Vabba och vobba på rätt sätt

Vab, eller vård av barn, innebär att föräldrar har rätt enligt föräldraledighetslagen att stanna hemma från sitt arbete för att ta hand om sitt sjuka barn och samtidigt få ersättning för det. Vanligtvis gäller rättigheten mellan att barnet är åtta månader och 12 år, men kan vid behov även gälla längre.

För att ha rätt till ersättning för vab krävs att man registrerar sig hos Försäkringskassan. Att vabba ger rätt till runt 80 procent av lönen – upp till ett ersättningstak på 46 500 kronor i månaden (motsvarande en årsinkomst på 7,5 prisbasbelopp). De första sju dagarna gäller förälderns bedömning som underlag om barnet är sjukt, men från åttonde dagen behövs ett läkarintyg för att fortsätta få ersättning. Totalt har ensamstående och par rätt till 120 vabbdagar per år. Är man två som delar på ansvaret går det även att vabba halvdagar eller timvis.

I genomsnitt vabbar en familj åtta dagar per barn om året. Enligt Försäkringskassan vabbar kvinnor mer än männen, 61 procent att jämföra med 39 procent. Sett över ett år innebär det att kvinnor vabbar nio dagar per barn, medan det för män är sju dagar. För att skapa en jämlik fördelning är ett tips att diskutera i god tid innan och sätta upp en plan, både med varandra och med respektive arbetsgivare.

Det finns också ett par skyldigheter som är bra att känna till. Förutom det mest basala att föräldern måste vara hemma hos sitt barn är det till exempel inte okej att sitta hemma och arbeta och samtidigt ansöka om ersättning. Sedan måste föräldern alltid tala om för arbetsgivaren innan att den kommer stanna hemma med sjukt barn.

Det är inte bara i hemmet som föräldrar kan begära ersättning för vab, utan även när barnet exempelvis i behov av att träffa en tandläkare eller besöka sjukhus. Det går även bra att någon annan hjälper till och vabbar i förälderns ställe, så länge personen har ett arbete som den avstår och förlorar inkomst ifrån. Det kan vara en familjemedlem men en vän går också bra.

Samtidigt blir det allt vanligare att ”vobba”, det vill säga att föräldern både arbetar hemifrån och tar hand om sitt sjuka barn. När man vobbar ska arbetsgivaren, inte Försäkringskassan, betala vanlig lön och därför är det viktigt att tala om för arbetsgivaren i förväg att man tänker vobba. Om det går att vobba är en bedömningsfråga och beror först och främst på barnets sjukdom. Det är till exempel lättare med ett barn som sover större delen av dagen medan det är mindre lämpligt med ett barn som har kräksjuka. Tänk också på att stämma av med arbetsgivaren om det givet barnets sjukdom är lämpligt att arbeta.

Enligt en undersökning från Unionen vobbar var fjärde anställd när deras barn är sjukt. Samtidigt uppger runt 40 procent att de helst inte skulle behöva arbeta då.De vanligaste orsakerna att så många ändå väljer att vobba beror på att man annars inte hinner med sina arbetsuppgifter, att man inte har någon att lämna över arbetet till och att underlätta för kollegerna, enligt Unionen. Ulrika Boëthius, ordförande i Finansförbundet, menar att vob i vissa fall kan vara en bra lösning, men att det inte får upplevas som ett tvång eller en förväntan från arbetsgivaren.

– Det är medarbetaren själv som avgör om det fungerar att jobba när man är hemma för att ta hand om barnet. Vab är till för barnet och man ska vara tydlig med hur man vill ha det och stämma av med sin chef, säger hon och fortsätter.

– Det är samtidigt väldigt viktigt att understryka att man inte får ta emot lön samtidigt som man tar ut tillfällig föräldrapenning, alltså ersättning för vab. Man måste alltså alltid tänka på att anmäla sådan kortare frånvaro till Försäkringskassan.