Länderna vi motvilligt gör affärer med
Ledare Hur oacceptabelt är oacceptabelt när det gäller affärer med länder som startar krig eller kidnappar och fängslar oliktänkande, undrar Finanslivs chefredaktör Axel Andén.
Rysslands invasion av Ukraina har gjort det mycket svårt, i vissa fall olagligt, att göra affärer med landet. Enligt Handelshögskolan i Kiev har minst 1 300 västerländska företag lämnat Ryssland, bland andra H&M, McDonald’s och flera biltillverkare. Andra företag försöker fortfarande få till en ordnad reträtt, exempelvis SEB som vi rapporterar om i detta nummer.
Ett land vars ekonomi däremot blir allt mer sammanflätad med Sveriges är Kina. Företag som Volvo Cars, MTR och Spotify har kinesiska ägare och svenska banker gör affärer med, och har kontor i, Kina.
Det är samma land som för åtta år sedan kidnappade och fängslade den svenske förläggaren Gui Minhai. Han har ingen kontakt med omvärlden och hans fall omgärdas av en kompakt tystnad. Det är ett tillstånd som kan verka lugnt och fridfullt, men i tystnaden ryms ett stort våld, ett avskräckande exempel, en fattigare värld och en mänsklig katastrof för den enskilde och dennes anhöriga.
De flesta kan nog enas om att det är oacceptabelt att en förläggare kidnappas och fängslas för att den ger ut böcker om landets elit. Men hur oacceptabelt är det? Så oacceptabelt att vi slutar göra affärer med landet? Nej, det är business as usual som gäller.
»Alla har en röst, och det är allas vårt ansvar, både som anställda och privatpersoner, att använda den.«
Det är lätt att tänka att det är upp till UD och svenska yttrandefrihetsorganisationer att föra kampen för de svenska samvetsfångarna. Men det stämmer inte. Alla har en röst. Ingen är tvingad att göra affärer med Kina, det går att avstå, och ett särskilt stort ansvar faller på de som på olika sätt har med Kina att göra i sitt yrke, som gör affärer med landet eller samarbetar med kinesiska aktörer. Det eventuella obehag som kan vara förknippat med att nämna Gui Minhai i dessa sammanhang är ett väldigt lågt pris att betala jämfört med det som den svenske förläggaren och hans familj betalar varje dag.
Alla har en röst, och det är allas vårt ansvar, både som anställda och privatpersoner, att använda den (utan att därmed utsätta andra personer för onödiga risker). De tystade kan av naturliga skäl inte tala, och det ligger därför på oss andra att uppmärksamma det brott och det våld som ligger bakom tystnaden.
Från Sollefteå till Luxemburg
I förra numret besökte vi bankgatan i Sollefteå. I det här numret har vi hälsat på hos svenskarna som jobbar i Luxemburg. Det säger något om den stora spännvidden i finansbranschen, att bankernas verksamhet samtidigt är superlokal och superglobal. Det säger också något om karriärmöjligheterna för den som vill uppleva olika delar av världen inom samma företag. En av svenskarna vi intervjuat i Luxemburg har ett förflutet som kontorschef i Dalarna och kommer närmast från ett jobb i Härnösand.
Står och faller med räntan
Mycket står på spel när det gäller räntan denna vinter. Om den väntade höjningen i november blir den sista och räntan sedan vänder nedåt är det många som drar en lättnadens suck. Kanske särskilt den bransch vi belyser i det här numrets fördjupning, nämligen den kommersiella fastighetsbranschen. Läs också intervjun med Nordeas chefsekonom Annika Winsth som länge kritiserat den förda penningpolitiken.
