»Alla ska ha rätt till schyssta arbetsvillkor«

»På en global arbetsmarknad är det viktigt att arbeta fackligt globalt.«

Det säger Sofia Vanner, internationell sekreterare på Finansförbundet som också menar att bättre arbetsvillkor internationellt minskar risken för exempelvis lönedumpning.

– Alla ska ha rätt till schyssta arbetsvillkor, oavsett vilket land man arbetar i.

Finansförbundet har sedan 1981 avsatt en procent av medlemsintäkterna till internationellt biståndsarbete. Förbundet är en de fackliga organisationer som avsätter störst andel av intäkterna till denna fråga.

Pengarna går till fackliga projekt i finansbranschen som syftar till att stärka arbetstagares rättigheter.

– Vi jobbar främst mot multi­nationella banker. För att få en strategisk styrka implementerar vi projektet i flera länder i Latinamerika inom samma bank. På så sätt blir man också en starkare förhandlingspart när man sitter vid förhandlingsbordet och diskuterar fackliga rättigheter på huvudkontoret, säger Sofia Vanner.

Alla länder lever inte upp till den internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner om de grundläggande rättigheterna för arbetstagare i världen. Finansförbundets arbete går ut på att genom social dialog stärka arbetstagares rättigheter.

Vilka konkreta frågor kan det handla om?

– Till exempel rätten att organisera sig. Det är många arbetsgivare som inte erkänner facken som en legitim motpart. De kan säga »vadå förhandla, vi har ingen att förhandla med«.  Det kan också handla om att om du engagerar dig fackligt så riskerar du inte bara att bli av med jobbet utan du riskerar även ditt liv. Det finns tyvärr många fackligt engagerade som förlorat sina liv i det fackliga arbetet.

Det behöver inte alltid vara att de riskerar någon fysisk åkomma men det är sällan ett plus att vara fackligt aktiv i många av de här länderna där vi har projekt.

Enligt Sofia Vanner finns det också många arbetstagare som inte vågar engagera sig eftersom de ser att de fackliga kollegerna missgynnas.

– Det behöver inte alltid vara att de riskerar någon fysisk åkomma men det är sällan ett plus att vara fackligt aktiv i många av de här länderna där vi har projekt.

Enligt Union to Unions rapport Global Rights Index 2020 är de farligaste länderna att arbeta I just nu Bangladesh, Brasilien, Colombia, Egypten, Honduras, Indien, Kazakstan, Filippinerna, Turkiet och Zimbabwe. Det är länder i Latinamerika som för närvarande ingår i Finansförbundets biståndsarbete.

Huvudsyftet med arbetet är enligt Sofia Vanner att organisera arbetare och att kompetensutveckla anställda och arbeta för att de får schyssta villkor på jobbet.

– Många känner inte till sina rättigheter som arbetstagare. Att sitta på sitt jobb, oavsett land, och inte känna till så mycket om de här stora frågorna initialt och sedan få ett globalt fack i ryggen som stöder arbetet, det ger ju en kraft såklart.

Projekten samfinansieras med Sida. Finansförbundet bidrar exempelvis med 10 procent av en projektbudget och Sida med resterande 90 procent.

Rent praktiskt fungerar det så att pengarna går till det globala världsfacket UNI och de i sin tur implementerar projektet. De blir länken mellan Finansförbundets medlemmar här och de medlemmar som arbetar i finanssektorn i Latinamerika.

– Där finns ett regionkontor och en regional koordinator som åker runt mellan länderna och organiserar möten, workshops och informationskampanjer.

Tack vare UNI Finans med 3 miljoner medlemmar i 237 fackförbund runt om i världen blir facket en stark förhandlingspart.

– Vi har ytterligare en länk i Sverige, Union to Union. De samordnar allt utvecklingssamarbete för LO, TCO och SACO.

Hur kan ni se att pengarna kommer till nytta?

– Det finns en rad goda exempel inom finanssektorn. I många fall är vi en del av en större verksamhet, så att ensam ta åt sig äran för ett genombrott är svårt. Men vi har goda exempel på globala ramavtal som har kommit till som har förbättrat arbetsvillkoren för tusentals människor inom en viss koncern. Det har också skapats stora nätverk i det här arbetet. I vissa länder har många mindre fackförbund gått ihop och bildat ett större fackförbund för att få större genomslagskraft. I andra länder har man till och med börjat samarbeta med sina tidigare rivaler när det gäller en fråga eller en politisk åsikt.

Sofia Vanner menar att man behöver arbeta globalt på en global arbetsmarknad. Det minskar risken för exempelvis lönedumpning.

– Om villkoren förbättras överallt är det inte lika intressant att flytta jobb från Stockholm till Warszawa eller Lettland. Det minskar fattigdomen i världen om människor får en värdig lön. Att människor har en pension och ett socialt skyddsnät är inte alls givet, det är inte givet någonstans längre.

Det är väldigt svårt för mig att sitta här och tycka och tänka om vad de ska ha för strategi i Colombia. Det är de som bor och verkar i landet och regionen som bäst känner till de lokala förhållandena.

Att UNI implementerar på lokal och regional nivå är fullt naturligt, menar Sofia Vanner.

– Det är väldigt svårt för mig att sitta här och tycka och tänka om vad de ska ha för strategi i Colombia. Det är de som bor och verkar i landet och regionen som bäst känner till de lokala förhållandena, utmaningarna och möjligheterna. Det vi kan göra är att ge dem rätt verktyg för att underlätta arbetet.

Vårens coronapandemi har naturligtvis försvårat arbetet med fysiska möten och resor mellan länder.

– Vi håller nu på att arbeta fram digitala arbetsmetoder för detta. För oss har det alltid varit och är en viktig fråga med facklig solidaritet. Vi ser ju att fackliga inskränkningar tyvärr ökar för varje år. Det känns som att vår verksamhet nästan är mer relevant nu än vad den var på 80-talet. Nu är det viktigt att värna om de rättigheter som många tar för givna. Man kan jämföra det här med hur Sverige var för hundra år sedan. Vad vi kämpade för här och vad vi fick till efter många års slit.