Tvångsobligationer skrämmande tanke

En oberoende analytiker föreslår nu tvångsobligationer – tvingande pensionssparande i obligationer. Det låter som ord från finansanalytikern i Orwells dystopi 1984. Tänk att låsa in människors pengar med tvång i obligationer. En fruktansvärd tanke.

Den oberoende analytikern Peter Malmqvist uttrycker i dagens di.se att ”pensionssparare ska ha mindre aktier och mer obligationer. Särskilt inför pension”. Han vill till och med tvinga att 10% av pensionskapitalet ska placeras i obligationer hos en vanlig 35-åring och långt mer för den som är nära 65. Syftet säger han är att skydda skattebetalarna. Jag begriper att han är oroliga för våra pensioner. Det kommer bli mycket tufft. Men du skyddar inte medborgarna med stalinistiska tvångsobligationerna. Du skapar ett malmqvistianskt Gulag.

Mina egna sparpengar är min egen extrakassa. Jag har ju redan sparat obegripligt mycket pengar till min garanterade statliga pensionen, som är just tvångsförvaltad. Någon gräns får det vara för statens intrång i våra liv. Nej, tvärt om behöver vi som PPM-fonderna och nya ISK-kontot lockvaror som väcker engagemang och bättring.

Den malmqvistianska världsbilden tycks vara född i augustikraschens ruiner. Men den nya kurssvängningarna är inte ett ekonomiskt problem. Vi vet att företag skapar större vinster än kassavalv. Utan vi måste istället ge bättre förklaringar och mer tålamod. Ändå kommer inte alla sparare förstå alla detaljer. Liksom alla passagerar på ett flygplan inte förstår en jetmotor. Utan bägge kräver ett mått av förtroende för att vi ska åka med. Och vi bygger inte förtroende med tvång. Nej, tvång passiviserar och låser in människor, i en tid då vi behöver fler banbrytande idéer för att klara vår hisnande globala konkurrens.

De malmqvistianska tvångsobligationerna ska dessutom utökas till en allmän broms inför 65-årsdagen. Malmqvist vill att spara i 65-årsåldern att ha 75% tvångsobligationer. Att över huvudet ställa sig på bromsen bara för att vi närmar oss 65, är ett märkligt missförstånd. Tvärt om är åren 55 till 65, den viktigaste tiden i livet att spara och se pengarna att växa, inför pensionen. Dagens 65-åringar är sedan aktiva och engagerade. De vill ta hand om sin hälsa och sina pengar i 20-25 långa år. Att då sätta pengarna på räntekonto är rena stenåldern. Mycket få människa skulle spara i räntor på 25 års sikt, inte ens efter 65, varför ska vi ha våra så viktiga pensionspengar där då.

Nej, så lite som möjligt i räntor, måste vara receptet. Dels för att vi måste våga tro att människors idéer, uppfinningar och arbete i företag världen över skapar mer värde en kassavalven hos en bank. Och dels för att räntor över huvudtaget inte är skapat som en sparform, utan som en delbetalning. Nej, vi ska inte ställa lägre utan långt högre krav på våra sparpengar. För redan i dag jobbar inte våra sparpengar heltid åt oss. De jobbar ofta mer än halvtid åt banken. Så mycket kostar nämligen fondavgifter, in-, uttags-, kringavgifter och boräntor. Insåg bara spararna hur illa förvaltade deras sparpengar är skulle de göra revolution eller gå i landsflykt.

Tror du på tvångsobligationer?/claes hemberg