Är det ok att inte skaka hand?

Publicerat den 29 mars 2017 kl. 12:58

Jag skakar sällan hand med andra människor. Inte med mina vänner. Inte med flyktiga bekanta. Inte ens med främmande människor jag träffar för första gången. Jag skakar inte hand – jag kramas…

Jag kramas när vi ses. Jag kramas när vi går. Ibland en puzz på vardera kinden, inspirerad av mina mer sydliga själar. Jag kramas konstant. Hjärtligt. Varmt. Nära. Äkta.

Detta gör ibland folk ställda. Speciellt när man träffar någon för första gången och de omfamnas av mig. 99 procent tar det positivt. Någon enstaka kan tycka att man kliver innanför deras säkerhetszon. Innanför deras sköld, deras försvar. Jag kan förstå det, men betyder inte att jag kommer att kommer sluta kramas i tid och otid för det. Min kram är vänskapligt menad. Min kram är genuin. Min kram är mitt sätt att verkligen se och bekräfta den jag möter och träffar. Min kram är enbart avsedd ur en positiv bemärkelse och syfte. Och de allra allra flesta tar emot den med glädje, om än kryddad med lite förvåning och häpnad. Så jag kramas, och kommer fortsätta med det.

Jag kommer inte låta droppen av ovilja hos någon hindra mig från att skapa en ocean av kramar. Och min tes är följande – om kramen är ”problemet” för en promille av de omfamnade – så är kramen inte problemet egentligen – det ligger djupare än så…

Våga vägra skaka vand – krama skiten och rädslan ur folk – dig själv inkluderad… ❤

 

 

  • Haha, ett superbra initiativ. Ska ta till mig det och testa!

    http://aktiepappa.blogspot.se

  • Gör det – det funkar för mig i fall 🙂

  • Elisabeth

    Helt rätt tänkt, Varför anpassa sig efter en promille 🙂 framför allt när det handlar om att göra något positivt, ingen bör ju avskräcka en från det