Afrikas nästa chans
Afrikas kan blir närmaste århundradets överraskning. Kina och ny teknik kan öppna kontinenten för världsekonomin.
Otur, otur och otur har förföljt Afrika. Det är en stark känsla efter att jag har sommarläst en färsk bok. Ämnet, Afrikas ekonomiska historia, kan verka trist, men författarna Ellen Hillbom och Erik Green får mig att läsa tegelstenen till sista sidan. Det handlar om det riktiga Afrika söder om Sahara. En enorm kontinent med över 40 länder, otämjt klimat och lika otjämda växter och djurarter. Och här börjar faktan: när europeerna 1000 fKr redan levde i jordbruksamhällen med odlad vete och dragvilliga oxar, så saknade afrikanerna bägge. Afrikanska elefanter vägrar att dra plog. Och näringen i afrikansk hirs går inte att jämföra med fransk vete.
Därför kom Afrikas befolkningsökningen inte igång som i övriga världen. Det gör än i dag Afrika till en glesfolkad kontinent. Något jag tror få i omvärlden inser. Och bristen på folk är kontinentens moment 22. För i Afrika behövs betydligt fler människor och dragdjur för att utvinna tillräckligt med näring. Denna arbetskraftsbrist har även präglat deras värderingar kring jordägande, familj, arbete, samhälle och löner på ett ofta bakvänt sätt. Otur!
Fördelen med en glesbefolkad kontinent är freden. Utan gränstvister ingar krig. Men bara så länge som inte europeer dyker upp. Länge var Afrika bara europeernas rundmärke till Indien. När slavar sedan efterfrågades tömdes glesbefolkade Afrika på 15 miljoner människor. Och vapen och krig blev lokal handelsvara. Dubbelotur. Något som kan ha bromsat den senstartade kontinenten ytterligare flera hundra år.
Exempel efter exempel ger en lika tråkig bild. Otur, otur och otur. Säkert skulle enskilda grupper, politiker och folkslag kunnat agera annorlunda. Men omvärldens roll i Afrika är enormt nyckfull och kraftfull på den ekonomiskt svaga kontinenten. Problemet är att så få har sett afrikanerna som affärspartners. De första europeerna på plats var egentligen missionärerna under 1800-talet.
En region utan traditionell religion blev missionärernas förlovande land. Ett synsätt som inte lyfter en ekonomi precis. Ännu i dag sägs biståndet vara större än de investeringar från utländska företag. Så blir inte lokala affärsmän eller jordägare hjältar, utan makten finns hos politiker som lockar bistånd. Och lokalpolitiker vänder då helt logiskt all sin kraft utåt mot omvärlden, istället för att bygga samhället inifrån.
Här är det lätt att bli dyster. Men så finns ljus. Kina behöver Afrika. Både dess råvaror och kunderna. Och kinserna satsar. Det liknas med Marschallhjälpen som USA satte in i det raserade Västeuropa efter andra världskriget. Kineserna bygger nu vägnät, industrier, gruvor, städer, hamnar… Och några länder har som Ghana på egna fötter också lyft rejält. Dessutom kan modern teknik få en ny roll. Enkla mobiltjänster kan här bli infrastrukturer för betaltjänster, banksystem och affärer. Vars avsaknad länge bromsat utvecklingen. Kanske blir Afrika närmaste århundradets stora överraskning? Vad tror du?
