Snabbast kabel vinner

Makten över världens finansmarknader ligger inte längre hos testosteronstinna hannar i vita skjortor. I stället finns den i avancerade datorprogram med automatiserade formler, algoritmer, som köper och säljer av varandra i ett tempo ingen mänsklig hjärna skulle klara av. Datorerna som utför denna högfrekvenshandel kallas ofta börsrobotar.

     Förra året, 2014, uppskattades algoritmhandeln stå för omkring hälften av all aktiehandel på New York börsen. Motsvarande andel i Stockholm var en femtedel, enligt Nasdaq OMX. Jämförelsen haltar förmodligen, eftersom börserna i USA och Europa inte definierar högfrekvenshandel riktigt likadant.
     Högfrekvenshandeln etablerades 2009 och startade på Stockholmsbörsen i februari 2010. Men fenomenet hamnade i rampljuset först den 6 maj 2010. Då föll det amerikanska aktieindexet Dow Jones med 9 procent på bara fem minuter. Ett historisk börsras med en sensationellt snabb återhämtning. Inom en minut hade de amerikanska börserna nämligen återhämtat sig till ungefär samma nivå som före störtdykningen.
     Chockvågorna efter ”the Flash Crash” hann inte ebba ut innan enigheten på marknaden var total om att ett så dramatiskt fall var mänskligt omöjligt att orsaka. Skulden föll i stället på högfrekvenshandelns superduperdatorer.
     I USA och inom EU spred sig en oro om att maskinerna inte längre var marknadens bästa vänner. Fram till våren 2012 diskuterades frågan livligt, men sedan blev det tystare.

EN SOM VARNAR FÖR börsrobotarnas frammarsch är Per H Börjesson, vd och huvudägare i Investment AB Spiltan, samt författare till boksuccén ”Så här kan alla svenskar bli miljonärer”. Han är fascinerad över vändningen i debatten.
     – Det har varit en enorm lobbykampanj från de bolag som tjänar miljoner på börsrobotarna och det enda börsen har gjort de senaste åren är att underlätta för dem, säger Per H Börjesson.
     Han anser att börsen har blivit ett casino där vinnaren är den som har de dyraste och snabbaste datorerna. Orsaken är att själva grundtanken med högfrekvenshandel är att lägga till exempel 1000 ordrar på en viss nivå för att blixtsnabbt dra tillbaka dem och sedan lägga ut dem på en ny nivå. Allt i syfte att locka fram andra aktörer, läs datorer, och få dem att lägga ordrar som det skulle kunna gå att tjäna pengar på. Totalt sett blir det ett oräkneligt antal ordrar, men bara ett fåtal avslutade affärer som resulterar i pengar till börsen.
     Fortsätter den här utvecklingen tror Per H Börjesson att spararna överger börsen, eftersom de omöjligt kan köpa fiberlänkar för hundratals miljoner kronor.
     – I grunden är det orättvist och skadar förtroendet för aktiemarknaden och minskar börsens roll som kapitalbas för företagen, säger Per H Börjesson.

ÄVEN OM MÅNGA är överens om att den automatiserade handeln fortfarande brottas med trovärdighetsproblem, är det få som i dag är lika kritiska som Per H Börjesson. Kanske för att det införts avgifter och regleringar för att bromsa hastigheten på robothandeln. Kanske för att det är ett tekniksprång som inte går att hejda.
Kanske för att utvecklingen har pressat kostnaderna för spararna.
     – Nästan alla studier visar att högfrekvenshandeln har gjort det billigare att handla på börsen, säger Björn Hagströmer, docent på företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet.
     Framför allt gynnas små investerare, anser Björn Hagströmer, eftersom de aldrig påverkar priserna utan köper till det pris som finns i marknaden.
     – För större investerare är det inte lika uppenbart, men det finns studier som visar att det blivit billigare även för dem.
     Björn Hagströmer har full förståelse för att snabbheten gör att det är svårt för en utomstående att förstå robothandlarnas beslut, eftersom den enskilda ordern oftast inte visar hela verkligheten. Orsaken är att roboten handlar på flera olika marknader samtidigt för att optimera möjligheten att tjäna pengar. En order som läggs ut enbart för att snabbt dras tillbaka kan vara en del av en strategi med en hel portfölj av ordrar, som betraktaren inte ser.
     – Då kan det vara rationellt och legitimt att göra så, även om det ser konstigt ut i den enskilda orderboken, förklarar Björn Hagströmer.
     För högfrekvenshandel är den snabbhet som är dess styrka också dess svaghet, enligt Björn Hagströmer. Orsaken är börsens krav på transparens, där allt som händer uppdateras hela tiden.
     – Men det här går så snabbt att det inte blir transparent för en mänsklig betraktare. Under en sekund händer det så många olika saker att bara man blinkar missar man en hel rad olika händelser.
     Det här påverkar inte bara tilltron till börsen, enligt Björn Hagströmer, utan det enorma informationsflödet försvårar även för myndigheter och andra som ska övervaka börshandeln. Därför är förtroendefrågan, menar han, den stora utmaningen för alla världens börser.
     – Det ställs mycket frågor om hur hållbart det är med en så stor andel automatiserad handel och det är svårt för börsen att hantera. Man kan inte säga på ett trovärdigt sätt att allt kommer att gå bra, för det har vi inte sett ännu, säger Björn Hagströmer.

EN SOM INTE HAR någon som helst tillförsikt till högfrekvenshandeln är den amerikanske ekonomen och bestsellerförfattaren Michael Lewis. I april 2014 kom hans bok ”Flashboys”, en exposé över affärer som görs på millisekunder, robotar och de män som tjänar pengar på dem.
Michael Lewis hävdar att den amerikanska finansmarknaden är riggad och att om den här handeln inte vore så komplicerad skulle den aldrig ha tillåtits. Boken blåste nytt liv i den amerikanska debatten och fick både den federala säkerhetspolisen FBI och SEC, tillsynsmyndigheten för finansmarknaden, att inleda undersökningar för att klarlägga om Michael Lewis har rätt eller fel.
     I Sverige har boken inte blivit lika uppmärksammad och läsarna här har nog i ärlighetens namn framför allt läst boken för att den blivit omdebatterad i USA.
     Inte heller är det någon som utifrån boken drar några större paralleller till de svenska börserna. Tvärtom försäkrar branschbedömare att ”så går det absolut inte till på den svenska marknaden”. Rätt eller fel, så tycks acceptansen för dagens ultrasnabba handel ha ökat.
     Budskapet från flera tunga namn är att ”Flashboys” beskriver en avart inom den amerikanska finansmarknaden. Inget annat. Magnus Billing, vd för Nasdaq OMX i Stockholm, betonade i en tevesänd debatt i våras också att skillnaderna mellan den amerikanska och de europeiska marknaderna är så stora att alla jämförelser blir missvisande.
     I samma debatt ansåg Olof Neiglick, före detta vd för uppstickarbörsen Burgundy och tidigare ordförande för Sveriges Fondhandlarförening, att automatisering, datorisering och högfrekvenshandel gör det billigare för pensionssparare att handla på börsen. Samtidigt riktade Olof Neiglick en viss självkritik mot branschen.
     – Man ska inte vifta bort förtroendefrågan. Om den allmänna opinionen är att börsen är ett casino, då har branschen ett jätteproblem. Börsen kan göra mycket mer för att gå ut och informera om fördelarna, det har man uppenbarligen inte gjort i tillräcklig utsträckning.
     Även Carl Johan Högbom, vice ordförande i Aktiespararna och Alternativa aktiemarknaden samt tidigare chef för Stockholmsbörsen, anser att robothandelns dåliga rykte spiller över på börsen.
Framför allt när svallvågorna efter ”the Flash Crash” 2010 var som högst, eftersom högfrekvenshandeln då hade en större andel på börsen än i dag. Själv tycker han att småsparare faktiskt gynnas av utvecklingen, eftersom det är lättare och fortare att till exempel köpa 50 Volvoaktier i dag än tidigare.
     – Men det spelar inte så stor roll, eftersom folk tycker och tror att de blivit lurade så skadar det börsen. Aktiemarknaden är så beroende av förtroende så de åsikter som finns måste man lyssna på, säger Carl Johan Högbom.

FÖRKLARINGEN TILL ATT robothandeln inte längre ökar i samma takt handlar är krasst ekonomisk. När fler och fler satsade på höghastighetsaffärer, så ökade konkurrensen och lönsamheten minskade.
Dessutom har börserna infört avgifter för att begränsa för stora mängder ordrar som inte leder till avslutade affärer. En åtgärd som i sig fungerat som bromsolja i systemet.
     Carl Johan Högbom reser land och rike runt och talar om aktiemarknaden och brukar då dra en linje från 1917, då Stockholmsbörsen fick sitt första handelssystem, och framåt. Linjen går via datoriseringen på 80-talet som 1990 resulterade i att all handel var datoriserad. I mitten av 90-talet blev det också möjligt för privatpersoner att handla med villkorade ordrar. Enkelt uttryckt ”köp 100 Volvo, men bara om de går under 100 kronor”, vilket också är en algoritm.
     – Så det här är inget nytt, men det exploderade omkring 2010-11 när datorerna blev effektivare och kommunikationen snabbare, säger Carl Johan Högbom.

SAMMA BILD AV gamla strategier i ny tappning ger även Björn Hagströmer på Stockholms universitet.
     – Det är inte nödvändigtvis så stor skillnad mot förut, förutom att det går snabbare. Men robothandlare lever inte sitt eget liv utan interagerar med kortsiktiga och långsiktiga investerare, säger Björn Hagströmer.
     Tekniksprånget har förvisso också påverkat börsmäklarna som yrkeskår. De är delvis utkonkurrerade och den klassiska, rödögda daytradern som tillbringade hela dagarna framför datorn för att tjäna pengar är lika försvunnen som grafikerna på landets tidningsredaktioner.
     Carl Johan Högbom påminner om hur positivt mottagande den datoriserade handeln fick på 90-talet. Privatpersoner kunde sitta hemma och handla, även efter att banken stängt klockan tre. Samma personer är i dag ofta lika kritiska till robothandeln som de är positiva till sin egen uppkoppling till någon handelsplats.
     – Var skulle vi satt stopp? Det är sällan vettigt att förbjuda teknikutveckling, men regleringar kan man ha, säger Carl-Johan Högbom.