Locka gärna med gamification – men ta ansvar

Det är kul att spara och investera rätt. Med emojis och annan uppmuntran i sociala medier kan det bli ännu roligare.

Den gamification vi ser hos nätmäklare som Robin Hood i dag är en logisk utveckling om man vill nå en generation som är uppvuxen med ständiga digitala bekräftelser.

Problemet är om belöningen i form av spelinslag tar över och kunden istället för att känna sig nöjd med en bra investering känner sig nöjd med, låt oss säga, en bra emoji.

Vi vet att belöningssystemet är enormt starkt i den mänskliga hjärnan. Genom att trumma på det frisläpps dopamin som gör att vi mår bra.

Men om vi får det där trummandet för en investering som visar sig vara dålig. Vad sker då?

Branschen är medveten om risken för spelberoende, alltså att man söker de kickar som gillande och uppmuntran ger, snarare än den man får av en klok investering.

Nätmäklarna har ett stort ansvar för att utbilda sina kunder.  Men man kan inte utbilda bort belöningssystemet. Ingen vet heller var gränsen går för varje individ. Kanske räcker det med den rating man får eller en jämförelse med övriga investerare, som på Shareville, för att trigga belöningssystemet att göra mer.

Den gamification av investeringsapparna vi sett hittills har bara börjat, så det är ett perfekt läge att stämma så mycket vi kan i bäcken. Vi behöver mer kunskap om våra beteenden för att undvika att spelande tar överhanden över långsiktiga investeringar. Det finns motstridiga viljor – locka de yngre till sparande och investeringar med hjälp av gamification utan att locka dem för mycket med själva spelandet.

***

Vårt förändrade beteende kring betalningar går som bekant snabbt, snabbare i Sverige än i resten av världen. Kontanterna är på väg bort, även om de förstås fortfarande är viktiga inte minst för personer som inte är vana, digitala användare.

Det lanseras också betalfunktioner i löpande fart.

Nu har regeringen tillsatt en utredning som ska vara klar nästa höst. Utredare Anna Kinberg Batra ska analysera statens roll på betalmarknaden. En viktig del i utredningen är att ta reda på vad det betyder att det vuxit fram, och fortsätter växa fram betalningssystem som är helt skilda från staten. Vad gör det till exempel med stabiliteten i det finansiella systemet?

Utredaren ska också särskilt titta på behovet av en digital valuta från centralbanken, antingen nationellt eller i EU. E-kronan ligger som en särskild del i utredningen och Anna Kinberg Batra ska redovisa om den behövs eller inte.

Utredningen är lite senkommen, men nödvändig. Finanssektorn måste få tydliga besked om vad som väntar.

***

Finanslivs artikel om bristen på mångfald i finanssektorn har skapat mycket engagemang. Många har mejlat och hört av sig för att berätta om liknande upplevelser som dem vi skrev om. Bristen på mångfald är ett verkligt problem som vi inte kan vänta tio år för att få bukt med.

Tack för ert engagemang, vi kommer att fortsätta bevaka frågan.