Wall Street skrämmer än

Filmen om börsgangsters rullar igen. Synd bara om filmen skrämmer folk från börssparande. När det är telefonsäljare och rådgivare de ska se upp för. Efter 23 år kommer uppföljaren om svindlare i börsmiljö. Men verkligheten har redan överträffat filmen, i namn som Madoff, Enron, Leeson, Lehman, Jerome… plus flera svenska småkopior. De är alla förödande ficktjuvar i den globala ekonomin.

Antagligen är falskspelare lika många bakom bankdisken, bardisken och köttfärsdisken. Men gangsterglamour i börsmiljö är fortare, häftigare och fräckare och toppas sedan av jättepengar, champagne och handsydda skor. Den första filmen blev därmed en vattendelare när den 1987 landade rakt i svenskarnas första fond- och aktieaffärer. Filmen och dess ordspråk fascinerade många. Få filmer har kultförklarats så på världens handelshögskolor. Andra tittare skrämdes och lovar ännu i dag högtidligt att aldrig spara på börsen. Och varje börsfall spär på deras börsrädsla. Tyvärr är bägge reaktionerna ödesdigra. Spararna måste sluta lita på rådgivare som tar halva förtjänsten. Och sluta ty sig till bankkontot som inte ger många ören vare sig på tre eller trettio år sikt. Utan vi behöver spara våra viktiga pengar i växande företag. Genom börsen är det enkelt. Och gör vi det brett blir även fallhöjden är minimal. Och så får vi mer sparpengar och mer riktiga jobb. Under tiden som staten behöver göra hemläxa i konsumentskydd, skolan och myndighetsstöd. För vi behöver börserna liksom vi använder vägar och broar. Och vi behöver köra vidare, och lita på att trafikpolisen och börspolisen gör sitt jobb.

Och de flesta missade nog filmaren Stones egna budskap: ”Bankvärld har glömt sina kunder.” För visst är dagens banker enorma fabriker med gigantiska pengaströmmar. Tävlingen är stenhård och går att följa på skärmar varje sekund. Självklart kan detta pressa intelligenta individer till ödesdigra genvägar, som kan välta enorma värden över ända. Bankernas egen handel behöver bli mer tråkig. Och bankanställda behöver löpande ”debriefing”. Likt utsända katastrofarbetare som utsätts för oehörd press. Dagens dygnet-runt-handeln är vad ekonomin behöver, men alla bankmänniskor och chefer tål det inte. Detta kommer dessvärre de i bankpyjamas aldrig att erkänna. Istället går de och ser Wall Street del två. Vad tycker du? /Claes