»Det är dags för en pudel – jag hade fel och Finansförbundet hade rätt«
Krönika Finanslivs nya krönikör Annika Creutzer har ändrat sig om kontanternas vara eller icke vara.
Det har gått några år sedan paneldebatten 2009 i Almedalen då jag sa att det var omöjligt att helt släppa kontanter. Nu vet jag att det går – om vi ser till att tekniken utvecklas så att alla kan vara med på tåget.
Finansförbundet drog 2009 i gång kampanjen »Kontantfritt nu!« och en av aktiviteterna var paneldebatten i Almedalen samma år. Om jag minns rätt var det en representant för Swedbank, Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, Carin Götblad, då polischef i Stockholm och jag. En stor del av debatten handlade om bank- och butiksanställdas säkerhet samt hur viktiga kontanter är för kriminella.
När det härom året skulle tryckas nya sedlar kallade jag tusenlapparna för skurkvaluta och uppmanade Riksbanken att inte ge ut dem.
Vi var eniga om en hel del. Bland annat att tusenlappar är onödiga – utom för kriminella – och därför borde tas bort. När det härom året skulle tryckas nya sedlar kallade jag tusenlapparna för skurkvaluta och uppmanade Riksbanken att inte ge ut dem.
I Almedalsdebatten var mitt främsta argument att barn behöver kontanter för att lära sig handskas med pengar. Men Rolf Carlström på Swedbank fick mig att tänka om. Han sa: »Dagens barn är så vana vid interaktiva spel där det handlar om att ha en poängvaluta på ett konto att handla för. När poängen är slut kan de inte handla utan måste se till att vinna nya poäng. Jag är fullt övertygad om att de förstår mycket väl hur de ska handskas med den egna ekonomin i framtiden, utan att behöva lära sig om fysiska kontanter.«.
Ett annat argument var att föreningar, loppmarknader och skolkaféer behöver kunna ta emot kontanter. I söndags var jag på loppis på mitt torg och alla kunde ta emot betalning med Swish. Jag kan bara försvara mig med att denna fantastiska tjänst ännu inte var uppfunnen 2009.
Ska vi slippa svarta pengar och våra företag ska få konkurrera på ärliga villkor, är en av förutsättningarna att betalning med kontanter försvinner. Och som Carin Götblad sa 2009 i en intervju: »Ett avskaffande av kontanter skulle vara den största enskilda åtgärden för att motarbeta den tyngre kriminella verksamheten«.
Många äldre som jag möter vill ändå ha kvar kontanterna. Jag bad min 95-åriga mamma att pröva att i stället börja betala med sitt kort. Det tog inte lång stund innan hon helt släppte kontanter. Det var ju så mycket enklare att bara ta med sig kortet.
Men hon såg två nackdelar. Det gick inte lika bra att ge en penninggåva. En sedel i ett kuvert är en festligare gåva än en elektronisk överföring till ett konto. Här finns ett område för bankerna att utveckla, bland annat tankade gåvokort eller bättre utbud av printbara gåvobrev.
Det andra problemet är större och viktigare. I takt med att synen blev sämre var det svårare för mamma att slå in kortets kod och ibland fick hon be om hjälp. Det kontantfria samhället måste vara lika självklart för alla oavsett om du inte ser eller har andra kognitiva problem. Betala räkningar på nätet måste fungera även för den som inte kan läsa eller har svårt för siffror. Häri ligger den stora utmaningen för banker och andra som sysslar med betalningar. Både näringslivet och samhället måste satsa på forskning och utveckling av teknik och metoder. Var generös mot uppfinnare och utvecklare och låt det kosta. De vinster vi gör på kontantfritt måste i första hand användas för att se till att alla är med på tåget.
