Gå direkt till textinnehållet

Ockupanter kräver svar

Ockupationen av Wall Street har på 1 månad vuxit till en global rörelsen Occupy Together. Och deras brist på agenda, kan mycket väl bli deras starkaste kort. I Kina lär de vara särskilt oroade, då studentuppror tidigare orsakat kaos.

Den 17 september satte sig ett gäng New York-ungdomar sig ned och ockuperade ett område nära börsen. Deras kritik var bred. De ville demokratisera finansvärlden, stoppa bonusar, stoppa social nedmonteringar, minska försvaret mm. Sedan dessa har rörelsen breddats både i slagord, deltagare och antalet platser. Först spreds den i USA och har senaste tiden även märkts i Rom, Kalmar, Berlin, Sergels torg och 100-tals andra platser i världen. Och 100 000-tals lär nu har ställt sig bakom liknande paroller.

Deras agenda har varje vecka blivit allt bredare. Detta har fått många att avfärda demonstranterna. Men lyssnar vi så hör vi att ordet ”girighet” kommit i fokus. Och här får bank- och finansvärlden sig en rejäl skopa ovett. Många lär tycka att ordet ”girighet” är absurt brett som kritik och slagord, men kanske är ockupanterna snarare på väg att samla sig kring en kärna, som inte liknar traditionell politisk retorik. För ordet girighet kan samla både bönder, arbetare, busschaufförer och webbdesigners.

Vi måste förstå demonstranternas utgångspunkt. De är många gånger människor som förlorat jobb, studier, pensioner och dessutom framtidshopp. De tycker att etablissemanget spelat bort våra pengar och vårt samhälle. Vad demonstranterna ofta talar om är kravet på attitydförändring. De vill se etablissemanget förklara krisen, förklara kostnaderna och vägen framåt. Utan att dra egna politiska växlar…

Men hittills bemöts demonstranterna mest inte alls. Istället talas det om G20-möten, tobinskatt eller brandväggar. Politiska ledare vill bli omvalda och undviker att erkänna sin skuld. Vi i bankvärlden är också medskyldiga. Branschen har genom årtionden sålt obegripliga sparformer till hutlösa avgifter och banken tjänar mer än spararen på hennes pension… Inte konstigt att folk är förbannade, och drar alla över samma kam. Även om inte höga bankavgifter är grogrunden till dagens misstroende, så uppfattas det som en del av etablissemanget.

Nu behöver såväl politiker som banktopparna erkänna misstag och komma med riktiga svar, innan demonstrationerna kanske utvecklas på ett mer destruktivt sätt och blir rentav våldsamma. Inte för att de själva vill bli våldsamma, men vi har så många gånger sett hur unga politiskt intresserade blivit närmast kidnappade av aggressiva grupper.

Under tiden svarar politiker med att skylla ifrån sig. ”Demonstranterna är förbannade på finansvärlden” säger politikerna och finansgubbarna säger gärna det omvända. Så flyttas fokus från ansvar och lösningar till tom retorik och de väcker än mer agg i omvärlden.

Istället talar demonstranterna om att den arabiska våren var bara en början. Nu är det dags för en omvälvande vår i politik och finansvärld. Detta borde få politiska ledare och finansindustrin att bäva. Än bättre om de också agerar! Och förklarar, förklarar, förklarar… så att många slutar känna sig lurade!  /claes hemberg

Mest läst

Finansförbundets krönika

"Jag kommer att gå och rösta den 9e juni, och jag kommer välja ett parti som tror på partsmodellen och står upp för demokratin. Genom ett högt valdeltagande ökar vi i Sverige vårt inflytande i viktiga samhällsfrågor", skriver Ulrika Boëthius.
»Gör dig redo för EU-valet«
»Varje bransch som står utan en fackförbundstidning är mer sårbar för korruption, oegentligheter och missförhållanden«, skriver Finanslivs chefredaktör Axel Andén.
Några slutord