Låneavtal inte alltid avtal
Det finns de som tror att avtal är avtal. Jag känner mig närmast naiv när jag nu erkänner – jag trodde också att avtal var avtal. Men hos min bolånebank tänker de annorlunda. Låg ränta räckerinte. Den som håller löften står högre hos mig. Ring din lånebank du också.
När riksbanken häromdagen höjde 0,25 så passade min bolånebank på att höja 0,31. Andra banker har jag sett höja 0,5 och mer. Vilken tur att jag kan röra på mig ifrån min bolånebank. Men först ska jag ringa dem. För den bilden vi får på banken är att avtal är avtal, vilket tydligen inte stämmer praktiken. Rörlig ränta är lägst på sikt. Det vet vi, men däremot gäller inte rabatten särskilt länge visar det sig.
En god vän hade en mer uppriktig bankman, som lovade att rabatten skulle gälla exakt ett år. Sedan var min vän tvungen att komma tillbaka för att förhandla om. Det sa inte min bankman. Utan jag och många med mig tror antagligen att avtal är avtal och vi blir milt sagt förvånade när rabatten vi kämpat för plötsligt är långt borta. För vi tror att avtalet var underskrivet och klart. Men där glider banken på manschetten. I alla andra fall så gäller oftast skrivna avtal. Men den för mig mycket centrala rabatten, omnämns inte i bankens papper. Utan där gäller bara listpriset. Det är kort sagt dags att ringa lånebanken! Om vi alla gör det, så tror jag att vi skulle få bankerna att tänka om. Och kanske hela avtalet skulle börja gälla även där. För visst borde de vara mer lojala till oss, när vi under alla år betalat sååå mycket. Hur gör du?/c
