionen om övergrepp, folkfördrivningar och brända byar?

– Jag känner till att det pågår, men jag har svårt att förhålla mig till informationen eftersom jag tittar på vad Africa Oil i sin verksamhet gör på sina prospekteringsplatser. Jag tycker att det som säkerhetsstyrkorna i Etiopien gör eller inte gör mot rebellerna och civilbefolkningen är fruktansvärt, men om ni har en direkt anknytning till Africa Oil, om ni kan peka ut den här människan som står bredvid Keith Hill när de bedriver sin verksamhet och prospektering, då kan jag titta på det.

Jag låter orden sjunka in. Är det först då det blir ett problem för Nordea? När det finns en bild från öknen på oljebolagets vd och en soldat som begår övergrepp?

Vem skulle kunna ta en sådan bild och överleva?

Inställningen att vänta tills brott är begångna känns både daterad och oseriös.   FN:s vägledande principer talar också om vikten om att registrera och rapportera övergrepp. Det som krävs av ett företag är något fundamentalt annorlunda än att vänta till saker och ting går fel och sedan sälja.

Africa Oil är så klart medvetna om att om säkerhetsstyrkor begår övergrepp kan bolaget hållas ansvarigt. Därför lät de en expert på den här typen av dilemman, Hanspeter Heinrich, chef på det Genèvebaserade företaget Safestainable, att ge bolaget råd innan de gick in i Ogaden. Svaret var glasklart. Forskaren avrådde Lundin från att investera i Ogaden: ”De kommer att bli beroende av armén eller tvingas förlita sig på milisgrupper. De kan bli pressade att stödja dem logistiskt och det kan leda till att de en dag tvingas besvara frågor om sin roll i konflikten, eller blir åtalade”.

Jag vrider upp datorskärmen mot Sasja Beslik och visar en utsmugglad film från fängelset i huvudorten Jjiga, där poliser berättar om tortyr, våldtäkter och att fångar dör. På filmen ser man att det är chefen för säkerheten i regionen, vice-presidenten Abdullahi Werar, som leder mötet.

Innan filmen visats klart avbryter Sasja Beslik visningen.

– Jag förstår det här, jag är inte dum, men vad är bäringen på Africa Oil?

Ja, att ni investerar i ett bolag som går in i ett område där vicepresidenten och chefen för säkerhetsstyrkorna deltar i ett möte där man diskuterar tortyr av fångar. Det här materialet har ju fått krigsbrottskommissionen att inleda en förundersökning.

– Jättebra! När den utredningen leder till att Africa Oil döms, eller verifieras för brott mot de mänskliga rättigheterna, då kommer vi att utesluta dem från våra investeringar. Det gör vi alltid. I dagsläget, utifrån det jag sett, är Africa Oil inte ett sådant bolag.

Men här har du den som är ansvarig för säkerheten i regionen, på film, där han begår folkrättsbrott.

– Uppenbarligen, det är det material som ni har.

Men är inte det tillräckligt, han är chef för säkerheten, det här är ingen low life milisledare, han sitter i det etiopiska parlamentet.

– Men det jag behöver är knytning till att Africa Oil medvetet, intentionally, använder sig av det här? För att skydda sig och begå…

Ja, men vilka är de 250 soldaterna som skyddade ditt besök då? Om det inte är de soldater som står under vicepresidentens ledning?

– Jag har inte på något sätt haft kontakt med vare sig säkerhetsstyrkor eller soldater. Jag har bara varit intresserad av vad bolaget gör där. Det är mycket möjligt att säkerhetsstyrkor som de använder begår brott, men jag kan inte göra den bedömningen. Det är det jag försöker förklara. Jag har inte kapaciteten att göra det.

Nej, men andra, som Abdullahi Hussein, riskerade sitt liv för att smuggla ut filmer för att hjälpa dig med den bedömningen.

– Ja, men det är också intressant hur ni jobbar, jag vet vad ni gått igenom och jag har full respekt för vad ni gör, men jag ser inte bäringen på Africa Oil.

Men jag försöker bara ställa en enkel fråga: Ser inte Nordea något problem med att investera i ett bolag som är beroende av skydd av den här typen av militärer?

– Jag har försökt svara och jag svarar igen. Vi investerar i bolag över hela världen som i vissa delar av sin verksamhet har skydd på olika sätt i olika världsdelar. Används det skyddet för att göra folkrättsliga brott och det bevisas, då har vi problem med det. Är det svar på din fråga?

Intervjun går snabbt i baklås. Sasja Beslik blir liksom jag själv allt mer irriterad. Jag över att han inte ser problematiken med att bolaget skyddas av den etiopiska militär jag själv träffat. Han över att jag ställer samma fråga om och om igen.

När jag och Johan Persson reste till Ogaden var vår vinkel inte att desperat söka bevis som skulle hålla i en rättegång för begångna folkrättsbrott eller säga att oljeutvinning leder till fred. Vad vi ville var att resa frågetecken kring vad som kommer att ske när man väl börjar borra efter olja. Se vilka effekter de hade på civilbefolkningen.

En proaktiv journalistik i stället för en anklagande.

Att bolagen är i behov av militärt beskydd är inte resultatet av någon obefogad paranoia. Rebellgruppen ONLF motsätter sig alla planer på oljeutvinning i Ogaden under nuvarande former, eftersom man anser att marken och det som finns under den tillhör folket i området och inte den etiopiska ockupationsmakten. Den 24 april 2007 stormade flera hundra ONLF-rebeller en kinesisk oljeanläggning i Abole och hade ihjäl minst 74 oljearbetare. Human Rights Watchs 108 sidor långa rapport, Collective Punishment, slår fast konsekvenserna: ”Oljebolagen krävde säkerhetsgarantier från den etiopiska staten för att inte dra sig ur, vilket ledde till en explosionsartad ökning av våldet i området. Byar brändes ned, civila greps och torterades, tusentals människor tvingades på flykt”.

Jag minns många av deras historier: Houda, som våldtogs av åtta soldater och fick missfall en månad innan hon skulle föda sitt barn i fängelset, Mohammed som inte kunde sitta eftersom han har fått testiklarna sönderslagna, Abdi som hade svåra bröstsmärtor efter månader av tortyr och Abdullahi som såg sin bror dödas när han vägrade flytta från sitt hem.

Framför allt minns jag en intervju med en flykting som tidigare arbetat för oljebolagen: ”Gode Gud, du som har placerat oljan där, kan du inte vara så snäll och ta bort den igen.”

Måste det gå så långt att bolaget döms i en domstol och svartlistas av FN för att Nordea ska se det som en problematisk investering? Handlar etik bara om att undvika det som är uppenbart olagligt eller handlar det också om det som är omoraliskt?

Sträcker sig inte det moraliska och etiska ansvaret utöver det rent juridiska och folkrättsliga? Har man inte som ägare ett vidare ansvar?

– Det är klart att vi har, men om jag skulle ha någon form av egen måttstock för etiken, då skulle jag av de 7 000 bolag som vi investerar i ha rätt många där jag moraliskt sett skulle ha åsikter. Vi är ingen legal instans. Om det är så att Africa Oil på grund av att de använder säkerhetsstyrkorna inte kan verka lokalt, alltså tjäna pengar, och utvinna olja på ett schysst sätt, då kan de inte bedriva verksamhet, då är det en affärsrisk för mig. Då investerar jag inte.

Så om säkerhetsstyrkorna begår sådana övergrepp så att oljeutvinningen hotas – först då är det ett problem för er?

– Ja, om de begår övergrepp mot lokalbefolkningen, hjälper säkerhetsstyrkorna, eller på grund av säkerhetsbolagens närvaro, presence, då har vi utmaningar i att investera i dem så klart, säger Sasja Beslik.

Finns det inte en risk för att den konflikt som finns förvärras om man går in innan det är fred?

– Jag kan titta på Africa Oils verksamhet och se att de genom sin närvaro skapar ekonomisk utveckling som är en förutsättning för fred om de delar med sig lokalt. Jag ser möjligheter för Africa Oil att bygga infrastruktur: vägar, skolor, vatten- och elnät som bidrar till ekonomisk utveckling som leder till fred.

Men vi greps ju ganska långt inne i Ogaden och forslades med bil upp till huvudorten Jjiga och på de här vägarna råder ju curfew, utegångsförbud. Det är bara militär som får åka på de här vägarna.

– Det är mycket möjligt, de vägar där jag färdades uppfattade jag inte att det var på något sätt restricted för transporter, men bygger man infrastruktur så kan du lugnt räkna med att de kommer att användas för en massa olika saker. Så vad föreslår ni? Att Africa Oil inte ska bygga vägar för lokalbefolkningen, så att de kan förflytta sig mellan A till Ö?

Men varför väntar man inte tills det är fred i regionen, varför har man så bråttom och ger sig in medan det rasar en konflikt?

– Ja, men det här området i världen är ju inte det enda där vi har verksamhet där det råder krig. Ponera så här, att Africa Oil drar sig ut! De är ett av få bolag som har verksamhet där. Vem kommer att kunna åka dit och titta på det här överhuvudtaget?

Men anser du att man kan få ut någonting av en sådan resa?

– Ja, varför skulle man inte kunna få det?

Ja, tror du att de skulle visa missförhållanden?

– De behöver inte visa oss någonting, du, jag har gjort de här grejerna i tjugo år och jag kan se på två timmar ungefär vilka missförhållanden som finns.

Så du kan göra den bedömningen på två timmar?

– På två timmar kan jag göra bedömningen om företaget kan hantera de här riskerna, säger Sasja Beslik.

Varför tror du att det sitter mellan 6 000 och 7 000 flyktingar i läger i Kenya som har flytt från området? Varför tror du att de har flytt?

– Finns det bäring på Africa Oil?

Jag frågar dig varför tror du de har flytt?

– Jag har ingen aning om varför de har flytt!

Är du inte intresserad av att åka dit till lägren och fråga dem?

– Jag har sagt det här 300 gånger nu, jag tycker det är förfärligt att de har flytt från sitt land. Att de har mördats. Jag tycker det är hemskt, och finns det bäring på det bolaget som jag investerar i så agerar jag.

Flyktingarna berättar ju om att det är den etiopiska militären som har fördrivit dem. De berättar också om vicepresidenten.

– Det är mycket möjligt.

Han sköter säkerheten.

– Det är mycket möjligt att det är så och att de här personerna genom sina styrkor, missbrukar den makt de har, men gör de det i relation till det bolag jag investerar i?

Då kan vi ju titta på filmen igen.  Här på bild ser vi presidenten.

– Ok.

Här är säkerhetsstyrkorna.

– Mmmm.

Här diskuterar de begångna brott.

– Ok, fine, var är Africa Oil?

Det här är säkerhetsstyrkor som skyddar de utländska bolagen i regionen.

– Ja, uppenbarligen är de det. Men ge mig anknytning till dem.

Anknytningen är den här mannen, vicepresidenten, Abdullahi Werar, han är det högsta hönset för säkerhetsstyrkorna i regionen.

– Fine, men finns det en direkt koppling mellan dem? Kan jag se en direkt koppling, är det just den här styrkan som begår just de här brotten.

Det finns ju på film där de själva erkänner tortyr, erkänner att människor dör. Det finns på film övergrepp begångna av säkerhetsstyrkor, säkerhetsstyrkorna används av Africa Oil.

– Jag fattar, ni snurrar ju runt det här. Nigerianska säkerhetsstyrkor i deltat begår en massa brott, Shell använder sig av säkerhetsstyrkor, i deltat, hur gör vi där?

Jag frågar dig!

– Och jag frågar dig också!

Men det är ju du som investerat i bolaget!

– Ja, jag har investerat för att jag gör bedömningen i fallet med Shell precis som i det här fallet, så tittar jag på om företaget hanterar sina risker, säger Sasja Beslik och lutar sig tillbaka.

Pressekreteraren lutar sig framåt.

– Jag tror att vi har svarat på den frågan. Ni behöver inte köra samma fråga om och om igen. Vi får väl se citaten innan det trycks.

– Ni har ju er egen inspelning, fräser jag till svar.

Når jag går ut i vårsolen efter intervjun känner jag mig förvirrad. Finns inte kopplingen där eller vill Sasja Beslik bara inte se den?

Tycker alla investerare att det är så enkelt och okomplicerat att samarbeta med den etiopiska militären efter allt vi vet?

Jag ringer upp Carina Lundberg Markow, chef för ansvarsfullt ägande på Folksam.

2012 valde hon att rekommendera Folksam att sälja sina aktier i Lundin Petroleum efter att styrelsen stoppat kravet på en oberoende granskning av arbetet i Sudan och Etiopien. De var inte ensamma. Åtta svenska fonder och institutioner som hanterade våra pensioner sålde mer än 20 miljoner aktier i Lundin Petroleum under 2012.

Eftersom Africa Oil i år planerar att registrera sig på OMX-listan blir det med automatik en tänkbar placering för många förvaltare – om de inte aktivt sätter ner foten. Carina Lundberg Markow kallar situationen för ett ”dilemma” och valde därför att under våren delta på oljebolagets resa för investerare. Men det korta besöket och mötet med några ”byföreträdare” gav inte så mycket.

– Bolaget arbetar väldigt mycket ”hands on”, men det finns inte någon struktur för att hantera de risker som är förenade med verksamheten, säger Carina Lundberg Markow.

Det utsmugglade bevismaterialet som visselblåsaren Abdullahi Hussein tog med sig när han flydde till Sverige känner Folksam väl till. Likaså att Africa Oil själva säger sig förlita sig på etiopisk militär för sin säkerhet.

– Det är naturligtvis ett stort problem som inte talar till deras fördel direkt. Vi har i Folksam etiska investeringskriterier, men huvudspåret när vi arbetar är inte uteslutning utan påverkan. I många fall gör man bättre nytta om man stannar kvar än att välja bort i ett för tidigt stadium, men en del är så klart mer svårsmält än annat. Säkerhetsfrågorna är definitivt problematiska.

När ni säger att ”det inte talar till deras fördel”, är samarbetet med armén av sådan betydelse att det skulle kunna få er att avråda från Africa Oil?

– Vi ser stora risker absolut. Jag kan tycka instinktivt att om man behöver den här typen av stöd från militären tyder det på att det finns stora problem, men det är inte så att vi med automatik säger att vi inte vill ha med bolag som sysslar med olja i Östafrika att göra.

Samtidigt menar Folksam att behovet av utveckling i området är stort och att ansvarsfulla företag kan bidra till en utveckling som kan var till stor nytta för befolkningen.

– Det är viktigt att ett företag inte underblåser konflikter eller genom sin verksamhet medverkar till att mänskliga rättigheter kränks. Vi vill att bolaget ska kunna visa att de innan prospekteringen i Etiopien sätter igång, har ett internt system på plats som säkerställer att verksamheten inte innebär övergrepp på lokalbefolkningen.

Men när aktien i år hamnar på OMX Nasdaq kan ni i det läget gå ut med en rekommendation om att aktivt välja bort den.

– Ja, det kan vi göra, och då skaffar vi oss en lite större risk i portföljerna, men det är en sak som vi gärna tar. Innan dess så prövar vi olika påverkansmetoder. Vi hade möte med dem senast i förrgår och när vi sammanfattade mötet så uppfattade vi det inte som att man hade tagit till sig våra rekommendationer, säger Carina Lundberg Markow.

Om Africa Oil fanns på OMX-listan i dag vilka rekommendationer skulle ni ge?

– Det krävs mer än vad vi hitintills har sett för att jag ska rekommendera dem till kommittén. Vi har inte satt ner foten än, men vår uppfattning är att man inte har de styrsystem, kontrollmekanismer eller rätt policypaket, för att vara ett företag som ligger på OMX. Bolaget har ambitioner och har inlett ett arbete med hållbarhetsfrågor, men de behöver göra en hel del för att bli börsfärdiga.