Tagg: Norge

Fintech
Sverige, Norge och Danmark har tre olika, bankägda mobilbetalningsföretag. Foto: Istock

Tuff konkurrens för nordiska mobilbetalningar

Publicerat den 1 juni 2017 kl. 10:28

Betalningar är ett av de traditionella bankområden som genomgår en av de största förändringarna när kontanterna minskar, mobilen blir plånbok och e-handeln växer i rasande fart. Det dyker inte bara upp nya lokala aktörer som Klarna, Bambora och Seamless, utan också stora internationella jättar som Paypal, Apple, Samsung, Google, Ayden, Global Collect och Alipay.

Som ett svar på nya aktörer lanserade de svenska bankerna Swish strax innan jul 2012, men det var nog få som anade vilken succé den till synes anspråkslösa appen skulle bli bland svenskarna. Drygt fem år senare har antalet personer som har Swish ökat till 5,4 miljoner och fortfarande tillkommer nästan 100 000 nya användare varje månad. Swish är en av världens största tjänster för direktbetalningar även i absoluta tal.

Ett stort bakslag för tjänsten var när lösningen för e-handeln havererade i förra året. Först var det tänkt att tjänsten skulle vara igång igen i slutet av augusti 2016 men problemen visade sig vara mer komplexa än väntat och det dröjde tills i början av det här året innan tjänsten relanserades, och Swish jobbar för full på att ta igen förlorad mark.

– Responsen efter att vi kommit igång med e-handeln igen har varit mycket bra. Nu har vi 600–700 webbutiker och det växer snabbt. På SJ (online och i appen) gjordes bara några dagar efter införandet över 20 procent av betalningarna med Swish, säger Anna-Lena Wretman, vd på Swish sedan oktober förra året.

Även som bolag har Swish ökat takten. Anna-Lena Wretman var faktiskt bolagets allra första anställda. All utveckling och administration hade skötts externt. Nu är strategin dock en annan och Swish håller på att bygga upp en egen kapacitet och kompetens.

– Vi har precis anställt två affärsutvecklare och i dag är vi fyra anställda plus några konsulter och det blir nog några er men precis hur organisationen utvecklas får tiden utvisa, säger hon.

De nya affärsutvecklarna ska arbeta med att förbättra Swish med nya funktioner, allt för att försöka hålla jämna steg med andra betalningstjänster för e-handel som till exempel Klarna och Paypal.

I övriga Norden har banker också lanserat betalningslösningar för mobilen. Danska Mobile Pay konsoliderade i höstas sin position i Danmark när Nordea anslöt sig och strax därefter också ett antal andra banker. Det innebar i stort sett dödsstöten för rivalen Swipp.

– Mobile Pay har en ny kurs sedan oktober förra året då Nordea i Danmark och Norge och strax därefter nästan alla danska banker gick med som distributions- partners. Samtidigt började vi en process med att etablera ett självständigt Danske Bank-bolag med neutral branding, säger Mark Wraa-Hansen, vd för Mobile Pay.

Liksom Swish är Mobile Pay nu ägt av era banker även om Danske Bank behållit kontrollen och sedan ett par månader är situationen i Norge liknande. Där heter motsvarigheten till Swish Vipps (jo, det vippsas pengar) som blev dominerande aktör när 106 norska banker bestämde sig för att ansluta till Vipps i mars i år.

– I Sverige har bankerna samarbetat om Swish, medan det i Danmark och Norge har varit konkurrens mellan bankerna innan vi fick en konsolidering. Det är ännu för tidigt att säga hur mobilbetalningar i Norge och Norden kommer att utveckla sig och vem som vinner kampen om kunderna, men vi är övertygade om den som utvecklar de enklaste och bästa lösningarna kommer att vinna, säger Vipps vd Rune Garberg.

Vipps läggs nu i ett självständigt bolag med flera banker som ägare även om Den Norske Bank, DNB, har 52 procent av aktierna. Mobile Pay finns också fortfarande kvar i Norge med de flesta ickenorska bankerna anslutna men striden om Norge verkar i stort sett avgjord.

Med tre bankägda mobilbetalningsföretag på tre nordiska marknader uppstår förstås frågan om eventuella samarbeten eller i förlängningen samgåenden. Konkurrensen från globala aktörer gör sig påmind och även e-handeln blir allt mer globaliserad med stora aktörer som verkar över många nationsgränser. Samtidigt har användningen av kontanter i de nordiska länderna snabbt gått ned vilket minskar utrymmet för fortsatt konvertering av kontanter till kort och direktbetalningar.

– Vi tror att tillväxttakten kring volymen av betalningar, totalt sett, avtar de kommande åren jämfört med föregående femårsperiod. Vi tror också att direktbetalningar kommer fortsätta att växa då det är en lösning som sätter bankerna och deras lösningar i centrum och att det därmed också ligger i deras intresse att sprida dessa lösningar, säger Johan Jerresand, Fin Tech-ansvarig på PWC i Sverige.

Leif Trogen, avdelningschef för Finansiell infrastruktur på Bankföreningen, ser också konsolidering som en del av en mognadsprocess.

– Nu ser vi att gamla sätt att betala ersätts av nya, att till exempel kontantanvändningen minskar i snabb takt. Det är bra med många aktörer men eftersom betalningar kräver volym för att vara effektiva och kunna bära utvecklingskostnader så ska man nog vänta sig en konsolidering och det händer ju redan. Det sker ju en del affärer, säger han.

Någon slags närmande mellan de nordiska bankaktörerna kan mycket väl komma även om det i dagsläget inte finns några konkreta planer, men förutsättningarna finns ändå där genom ett ökat tryck utifrån och ett breddat ägande i alla bolagen.

– Internationella konkurrenter tränger sig på och vi tror att om bankerna, både i Danmark och Norden, ska lyckas behålla och stärka relationen till sina kunder så bör vi se på nordiska samarbeten inom betalningar. Redan vid årsskiftet bjöd vi in till en sådan diskussion i Sverige. Volym och räckvidd är viktigt när man vill göra sig attraktiv för stora onlineaktörer som till exempel Amazon och där tror vi att nordiska samarbeten kan spela en roll, säger Mark Wraa-Hansen.

Även Swish kan se fördelar med en nordisk syn även om fokus idag ligger på Sverige och att bredda och förbättra tjänsten.

– Vårt fokus är Sverige och att leverera så bra kundnytta det går. Eventuella samarbeten eller annat är ju en fråga för styrelsen men visst kan jag se fördelar med ett sånt synsätt, säger Anna-Lena Wretman.

Det skiljer i dagsläget en hel del åt mellan de tre aktörerna vad gäller plattformar och teknik. Swish är en ren konto-till-konto betalning som bygger på Bankgirot och Riksbankens RIX-system. Det är unikt för Sverige och kan inte replikeras eller yttas till andra marknaden som inte har samma infrastruktur.

I Danmark och Norge bygger Mobile Pays och Vipps lösningar fortfarande mest på underliggande kortlösningar som är den andra stora plattformen förutom direktbetalningar mellan konton. Men trenden är tydlig, bankerna vill hoppa över kortledet.

– Det finns en trend mot konto-till-konto i hela Norden. Swish är där idag och inom Mobile Pay är vi på väg dit. Vår huvudfokus nu är att komma över till konto-till-konto betalning för våra 3,8 miljoner användares betalningar mellan varandra och hos de omkring 4 500 fysiska butiker som idag använder Mobile Pay, säger Mark Wraa-Hansen.

– När du betalar med Vipps i dag är det Visa och Mastercard som ligger bakom men vi jobbar med att göra förändringar så att det bakomliggande systemet blir Bank Axept. Det innebär lägre kostnader och vi arbetar också för att transaktionerna mellan bankerna ska kunna ske i realtid, säger Runar Garberg. Bank Axept är en norsk betalkortslösning som driftas av Nets i Norge.

Även om de stora internationella kortföretagen är Visa och Mastercard så har bankerna stora intäkter från korthanteringen vilket gör övergången till betalningar direkt mellan konton till en delikat fråga då intäkterna från till exempel Swish ännu är oprövade.

Det mesta av kortavgifterna kommer från den reguljära, fysiska handeln men e-handeln växer snabbt och bankerna har att hantera både gungor och karuseller. Kort är fortfarande den dominerande formen för elektroniska betalningar och även om det är en väl bevarad hemlighet hur de ser ut så ligger tidigare uppskattningar för de svenska bankernas samlade kortavgifter på mellan 8,5 och 10 miljarder kronor per år. Det är mer än hälften av vad hela den svenska fondindustrin drar in i avgifter per år.

Idag kan notan vara lite lägre efter att EU:s reviderade betaltjänstdirektiv som sätter tak på kortavgifter började gälla i december förra året. Svensk Handel uppskattar att det betyder omkring en miljard mindre i kostnader för handeln efter att svenska kortavgifter justerats till de nya taken.

Trenden mot direktbetalningar ska också snart omfatta hela SEPA-områdets 34 länder. I november ska SEPA Instant Credit Transfer börja fungera och då ska det bli möjligt att göra direktbetalningar i euro inom tio sekunder med ett mobilnummer som är knutet till ett bankkonto.

– SEPA:s realtidsbetalningar ska vara igång i november i år och vi tror att det kommer att hända men man ska inte vänta sig en utveckling som för till exempel Swish, den har varit exceptionell. Mycket hänger på hur bankerna implementerar det med gränssnitt och prissättning, säger Leif Trogen.

Text: Jan Lindroth

 

SWISH

Start: 2012
Marknader: Sverige Användare: ca 5,4 miljoner Butiker: I vissa mindre butiker men inte i någon större skala
E-handlare: 600-700
Tjänster: Konto-till-konto betalning för privatpersoner, e-handel, företag och föreningar
Ägare: Sex banker
Anslutna: 10 banker

VIPPS

Start: 2015
Marknader: Norge
Användare: ca 2,4 miljoner
Butiker/ E-handlare: Vipps har runt 30 000 föreningar och småföretag anslutna och omkring 30 procent av transaktionerna är P2B. Vipps finns t ex på Elkjøps e-handel och i era appar som NSB (norska SJ) och Ruter (biljetter)
Tjänster: Direktbetalning, företag, e-handel, faktura
Ägare/anslutna: Fler än 100 norska banker i partnerskap

MOBILE PAY

Start: 2013
Marknader: Danmark, Norge, Finland
Användare: 9 av 10 har appen i Danmark, 3,8 miljoner regelbundna användare
Butiker: Ca 45 000 butiker
E-handlare: Ca 9 500 i Norden
Tjänster: Direktbetalning, butiker, e-handel, betala räkningar
Ägare/anslutna: Nästan 70 danska banker som ägare/partners

Norge får nu handla med Kina igen

Publicerat den 22 december 2016 kl. 09:59

Tidigare denna månad medverkade jag i Uppdrag granskning. Ämnet för kvällen var hur Sverige och många andra länder undviker att pressa Kina vad gäller mänskliga rättigheter, av rädsla för ekonomisk eller diplomatisk vedergällning från kinesernas sida.

Huvuddelen av programmet spelades in av norska NRK och handlar om Norges relationer med Kina sedan den kinesiska aktivisten Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010. (Liu fängslades redan 2009 och sitter fortfarande bakom galler.)

Trots att Nobelkommittén är politiskt självständig så straffade Kina omgående den norska regeringen på grund av utmärkelsen. Ett handelsavtal med Norge lades på is på obestämd tid, och normala diplomatiska relationer avbröts. Den norska ambassaden i Kina fick inga besök av kinesiska tjänstemän på flera år, och likaledes bjöds den norska ambassadören inte längre in till officiella tillställningar.

I Uppdrag granskning framgick att Kina krävde en ursäkt från den norska regeringen, samt en garanti att fredspriset aldrig skulle ges till någon kinesisk aktivist igen. Men eftersom detta är omöjligt – Nobelkommittén är ju som sagt självständig – så har Kina under mer än sex års tid vägrat ha normala politiska och handelsmässiga relationer med Norge.

Fram tills denna vecka. För under ett plötsligt besök i Peking meddelade Norges utrikesminister Børge Brende under måndagen att de två länderna utfärdat en gemensam skrivelse för att offentliggöra att de nu återetablerat kontakten:

”The Norwegian government reiterates its commitment to the one-China policy, fully respects China’s sovereignty and territorial integrity, attaches high importance to China’s core interests and major concerns, will not support actions that undermine them, and will do its best to avoid any future damage to the bilateral relations,” the statement said.

Gladast över detta torde Norges laxodlare vara, vilket visades av att aktierna för de fem största företagen inom denna sektor genast steg med drygt två procent då börsen i Oslo öppnade under måndagen.

Norges försäljning av lax till Kina har förvisso slagit nya rekord under de senaste åren, men exporten har tvingats ta omvägar via exempelvis Hongkong. Nu kommer Norge och Kina dock att återuppta förhandlingarna om det frihandelsavtal som avbröts 2010.

Norwegian Seafood Council uppskattar därför att försäljningen av norsk lax till Kina nu kan komma att dubblas 20 gånger. Även turistnäringen förväntas få ett välkommet tillskott av kinesiska pengar.

Samtidigt berättar Norges statsminister Erna Solberg i samband med att relationerna återupptas, att bristen på diplomatiska relationer med Kina försvårat Norges sits inte bara i handelsfrågor utan även i internationella ärenden. Kina spelar ju nämligen en stor roll i de flesta internationella förhandlingar i dag, och har ofta använt sin makt för att marginalisera det norska inflytandet.

Men till vilket pris och med vilka metoder har Norge lyckats upprätta normala diplomatiska förbindelser med Kina igen? Enligt utrikesminister Brende handlar det om ett resultat av långa diplomatiska samtal och hårt arbete för att ”återupprätta förtroendet” mellan de båda länderna. Även den gemensamma skrivelsen talar om ”otaliga och grundliga samtal” under de senaste åren.

Men samtidigt som politiker, laxodlare och resebolag gläds över beslutet så uttrycker andra aktörer oro och skam över de eftergifter som Kina tvingat Norge till. Stein Ringen, professor i statsvetenskap vid Oxford University som är aktuell med boken ”The Perfect Dictatorship” kallar det hela för ”rätt och slätt förödmjukande”.

Ringen menar att de norska politikerna har ”böjt sig i väldigt hög grad för att acceptera Kinas krav”, eftersom avtalet mellan länderna i stort sett innebär att Norge inte på något vis kommer pressa Kinas regering vad gäller mänskliga rättigheter.

I den gemensamma skrivelse som utfärdades har Kina även lyckats få in att Norge respekterar den ”One China Policy” som Donald Trump tidigare denna månad ifrågasatte, samt ”Kinas territoriella integritet”, vilket Ringen påpekar även innefattar regimens krav i det Sydkinesiska havet som Haagtribunalen tidigare i år ogiltigförklarade.

William Nygaard, ordförande för norska PEN, påpekar vidare att den två sidor långa skrivelsen inte innehåller ett enda ord om mänskliga rättigheter. John Peder Egenaes, generalsekreterare för Amnesty International i Norge, stämmer in i kritiken och menar att det är särskilt olustigt med tanke på att den norska utrikespolitiken officiellt prioriterar mänskliga rättigheter i allmänhet och stöd för företrädare av mänskliga rättigheter i synnerhet.

Det ”hårda arbete” som Brende talade om i Peking i måndags började 2013, då Norges vänster-mitten regering röstades bort till fördel för ett mer konservativt styre med Erna Solberg från Höyre som statsminister.

Omgående lämnade Norges nya ledning tillbaka sju kolumner som togs till Norge från Sommarpalatset av en norsk kavalleriofficer för över 100 år sedan. Men än viktigare så vägrade Solberg att träffa Dalai Lama de denne var på besök i Norge 2014, för att fira att han 25 år tidigare mottagit Nobels fredspris.

Den gemensamma skrivelsen som presenterades i måndags framhåller även hur Norge ”fullständigt respekterar Kinas utvecklingsmetoder och samhällssystem, och lovprisar landets historiska och oöverträffade utveckling”. Vidare stod där även att norrmännen är ”fullt medvetna över Kinas position och oro” angående Nobels fredspris.

Därmed har Kinas kommunistparti lyckats med precis det man velat göra. Norges myndigheter har med diplomatiskt språkbruk närmast bett om ursäkt för att den självständiga nobelkommittén belönat en av Kinas mest kända fredliga aktivister, som ännu är inspärrad medan hans fru sitter i husarrest. Samtidigt har kineserna fått Norge att tulla på sin egen utrikespolitiska agenda om att respektera mänskliga rättigheter – och allt detta för att sälja lite extra lax!

Och kineserna är naturligtvis inte sena att använda detta som olja för sin propagandamaskin. Utrikesminister Wang Yi sade att Norge endast efter djupa reflektioner och ingående konsultationer med Kina förstått hur de bilaterala relationerna kan förbättras.

Den statliga tidningen Global Times skrev i veckan att Norge nu betalat sitt pris, och återgav vad man anser vara en diplomatisk seger i bokstavligen talat förlöjligande ordalag:

Norway has a population of merely 4 million, but it tried to teach China, a country with 1.4 billion people a lesson in 2010. It was a ridiculous story.

Hoppas verkligen att norska politiker tar del av Global Times ledartext, och att de sedan skäms ordentligt.

Jag saknar Carl Bildt

Publicerat den 27 september 2012 kl. 21:33

Varje dag under lunchen i vår kontorsbyggnad läser en man, från ett annat företag, frågesporten i Aftenposten och en lokaltidning högt. Jag svarar bara på frågorna som ingen annan klarar av. (mer…)

Billigaste eller bästa tipset

Publicerat den 16 september 2012 kl. 10:57

Såg ni Skavlan i fredags? Om du gjorde det så fick du ett av de smartaste ekonomitipsen som går att få. (mer…)