Kampen om e-valutan

Förste vice riksbankschef Cecilia Skingsley slår sig ned på den 13:e våningen på Riksbankens kontor på Brunkebergs Torg i Stockholm. Hon är bekymrad. Kryptovärlden och privata valutor som Facebooks Diem sätter nu allt hårdare press på de statliga valutasystemen.

Arbetet med att sätta upp centralbankernas försvar, digitala statsvalutor, är i full gång. Men det tar tid.

– Det är den stora matchen de kommande åren. Det är krypto och stable coins på ena sidan och fiat-valutor på den andra, säger Cecilia Skingsley.

Historien om e-kronan började 2016, närmare bestämt på Finanslivs event Fintech Stockholm, då Riksbanken presenterade de första planerna på en digital centralbanksvaluta, en så kallad CBDC (central bank digital currency). Bakgrunden handlade om den snabbt fallande kontantanvändningen efter att digitala tjänster som Swish blivit alltmer populära.

Riksbanken skulle stå beredda att erbjuda e-kronor i digitalt format. App, kort, wearable, den teknik som gäller för dagen, enligt Cecilia Skingsley.

Riksbanken var länge ensam om att titta på området, men det förändras nu snabbt. Totalt undersöker eller testar runt 100 central­banker egna lösningar, däribland Federal Reserve, ECB och Bank of China. I slutet av 2020 lanserades världens första CBDC på Bahamas som har fått namnet Sand Dollar.

Utvecklingen hänger till stor del ihop med den kraftiga tillväxten för kryptovalutor som bitcoin. Men den riktiga tankeställaren kom 2019 då Facebook gick ut med planer på en egen valuta som skulle rullas ut till miljarder användare. Tanken vara att valutan libra, som numera kallas diem, skulle vara startklar i början 2020. Då blev frågan mycket djupare, enligt Cecilia Skingley.

– Vad är det egentligen en stat erbjuder sina medborgare? Att tillhandahålla väl fungerande pengar och betalsystem är ett av fundamenten i vad en stat är. Om människor inte längre vill ha kontanter, då måste vi tänka till vad vi kan göra med tekniken, säger hon.

Experter har pekat ut flera fördelar med de nya e-valutorna. Mer tillgängliga, snabbare och säkrare betalningar är ett par aspekter, men även trimmade kostnader när valutan går från analog till digital. De egenskaperna har även dragit upp förväntningar att få fart på den finansiella inkluderingen, inte minst i utvecklingsländer. I dag saknar runt 1,7 miljarder människor i utvecklingsländer tillgång till banksystemet, motsvarande en femtedel av världens befolkning, enligt Världsbanken.

Det finns också orosmoln. Den skarpaste kritiken handlar bland annat om risken att e-valutorna kan bli ett medel för totalitära stater att stärka kontrollen med mer övervakning och censur.

Riksbankens e-krona har nu gått in i den andra delen av den tekniska testfasen, där bland annat Handelsbanken och Accenture deltar. Lösningen som testas nu bygger på en privat blockkedja med digitala tokens (e-kronor). Till skillnad från system som bitcoin är det Riksbanken som bestämmer vilka deltagare som får vara med. Cecilia Skingsley betonar att det inte betyder att det är just den lösningen som blir aktuell vid en e-krona.

Hon återkommer under intervjun flera gånger till vikten av »interoperabilitet«, alltså att det sömlöst ska gå att röra sig mellan centralbankspengar och affärsbankspengar. Men hur e-kronan i slutändan ska se ut i detalj är ännu oklart. Några av frågetecknen handlar om e-kronan ska vara tillgänglig för alla, om användarna ska öppna ett konto hos Riksbanken eller som tilläggstjänst hos bankerna och hur stor »plånboken« får vara. Det är inte heller helt klart att det kommer bli en e-krona. Utredningar kring valutans roll pågår och beslutet ligger hos politikerna.

Enligt Cecilia Skingsley går det att forma tillgängligheten för allmän­heten på olika sätt. Ett alternativ är att Riksbanken själva tillhandahåller en grundläggande kontotjänst, ett annat att centralbanken bygger ett system som bankerna sedan hakar in i produktpaletterna.

– Jag har svårt att föreställa mig en situation där vi kommer ha 10 miljoner kundrelationer, och vi kan inte tillhandahålla en tjänst som blir en gräddfil förbi lagar och regler. Även en innehavare av e-kronor kommer att bli skärskådad, säger hon.

Osäkerheten kring ramarna har rest en rad frågor inifrån branschen. Ett orosmoln som BIS (Bank of Internationell Settlements) har adresserat handlar om digitala uttagsanstormningar, alltså att människor i en kris lämnar banksystemet och flyr in i centralbankspengar.

– Det finns ingen bank som överlever en sådan uttagsstorm. Så det problemet finns där, men det finns också sätt att hantera det. Centralbanker kan föra tillbaka pengar till banker som drabbats av uttag, säger Johan Javeus, chefsstrateg på SEB.

En annan farhåga är att e-kronan kan sätta käppar i hjulet för bankernas roll som »intermediär«, alltså att vara mellanhanden i in- och utlåning.

– Ett rationellt hushåll skulle hålla sina pengar hos Riksbanken, sa Masih Yazdi, finanschef på SEB, till Reuters tidigare i år, och påpekade dessutom att Riksbanken kan erbjuda både bättre ränta och skydd.

Enligt Cecilia Skingsley ligger det inte i en centralbanks intresse att skada bankers möjlighet att bedriva intermediering, men är samtidigt tydlig med att det inte är Riksbankens uppgift att hålla bankernas affärs- och finansieringsmodeller under armarna.

– Ser man sig runt i världen finns det många olika sätt att bedriva bank, och lika framgångsrikt. CBDC:er kommer vara en ny aktör i marknaden som banker behöver förhålla sig till, säger hon.

Lite i skymundan finns också risken att de nya centralbankspengarna kan bli ett verktyg för länder att flytta fram positionerna geo­politiskt. Det har redan sakta börjat röra på sig. Medan dollarn alltjämt är o­hotad etta i världshandeln har betydelsen som reservvaluta minskat successivt genom åren. Andelen av den totala dollarreserven som hålls av centralbanker ligger nu på 59 procent, vilket är den lägsta nivån på 25 år. Samma år som euron lanserades, 1999, låg siffran på 71 procent.

Kina kan bli den första stora ekonomin som lanserar en digital statsvaluta. Förberedelserna för en digital yuan har pågått sedan 2014 – parallellt med att ekonomin blivit alltmer techdriven. Runt 40 procent av Kinas BNP kommer från e-handeln och åtta av tio kineser använder sig av digitala betalningar.

Den första piloten startade 2020 och har hittills rullats ut i elva regioner. 10-tals miljoner digitala yuan har spridits till användarna via utlottningar och man uppmuntras att handla i butiker som McDonald’s, Starbucks och online. Hittills har dock e-valutan fått ett ganska svalt mottagande, främst på grund av redan etablerade alternativ som Alipay och Wechat Pay. För att öka trycket in mot centralbankspengarna har myndigheter på senare tid satt hård press på techbolagen, bland annat via ny lagstiftning och genom stoppet av Ants börsnotering förra året.

– Att slå ner på Alipay och Wechat var ett sätt för att få in all data för betalningar under centralbankens kontroll. Tanken är att det ska bli ett mer enhetligt styrt och kontrollerat system, säger Kina­experten Frédéric Cho.

Det fanns även påtryckningar från bankerna som fått se sig bli förbisprungna, fortsätter han.

– Den här affären vill bankerna också ha. Nu blir betalningar mer av en handelsvara som kommer vara tillgänglig för alla aktörer som har tillstånd.

Parallellt är Kina på väg att bli världens största ekonomi, enligt prognosen 2028. Dessutom har landet skaffat sig en dominant position i öst via handelsavtalet »Ett bälte, en väg« (Belt and road initiative) där 140 länder deltar. Enligt Morgan Stanley kan yuanen bli världens tredje största reservvaluta inom tio år och gå från dagens 2 procent till mellan 5 och 10 procent.

Frédéric Cho tror att det kommer ta längre tid än så, framför allt eftersom handeln mellan yuan och andra valutor är strikt begränsad.

– Börserna i Kina har funnits länge och har vuxit sig stora, men de är fortfarande inhemska. Det största problemet är att valutan inte är fullt konvertibel.

– Jag skulle tro tidigast om 10 år, absolut inte inom fem år. Kinas valuta är ännu inte en internationell reservvaluta, långt ifrån, och det kommer ta lång tid innan det förändras.

Men kan inte en digital yuan bli en språngbräda för att snabbare öka valutans tyngd internationellt?

– Utvecklingen går åt det hållet, men det kommer ta tid. Kina upprättar allt fler bilaterala avtal med utvecklingsländer där handeln sker i kinesisk valuta. Samtidigt kommer Kina inte låta den digitala valutan gå utanför landets gränser förrän staten har skaffat sig full kontroll. Det går emot deras DNA, de kommer testa i liten skala och sedan skala upp successivt, säger Frédéric Cho.

Så när kommer digitala centralbanksvalutor bli verklighet? Cecilia Skingsley ger ingen prognos för e-kronan på kort sikt, men säger sig säker på att konceptet CBDC kommer »vara etablerat om 10–15 år«.

Johan Javeus tror redan inom fem år. Drivkraften handlar om utvecklingen av konkurrenskraftiga alternativ, och då är vi tillbaka vid kryptovalutor och stable coins.

– De närmaste åren kommer att bli en dragkamp mellan krypto och privata valutor som Facebooks Diem mot traditionella valutor, säger han och påpekar att de förstnämnda har ett försprång, men att centralbankerna har ett ess kvar i rockärmen.

– Den största konkurrensfördelen som centralbankspengar har är att de har en stat bakom sig och hela arsenalen av regleringar på sin sida. Det är såklart något som privata valutor och krypto kommer få kämpa med. Facebooks projekt Diem har till exempel fått göra eftergifter från sin ursprungliga plan och är fortfarande inte i mål, säger han.

Även Cecilia Skingsley pekar på kryptovärldens framfart som en väckarklocka både för centralbanker och banksystemet. Att krypto skulle växa fram som ett etablerat betalmedel i Sverige ser hon inte som särskilt troligt, men konstaterar att situationen ser annorlunda ut i andra delar av världen.

– I många länder är det en realitet, ett hot, säger hon.

El Salvador blev i september första nation att acceptera bitcoin som nationell valuta – tillsammans med dollarn. Ska man tro landets twittrande president Nyib Bukele har den statliga bitcoin-plånboken Chivo redan nu över 3 miljoner kunder, vilket enligt presidentens uppgifter ska vara fler än antalet salvadoraner som har ett bankkonto. Cecilia Skingsley anser dock att Bitcoin och krypto inte fungerar bra som pengar, framför allt på grund av volatiliteten.

– En bra version av pengar är en stabil värdebevarare och ett effektivt bytesmedel. Bra pengar gör ekonomiska värden portabla så att det går att göra transaktioner med varandra. Bitcoin är en dålig version av pengar, för det är inte en stabil värdebevarare.

I stället anser hon att privata stable coins har större chans att sätta avtryck, inte minst i länder där den finansiella inkluderingen är låg. Det finns samtidigt stora risker med en sådan utveckling, varnar Cecilia Skingsley.

– Låt säga att en big tech ger ut en egen valuta i större skala i ett land som har svaga strukturer för betalningar och för banktjänster. Då har det landet tappat sin monetära suveränitet, då går det inte att bedriva penningpolitik längre.