Pinsamt lite mångfald i branschen
Det är ett stort bekymmer om bankerna i Sverige inte kan rekrytera och locka de bästa för att det finns fördomar, skriver Finanslivs chefredaktör Helena Giertta.
Finansbranschen ligger på plats 35 av 39 i Sverige när OECD listar hur olika branscher står sig när det gäller mångfald. Nästan allra längst ner.
Förutom att det är pinsamt drabbar det enskilda personer, som trots kompetens inte ens blir kallade till intervju för jobb i banken. Många söker sig i stället till utländska banker där bristerna verkar avsevärt mindre i relativa tal, i Kanada till exempel hamnar finansbranschen på plats 11 av 39 och i Storbritannien plats 14 av de 39 branscherna i OECD:s listning.
Det är ett stort bekymmer om bankerna i Sverige inte kan rekrytera och locka de bästa för att det finns fördomar. Det drabbar hela branschen likaväl som det drabbar de som utsätts för fördomarna.
Missad mångfald
Från bankernas sida vet man om problemet, och naturligtvis jobbar varje HR-avdelning med det, men det räcker uppenbarligen inte. På totalen menar en av bankerna att man bland anställda har nästan 20 procent utlandsfödda, mot knappt 25 procent i Sverige som helhet. Men det är högre upp i hierarkin som bristen blir särskilt tydlig.
Eller som en av de intervjuade i vårt reportage säger angående representation i ledningsgrupper och styrelser: »Sätt upp bildkollaget, och kom sen inte och påstå att det inte finns ett problem.«
Anonyma tester i inledningen av en rekrytering håller på att implementeras på SEB och det låter som ett bra verktyg. Men det kommer att krävas mer. Hur ska man ändra kulturen så att man letar utanför sina vanliga nätverk när man söker ny kompetens?
Att högutbildade finansmänniskor söker sig utomlands för att få jobb är ett underbetyg till branschen. Det borde vara självklart för bankerna att spegla hela befolkningen även på högsta nivå.
***
I skrivande stund visar sig moder natur från sin allra vackraste sida. Solen lyser på meterhöga snövallar och temperaturen ligger på behagliga 4 minus. Gräsmattorna böljar som ett hav under snötäcket, och trädgrenarna hänger tunga av snö.
Det är som poesi, en lisa för själen.
Kanske är det också en bild av att det svåra pandemiåret är på väg att ta slut. Vaccinet rullas ut, även om det sker lite knackigt, dödstalen sjunker, om än långsamt.
Vi håller i och håller ut, och jag drömmer om en underbar sommar.
