»De ville säga upp mig efter en vecka«

I januari förra året var banksäljaren Johanna sugen på att testa ett nytt jobb och tog kontakt med Forex. Chefen som läste hennes CV blev så intresserad att hon tog kontakt samma kväll och bokade in intervju redan nästa dag.

– Hon var så positiv på intervjun och sa »Dig vill jag verkligen jobba med!«. Hon var jätteglad, säger Johanna, som egentligen heter något annat.

Johanna anställdes i slutet av januari och de bestämde att hon skulle börja den 1 mars.

Men efter knappt en vecka på nya jobbet blev Johanna sjuk på grund av graviditetsbesvär.

En läkare konstaterade att Johanna mådde för dåligt för att jobba och sjukskrev henne månaden ut.

Då förändrades chefens inställning till henne helt.

– Hon ändrade ton direkt och blev inte alls glad, utan sa att det inte gick att göra ett uppehåll i upplärningen, eftersom det snart var sommar och högsäsong och att de redan hade personalbrist. Sen sa hon »Hur ska du ha det, ska inte du säga upp dig?«

– Jag blev alldeles paff. Det var ju inte min mening att bli sjuk – jag visste inte ens om att jag var gravid när jag skrev på anställningspapprena.

När Johanna svarade att hon inte ville säga upp sig fick hon frågan »Vad har du för baktankar?«.

– Men jag hade ju inga baktankar. Varför skulle jag säga upp mig? En graviditet är ju en naturlig händelse i livet, det är ju inget fel man gör.

Chefen avslutade samtalet med att säga att hon måste prata med HR. Dagen efter fick Johanna ett mejl med beskedet att provanställningen skulle avslutas.

Några dagar efter undertecknade hon beskedet och lämnade tillbaka arbetskläder, kort och annat på arbetsplatsen. När hon förklarade att hon tyckte att det blivit en tråkig situation och bad att få komma tillbaka när hon blivit frisk, svarade chefen kort »vi får se«.

Johanna kontaktade då sin lokala fackklubb, som började förhandlingar med arbetsgivaren. Sedan gick ärendet vidare till central nivå mellan Finansförbundet och Forex/Svensk Handel på andra sidan bordet.

Under förhandlingarna förde företaget fram andra orsaker som de menade låg bakom avslutandet av provanställningen, som att Johanna skulle vara dålig på engelska och på att sälja bankens produkter.

– Men jag hade bara hunnit vara där knappt en vecka, hur har de kunnat bedöma mig på den korta tiden? Jag var ny på jobbet – man kan inte vara en supersäljare direkt.

Forex menade att Johanna »bara« gjorde klart kundens ärende när hon satt i kassan trots att de hade bett henne att också säga »visste du att vi är en bank?«, för att sedan kunna gå vidare och prata om bankprodukter.

– Men för att sälja måste jag ju känna till produkterna först. Och jag satt också bakom när det fanns tillfälle och försökte gå igenom produkter och rutiner.

– Dessutom var det knappt några kunder där, det var jättelugnt – när skulle jag sälja? Och om jag missat att säga till en kund »känner du till att vi är en bank?«, är det skäl att säga upp mig direkt då?

Finansförbundet argumenterade i förhandlingarna just för att man måste beakta att Johanna var nyanställd och att det är rimligt att få sätta sig in i verksamheten och arbetet. En normal grund­introduktion på Forex pågår i tre veckor, och Johanna hann alltså inte ens genomföra en tredjedel av denna innan anställningen avslutades.

Johanna blev väldigt förvånad när hon hörde vilka anledningar arbetsgivaren la fram för att de ville avbryta hennes anställning. Hon satt själv med i början av förhandlingarna.

– Det var lite påfrestande. Jag var ju gravid och hade mina besvär. Och när de inte erkände, utan började peka på fel jag skulle ha gjort kände jag »När har ni hunnit hitta det här?!«.

Hon beskriver själv att det var en jättefin stämning på arbetsplatsen under de dagar hon jobbade, och att introduktionen gick utan problem. Med åtta års erfarenhet av liknande arbete så hade hon ett försprång när det gällde många arbetsuppgifter.

– Min handledare sa hela tiden »Just det, det här kan du ju«. Sen säger de upp mig efter en vecka. Skulle jag vara så dålig att de bara behövde fyra dagar på sig att bestämma sig? Det var väldigt skumt.

Arbetsgivaren menade också att Johanna »visat att hon inte kunnat leva upp till förväntningar om att följa arbetstider och spelregler på arbetsplatsen […] har bland annat gjort sig skyldig till olovlig frånvaro genom att inte alls informera eller komma till arbetet på schemalagd tid den 9 mars«.

Detta handlar om Johannas andra sjukdag, det vill säga dagen efter att hon ringt och sjukanmält sig, och dagen innan läkarbesöket.

– Jag hade inte hunnit gå igenom rutinerna för sjukskrivning, men med logiskt tänkande ringde jag så klart och sjukanmälde mig första dagen.

Enligt företagets regler skulle hon ha ringt varje dag och anmält sjukfrånvaro, två timmar innan arbetspasset. Johannas brott mot reglerna skulle vara att hon ringde för sent första dagen och sedan anmälde sjukfrånvaro till, som företaget menade, fel chef andra dagen.

– Men det här var inget som de hade berättat för mig innan. Borde man inte då tänka »hon är nyanställd, hon kanske inte lärt sig det än«, undrar Johanna.

I oktober stämde Finansförbundet Forex Bank i Arbetsdomstolen för diskriminering och brott mot föräldraledighetslagen. Men innan domstolen hann pröva ärendet slutligt så enades parterna om en förlikning, där företaget betalade Johanna ett skadestånd på 60 000 kronor.

– Det var ändå skönt att de erkände att de gjort fel, att få bekräftelse på att det jag upplevt var inget jag hittat på. Och det var också skönt att det inte behövde gå till domstol, även om jag var villig att göra det. Jag visste ju att jag hade rätt.

Johanna säger att hon aldrig trodde att något sådant skulle hända på en så stor arbetsplats, med kollektivavtal. Hon uppmanar de som utsatts för samma sak att anmäla.

– Det gäller att visa att diskriminering inte är okej. Jag vill också säga att jag har fått stor hjälp av Finansförbundet och är glad och tacksam för deras engagemang.

Just nu är hon föräldraledig och har börjat fundera på att börja studera. Vad vet hon inte riktigt än.

– I alla fall så blir det inte inom finansbranschen. Jag vill inte jobba med det längre.

TEXT: Åsa Berner