MAKTKOLL 2016: Finansbranschen rycker i jämställdhetsracet
Var tredje person i finansbolagens företagsledningar är kvinna och bolagsstyrelserna består av 38 procent kvinnor, visar Finanslivs undersökning Maktkoll 2016. Det är betydligt bättre än ifjol. Kunskap och medvetet arbete är två förklaringar. En framtidsstrategi är att låta pengarna styra.
Följ pengarna! Watergateskandalens motto är en klassiker när brott ska redas ut och skurkar spåras. Men precis som ekonomiska transaktioner är ett sätt att rekapitulera händelseförlopp kan de vara en drivkraft i förändringsarbete.
Pengar är ett effektivt incitament, siffor talar ett tydligt språk. Därför börjar många prata om att investeringar kan driva jämställdhet. Både små och stora spelare har de senaste åren börjat nosa på det verktyget. Kanske är det en av orsakerna till att finans är den bransch som visat bäst utveckling i Allbrightstiftelsens rapport om jämställdhet i näringslivet:
”Årets största glädjeraket är finansbranschen som förvånar genom att göra betydande förändringar. De ökar andelen kvinnor i ledningsgrupperna med fyra procentenheter”. Allbrightstiftelsen startades 2010 av finansmannen Sven Hagströmer för att driva debatt kring jämställdhet i näringslivet och motverka politiska förslag till styrelsekvotering. Stiftelsen granskar årligen börsbolagens andel kvinnor i ledningsgrupper och styrelser och där når nu finansbolagsledningarna upp till 27 procent kvinnor och styrelserna till 32 procent.
Mer om orsaker, drivkrafter och Allbrights branschjämförelse i jämställdhetsfrågan senare. Men först en närmare titt på kärnan i vårt eget universum:
När Finansliv gör om fjolårets kartläggning utifrån eget urval av bolag blir resultatet ännu bättre än i Allbrights rapport.
2015 bestod ledningsgrupperna av 25 procent kvinnor och styrelserna av 33 procent. I juni 2016 består bolagsledningarna av 33 procent kvinnor och styrelserna har ökat till 38 procent, enligt företagens egna uppgifter. Var tredje person i bolagsledningarna är alltså kvinna.
I Allbrights börsbolagsgenomgång kan resultatet delvis förklaras med att ett fåtal bolag gjort stora förändringar. Finanslivs genomgång visar på ett bredare genomslag när det gäller ledningsgrupperna.
Av 35 företag har 14 fått fler kvinnor i ledningsgruppen, 10 minskat antalet kvinnor och i nio bolag är balansen oförändrad. På styrelsesidan, där 45 företag kartlagts, är det 19 som ökat andelen kvinnor, 15 som minskat och 11 som ligger lika. Av de fyra företag som ifjol inte hade någon kvinna i ledningen – IF, Brummer & Partners, SEB Fonder och Sparbanken Nord – har tre nu kvinnor i sin bolagsledning. Endast Brummer & Partners har fortfarande bara män i sexmannaledningen.
SEB:s fondbolag, i dag SEB Investment Management, har till och med en ledningsgrupp som består av tre kvinnor och tre män. Vd Peter Branner förklarar förändringen med flera orsaker:
– Vi har gått från produktdriven till kunddriven organisation och i samband med det gjorde vi en omorganisation. Det här är en effekt både av att jag lagt in nya funktioner i ledningsgruppen, som HR och kommunikation, och av att personer bytts ut, säger han.
Enligt Peter Branner har de kämpat länge med jämställdhetsfrågan vilket nu börjar ge effekt:
– Vi driver detta som ett KPI-tal för att vi vill ha större jämställdhet i bolaget. Olika kompetenser och större erfarenhet ger bättre beslut. Våra kunder är män och kvinnor. Vi driver frågan även i de bolagsstyrelser vi rekryterar till.
Amanda Lundeteg är vd på Allbrightstiftelsen. Hon ser flera orsaker till att finansbranschen blir allt jämställdare.
– Ägarna har fattat att jämställda bolag är en konkurrensfördel, framför allt de institutionella ägarna, säger hon.
– Och kvinnorna är också mer organiserade. Precis som män alltid gjort nätverkar de aktivt, bjuder med och öppnar dörrar för varandra.
Och kvinnorna i bank- och finanssektorn är många, den könsmässiga fördelningen på utbildningarna har länge varit till kvinnornas fördel, till skillnad från till exempel teknikbranschen. Det finns också allt fler förebilder på höga positioner. Länge var det endast SEB:s vd Annika Falkengren, men nu är Birgitte Bonnesen vd på Swedbank, många region- och dotterbolagschefer på storbankerna är kvinnor. Och vi har kvinnor på höga positioner i andra finansbolag, som Lena Apler, grundare av Collector, Catrine Fransson, vd på Svensk Exportkredit, Anna Ryott, vd på Swedfund, Marie Halling, vd på Icabanken. Det blir också allt vanligare med kvinnor som finanschefer, CFO.
Kvinnorna i finansbranschen har också en annan fördel:
– Deras yrkeskunskaper är hårdvaluta i andra branscher, säger Amanda Lundeteg.
De är ofta eftertraktade styrelseledamöter i andra bolag, vilket rustar dem för styrelseuppdrag även i den egna branschen.
Den delen av finansbranschen som nu utmålas som en mäktig men slumrande drivkraft i jämställdhetsarbetet är dock paradoxalt nog det svarta fåret i sammanhanget: riskkapitalbranschen. Elisabeth Thand-Ringqvist är ordförande för Riskkapitalföreningen:
– Det är väldigt dåligt, säger hon om jämställdheten på medlemsföretagen.
– På en skala mellan ett och fem blir det en etta. Den är där advokatbranschen var för länge sedan. Många bolag har bara en kvinna som partner, vissa har inte en enda.
En av orsakerna hittar man i ett snävt urval:
– Investerare är aldrig ditt första jobb – de flesta har en konsultbakgrund från till exempel McKinsey eller inom investment banking. Redan på Handels väljer få kvinnor den finansiella inriktningen – och sedan blir de allt färre.
På affärsängelsidan ser det något bättre ut tycker hon: Här finns Shori Zand som dragit igång ängelverksamhet efter att ha sålt sin vårdkoncern Avesina, Kerstin Cooley som är medgrundare till More Capital, Anette Nordvall och fler därtill på Stockholms affärsänglar och förstås the grand old lady Jane Walerud.
Susanne Najafi och Sara Wimmercranz, för övrigt investeringsansvariga på Springfield, har precis startat Backing Minds med den uttalade ambitionen att ”fånga den potential som den traditionella riskkapitalbranschen missar”, enligt en intervju med Veckans Affärer.
Bristen på kvinnor i riskkapitalbranschen riskerar att bli ett moment 22, tycker Elisabeth Thand Ringqvist:
– Kvinnor startar oftare företag i branscher som män har mindre kunskap om. Och du investerar helst i sådant du själv förstår dig på, säger hon och nämner Ida Backlund som fick nobben på ett banklån på 100 000 kronor när hon skulle starta sitt löshårsföretag Rapunzel of Sweden.
Det är tio år sedan och i fjolårets bokslut noterar Ida Backlunds företag en omsättning på 127,7 miljoner, ett resultat på 16 miljoner och 54 anställda. Bolaget har visat svarta siffror sedan start. Dessutom är det mångfaldigt prisat, bland annat med Svenska Dagbladets affärsbragdspris 2014.
Lägg därtill att tidiga investeringar till stor del är en bedömningssport: det handlar mycket mer om att bedöma människor, omvärld och marknad än att kunna finansiell analys – eftersom det i en tidig såddfinansiering inte finns så mycket att räkna på.
– Och det blir förstås bättre bedömningar om både män och kvinnor deltar i dem. En del kvinnor känner sig dessutom bekvämare när de pratar med andra kvinnor – och då blir man också mer trovärdig.
Positionen som affärsängel kan du dock inte arbeta dig till. För att få ihop de summorna måste du starta och äga ett bolag som du kan sälja. Och för att starta bolag behöver du ofta riskkapital. Moment 22.
Kan investerare aktivt styra jämställdheten på bolag och därmed i näringslivet genom sina investeringar?
Elisabeth Thand-Ringqvist tänker en bra stund innan hon svarar.
– Svårt…, säger hon till sist.
– Generellt sett säger jag nej. Men samtidigt gör ägare vad de vill med sina pengar. Och pengar är ett starkt styrmedel. Jag tror att det kan finnas sådana bolag. Om det blir stort… det tror jag kanske inte.
Men det finns det andra som gör. Den internationella kapitalförvaltaren RobecoSAM förvaltar, enligt uppgift, 11 miljarder dollar och ligger bakom det inflytelserika Dow Jones Sustainability Index. De har en speciell satsning på jämställdhet i sina investeringar, sprungen ur en övergripande inställning om att ”hållbarhet är den trend som just nu definierar förutsättningarna för tillväxt i världen, och framtidens vinnare är de företag som förhåller sig till och drar nytta av detta” (fritt översatt från visionen på bolagets hemsida).
Med tanke på just hållbarhetstrenden ser även Elisabeth Thand Ringqvist en möjlig utveckling.
– Absolut! De stora internationella fonderna kräver att investeringarna klarar FN:s PRI-krav, vilket driver hållbarhetsarbetet i medelstora bolag med riskkapitalbolag som ägare.
PRI utgår i sin tur från ESG, Environmental and Social Governance. Jämställdhet är dock inte ett uttryckligt specifierat krav på listan, hon tror det blir svårt att formulera ett tydligt sådant, men trenden med socialt och miljömässigt investeraransvar finns definitivt.
Med tanke på att det är svårt att tjäna ihop pengar att investera i andra vill Elisabeth Thand Ringqvist se till att optionsprogram utformas så att det även gynnar kvinnor.
– Kvinnor kommer ofta in i ledningar i våg tre eller fyra när ett nystartat bolag växer, när man lägger in funktioner som hållbarhetschef, HR och kommunikation i bolagsledningen. Det är viktigt att även de får chans till optionspengar.
Att finansbranschen lyckas göra sig alltmer jämställd handlar om effektiv nötning av upplysning, ledarskap och sedan kulturarbete.
– Det är summan av allt gott arbete; Veckans Affärers maktlista, Allbright, Battle of numbers… Det handlar om att blir medveten om den norm man lever i och lyckas bryta den. Riskkapitalbranschen är hårdare normerad, därför ligger de efter. Finansbranschen som helhet har lyckats hitta en kod för hur folk ska känna sig hemma. Det arbetet måste bolagsledningen göra, kvinnorna som rekryteras kan inte förändra detta. De går någon annanstans när de inte trivs.
RobecoSAM är en jätte. Sakta växer antalet riskkapitalkvinnor som intresserar sig särskilt för entreprenörkvinnor. Även på gräsrotsnivå finns en och annan jämställdhetskämpe.
Sandra Lindqvist, till vardags managementkonsult på ÅF, bestämde sig för att göra ett experiment. För ett år sedan startade hon en aktieportfölj. Hon ville testa det ofta upprepade snacket om att jämställda bolag är lönsamma. I portföljen Framtidsfeministen utgår investeringarna från Allbrights vita lista, vilket innebär att bolaget har minst 40 procent kvinnor i ledningen.
Därutöver ska bolagen: 1. Ge aktieutdelning 2. Hon ska tro på bolagens verksamhet 3. Levererat bra historiskt.
– Det har gått jättebra för min portfölj. Sedan starten i maj 2015 har den ökat med 23 procent, samtidigt som börsen har gått ner med 14 procent, säger hon.
Hon tror absolut att investeringar kan driva jämställdhet – se bara på hållbarhetsdiskussionen. För henne finns också ett annat incitament: att hjälpa kvinnor att öka sin privatekonomi, vilket på lång sikt är en ambition att påverka riskkapitalismens moment 22. Via webbtjänsten Shareville kan den som vill investera i jämställda bolag men känner sig osäker se Framtidsfeministens portfölj och skugga den.
– Kvinnor tjänar mindre pengar, har lägre pension och har ett lägre sparande än män. Kvinnor är som regel aktieägare i lägre utsträckning än män. Jag försöker göra det lätt för folk att komma i gång. Man ska investera i det man tror på. Jag tror på jämställdhet.
Så jämställda är våra styrelser (tryck på bilden för full storlek):
Så jämställda är våra företagsledningar (tryck på bilden för full storlek):
Text: Ulrika Fjällborg
Foto: Johan Marklund
