Måste bankfolk vara höger?
Varför är alla människor som arbetar i bankvärlden högerfolk? Och hur krampar inte detta kring branschens dagliga arbete och framtidutblick.
På DN kultur skriver författaren Bengt Ohlsson under rubriken; Måste kulturen vara vänster? http://shorturl.se/?RVOJd Just den frågan lär ha slagit många utanför kultursektorn. När de på banken tittar på andra – exempelivs kulturfolk – så är frågan så mycket enklare: Varför bär många kulturmänniskor på ett närmast allergiskt förhållande till högern, storföretag och bankvärlden, undrar de på banken. Många i finansvärlden närmast kiknar när de hör om kulturfolkets fasta hållning i debatter på teaternscener, i konsten, litteraturen, poesin mm. Men inte skrattar bankfolket åt alla högermänniskor på banken.
Finns det gener, miljö eller är det en stilla självpåtagen beklädnad, oavsett politisk kantring? Samma Olsson-fråga i DN borde vi ställa oss, vi som arbetar i bankvärlden. Men tvärt om: Varför måste alla bankmänniskor vara höger?
Som tidigare kulturarbetare (journalist) har jag haft insyn i bägge lägren. När jag arbetade som journalist var journalister i det mesta bara vänstermänniskor. Och det var inte konstigt. Samhället som journalistiken var och är stadd att granska representerades länge av maktspelare som storkapital, banker, adel, präster och kungahuset. Eftersom arbetarna kom ”underifrån” för att utmana just det gamla systemet var det inte heller att konstigt att journalistiken fick samma angreppsvinkel och gjorde armkrok med arbetarrörelsen. Granskningen av själva arbetarrörelsen blev förstås mindre vass, utan det var länge den gamla makten som var den utpekade stora buffel som journalistiken ville fälla.
Men visst har journalistiken blivit mindre vänster. Det märks inte minst senaste åren en granskning av såväl kollektivavtal, LO, hela rörelsen och inte minst socialdemokratiska partiledare som aldrig hade varit möjlig, för bara 10-20 år sedan. På samma sätt tyker jag mig se att hela kultursverige är i dag mer politiskt balanserat än tidigare. Samtidigt som yttersta kulturvänstern också finns kvar.
Men fastare är bankvärlden. Här härskar högern, måste vi tillstå. VD:arna talar alltid först till aktieägarna. Som om spararna knappt finns. Få banker rapporterar kundnytta. Avsättningar till bonusar hörs däremot vida. För högerns cementbakar i bankvärlden tycks var mer djupt rotade. Branschen tycks locka människor som vill sälla sig till makten snarare än de vill förändra den göra banken mer samhällsnyttig. För hur kan vi annars förklara den bristande lyhördhet och oförmåga till förändring i bankvärlden som spararna allt mer högljutt klagar över. Bankvärlden fortsätter istället med ohemula avgifter, otydliga fakta till sparare, krångliga pensionsvillkor, försäljning förklätt till råd, banker vägrar flytträtt och några banker kräver rådgivning för val av ny sparform… Då tycks bankerna tycks vara våra sista bastiljer.
Men kritiken kommer inte inifrån bankerna. Inte ens spararna är förmögna att formulera sig. Utan media hjälper till. Det är tur att media är lite mer vänster, tänker jag. Eller är media kanske just bara samhällsnyttiga? Till och med vår finansminister och finansmarknadsminister framstår närmast som vänster i relationen till dagens bankvärld.
Tänk om bankvärlden fick en tydlig dos vänster. Mer ödmjukhet för okunskap, olikheter, mer stöd och mer service. Vad jag vet så har flera banker och myndigheter inom finansvärlden senaste tiden anställt journalister. Hoppas dessa håller sin kritiska fackla glödande. Det handlar inte bara om svenskarnas privat ekonomi. Hela samhällsekonomin skulle antagligen må bättre av mer vänsterfolk på banken. Tänk en uttalad vänstermänniska med rutig skjorta i styrelserummet vid Kungsträdgården… Och inte bara denna solida höger som vi nu ser. Då skulle pensioner, fondavgifter och bolånemarginaler inte bara vara fråga om intjäning och vinst, utan också samhällsnytta. Då hade svenska sparare fått se andra bullar.
/claes hemberg
