Digitaliseringens baksida

Hur känns det? En klassisk fråga när det gäller sportjournalistik. Men också relevant när det gäller hur vi som människor ställs inför en okänd och oviss framtid. Vissa älskar förändring och befinner sig i en kontinuerlig utvecklingsprocess. Men den typen av personlighet tillhör nog snarare undantag än regel. I stället känner säkert många ett sting av obehag vid tanke på att den egna kompetensen kanske inte räcker till för att säkra sin plats i företaget vid nästa omorganisation. Hur ser det ut i finansbranschen? Vilka jobb försvinner och vilken kompetens kommer att efterfrågas framöver? Några av dessa frågor får vi svar på i Aron Sigblads reportage i Finansliv nummer 3 2018. Andra måste vi finna svaret på själva.

Att inte veta om man fortfarande är anställningsbar är ingen trevlig känsla och tyvärr också högst aktuell för flera seniorer. Och faktum är att allt fler oroar sig för att deras kunskaper ska räcka till när den ökande digitaliseringen ändrar på arbetets innehåll och rutiner. Samtidigt som det ställs allt högre krav på regelefterlevnad.

Att inte veta om man fortfarande är anställningsbar är ingen trevlig känsla.

En annan trend är att jobben i finanssektorn minskat under lång tid. Under de senaste tio åren har antalet svenska bankkontor minskat från runt 2 000 till 1 600. Det är alltså lika många som kontor som har lagts ned Handelsbanken totalt har i dag. Tankern svindlar. Samtidigt har antalet anställda hos de fyra storbankerna reducerats med cirka 17 000, vilket innebär att vart femte bankjobb har försvunnit under ett decennium.

Mycket av pappersarbetet har försvunnit i takt med digitaliseringens framfart inom exempelvis lånehantering. Många enklare bankärenden som tidigare utfördes vid ett personligt besök på bankkontoret sköts i dag direkt i mobilen.

Den som vill se till att hålla sig anställningsbar bör lägga mer krut på att lära sig mer om IT, eller arbeta som ett slags tolk med att översätta kundernas behov så att kodarna vet vad de ska fixa. Alternativt specialisera sig på något av de områden där personliga kontakter behövs även i framtiden, som mer avancerad rådgivning till företag eller förmögna privatpersoner.

En annan jobbig företeelse för såväl företag i finansbranschen som privatpersoner är de allt mer vanligt förekommande ID-kapningarna.

I ett reportage i Finansliv nummer 3 2018 skriver vi just om ID-stölder och dess effekter. Ju mer digitala och internationella vi blir i vår konsumtion desto större risk för att utsättas från något cyberbrott. Och problemet är långt ifrån litet, i en utredning från BRÅ som gjordes 2016 uppger en intervjuad representant för kredit­företagen att företagen nästan förlorar mer på identitetsstölder än på rena kreditförluster. I fyra av fem fall handlar det om köp i någon annans namn, den andra femtedelen avser att någon lånat pengar med hjälp av stulna identiteter. Det betyder att behovet av försäkringar mot brott i det digitala livet kommer att öka framöver.

Glädjande nyheter är att det redan finns hjälp att få för den som blivit drabbad. Under förutsättning att man har en hemförsäkring som omfattar ID-stöld, eller har tecknat någon av de alltmer populära separata försäkringarna för detta ändamål.