»Försäkringsbranschen är i framkant i klimatfrågan«

Klimatångest. Stark rädsla och oro över klimatförändringarna och dess konsekvenser.
Ett begrepp som var helt okänt för 20 år sedan, och som de flesta antagligen skulle skrattat åt då. Vissa gör det fortfarande. Men inte Pär Holmgren.

För honom är klimatförändringar inget nytt. Redan i slutet av 80-talet undervisade han i klimatologi, som doktorand vid Uppsala universitet. FN:s klimatpanel hade nyligen bildats och flera av de lärare som Pär Holmgren hade när han läste fysik med inriktning meteorologi valde att forska i klimatfrågor.

Samtidigt som han undervisade hoppade Pär Holmgren in på SVT:s lokalredaktion ABC som meteorolog. Under den perioden hade Sverige fem mycket milda vintrar i rad, vilket gjorde att många började få upp ögonen för klimatförändringar.

– Det var självklart för mig att sätta mig in i klimatfrågorna, dessutom var de teoretiskt spännande. Men den riktiga polletten trillade inte ner förrän jag blev pappa.

Pär Holmgren har tre barn födda på 90-talet. När de kom blev vikten av en hållbar miljö inte bara teoretisk, utan väldigt konkret. Det är deras framtid det handlar om.

Efter sin licentiatexamen 1993 blev Pär Holmgren anställd på heltid på SVT, där han engagerade sig allt mer i klimatfrågorna. Men även om han var väl medveten om de växande problemen trodde han fortfarande att det fanns mer tid att vända utvecklingen. På 90-talet pratade forskarna mest om de konsekvenser klimatförändringarna skulle få om cirka hundra år. Få förstod att problemen skulle märkas långt tidigare.

För Pär Holmgren kom den insikten för drygt tio år sedan. Då träffade han Nasa:s dåvarande chef för klimatforskning, James Hansen, som precis hade gjort en beräkning för hur stor andelen koldioxid i atmosfären borde vara för att vi skulle kunna klara FN:s klimatmål. Resultatet visade att vi redan då passerat den kritiska nivån för att kunna nå målen.

– När jag insåg att det var så pass allvarligt förstod jag att jag inte kunde stå kvar och peka på väderkartor på tv. Inte om jag ville kunna titta mina barn i ögonen.

Pär Holmgren bestämde sig för att lämna SVT. Det var inget enkelt beslut. I drygt 20 år jobbade han i tv-huset. Det var han som byggde upp den gemensamma väder­redaktionen på SVT, som han även var chef över i tio år. Han var också ansvarig utgivare för programserien Meteorologi – mer än bara väder, och startade SVT:s webbsatsning svt.se/klimat.

– Jag trivdes på SVT. Det tog tid att lämna, jag gjorde det stegvis. Min sista sändning gjorde jag i oktober 2008.

Därefter blev han egenföretagare. Hans främsta verksamhet var föreläsningar om klimatförändringarna, för allt ifrån kommuner till skolor och företag. Han åkte på elmopedturné runt om i Sverige tillsammans med musikern och koldioxidbantaren Staffan Lindberg och höll shower om klimatet ihop med olika gästartister. Pär Holmgren blev också invald i Naturskyddsföreningens riksstyrelse och SMHI:s insynsråd.

Ett par år senare startade han bokförlaget Pärspekiv. Han hade redan skrivit flera böcker, bland annat Augustnominerade Meteorologernas väderbok tillsammans med Claes Barnes, som fick stor uppmärksamhet när den kom ut 2006. Men det räckte inte för Pär Holmgren. Han ville att hans böcker om miljö och klimat också skulle tryckas på ett miljövänligt sätt.

– Jag var så trött på att bokbranschen inte tog sitt miljöansvar. Det var nästan omöjligt att ge ut böcker som var Svanenmärkta och klimatkompenserade. Det var därför jag startade Pärspektiv.

Han bestämde sig för att ge ut böcker som han tyckte var viktiga, oavsett om de drog in pengar eller inte. Sammanlagt har Pärspektiv förlag gett ut ett 20-tal böcker, däribland Pär Holmgrens barnboksserie om Torsten, sju år, som tillsammans med sin farmor upptäcker hur naturen och miljön fungerar.

Sedan han började på Länsförsäkringar för tre år sedan är förlaget vilande. Men föreläsningar är fortfarande en stor del av hans arbete.

När Finansliv når honom befinner han sig på ett hotellrum i Oskarshamn. Han har haft en föreläsning i Kalmar, och den här kvällen är det dags för en till i Hultsfred. Han håller omkring hundra föreläsningar per år runt om i Sverige. Många för de lokala Länsförsäkringsbolagen, men också för kommuner, landsting och skolor, precis som förr.

Hundra föreläsningar om året är en utmaning för vem som helst, men en ännu större utmaning om man ska resa miljövänligt mellan orterna.

Det är viktigt för Pär Holmgren. Han väljer nästan alltid tåg, eller elmoped eller elbil om det går. Han ber om kranvatten under föreläsningarna, äter helst vegetarisk, ekologisk och närproducerad mat och bor gärna på Svanenmärkta hotell.

Det handlar inte bara om att leva som man lär, enligt Pär Holmgren.

– Miljötänket är en del av mig. Ibland får jag frågan om vad jag har gjort för uppoffringar för klimatet. Men för mig är det tvärtom. Uppoffringar är de tillfällen jag hamnar i en situation där jag måste välja ett icke-miljövänligt alternativ.

Redan på 80- och 90-talen pratade de stora globala försäkringsbolagen om klimatförändringar.

Av samma skäl är det viktigt för Pär Holmgren att jobba för ett företag som inte utnyttjar hans namn för att det ska se bra ut, utan verkligen satsar på klimatarbete.

– Jag har länge känt att det skulle vara kul att jobba i näringslivet. Men tyvärr finns det så många bolag som inte är seriösa, som bara sysslar med greenwashing (att skapa en bild av att vara miljövänlig fast man inte är det, reds. anm.).

Efter några år som frilans började han känna sig sugen på nya utmaningar. Och på att ha kolleger. Att vara egenföretagare kan vara ensamt. Men för Pär Holmgren fanns det egentligen bara två alternativ om han skulle ta anställning igen. Antingen universitetsvärlden, men i så fall om han fick möjlighet att undervisa mycket. Forskning är han inte lika intresserad av.

Det andra alternativet var försäkringsbranschen.

– När det gäller klimatfrågan har försäkringsbolagen länge legat i framkant, redan på 80- och 90-talen pratade de stora globala försäkringsbolagen om klimatförändringar.

För Pär Holmgren var det i så fall viktigt att jobba för ett försäkringsbolag som är ömsesidigt, där kunderna också är ägare. Med andra ord Folksam eller Länsförsäkringar. Så långt hann han komma i sina funderingar när Länsförsäkringar plötsligt hörde av sig. De ville göra en stor satsning på affärsområdet naturskador, och undrade om han kunde tänka sig en av de två nya tjänster som de planerade. Den andra tjänsten rekryterades internt och gick till Johan Litsmark, som jobbat länge på Länsförsäkringar. Upplägget lockade Pär Holmgren.

– Det var viktigt för mig att jag inte var ensam, jag hade nog inte känt mig så bekväm att driva en helt ny fråga i ett anställningssamanhang jag inte kände till. Jag och Johan kompletterar varandra bra, han är proffs på försäkringsfrågor och dessutom väldigt rolig att jobba med.

Nu har Pär Holmgren jobbat på Länsförsäkringar i tre år. Tillsammans med Johan Litsmark har han utformat försäkringskoncernens nya naturskadearbete. Den viktigaste uppgiften för Pär Holmgren är att ha en nära dialog med kommuner och landsting om samhällsplanering och andra frågor som påverkas av klimatförändringarna. Där kan försäkringsbolagen bidra med stor kunskap, anser han.

Vi är proffs på att bedöma risker.

– Vi är proffs på att bedöma risker och titta på kostnader för den enskilde och samhället. Och vi behöver inte sitta och vänta till den dag då 100 procent av klimatforskarna är överens om klimatförändringarna. För oss räcker det att titta på vår statistik, så ser vi att det redan är ett växande problem.

Oftast fungerar samarbetet med kommuner och landsting bra, tycker Pär Holmgren. Men det händer att de är oense. Det har till exempel förekommit att kommuner planerar att bygga nya bostadsområden på platser som försäkringsbolagen bedömer riskerar att översvämmas i framtiden.

– En kommun sitter ju ofta tyvärr fast i tänket att kommunen ska växa och få fler invånare och mer bebyggelse. Tyvärr är det så att vissa kommuner i Sydsverige ligger väldigt trångt till på grund av stigande havsnivåer och erosion.

Pär Holmgren och Johan Litsmark har tagit fram ett underlag som de lokala Länsförsäkringsbolagen kan använda i de situationerna. Men i slutändan är det upp till varje bolag att göra sin egen bedömning.

– I grunden finns det en styrka i att om försäkringsbolagen inte försäkrar planerad bebyggelse så kommer inte heller någon bank att låna ut pengar till byggprojektet, och då blir det ingen bebyggelse.

Problemen som klimatförändringarna orsakar ökar inte linjärt, påpekar Pär Holmgren. Effekterna slår olika hårt i olika områden och kan vara betydligt värre vissa år. Därför påverkas de 23 Länsförsäkringsbolagen väldigt olika på kort sikt. Men med tiden kommer problemen att påverka oss alla. Det gör det skadeförebyggande arbetet allt viktigare. Pär Holmgren tar sommarens skogsbränder som exempel.

– Det räcker att det blir lite varmare och lite torrare för att risken för skogsbränder ska öka väldigt mycket. Men bara för att risken ökar behöver faktiskt inte skogsbränderna öka. I somras var försäkringsbranschen tydlig med att försäkringen inte gäller om man använder skogsmaskiner när brandrisken är hög. Det förhindrade många bränder.

Trots sommarens skogsbränder ligger Sverige bra till – både bildligt och bokstavligt talat – vad gäller klimatförändringarnas konsekvenser. Åtminstone den närmaste tiden. Det är stora områden i Afrika och Mellanöstern och även delar av Syd- och Sydostasien som kommer att drabbas hårdast, enligt Pär Holmgren. Där är omfattande humanitära katastrofer att vänta redan de närmaste 20–30 åren, och problemen kommer bli ännu värre under andra hälften av det här århundradet.

På längre sikt ser det dock illa ut även för Sverige.

– Om man tittar långt fram i tiden så borde man allvarligt fundera på att flytta delar av Stockholm till Uppsala. Vi måste börja flytta infrastruktur från kustområden, där majoriteten av världens storstäder ligger i dag. Det är bara att konstatera.

Men om vi verkligen ska vända utvecklingen räcker inte en framåtblickande stadsplanering. Vi måste ändra hela den ekonomiska grundmodellen, enligt Pär Holmgren.

– Vi kan inte ha ett finanssystem där man tjänar pengar på att försämra förutsättningarna för hela vår civilisation, genom att till exempel skövla regnskog, fiska ut haven eller släppa ut koldioxid. Det måste givetvis blir enklare och billigare att göra rätt, men det måste också bli mycket dyrare och svårare – och på sikt även olagligt – att göra fel.

Pär Holmgren om sin framtid:

– Jag tror att det går att göra mycket på Länsförsäkringar. Men samtidigt finns en del av mig som känner att jag skulle vilja arbeta med klimatfrågorna internationellt. Det känner jag mer och mer.

Pär Holmgren vill i framtiden jobba mer internationellt med klimatfrågorna. Därför kandiderar han till Europaparlamentet för Miljöpartiet 2019.

– Det här är den sista mandatperioden EU har på sig för att bidra till en tillräckligt stor och snabb omställning för att klara klimatmålen. Det är i den internationella politiken jag kan göra mest nytta för klimatet framöver, säger han i ett pressmeddelande.

Insikten om vilka stora förändringar som krävs, i kombination med den enskilda människans begränsade möjlighet att påverka, är just det som brukar skapa klimatångest. Även hos Pär Holmgren. 2003 fick klimatångesten honom att göra en rockvideo tillsammans med bland andra dåvarande kollegan och meteorologen Pererik Åberg. Under namnet Spridda Skurar uppträdde de året efter på Sweden Rock Festival.

– Vi kände en stor frustration. Vi höll hundratals föreläsningar om klimatet, och ändå hände ingenting. Så vi bestämde oss för att göra en rockvideo till »Nej, se det snöar« som vi gjorde om till »Ja, se det regnar«. Det var en blandning av humor och allvar.

Men egentligen finns bara ett sätt att hantera klimatångest, anser Pär Holmgren. Det är att lägga om sin livsstil och göra vad man kan för att försöka vända utvecklingen. Bara om alla gör sin del kan vi bromsa klimatförändringarna.

Tror du att vi kommer lyckas?

– Ja, det tror jag faktiskt. Jag brukar jämföra med andra stora förändringar, som avskaffandet av slaveriet eller när kvinnor fick rösträtt. Det är på den nivån. Och precis som med de frågorna kommer man i efterhand att titta tillbaka och säga »vad höll de på med innan?«