Finansliv https://www.finansliv.se Bank, försäkring och finans Fri, 20 Sep 2019 09:07:44 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.2.3 Nischbankerna som tar högriskkunderna https://www.finansliv.se/artikel/nischbankerna-som-tar-hogriskkunderna/ Fri, 20 Sep 2019 09:05:20 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31846 Storbankerna har ökat digitaliseringstakten de senaste åren. Digitala lånelöften numera är en hygienfaktor, men att skapa en sömlös och helt digital process är inte kompromisslöst. Utvecklingen har tvingat bankerna att ställa hårdare krav på kunderna, vilket gör att allt fler faller utanför storbankernas låneramar. Det menar Tomas Netz, operativ chef på Bluestep Bank i Sverige. Bluestep är en av aktörerna dit kunder vänder sig som fått nej från storbanken. Typkunden kan exempelvis vara deltids- eller projektanställd, egenföretagare, utlandsfödd med en begränsad historik eller som har en utmanande livssituation.

– Min bedömning är att storbankerna kommer fortsätta göra ett bra jobb, men att vi kan komplettera och förse den andra delen av marknaden, säger han.

Enligt en undersökning Bluestep gjort tillsammans med Sifo har 25 procent av befolkningen haft en annan anställningsform än en fast anställning. Samtidigt svarar 45 procent att de tror att de kommer ha en alternativ anställningsform någon gång under sitt yrkesliv.

– Det gör att allt fler kan stöta på problem hos sin traditionella bank trots att de har god ekonomi. De situationerna kräver att man sätter sig in i deras situation närmare. Här tror vi att vi kan ta andelar i takt med att vi ser ändrade beteenden hos kunderna, men även få in kunder som i dag inte har ett bolån, fortsätter han.

Nordax Bank är en annan aktör som det senaste året gått på offensiven för att etablera sig på marknaden. Johan Engkvist, bolånechef på Nordax, säger att det behövs fler aktörer för att möta behovet.

–  Det var därför vi gick in, inte för att utmana storbankerna utan för att komplettera dem i nischer där de inte ger tillräckligt bra service. Vår förhoppning är att kunna ta betydande delar av den här delen av marknaden i Sverige och i Norge, säger han.

Bolånemarknaden är totalt 3 300 miljarder kronor. De Finansliv pratat med har svårt att säga exakt hur stor marknaden är, men att potentialen ligger runt 5 procent av den totala stocken.

En stor skillnad mot storbankerna är att handläggningstiderna är betydligt längre.
Eftersom kundernas situation överlag ser olika ut krävs ofta extra kompletteringar och underlag. Vid varje ansökan bedöms inkomstform och belåningsgrad, men viktigast är återbetalningsförmågan.

– Vi lägger mycket mer tid på varje kund för att få en klar bild av kundens återbetalningsförmåga. Vi jobbar på hur vi kan digitalisera delar av processen, men för den stora massan behöver vi hantera förfrågningar manuellt, säger Johan Engkvist.

Både Bluestep och Nordax förväntar sig inga långvariga relationer med kunderna utan räknar med att de lämnar efter ett par år. Snittkunden på Bluestep stannar runt tre år, medan kundrelationen varar runt sju år på en traditionell bank.

– Vi här för att hjälpa dem i stadiet när de inte får hjälp, säger Tomas Netz. Vi binder inte in kunderna, utan de är här några år och stannar så länge de vill och behöver.
Affärsmodellen ställer krav på en stadig ström av nya kunder, något Johan Engkvist håller med om.

– Vi räknar med att kunderna ska lämna oss. Såklart önskar vi att kunderna ska stanna så länge som möjligt, men vi kan inte konkurrera med storbankernas erbjudande. Det gör att vi hela tiden behöver ett inflöde, säger han.

Genom åren har det riktats skarp kritik mot nischaktörerna för att utnyttja människor som inte får lån hos banken genom att ta en väsentligt högre ränta. På Nordax varierar räntan mellan 3,5 upp till 9 procent och snittet är 5,2 procent. Tomas Netz kan inte peka på en snittränta, men säger att kunden i snitt har en kostnad runt 5 400 kronor per månad. Bolagen pekar på tre faktorer som ligger bakom prissättningen.

– Bryter man ned kostnaden är vår upplåning mycket dyrare än för storbankerna, servicenivån är högre då våra kundprocesser hanteras manuellt och vi tar också en högre risk, vilket vi tar betalt för, säger Johan Engkvist.

– Vi jobbar med att få en billigare finanseringsbas, men vi har högre kostnader för varje lån vi lägger upp och lånen kräver mer hantering, säger Tomas Netz.

Finansliv har tidigare skrivit om de nya fintechuppstickarna som i fjol lovade att sätta hård press på storbankernas marginaler. Så här långt har det löftet inte infriats. Finansieringsproblem, tekniska frågetecken och skepsis från kunder att lämna sin bank har fått investerare att dra öronen åt sig. I stället är det mellanstora aktörer som har börjat nagga på storbankernas marknadsandelar.

Johan Engkvist säger att det märks en ökad konkurrens även inom nischen för högriskkunder.

– Det är fler som rör sig inom nischen sedan vi gick in och det har skett en viss prispress. Jag tror det är positivt för marknaden och för kunderna att det är fler som jobbar inom nischen. Fler aktörer ger både bättre produkter och bättre erbjudanden.

]]>
»Vi hade inte överlevt utan finanskrisen« https://www.finansliv.se/artikel/vi-hade-inte-overlevt-utan-finanskrisen/ Wed, 18 Sep 2019 09:04:16 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31838 Stockholm. Det är en tidig höstmorgon den 15 september 2008. Klockan är 04.30 och solen har sakta börjat resa sig över takåsarna. Det ser ut att bli en fin dag. Staden sover fortfarande tryggt – ovetande om vad som snart ska hända.

Inne på SEB:s huvudkontor på Kungsträdgårdsgatan 8 sitter analytikern Johan Javeus och hamrar på tangentbordet. Det är bråttom. Bankens morgonbrev måste ut innan marknaden vaknar. Texten är klar och han trycker in rubriken: »Liemannen tog Lehman«.

Lehman var ett symptom på något större

I sista stund mildrades utskickets rubrik, men det gjorde inte faktumet mindre sant. Den här morgonen vaknar världen upp till ett nytt finansiellt landskap. Lehman Brothers, en av USA:s största och mest anrika investmentbanker, är i konkurs.

På andra sidan jordklotet befinner sig Johan Malm, ansvarig för institutionell försäljning på Öhman Kapitalförvaltning, på investerarresa i Indien. Vid tidpunkten går inte verksamheten särskilt bra, och så har det varit under en längre tid. Erbjudandet spretar och organisationen är för stor i relation till det kapital som bolaget förvaltar. Situationen är ansträngd, men det ska snart bli ännu tuffare.

– Det var en abstrakt känsla att befinna sig på kundresa samtidigt som marknaderna var i fritt fall. Vi satt tidiga morgnar och sena kvällar i telefon och pratade med oroliga kunder i Sverige, säger han.

Stabilare på gång? Nya regelverk och ramverk som implementerats de senaste tio åren ska göra bankerna stadigare i en ny kris. Illustration: Emelie Zetterberg

​Konkursen i Lehman Brothers blev startskottet på den finanskris och chockvåg som sköljde över världsekonomin 2008–2009. Investmentbanken var en av många som i stor skala gjort affärer med så kallade subprimelån, alltså gett ut bolån med lockränta till kunder med tvivelaktiga kreditvärden. Det var länge en mycket lönsam affär. De första åren efter millennieskiftet slog priserna på bostäder och fastigheter successivt nya rekord och lånen kunde på det viset rullas vidare och räntekostnader och amorteringar kunde skjutas på framtiden. Men när bostadsmarknaden vände nedåt 2007 förändrades spelreglerna. Kostnaderna steg dramatiskt och bolånetagarnas betalningsförmåga försämrades snabbt. Kombinationen med en vikande arbetsmarknad gjorde till slut situationen ohållbar. Bolånen föll likt dominobrickor och kreditförlusterna skenade. När staten sedan meddelade att den inte skulle komma till Lehmans undsättning fanns det längre ingenstans att gömma sig.

Men allt var inte bara Lehmans fel. Redan 2007 höjdes varningsflaggor för att amerikanska investmentbanker hade problem med de riskfyllda subprimelånen. Värst var det för Bear Stearns. I mars 2008, trots nödlån från den amerikanska staten, gick banken i konkurs. Turbulensen fortsatte och nådde sin kulmen strax efter sommaren 2008. Aktörer i sektorn föll nu som dominobrickor. Merrill Lynch togs över av Bank of America, Fannie Mae och Freddie Mac räddades av staten och försäkringsjätten AIG gick i konkurs. Strukturomvandlingen i den amerikanska bankmarknaden var enorm. Sammanslagningar och uppköp som annars hade tagit flera år genomfördes i termer om veckor, i något fall på bara ett par dagar. Enligt Martin Blåvarg, då chef för kreditrisker på Handelsbankens riskkontrollavdelning, var Lehmans konkurs därför inte alltför oväntad.

– Det var en stor händelse, men det var en av många i en kedja av händelser som pågått under en ganska lång tid. Lehman var ett symptom på något större. Det hade också kunnat bli en annan bank som utlöste krisen.

Vad som däremot skulle chocka marknaden var ringarna på vattnet som Lehman orsakade. Det blev snart uppenbart att problemen inte skulle stanna i USA och i ett försök att säkerställa att inte stå näst på tur började banker världen över att samla på sig likviditet. Med rädsla för att göra affärer med fel bank och bli sittande med »Svarte Petter« slutade sedan banker och kreditinstitut abrupt att låna ut pengar till varandra. Begreppet motpartsrisk gjorde sig nu brutalt gällande och det tillfälliga kreditstilleståndet fick världsekonomin att tvärbromsa. Johan Javeus menar dock att problemen inledningsvis inte var så allvarliga som krisen gav intryck av.

– Det som mer än något annat förvärrade krisen och spädde på osäkerheten var att alla misstänkte varandra för att vara nästa Lehman. Ingen visste vilka problem grannbanken hade och ingen vågade lita på någon, säger han.

– Vi hade inga materiella exponeringar mot Lehman Brothers eller mot dåliga subprimelån som andra banker i Europa och vi hade ingen betydande verksamhet i Baltikum. Ändå stod vi mitt i krisen och försökte bedöma hur vi kunde drabbas.

– Finanskrisen visade hur beroende alla i systemet är av varandra, säger Martin Blåvarg.

Bilden av krisen. Lehman Brothers-anställda på väg ut från kontoren, här i London 2008, har kommit att bli sinnebilden av finanskrisen 2008-2009. Foto: TT

​Det dröjde in i oktober innan centralbanker och stater visade att de skulle backa upp systemet. Åtgärderna kom från flera håll. Störträntesänkningar, stödköp av statsobligationer och omfattande räddningsaktioner där USA:s finansminister Henry Paulssons paket på 700 miljarder dollar är det mest omtalade. Dessutom försåg centralbankerna marknaderna med likviditet. I Sverige var exempelvis den viktiga dollarn en bristvara, varpå en nödlina upprättades mellan Federal Reserve och Riksbanken som sedan kunde förse bankerna med amerikansk valuta.

Bolaget hade sålts, lagts ned eller skalats ned

​Det skulle dock visa sig att första hjälpen dröjde för länge. Under senhösten började krisen få fäste i världsekonomin. Först föll de systemviktiga bankerna på Island och Irland vilket i praktiken gjorde länderna konkursmässiga. Kort därpå skördades det första svenska offret i Carnegie som fick banktillståndet indraget av Finansinspektionen.

Utvecklingen följdes av nyemissioner från alla storbanker (förutom Handelsbanken) som på ett par månader tillsammans tog in runt 70 miljarder kronor. Djupast var krisen i Swedbank vars problemdrabbade verksamhet i Baltikum hade satt bankens överlevnad på spel. Allt fler oroliga kunder började nu höra av sig till Swedbanks kundtjänst. Var tillgångarna säkra och vad skulle hända om banken gick i konkurs?

– Det var en väldigt svår period att ta sig igenom. Det var påtagligt att det även fanns en stor oro internt för vad som skulle hända med jobben om aktiekursen kollapsade, berättar en anonym källa för Finansliv.

I takt med att krisen eskalerade förvärrades läget även för Öhman Kapitalförvaltning. Stora aktievärden utraderades samtidigt som en betydande skara kunder tog ut sina pengar. Runt november–december gick det inte längre och bolaget sjösatte ett stort kostnadsbesparingsprogram. Situationen gjorde det svårt att veta hur man skulle förhålla sig, menar Johan Malm.

– Vi behövde dels hantera kunder som var oroade över sina sparpengar, men samtidigt visste man själv inte om man skulle ha jobbet kvar, säger han.

Bolaget fortsatte att förlora pengar och under våren 2009 var det förvaltade kapitalet nere på en ny bottennivå. Vid den tidpunkten fick Johan Malm som relativt ung och fortfarande oprövad frågan att ta över som koncernchef.

– Det är klart jag funderade om det var värt det, men tänkte att om det går åt skogen så kommer ingen att klandra mig. Samtidigt var det en jättechans och jag hade sannolikt inte fått den möjligheten någon annanstans.

Bolaget genomförde en rad åtgärder. Delarna i bolaget som inte genererade tillräckliga intäkter stängdes ned och fokus flyttades till försäljning och kundrelationer, vilket skulle visa sig lyckosamt när marknaden väl vände. För vände gjorde den så småningom. I maj 2009 lade amerikanska finansdepartementet fram en omfattande stressrapport som visade att situationen började stabilisera sig och att bankerna inte längre var i behov av mer kapital. Martin Blåvarg på Handelsbanken minns händelsen starkt.

– Det var först då man verkligen kände att det här kommer fixa sig, säger han.

Johan Malm gör ingen hemlighet av att det var jättetufft när det blåste som värst. Samtidigt menar han att Öhman inte hade överlevt utan finanskrisen.

– Stålbadet gjorde att vi fick ordning på verksamheten. Annars tror jag ärligt talat inte att bolaget hade funnits kvar och vi hade inte varit där vi är i dag. Bolaget hade sålts, lagts ned eller skalats ned, säger han.

Tufft när det blåste. Johan Malm, Öhmangruppens koncernchef minns när krisen eskalerade. Samtidigt säger han i dag: ”Stålbadet gjorde att vi fick ordning på verksamheten”. Foto: Ylva Sundgren

När dammet lagt sig summerades den värsta krisen sedan depressionen på 30-talet. Stockholmsbörsen kollapsade, kronan rasade, arbetslösheten sköt i höjden och exporten stannade av. I Sverige försvann runt 1 800 storbanksjobb, på koncernnivå runt 6 000, enligt Bankföreningen.

Finansförbundets ordförande Ulrika Boëthius minns oron bland de anställda. Skulle krisen komma till Europa, skulle det bli som för de anställda på Lehman? Det var illa under ett par månader, men hon påpekar att det aldrig mynnade ut i något katastrofläge. Annat var det på 90-talet då det var stora uppsägningar och turordningslistor.

– Den här oron som många kände för sina jobb, den realiserades inte. Det var inga stora uppsägningar på grund av arbetsbrist och vi såg inte att arbetslösheten ökade genom ökade utbetalningar i vår A-kassa. Visst fanns det fall på individnivå, men samtidigt menar jag att bankerna var så väl rustade de kunde vara, säger hon.

Martin Blåvarg på Handelsbanken är inne på samma spår och pekar på att den svenska banksektorn tillsammans med Australien och Kanada klarade sig bäst genom krisen. För svensk del tror han att erfarenheterna från 90-talskrisen var en viktig orsak till det.

– Det var mycket värre då och effekterna var mycket större då stora delar av banksystemet behövde räddas av staten. De svenska bankerna hade överlag gjort en enorm resa sedan krisen på 90-talet fram till 2008 och tagit ned sina risker väsentligt, säger han.

Hösten 2009. G20-ländernas finansministrar och centralbankirer har samlats i Pittsburgh, USA. Ämnet på dagordningen är finansiell stabilitet. Hanteringen under krisen att antingen låta banker gå i konkurs eller låta skattebetalarna rädda bankerna, vilket skapat stora hål i staters budgetar, hade inte fungerat. En ny strategi behövdes.

Under konventet beslutades tre saker; mer transparens inom derivathandel, hårdare kapitalkrav (vilket senare realiserades i Basel 3-överenskommelsen) och ett nytt regelverk för att hantera banker i kris. Det sistnämnda ramverket kallas resolution och gör det möjligt att hålla igång bankers centrala funktioner som lån och betalningar.

– Den stora skillnaden mot tidigare är att det är aktie- och långivare, inte skattebetalarna, som får stå för notan vid en kris, säger Pär Holmbäck, tillförordnad avdelningschef för finansiell stabilitet och konsumentskydd på Riksgälden. I Sverige är det Riksgälden som har ansvar för resolution, vilket Finansliv tidigare skrivit om.

För att ramverket ska fungera utan statlig inblandning krävs att bankerna som Riksgälden ser som systemkritiska, i nuläget nio stycken, har en viss andel nedskrivningsbara skulder och eget kapital, tillgångar som kan användas för att göra en så kallad »bail in«.

– Det var en ökad arbetsbörda som var mycket märkbar

Om en bank inte är livsduglig har Riksgälden mandat att gå in och tvångsförvalta banken. Inom ramen för det kan myndigheten genomföra en omstrukturering av balansräkningen och skriva ned skulder för att täcka förluster.

– I praktiken innebär det att aktie- och fordringsägarna får bära förlusterna medan skattebetalarna skyddas, säger Pär Holmbäck.

Pär Holmbäck, tillförordnad avdelningschef för finansiell stabilitet och konsumentskydd på Riksgälden. Foto: Oskar Omne

För att säkra sådana tillgångar har bankerna börjat ge ut obligationer med högre ränta, men där det tydligt framgår att investeraren bär mer risk. I Sverige blev SBAB tidigare i år först ut och lånade sammanlagt in runt tre miljarder kronor. Tanken är att svenska banker ska emittera »betydande belopp« fram till 2022. Per Holmbäck menar att det finns ett stort intresse för bankernas obligationer.

– Alla investerare säger ensidigt att de är väldigt benägna att köpa obligationerna. Vi ser inget problem att marknaden ska absorbera volymen som svenska banker ska ge ut.

Ramverket har kommit längst i USA som har en bred bas av mindre banker (stora med svenska mått) och i Storbritannien, men systemet har även prövats i skarpt läge i Europa. 2017 såldes Banco Popular – då en av Spaniens största banker – till Santander utan att tillföra skattemedel.

– Det är rättvist att säga att USA och Europa kommit något längre, medan länder i vissa delar av Asien och i Sydamerika har en bit kvar. Det viktigaste framåt är att bankerna börjar emittera obligationerna och kommer upp i betydande volymer.

Många europeiska storbanker har länge dragits med lönsamhetsproblem och växande kreditförluster. Har investerare varit beredda att köpa obligationer från de bankerna?

– Ja, de har kunnat emittera och det har skett investeringar i spanska, italienska och tyska banker, men det har varit dyrare för många av de bankerna än för andra. Det ska få konsekvenser om man är en bank som bär mer risk medan välskötta banker ska premieras.

Är finansbranschen säkrare i dag än för tio år sedan?

– Ja, det vill jag bestämt påstå. Svenska banker är välkapitaliserade, de tjänar pengar och har i grunden sunda affärsmodeller även om vi sett en del avarter på sistone. Det kan alltid bli bättre, men vi har kommit en ganska bra bit på vägen, säger Pär Holmbäck.

Pär Holmbäcks minne från krisen

”Jag var student när krisen successivt började bryta ut 2007-2008 och gjorde bland annat praktik i London på våren 2008, bara några veckor efter att Bear Stearns hade fallit. En erfaren chef på en av de banker jag praktiserade på konstaterade att hon ”sett kriser förr” och att hon nu var säker på att det värsta var över. Så blev det inte riktigt. De här åren inpräntade betydelsen av finansiell stabilitet väldigt tydligt hos mig”.

Det råder inget tvivel om att vågen av nya ramverk och regleringar (bland annat inom penningtvätt, kapitaltäckningskrav, personuppgiftshantering och ökat konsumentskydd) som implementerats det senaste decenniet är finanskrisens arv.
Den informella siffran säger att den samlade dokumentationen från nya regleringar ligger på runt 60 000 sidor. Samtidigt har det varit bråttom att få de nya lagarna på plats. De ökade kraven har dragit upp bankernas kostnader, men har framför allt hamnat i knäet på de anställda, menar Ulrika Boëthius.

– Regleringarna kom i en sådan takt och de skulle genomföras så snabbt. Personalen skulle lära nytt, licensiera sig, dokumentera på nya sätt och ställa jobbiga och komplexa frågor till kunder. Arbetet tog oerhört mycket längre tid och krävde samtidigt väldigt mycket manuell hantering.

Hon pekar på Basel-3 reglerna som exempel. Tidigare räckte en rapport på 25 sidor en gång i kvartalet. De nya reglerna förutsatte kapitaltäckningsrapporter på 500 sidor en gång i månaden.

– Det var en ökad arbetsbörda som var mycket märkbar. Det säger sig självt att i ett sådant fall behövs massor med människor för klara av att hantera kraven. Men så blev det inte alltid. I stället skulle samma eller till och med färre antal personer klara arbetsbördan, säger hon.

Så hur nära är vi en ny kris? Det pågående handelskriget mellan USA och Kina är ett uppenbart orosmoment som trycker ned den globala tillväxten, ett annat är centralbankernas expansiva penningpolitik som på många håll pressat ned räntorna till minus som i sin tur pressar bankernas marginaler.

När nästa kris kommer har de Finansliv pratat med inga starka tankar om, men de är däremot eniga om att nya kriser kommer. Johan Javeus pekar på att den rekordlånga konjunkturuppgången nu ser ut att vara på väg att ta slut, men han tror inte på en finanskris 2.0.

– Förhoppningsvis blir det en lite mer traditionell lågkonjunktur den här gången som vare sig behöver bli jättedjup eller långvarig, säger han.

Ulrika Boëthius tror att nästa kris kommer att skilja sig på flera punkter jämfört med krisen 2008 och pekar på penningtvättshärvan i Estland som ett stort osäkerhetsmoment framåt.

– Bankerna i Sverige står sig väl mot den sortens kriser som handlar om finansiell stabilitet och även bankerna i Europa är bättre förberedda nu. Samtidigt har vi en förtroendekris och vi vet ännu inte vad de kommer hitta i Baltikum och vilka följdeffekter det kommer leda till, säger hon.

Även Martin Blåvarg har svårt att peka ut några konkreta hot mot stabiliteten i banksystem

– Vi förbereder oss för det vi kan förutse och de stresstester som har gjorts visar att det finns en stor tålighet hos svenska banker, jag har svårt att se vad som ska kunna rubba oss. Däremot är cybersäkerhet och intrång i IT-system en påtaglig risk framåt, säger han men tillägger också:

– Samtidigt brukar det vara så att det är det som inte går att förutse som sedan stjälper systemet.

]]>
Basel 3 – det gäller från 2020 https://www.finansliv.se/artikel/basel-3-det-galler-fran-2020/ Thu, 12 Sep 2019 06:52:56 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31830 Vad är Basel 3?

– Baselöverenskommelsen är en överenskommelse mellan myndigheter i 28 länder från hela världen. Sverige är ett av medlemsländerna i Baselkommittén och representeras av Riksbanken och Finansinspektionen. Kommittén har i sig ingen formell inverkan på länderna, det är inget lagstiftande organ. Men överenskommelsen innebär att medlemmarna förbinder sig att verka för att det kommittén beslutar om ska införas i deras respektive länder. Lagstiftarna i de olika länderna har i nästan samtliga fall valt att följa de här reglerna, så på så sätt har Baselkommittén i praktiken stort inflytande.

Koll på 5 minuter

ÄMNE

Implementering av Basel 3

LÄRARE

Karin Lundberg, biträdande områdeschef för Bank på Finansinspektionen och medlem i Baselkommittén

– Basel 3 kom till efter finanskrisen 2008–2009, på grund av de svagheter som man såg fanns i de globala finansiella regelverken. Kommittén har kommit överens om förbättringar av regelverken i flera steg. De första delarna av Basel 3 kom man överens om 2010, de har redan trätt i kraft, medan de sista beslutades det om förra året.

Vilka delar av regelverket är kvar att implementera?

– Stora delar är kvar, bland annat förändringar av hur man mäter kreditrisk, operativ risk och marknadsrisker. Sammanfattningsvis görs ett antal olika justeringar som innebär att bankerna ska mäta risker på ett bättre och mer försiktigt sätt. Det gäller särskilt marknadsrisker, där såg man efter finanskrisen att förlusterna kunde bli mycket högre än beräknat. Det återstår också att införa fler kvantitativa likviditetskrav, utöver de som redan har trätt i kraft.

Karin Lundberg. Foto: Anna Nildén/Finansinspektionen.

Men redan nästa år implementeras nya delar av Basel 3 i EU. Vilka delar handlar det om?

– EU har beslutat om att införa det så kallade Bankpaketet, som träder i kraft nästa år. I Bankpaketet ingår en del egna regelförändringar som EU tagit initiativ till, samt en del av Basel 3-överenskommelsen. De största förändringarna som är en följd av Basel 3 är ytterligare krav på likviditet och krav på bruttosoliditet hos bankerna.

Nyligen släppte den europeiska bankmyndigheten (EBA) råd om hur nästa del av Basel 3 bör implementeras i EU. Vad är det för råd?

– Råden gäller inte Bankpaketet, utan nästa del av Basel 3 som planeras införas 2022. De delarna beslutade Baselkommittén om 2017 och 2018. Syftet med alla Baselöverenskommelser är bland annat att minska risken för skillnader i kapitalkrav mellan banker och länder så att bankerna kan konkurrera på lika villkor, genom att införa globala standarder.

– EBA har nu kommit med sina rekommendationer för hur EU-kommissionen bör utforma lagförslaget. Men viktiga detaljer återstår. Först när kommissionen har lagt ett förslag, som senare ska behandlas i EU-rådet, kommer vi se hur regelverket ska se ut.

Hur kommer de ökade kapitalkraven att påverka svenska banker?

– Finansinspektionen kommer att göra en analys av hur vi genomför kapitalkraven, så det kommer inte att bli en automatisk, mekanisk höjning för svenska banker. Sverige har dessutom redan infört en del nationella kapitalkrav utöver de internationella överenskommelserna, och det gör att vi nu har ett visst utrymme att anpassa genomförandet till svenska förhållanden.

Hur väl förberedda är de svenska bankerna?

– De svenska bankerna följer de här frågorna noga, de är väldigt pålästa kring reglerna. De delar av Basel 3 som införs nästa år, genom Bankpaketet, är kända av de svenska bankerna sedan länge. De reglerna har bankerna i stort sett redan anpassat sig till.

]]>
»Bättre att ta fel beslut än att inte ta något alls« https://www.finansliv.se/artikel/battre-att-ta-fel-beslut-an-att-inte-ta-nagot-alls/ Tue, 10 Sep 2019 11:01:31 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31824 Nasim Sabah-Söderlund upptäckte tidigt att hon trivdes som ledare. Redan när hon extrajobbade på Mcdonalds som 18-åring fick hon sitt första chefsjobb.

– Jag blev ganska snabbt kassachef, jag tyckte det var roligt att leda och inspirera andra.

Nasim Sabah-Söderlund

Ålder: 37 år.

Bor: I Täby.

Familj: Man och två söner, 7 och snart 4 år gamla.

Gjort i sommar: Varit på landstället, och en sväng utomlands.

Karriär i korthet: SEB, Skatteverket, Mazars och Swedbank. Är i dag chef för Finance inom Digital Banking.

Karriärtips:

– Bara kör. Tro på dig själv, annars kommer ingen annan göra det.

Efter gymnasiet utbildade hon sig till civilekonom vid Stockholms universitet. Under studietiden extrajobbade hon på SEB. Finansbranschen har alltid lockat Nasim Sabah-Söderlund och på SEB fick hon lära sig grunderna.

– Jag jobbade med kundbemötande i kontorsrörelsen. Det var där jag förstod hur viktig kunden är. I mitt jobb i dag har jag ingen direkt kundkontakt, men jag försöker alltid tänka på kunden först.

Efter utbildningen ville hon specialisera sig inom revision, och började jobba på Skatteverket. Därefter gick hon till revisionsbyrån Mazars.

– Skatteverket var spännande, men jag ville ut och jobba med revision på företag. Mazars var lärorikt, jag hade mycket kundkontakt och lärde mig att revidera mindre och medelstora företag.

Nasim Sabah-Söderlund, Swedbank.. Foto: Oskar Omne

Efter drygt två och ett halvt år på Mazars kände Nasim Sabah-Söderlund att det var dags att ta nästa steg. 2010 blev hon controller på Swedbank. Jobbet bestod främst i att analysera siffror och ge rätt beslutsunderlag till ledningen.

Efter ett par år befordrades hon till group controller, och därefter blev hon chef för Reconciliation & Finance på Swedbanks Transfer Agency. Där jobbade hon med de 500 externa fonder som banken erbjuder sina kunder, utanför fondbolaget Robur. Det var också hennes första chefstjänst på Swedbank.

– Jag gillar att coacha och lyfta människor, så att de ser att de klarar av saker och tror på sig själva.

Sedan årsskiftet är hon chef för Finance inom Digital Banking på Swedbank. Det är mycket att göra. Swedbank införde för omkring ett år sedan ett agilt arbetssätt, och det har inneburit stora förändringar.

– Utmaningen har varit att få en supportorganisation att stötta en agil organisation, säger hon.

Nasim Sabah-Söderlund, Swedbank
Foto: Oskar Omne

Nasim Sabah-Söderlund arbetar nu med att förbättra bankens processer, liksom medarbetarnas förutsättningar. Hon tror på ett tydligt ledarskap och på att ge medarbetarna stort eget ansvar. Helst vill hon att de ska våga testa nya saker, vilket inte alltid är så lätt.

– Jag försöker lyfta mina medarbetare in i ett nytt sätt att tänka, utanför boxen. Jag vill utmana dem som säger »så här har vi alltid gjort«. Få dem att tänka »om vi gör så här i stället, vad händer då?«

Det är också väldigt viktigt att medarbetarna har kul på jobbet, tycker Nasim Sabah-Söderlund.

Jag vill att de ska ha roligt och må bra, och kunna komma till chefen och säga precis vad de tycker. Det blir ett bättre klimat då.

– Jag vill att de ska ha roligt och må bra, och kunna komma till chefen och säga precis vad de tycker. Det blir ett bättre klimat då.

Själv gillar hon att bli utmanad och ifrågasatt. Det är så hon utvecklas. Driv och engagemang är hennes styrkor, anser hon, liksom hennes förmåga att fatta beslut.

– Som ledare måste man våga. Det är bättre att ta beslut som är fel än inte ta något beslut alls.

Och dina svagheter?

– Antagligen massor, säger hon och ler. Jag vet att jag måste ta mig mer tid för reflektion. På chefsutbildningar säger de ofta att man ska sätta av en timme för att reflektera, jag har aldrig riktigt lyckats med det. Men jag kanske inte förstår syftet heller.

Nyligen utsågs hon till en av årets supertalanger av tidningen Veckans Affärer, för sin snabba karriär inom Swedbank. En utmärkelse hon är mycket glad över.

– Jag känner mig väldigt hedrad, det känns som ett bevis på mitt engagemang och förbättrings­arbete.

]]>
Alla bilder från Finansloppet 2019 https://www.finansliv.se/artikel/alla-bilder-fran-finansloppet-2019/ Fri, 06 Sep 2019 07:52:27 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31759
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
Alexander Donka
]]>
Alla tider från Finansloppet 2019 https://www.finansliv.se/artikel/alla-tider-fran-finansloppet-2019/ Thu, 05 Sep 2019 17:26:34 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31756 Här hittar du resultatet

Du kan söka på ditt namn högst upp på resultatlistan.

]]>
Kreditkungen som blev riskkapitalist https://www.finansliv.se/artikel/kreditkungen-som-blev-riskkapitalist/ Wed, 04 Sep 2019 08:08:15 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31746 Det började på hemmaplan. Nils Wibergs pappa var egenföretagare och hade som idé att exportera svenska artiklar till svenskar i USA. Det var alltifrån dalahästar till svenska kök och svenskt trä. Till en början gick det bra, men i takt med att konkurrensen hårdnade blev affärerna både färre och mindre lönsamma.

150 krediter­ om dagen

Prioritet Finans har två produkter: fakturaköp och fakturabelåning. Fakturaköp innebär att bolaget köper fakturorna och tar kreditrisken, medan fakturabelåning innebär att de belånar fakturorna och  tar i det fallet inte kreditrisken. Bolaget har över 110 anställda, 6 000 anslutna företag och 2,5 miljarder kronor i eget kapital. I snitt beviljar bolaget 150 företagskrediter om dagen.

– Jag är uppväxt med en småföretagares upp och nedgångar. Ibland var det en glad pappa, och då fick vi glädjas över en affär. Ibland var det en ledsen pappa, och då hade vi knappt någonting, säger Nils Wiberg.

Uppväxten ger Nils Wiberg ett stort hjärta för entreprenörskap, men det ska dröja innan han själv kommer in på den banan. Han studerar ekonomi en period på universitet men planen är inte att ta sig vidare ut i arbetslivet. Nils är idrottsman, han spelar badminton på högsta nivå i allsvenskan och extraknäcker lite vid sidan om som ekonomikonsult. På det sättet lever han i många år. Det går knappt runt. Han bor i studentkorridor, har lite pengar och vissa månader är det svårt att få ihop tillräckligt för att betala hyran. När Nils Wiberg fyller 30 kommer han till insikt att den flackande livsstilen inte är hållbar.

– Det var inget liv, jag var tvungen att ändra något, säger han.

 PK Banken ville köpa Prioritet och erbjöd mig några miljoner. Det är mycket pengar i dag, men då var det ofantligt mycket pengar, inte minst för mig som var luspank bara några år tidigare.

Nils Wiberg pratar intensivt och engagerat, vänder och vrider på historien och fyller på med detaljer efter hand. 1981 kommer Nils Wiberg via kontakter och ekonomisk hjälp från hans pappa över ett konkursbo med inriktning mot inkasso. Det blir startskottet för Prioritet Inkasso. Bolaget får en bra start samtidigt som inkassomarknaden i Sverige växer och fler aktörer börjar etablera sig. En är dåvarande PK Banken (Nordea) som kontaktar Nils Wiberg.

– PK Banken ville köpa Prioritet och erbjöd mig några miljoner. Det är mycket pengar i dag, men då var det ofantligt mycket pengar, inte minst för mig som var luspank bara några år tidigare, säger han med ett skratt.

Det blir aldrig någon affär, i stället börjar Nils Wiberg arbeta som inkassochef på PK Banken under förutsättningen att han kan fortsatta driva Prioritet vid sidan av. Han gör det i tio år, men ställs då inför valet att avancera i bankhierarkin och lägga ned Prioritet eller att säga upp sig och satsa fullt ut. Nils Wiberg väljer det sistnämnda och tar samtidigt med sig en viktig lärdom från banken som ska visa sig avgörande för hans fortsatta karriär.

Nils Wiberg. Foto: Tomas Ohlsson.

– Bankerna hade väldigt lätt att säga upp krediter för småföretagare på grund av saker som centralbankerna gjorde eller om bankerna själva inte skötte sig.

– Jag insåg att det måste finnas ett annat sätt för företagare att skaffa fram pengar. Det var det min pappa inte hade, han hade inte likviditeten.

Affärsmodellen stöps om och Prioritet Inkasso blir nu Prioritet Finans. Det nya bolaget ska vara ett renodlat finansbolag som utgör en alternativ finansieringskanal till bankerna. Tanken är att minska ledtiden för företagen att få tillgång till kapital. Det gör Prioritet genom att köpa företagens fakturor. För varje köpt faktura tjänar Prioritet mellan 2 och 4 procent.

Affären går bra. I dag är 6 000 företag anslutna och Prioritet har runt 2,5 miljarder kronor i eget kapital som finansierar fakturaköpen. Nils Wiberg hade tidigt målsättningen klar.

– Jag bestämde mig för att jag ska bli oberoende av bankerna. Jag ska tjäna pengar, och jag ska skatta fram varenda krona i Sverige.

I USA finansierar sig företag i 25 procent av fallen via banker och runt 75 procent genom alternativa kanaler. I Sverige är det tvärtom, men enligt Wiberg är pendeln på väg att svänga, inte minst om det blir sämre tider.

– Om det blir lågkonjunktur stryper bankerna finansieringen för många företagare. Det gör inte vi, utan vi köper fakturor i hög och lågkonjunktur. Vi vågar ta lite högre risk än andra, för vi har förtroende för företagarna, säger han.

Med ett omfattande kundregister och miljarder i kassan är frågan vad nästa steg blir för Prioritet Finans. Flera konkurrenter breddar sig nu inom nya affärssegment för att fortsätta växa, men för det krävs banktillstånd. Det intresserar inte Nils Wiberg.

Vi har valt att inte bli bank. Jag vill inte vara beroende av vad ECB eller Riksbanken säger.

– Vi har valt att inte bli bank. Jag vill inte vara beroende av vad ECB eller Riksbanken säger. Om det blir en lågkonjunktur säger inte jag upp relationer med småföretagare, likt många banker tvingas göra. Och det får jag lov att göra, för det finns inga restriktioner på mig som det finns på en bank. Bankerna är hårt knutna vad de får göra och det kommer bli ännu tuffare.

Nils Wiberg syftar på penningtvättsskandalerna som avslöjats det senaste året i Danske Bank och i Swedbank.

– Jag är chockad över det som hänt. Jag hade aldrig kunnat tro att vi skulle få se det här hända i nordiska banker, säger han och reser sig upp och hämtar en tjock, vit pärm. Slår upp och pekar på ett dokument.

– Varje månad skickar vi följande till Finansinspektionen. FI har en sanktionslista på personer och företag man inte ska jobba med. Specifika personer, aktörer som skickar pengar utomlands, som har konstiga företagsupplägg och brevlådeadresser. Varje månad går vi igenom om vi har några kontakter med aktörer som finns på FI:s sanktionslista.

Bankerna silar mygg och sväljer kameler. Som kund får du inte lov att gå in på ett bankkontor och sätta in 10 000 kronor, men däremot går det jättebra att slussa mångmiljonbelopp för Ukrainas ex-president.

Hur ser du på bankernas arbete att motverka penningtvätt?

– Bankerna silar mygg och sväljer kameler. Som kund får du inte lov att gå in på ett bankkontor och sätta in 10 000 kronor, men däremot går det jättebra att slussa mångmiljonbelopp för Ukrainas ex-president.

Du låter väldigt kritisk.

– Jag är jättekritisk mot bankerna. Jag vill inte ta i för hårt, men det är väldigt tråkigt att inte tillsynsmyndigheten har bättre koll.

Enligt Europol stoppas endast 1 procent av den misstänkta penningtvätten i Europa. Har bankerna tillräckliga resurser och är det enbart bankernas ansvar att stoppa penningtvätt?

– Jag menar att bankerna har tillräckliga resurser för att identifiera och stoppa misstänkt penningtvätt. Bankerna har alla instrument, men de struntar i det av den enkla anledningen att de vill tjäna pengar. Det är pengar och vinster som styr, bankerna struntar i regelverket när det gäller de stora transaktionerna.

De struntar i regelverket?

– Ja, jag menar att bankerna gör det i de största transaktionerna.

Ett välkänt problem är att bank­sekretessen sätter käppar i hjulet för bankerna att dela med sig information med myndigheter. Ett annat problem är att myndigheterna åt andra hållet ger för lite information till bankerna om hur de ska agera för att följa regelverket. Vilken betydelse har det i sammanhanget?

– Att man gör tveksamma affärer och skyller på för knapphändig information från Finansinspektionen är löjligt. Det är inte svårt att tolka vad FI vill. Det är ordning och reda. Aktörerna bankerna gör affärer med står på FI:s sanktionslista, säger Nils Wiberg.

Vid sidan av företagsfinansieringen är Prioritet Finans nu på väg att etablera ett riskkapital­bolag som ska investera i vad Nils Wiberg kallar »framtidsbolag«. Prioritet söker brett och bolagen kan vara både noterade och onoterade och ska generellt vara medelstora företag. Hittills har Prioritet investerat två miljarder kronor – bland annat i Mat.se och 365id. Det här är bara början, menar Nils Wiberg.

– Vi har kommit in i sjukvårdssektorn, inom säkerhetsbranschen och vi har lite inom fritid. Jag kan inte säga hur mycket kapital vi ska investera totalt, men målsättningen är att landa runt 20 bolag. Det gäller att vi är varsamma och sprider riskerna.

I nuläget har Prioritet runt 110 anställda men i takt med att bolaget växer är planen att utöka personalstyrkan. Framåt söker bolaget mer juridisk kompetens och kreditkompetens. I nuläget är det förhållandevis enkelt att rekrytera personal, enligt Nils Wiberg.

– Jag söker inte aktivt personal från konkurrenter, det har jag aldrig gjort. Men det är många som söker sig hit, inklusive från branschkollegorna i stan. Det är såklart väldigt roligt.

Jag söker inte aktivt personal från konkurrenter, det har jag aldrig gjort. Men det är många som söker sig hit, inklusive från branschkollegorna i stan. Det är såklart väldigt roligt.

Problemet för Prioritet Finans, likt för många andra, är att det är svårt att hitta medarbetare med teknisk och datakompetens.

– Där är det lite jobbigt, det är tyvärr en bristvara. Vi hittar inte de människorna på programmeringssidan i dag, säger han.

Det är ingen hemlighet att den digitala utvecklingen skakar om gamla sanningar i branschen. Inom den största bankaffären, bolån, är förändring på gång där fintechbolag har börjat pressa storbankerna med olika digitala lösningar. Nils Wiberg ställer sig dock tveksam till att det kan ske en liknande utveckling inom marknaden för företagskrediter. Orsaken är att genomlysningen av småföretag i Sverige inte är tillräckligt bra.

– Ska den här affären digitaliseras måste all företagsinformation vara kontrollerad fullt ut. Och det är den inte i dag, säger han och pekar på att boksluten för bolag med en omsättning under 5 miljoner kronor inte granskas av en extern revisor.

– I vår specifika bransch måste man träffa företagaren. Vi har minst kreditförluster i Sverige, därför att vi känner våra kunder. Den stora majoriteten av Sveriges företagare vill väl, men inte alla. Och de företagarna hittar vi.

I dagsläget arbetar runt 20 personer på Prioritet med att bedöma fakturor och göra kreditbedömningar. I snitt betalar Prioritet Finans ut 150 krediter per dag. Nils Wiberg ser ingen anledning att automatisera den interna kredit­bedömningsprocessen.

– Det är klart att även vi har en checklista, men vi måste komplettera med ögat, med känslan och människan. Jag kan köra mall men då bli vi medel. I dag är vi bäst och det kan vi bara vara om vi lägger på den personliga touchen.

Det är också anledningen varför Nils Wiberg inte vill växa utanför Sverige.

– Jag vill vara i Sverige och hjälpa svenska företag, jag förstår statistiken och kan rådge företagen. Vi håller oss till två produkter och en marknad.

På senare tid har det blivit allt vanligare bland nischade finansbolag att söka sig till börsen. Göteborgsbaserade nischbanken Collector Bank noterades 2015 och Resurs Bank gick till börsen 2016. Inte heller det lockar Nils Wiberg.

– Det är helt ointressant. Det är inte pengar som styr mig, det är friheten. Jag vill inte att någon ska styra över mig. Jag vill kunna säga, tycka och göra vad jag vill.

Nils Wiberg har drivit Prioritet Finans i nästan 40 år. Men han är inte klar. På frågan om det finns något annat han vill göra säger han att han varken kan eller vill sluta jobba.

– Det är så roligt och jag är född entreprenör. Jag är lycklig när jag är på min arbetsplats och kommer fortsätta så länge jag kan och orkar.

]]>
Tre stärkande ord inför nästa kris https://www.finansliv.se/artikel/tre-starkande-ord-infor-nasta-kris/ Tue, 03 Sep 2019 07:23:06 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31744 Närmaste åren kan komma att påminna om 70-talskrisen med tiotusentals som sägs upp.

Stora gamla bolag är särskilt aktuella. Ikea låter 7 000 personer gå eller byta jobb. Sandvik skickar hem 2 000. Ericsson och Handelsbanken pratar om uppsägningar. Tyska Deutsche Bank minskar med 18 000. HSBC säger upp 4 000…

Så lär det fortsätta. Ännu snabbare. För det är stora krafter som nu vill förenkla och effektivisera världen. Liksom datorer ersatt sekreterare och mejl är snabbare än brevbärare. Nu stavas nydanarna kraftfull näthandel, robotar och datateknik som förändrar hur vi tänker, pratar och jobbar.

Det pågår överallt. En siffra från Asien är talande. Robotar ersätter där 101 miljoner jobb varje år. Samtidigt skapar robotarna 134 miljoner helt nya jobb. Så det finns uppenbara lösningar, som vi bara behöver hitta och diskutera. Redan här har det öppna svenska samhället en stor fördel.

Dagens stora förändringar liknar på många sätt 70-talskrisen när gamla industrier lades ned inom varv, textil och stål.

Dagens stora förändringar liknar på många sätt 70-talskrisen när gamla industrier lades ned inom varv, textil och stål. Då omskolades enorma grupper vilket genomsyrade stora delar av vårt samhälle. Vi i Sverige gjorde mycket rätt och ur askan föddes rader av nya verksamheter, bolag och idéer som fortfarande är livskraftiga i dag. Den här gången blir det däremot mer besvärligt.

Cheferna som jag pratar med säger det rätt ut. De väntar sig breda uppsägningar, några få nya nyckelrekryteringar och samtidigt ska de bygga en ny organisation. Generalister byts mot specialister. Städtekniker, ekonomer och tekniker får gå. I stället söker de datatekniker, trafikanalytiker, robotbevakare och sociala medier-arbetare. Anställda kommer att få välja; byt jobb eller skola om dig.

Cheferna vill också se organisationen i ny tappning. Den förutsägbara och överblickbara organisationen är inte längre högsta idealet. De vill se medarbetare »spela schack, fotboll och musik, samtidigt«. I mina samtal med chefer är det tre väldigt tydliga kompetenser som står högst i rang.

Kritiskt tänkande. I den mer snabbfotade ekonomin behövs ett skarpt öga för självkritik. Högt i tak, brukar vi säga. För hellre att verksamheten själv hittar bristerna än att en konkurrent gör en ny affär av samma insikt. Moderna chefer måste tåla det.

Samverkan. Prispress och kvalitet hette det förr. Dagens konsument vill se mer av skräddarsytt och snabbt. Det ställer extrema krav på företagens individer, samverkan och mål. De måste nu serva många olika kunder på just sitt personliga sätt. Samtidigt. Dygnet runt.

Kreativitet. Förr skulle leverantörer uppfylla kundernas förväntningar. Reklamen var ofta en övertalningskampanj. I överutbudets tidevarv blir vägen en annan. Nu ska leverantörer snarare väcka, vidga, inspirera och utbilda kunden och dess ambitioner. Det handlar om att odla relationer som växer över många år.

Naturligtvis är dessa tre ord inga enkla munsbitar, utan ett snarare ett oändligt smörgåsbord av vägval många år framöver.

Naturligtvis är dessa tre ord inga enkla munsbitar, utan ett snarare ett oändligt smörgåsbord av vägval många år framöver. De lär också kräva en blandning av uppsägningar, nyanställningar, nya arbetssätt, nya mål, nya chefer och nya medel.

Och vi är faktiskt redan på gång. Fler svenska bolag kan på sina lokala kontor runt om i välden vittna om att just dessa tre egenskaper: självkritik, samverkan och kreativitet, redan är något som lockar utländska medarbetare att söka sig till just svenska bolag.

Därför låter morgondagens svåra frågor, kris och stora skiften, närmast som ett gyllene tillfälle för Sverige. Om nu vi bara tar åt oss av framtidsutsikterna och omvandlar dem till långa affärer.

Hur gör du?.

]]>
Nu väntar en tuff finanshöst https://www.finansliv.se/artikel/nu-vantar-en-tuff-finanshost/ Thu, 29 Aug 2019 09:21:22 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31742 Ebberöds bank hette en film från 20-talet (och 40-talet), som bygger på ett danskt folklustspel. Det blev sedermera ett uttryck för riktigt dåliga affärer. Ebberöds bank satsade på att vinna kunder genom att betala mer i ränta för inlåning än i utlåningsränta.

Nu har verkligheten kommit ikapp dikten. Efter lång tid av minusränta i Danmark ska Jyske bank, Danmarks tredje största bank, ge minusränta till sina låntagare. Banken ger alltså i praktiken bort pengar för att låna ut pengar.

Det är ett extremt tillvägagångssätt.

Nästa steg skulle kunna bli att bankkunderna får betala för att ha pengar på sitt konto, som i Schweiz. Storbankerna i Sverige säger att det inte är aktuellt. Men faktum är ju att vi i princip redan i dag tar betalt för att kunderna ska få ha sina pengar på banken, genom avgifter på särskilda tjänster till exempel.

Minusräntan börjar bli ett riktigt allvarligt problem för ekonomin i Sverige och världen.

Om inte inflationen sätter fart, så finns risken att vi går in i nästa lågkonjunktur med både minusränta och låg inflation. Det skulle kunna bli en finansiell soppa av till och med värre slag än den vi drabbades av för tio år sedan.

Samtidigt är Sverige hyfsat väl rustat för att klara det. Framförallt tack vare vår låga statsskuld. Enligt vissa bedömare finns det utrymme för offentliga investeringar när konjunkturen viker. Men i resten av världen, den värld vi är så finansiellt beroende av? Det räcker att se på USA, där statsskulden i sig är ett verkligt orosmoment.

Det är värt att påminna om att det internationella finansiella systemet fortfarande lider av sviterna från krisen.

Exakt den finanskris som vi hade för ett decennium sedan kommer förmodligen inte att inträffa igen. Men det är värt att påminna om att det internationella finansiella systemet fortfarande lider av sviterna från krisen. När Deutsche bank nu ska skära ner sin personal med 18 000, en femtedel av arbetsstyrkan, är det bland annat en följd av finanskrisen 2008/2009.

Sedan krisen har 10 000 bankjobb i Sverige försvunnit. En del är rationaliseringar till följd av digitaliseringen, men en del har också försvunnit som en direkt följd av finanskrisen.

Vi vet som sagt inte var och hur nästa kris kommer att se ut, men det mesta tyder på att det blir skakigt framöver.

Finansbranschen är redan tuff. 60 procent av de som arbetar i den tycker att det är stressigt, och nästan hälften av alla tycker att deras privatliv påverkas negativt, visar en studie från Finansförbundet.

Hälften.

Det är ett riktigt bottenbetyg åt chefer och bankledningar. För att vara attraktiva arbetsgivare och kunna behålla sin personal går det ju inte att stressa sönder den och låta arbetet gå ut över privat­livet.

Nu måste bankerna ta den dåliga arbetsmiljön på allvar. Särskilt i en tid av skakig ekonomi krävs insatser för att personalen ska må bra.

Sommaren är slut. Nu väntar en tuff finanshöst.

]]>
Rådgivarnas ändrade roll https://www.finansliv.se/artikel/radgivarnas-andrade-roll/ Mon, 26 Aug 2019 07:46:29 +0000 https://www.finansliv.se/?post_type=artikel&p=31728 »Det har hänt extremt mycket«, konstaterar Roger Sandgren när vi slår oss ner vid det stora vita konferensbordet långt in i korridorerna på Handelsbankens huvudkontor på Blasie­holmen i Stockholm.

Och vem, som tittar 30 år tillbaka i tiden, kan säga emot honom? Oavsett vart man tittar har det hänt mycket de senaste trettio åren. Nu tittar vi in på ett bankkontor, närmare bestämt Handelsbankens kontor i Tyresö i maj 1990. Då började den 19-årige, näst intill nybakade studenten, Roger Sandgren jobba där som bankrådgivare. Det var mycket folk och mycket sedlar, mycket jobb som krävde handpåläggning, minns han.

Det var mycket kontanthantering. Man började dagen med att tömma serviceboxen.

– Det var mycket kontanthantering. Man började dagen med att tömma serviceboxen.

Svarta väskor där butikerna lade sin dagskassa och stoppade in i en lucka på bankkontoret. Man skulle notera alla väskor, och räkna pengarna i dem.

– Det var mycket pengar. Över en helg kunde det vara mellan 3 och 5 miljoner. Det är en arbetsuppgift som överhuvudtaget inte finns längre, säger Roger Sandgren och fortsätter ge oss bilder från Tyresö banken i början på 1990-talet.

Bankböckerna var på väg ut och kunderna hade noteringshäften. Kunderna kom in på kontoret för att bara ta ut eller flytta pengar, det var många år kvar till internetbanken. En timme före stängning fick de sätta en vakt vid dörren för att hålla ute dem de inte skulle hinna betjäna innan stängning.

– Jag minns en kille som somnade i lokalen. Då var det lång kö.

Det var stressigt på morgnarna med att hinna tömma och räkna pengarna i serviceboxarna, fylla på bankomaten innan öppning 9.30. På fredagar kunde det vara 15 meter kö för att folk skulle ta ut pengar till helgen. Det hände att Roger Sandström och kollegorna jobbade så intensivt med att hjälpa alla kunder att han glömde att se om sitt eget kontantuttag för helgen. Och fick själv gå och ställa sig i bankomatkön när han kom ut från jobbet.

Roger Sundgren och Robin Doyle på Handelsbanken. Foto: Ylva Sundgren.

– Det var en otrolig arbets­belastning, extremt många transaktioner att gå igenom. Vi bokade alla transaktioner manuellt och det skulle ju gå jämt ut varje dygn, säger han.

Av det finns i princip inget kvar. De kunder som kommer in på banken idag vill ha hjälp med att fixa mobilt bank-id.

– Och så äldre kunder som vill ha det som förr i tiden. Det får man förstå, tycker han.

Robin Doyle nickar och håller med. För egentligen är ju uppdraget detsamma: ge service och utföra tjänster. Att hjälpa människor hantera sina pengar.

I dag handlar bank­tjänste­manna­­yrket inte så mycket om att ta hand om andras pengar, som att lära människor att ta hand om sina pengar.

När Roger Sandgren fyllde bankomater och tömde serviceboxar under sina första år på kontoret i Tyresö, då föddes Robin Doyle.

Hon har varit bankrådgivare på olika Handelsbankskontor i Stockholm under tre år, innan hon nu precis fått ett nytt jobb på huvudkontoret som affärscoach.

Hon ska utbilda och guida sina bankrådgivarkollegor i vad banken kallar »helhetsrådgivning«. Det vill säga att banken ska utgå från kundens behov istället för sina egna produkter; som bolån, pensionssparande, försäkringar, fonder.

Både Robin Doyle och Roger Sandgren deltog i ett pilotprojekt kring helhetsrådgivning för privatkunder.

– Då fick jag upp ögonen för en här delen av affären, berättar hon.

I februari slutade hon på kontoret i Vällingby i västra Stockholm för att coacha och vara ett stöd för sina kollegor ute på kontoren i hur man ser till helheten i ekonomin hos en privatperson eller ett företag.

På ett bankkontor får man vara med och följa kunder i stora livshändelser

Robin Doyle började på Handelsbanken i kassan på Sundbybergskontoret, direkt efter sin kandidatexamen i företagsekonomi. Under studietiden jobbade hon extra på Klarna med vad de kallar »precollection«. Hon beskriver det som en kundtjänstfunkton för de som fick svårt att betala.

– Vi hjälpte dem att lägga upp en betalplan, säger hon.

En nyttig erfarenhet, men där saknade hon en personlig dimension i allt digitalt.

– På ett bankkontor får man vara med och följa kunder i stora livshändelser, säger hon.

– De ser mig som banken. Det är kul, men också ett stort förtroende. Den tacksamhet man möter är fin.

Från det första bankomatkortet och Swish, till första lönekontot, bolånet, bankfacket, barnsparandet, pensionssparandet… Jo, man skulle kunna följa ett liv genom en människas bankrelationer.

Roger Sundgren och Robin Doyle. Foto: Ylva Sundgren.

Det är det fantastiska tycker både Robin Doyle och Roger Sandgren. Rollen är både utmanande och utvecklande, en mix av siffror och människor, regler och individer. Det roligaste är kundmötet. Oavsett om det är över disk eller digitalt.

Tekniken har avlastat från mycket administration, samtidigt har en annan börda vuxit: reglering.

– Det finns mindre utrymme att tänka själv. Vi måste kunna reglerna för kundens räkning och kunna förklara för dem, säger Roger Sandgren.

– Många känner till hur bolån fungerar, men kanske inte konsekvenserna i förlängningen. Vad kan hända om man lånar mer? fortsätter Robin Doyle.

Roger Sandgren nickar och nämner att man ska klara en ränta på minst 7,5 procent, det är inte alla som vet. En annan kundgrupp är förtvivlade människor som inte kan betala. Oavsett om det är självförvållat eller inte ligger det mycket ångest i pengar som saknas.

– Vi får ta hand om en del bedrägerier. En del äldre som omedvetet lämnat ut sina koder…

Då finns det korttransaktioner som behöver redas ut, kort som måste spärras.

Brotten följer pengarna. Även om digitaliseringen har gjort bankkontoren säkrare för personalen sedan kontanthanteringen minskat betyder det inte att stölder och bedrägerier minskat, snarare tvärtom.

Förutom att mötet med kunderna gör varje arbetsdag värd sin ansträngning har bankrådgivare blivit ett mycket mångsidigt jobb tycker de. Det kräver både djup och bred kunskap i allt från familjejuridik, bankens olika produkter, EU-reglering, omvärldsbevakning till pedagogik och kundbemötande.

– Bank är en stor del av att få samhället att fungera, säger Roger Sandgren.

Det innehåller också omväxlande arbetsuppgifter:

– Att lägga upp långsiktiga bolåneplaner och att utfärda ett bank-id, säger Robin Doyle.

En annan tydlig förändring de ser är att banktjänstemän har mer av en utbildande roll nu än förr. Och inspirerande. Det saknas ofta både allmän kunskap och intresse för privatekonomi bland folklagren tycker de.

– En så banal sak som att man bör ha ett buffertsparande. Många har inte det, säger Roger Sandström.

– Och att ett sparande i fonder och aktier kan gå ner i värde. Det är viktigt att utbilda kunderna. Särskilt nu när räntan gått ner och folk gärna spenderar mer.

Vad tror de då om framtiden? Hur ser en bankrådgivares arbetsvardag ut om ytterligare 30 år, 2050?

De tittar på varandra och tystnaden sänker sig. Ska man blicka framåt känns den tiden nästan oöverskådlig. Särskilt för den som vet hur lite av dagens bankkontors­verklighet man kunnat tänka sig för 30 år sedan.

Det kommer hela tiden nya tekniska betallösningar. De chip i handen många pratar om ska ersätta kort och mobiltelefon, blir de verklighet?

Eller är det kanske en gammal verklighet då, som den för trettio år sedan nydanande bankomaten är i dag?

– Det får framtiden utvisa. Men jag tror att tekniken fortfarande kan avlasta oss från mycket administration, säger Roger Sandgren.

Mindre administration och mer rådgivning, tror de. Kunder kommer fortfarande att vilja gå in på fysiska kontor för att möta människor, även om det säkert blir fler Skype-möten. Men det personliga mötet regerar fortfarande?

– Hoppas det, säger Roger Sandgren.

Bank är trots allt en affär som byggs på tillit.

]]>