Gå direkt till textinnehållet
Handelsbankens chefsekonom Christina Nyman. Foto: Johan Marklund.

»Riksbanken borde ha slutat i tid«

När pandemin slog till för två år sedan började Riksbanken trycka mängder nya pengar, som sen fördes ut i ekonomin genom olika köp av värdepapper. Något som väckt kritik bland flera bankekonomer. Rätt tänkt då, men Riksbanken borde ha klivit av tidigare, anser Christina Nyman, Handelsbanken.

För att förhindra en finanskris och för att brist på pengar och stigande räntor inte skulle förvärra läget när pandemin bröt ut 2020, tog centralbanken till en åtgärd, som kallas Quantitative Easing: Ett sätt att pressa räntorna på stats- och bostadsobligationer för att stimulera ekonomin. Detta i stället för att exempelvis sänka styrräntan.

Fler röster, bland annat från myndighetschefer och bankekonomer, har dock höjts för att Riksbanken ska avveckla och dra tillbaka denna form av krisstöd. Finansliv ställde fem frågor till Christina Nyman, chefsekonom Handelsbanken, och en av dem som anser att Riksbanken gick för långt.

Var QE-politiken rätt eller fel väg att gå av Riksbanken?

– Det var nog nödvändigt 2020, för krisen bröt ut. Det skäl Riksbanken angav när de började med detta var inte att stimulera ekonomin, utan att minska risken för en finanskris och se till att det finansiella systemet fungerade. Det var också deras argument för att inte sänka räntan.  Sen, allt eftersom tiden har gått, har de sagt att det mer handlar om att stödja efterfrågan, men det var inte huvudskälet i början.

Att man från början klev in med syfte att få det finansiella systemet att fungera har bidragit till att bankerna inte stramade åt kreditgivningen och att vi fått väldigt lite konkurser, vilket är viktigt för hela samhället, påpekar Christina Nyman.

– Jag tycker att det var rätt då, så gjorde också andra centralbanker i det läget. Sen tycker jag att man hållit kvar vid åtgärden (Quantitative Easing) för länge, man borde ha klivit ur det tidigare.

När borde man då ha upphört?
Man expanderade sin balansräkning och ökade nettoköpen fram till årsskiftet 21/22.  Jag tycker att man borde ha minskat på köptakten redan efter ett halvår.
Man tog beslut redan 2020 om ett program för tillgångsköp 2021 ut om 700 miljarder kronor. Även om det inte var bindande tycker jag det hade varit bättre med en kortare horisont. Och anpassa politiken allteftersom. Jag tyckte man kunde sluta expandera balansräkningen förra våren.
Varför?
– Utgår man från ursprungsskälet; att minska risken för finanskris, hade man passerat det läget redan då, det behövdes inte längre.
Med sådana beslut går man ändå in och påverkar de privata marknadernas funktionssätt,  jag tycker inte att det fanns tillräckligt starka skäl för att fortsätta göra det.
Riksbanken blir då en av de största aktörerna som påverkar prissättningen, man är inne och köper bostadsobligationer och statsobligationer, som används av privata aktörer. Det var jättebra att göra det i början. Men det är också viktigt att markera att man inte alltid kan gå in och agera från Riksbankens sida.

Jag tycker att det var rätt då, så gjorde andra centralbanker i det läget. Sen tycker jag att man hållit kvar vid det för länge.

 

Har metoden Quantitative Easing varit pådrivande för den inflation vi har nu?

– Det har säkert bidragit att inflationen inte blivit för låg. Den höga inflationen i Sverige beror helt på energipriser, som inte påverkas av svensk penningpolitik. Tar man bort energipriset hamnar inflationen på 1,7 procent, alltså under 2 procent.

Vad borde Riksbanken göra nu?
– Fokusera på att få ned balansräkning. Jag tycker att man ska låta förfallen förfalla och kanske till och med börja sälja av. Däremot tycker jag man kan ligga still med räntan just för att kunna genomföra den processen ostört.

 Detta är QE-politik

Kvantitativa lättnader (QE) är en penningpolitik där en centralbank köper långfristiga värdepapper på den öppna marknaden.

Genom att köpa dessa värdepapper tillförs nya pengar till ekonomin, vilket leder till lägre räntor. Avsikten med QE-politiken är exempelvis att stimulera den ekonomiska aktiviteten under en finanskris, hålla krediterna flytande och förhindra en fördjupad finanskris.

Efter finanskrisen 2007-2008 genomfördes kvantitativ lättnadspolitik av alla större centralbanker, och även som svar på Covid-19-pandemin 2020-2021.

I förra veckan bytte ECB fot, då ECB-ledamoten Klaas Knot uppgav att räntan kan komma att höjas redan under det fjärde kvartalet i år. Redan tidigare i veckan skapade ECB en del börsoro, då ECB-chefen Christine Lagarde meddelade att räntan behålls orörd, samtidigt som hon avböjde att upprepa ett tidigare löfte om att det inte blir någon räntehöjning under 2022.
Från Danske Bank har man antytt att ECB:s besked om en räntehöjning kan få Riksbanken att reagera med en räntehöjning tidigare än den som förutspåtts till; det vill säga i slutet av 2024.

Fokusera på att få ned balansräkning. Jag tycker att man ska låta förfallen förfalla och kanske till och med börja sälja av.

 

Christina Nyman tror dock inte att Riksbanken kommer att signalera så mycket på sitt möte och räntebesked nu på torsdag, men det blir spännande att följa.
–Jag tror inte de ändrar räntebanan nu; det skulle kunna flytta marknadsförväntningarna.. Men det går absolut inte att utesluta att de ändå väljer att signalera en litet tidigare höjning, men det blir nog ändå under 2024. I slutändan tror jag räntan kommer höjas tidigare än vad Riksbanken säger, under senare delen av 2023, säger hon.
Riksbankens köp av räntebärande värdepapper fortsätter under första kvartalet 2022, men i en omfattning som nu anpassas för att, med Riksbankens egna ord ”endast kompensera för förfall” och i syfte att hålla Riksbankens innehav på en oförändrad nivå ”och därmed bidra till en väl avvägd penningpolitik”.

»Nu är vi i den tid på året som jag gillar allra bäst. Visserligen är det i min del av landet för det mesta grått och kallt utan snö på backen, men det är ljus i alla fönster och snart kommer kanske ändå snön och ger ännu mer ljus«, skriver Helena Giertta.
Läs Helenas Gierttas ledare

FINANSFÖRBUNDETS KRÖNIKA: »Målet är ett ännu starkare förbund«

»En hållbar förändring i finansbranschen – det är Finansförbundets verksamhetsinriktning för de kommande tre åren.«
Läs krönikan