»Minusräntan har inte varit bra för bankerna«

Fem år har gått sedan Riksbanken införde minusränta. Sedan dess har bankerna betalat 7,3 miljarder kronor i ränta till Riksbanken. Siffran går att ställa mot den finska banksektorn som betalat mer än dubbelt så mycket, enligt en undersökning av Deposit Solutions.

– Det har inte varit speciellt bra för bankerna. Alla banker har tvingats betala för att ha pengar hos Riksbanken, samtidigt som de inte har kunnat ta ut en motsvarande negativ ränta från kunderna, konstaterar Johan Javeus, chefsstrateg på SEB.

Minusräntan infördes som ett sätt att öka aktiviteten i ekonomin för att få fart på inflationen. För att öka tempot ytterligare började Riksbanken även att köpa svenska statsobligationer och äger i nuläget statsobligationer för runt 400 miljarder kronor, vilket motsvarar nära hälften av den totala marknaden. Tillgångsköpen har pressat ned räntan på långräntorna, ibland så lågt att avkastningen på statsobligationer varit negativ. Detta har inneburit kraftig huvudvärk för de pensionsfonder och andra institutionella aktörer som tvingats köpa dem enligt regel­boken, men tillgångsköpen är omdiskuterade även av andra skäl.

En aspekt handlar om Riksbankens dominans på marknaden som enligt bedömare riskerar att trycka ut utländska investerare och göra Sverige mer riskabelt för utländska placerare. När likviditeten i den svenska statsobligationsmarknaden minskar kan prissvängningarna bli större och marknaden blir för liten för många utlänska placerare att bry sig om.

– I ett läge där likviditeten försämras och det finns väldigt få statsobligationer kvar på marknaden kan det här bli problem. För mig är det här inte ett akut problem i nuläget, men det finns många investerare som skulle ge ett annat svar, säger Johan Javeus.

Enligt Statistiska Centralbyrån ligger inflationstakten nu på 1,7 procent, alltså en bra bit under Riksbankens mål på 2 procent. På frågan om minusräntan haft önskad effekt anser Johan Javeus att åtgärderna varit förhållandevis tandlösa.

Jag, och många med mig, tror att de positiva inflationseffekterna av minusränta har varit väldigt begränsade.

– Det har varit lite »kosta vad det kosta vill« för att nå inflationsmålet. Jag, och många med mig, tror att de positiva inflationseffekterna av minusränta har varit väldigt begränsade.

– Jag skulle sträcka mig till att vi hade haft ungefär samma inflation i dag även om räntan hade legat på noll istället för minus under den här perioden, säger han.

I slutet av december höjdes räntan återigen till noll. För bankerna är förändringen positiv. De behöver nu inte betala ränta för att ha pengar hos Riksbanken. Härifrån ska räntan fortsätta stiga i långsam takt, enligt Riksbankens prognos. Johan Javeus tror att nästa räntehöjning kan komma att dröja ännu längre.

– Jag ser inte de senaste två höjningarna som något som kommer fortsätta, utan räntan kommer ligga kvar på noll under en överskådlig framtid.

En lärdom från åren med minusränta är att det finansiella systemet faktiskt klarar av negativa räntor, anser Johan Javeus. Däremot menar han att den extra inflationsimpulsen både varit för liten och för dyrköpt i relation till de negativa effekterna i samhällsekonomin.

– Vi har sett en kraftigt försvagad växelkurs, bopriser som stiger snabbare än vad Riksbanken förväntat sig och även ökade klyftor i samhället.

Johan Javeus tror inte att Riksbanken kommer gå tillbaka till minusränta. Hamnar man i ett läge som kräver penningpolitisk stimulans kommer Riksbanken i stället att använda andra verktyg, tror han.

– Det skulle kunna vara att Riksbanken lovar att hålla räntan på noll under en längre tid eller att utöka tillgångsköpen till andra typer av tillgångar som företags- och bostadsobligationer.