Favelas bromsar inte

RÅVAROR (15) Igår besökte jag Rio:s största och mest ökända Rocinha, en favela, bebodd av 100 000-tals, styrda av maffian och finansierad med knark. Ett märkligt och kusligast studiebesök. Slutsats: Brasilien är på gång, men på sitt eget sätt.

Flera miljoner brasilianare, 4 av 10 invånare i Rio de Janeiro, bor i slum som domineras av knarkkarteller. De vaktas med skjutvapen och bomber. De finansieras med knark. Skotthålen syns här och där i väggarna. Vakterna sitter kvar beredda att agera. Och gajden varnar även oss: ”titta inte efter vakterna och tala inte med någon som har vapen, bomber eller knark. De bär guldkedjor och kalashnikows (kulspruta). Göm kamerorna.” Här är det 1% av befolkningen som bestämmer. Ledaren brukar vara 25 år. Äldre blir de inte.

Min sista dag på råvaruresan, blev en gajdad 3 timmars promenad i Rocinha. Bortom vanligt finanstugg och vd-diagram. I sällskap med Fredrik Bergman från Handelsbanken och Peter Benson, Traction. Målet med besöket var att se hur 4 av 10 invånare i Rio de Janeiro bor och lever. Det säger något om Brasilisens startsträcka. http://maps.google.se/maps?hl=sv&tab=wl

Bebyggelsen Favelas har tillkommit mest senaste 50 åren. Fattigdom ute i provinserna lockade människor till en av de mest mytomspunna städer i världen. Diktatorer prioriterade makt och lätt de kriminella husera i La favelas, fullständigt okontrollerade, på mark tagen av staten. År efter år säljer husägare säljer sitt tak för för några tusen kronor och snart är huset 4-5 familjer högt. En mardröm för en Kirchstieger och Timell.Varje år rasar dussintals hus i hop.

Bara kring Rio finns i dag 40-talet favelas. Vi var i en av den största, Rocinha, med 300 000 invånare på en slutning strax söder om stadskärnan, bara 4 kilometer från lyxkvarteren. I Rocinha bor fler invånare än i Malmö, i ett myller av en meter breda gränder, som växer husen vilt högt upp mot de 700-800 meter höga bergen. Soporna sköljs ned med regnen, förklarar gajden. Senaste åren har däremot flera fått avlopp, el och vatten, utan att betala en krona. Så stanken är borta.

Det är ingen uppenbar fattigdom som möter oss i Rocinha, utan bara ”egna hem” i oputsad tegel och utan fönsterrutor och dörrar. För här lever både fattiga och medelklass. Några har kabeltv och kakelgolv. Andra lever i kyffen. Det gemensamma är att de inte haft råd att köpa sitt hus, utan byggt det själva, efter egen förmåga. Godkända av lokala knarkkungen. Och staten ser mellan fingrarna och har etablerat sjukstugor i området.

Men skottlossning och exploderande bomber slapp vi uppleva denna dag. Det kändes påfallande lugnt alltsammans. Folk har vant sig. Men samtidigt inser jag: knarkkartellerna kommer inte släppa makten från dessa slumstäder. Kanske unga hippa konstnärer bor här inom kort. Ett söders höjder. Men La favelas kommer nog finnas kvar här även om 50 år. Samtidigt gasar Brasilien utan dess like. Och favelas är inget jätteproblem, i ett land med i snitt 22-33 grader. Men att leva under en lokal knarkkung, kanske får folk att flytta till slut. Ett slags tyst revolution. Vad tror du om Brasilien? /Claes Hemberg