Money talks! (mer än du tror)

Ett enda ord avslöjar dig. Har du skorrande R kommer du från Sydstaterna. Ligger grundtonen över 250 Hz är du kvinna. Och säger du profit är du kommunist. Men säger du i stället return of investment eller resultat, ja då läser du Finansliv.

Visst, money talks, men underskatta inte orden. Pengarna talar lika mycket med ord som med siffror. Texter är lika viktiga som tabeller. Buzzwords är lika tydliga signaler som nyckeltalen. Alla vet det, och vi pratar om det: prata upp kursen, snacka ner räntan, analytikermassage (när VD på kapitalmarknadsdagen låter sina silverklingande ord röra vid analytikerna som vällustiga smekningar). Och favoritordet: desk top drilling (när oljebolaget jobbar mer med prospektet än med borr­hålet).

Så fungerar språk: lite information men mycket socialt samspel. Så språket betyder en hel del i ditt yrkesliv.

Och det vimlar av ekonomiska ord: kronor, likvider, tillgångar, cash flow, portföljmix, positivt saldo …

Många tror att de många nya och komplicerade orden beror på att vi lever i en ny alltmer komplicerad verklighet. I viss mån är det så. Krypto­valutor fanns inte förr i tiden, men nu finns både valutorna och ordet. Humankapital fanns, men det tänkte vi inte på. Men nu tänker vi inte på annat, så nu behöver vi ordet.

Men det vanliga är faktiskt att vi talar om samma gamla verklighet med nya ord.

Det är ingenting märkvärdigt. Till och med de vanligaste fraserna byts ut efter modets växlingar. Tänk till exempel på vilka ord vi i ett samtal använder för att visa att vi håller med, och hur vi höll med förr i tiden:

Då −> just det!

Sedan −> precis!

Nyss −> absolut!

Alldeles nyss −> jajamensan!

Nu −> eller hur?

Strax −>???

Nej, ingen kan gissa vad vi kommer att säga om ett år eller två. Men språkhistorikern kan finna lager på lager av utrangerade modeord.

För tjugo år sedan skulle alla leverera – ett klassiskt maffiahot (you didn’t deliver!), sedan skulle alla prestera och nu performar vi.

För tjugo år sedan skulle alla leverera – ett klassiskt maffiahot (you didn’t deliver!), sedan skulle alla prestera och nu performar vi. Det är den glödhetaste aktien som är »high performer«.

Förut var det high tech som gällde, nu är det rocket science. Förr stod vi inför knäckfrågan, nu är det elefanten i rummet som ingen ens vågar nämna. Förr lade man sig platt, men nu viker man ner sig. Tidigare kom problemen från ingenstans, nu har de flugit in under radarn. Förr satte man foten i klaveret. Nu skiter man i fläkten. Det gäller att hänga med. Ja, man måste ha framförhållning. Förlåt, det blev lite mossigt. Man måste vara proaktiv. Nej, nej, nej. Det låter så 2010. Vi måste ta höjd för nya ord.

Den ambitiöse språkhistorikern frågar sig förstås om modeväxlingar är den enda orsaken till att ekonomiskan är ett så rikt språk. Ingalunda. Det handlar lika mycket om vem som är vem i finansvärlden, och orden är utmärkta identitetssignaler. Vardagslivets slitna ord som köpa och sälja duger inte, utan synonymer måste fördelas gruppvis. Så här:

Juristerna förvärvar och avyttrar, riskkapitalisterna går in och gör en exit, management börjar med en buy out och slutar med en IPO, tradern satsar på eller går ut ur, placeraren tar en position och lämnar den, fondförvaltaren viktar upp eller ner, arbitragören går kort eller lång, och trendnissen tankar först in och cashar sedan hem.

Tradern satsar på eller går ut ur, placeraren tar en position och lämnar den, fondförvaltaren viktar upp eller ner, arbitragören går kort eller lång, och trendnissen tankar först in och cashar sedan hem.

Och säg att vi bygger en fabrik. Det är bygget för jobbarna, projektet för byggfirman, objektet för fastighetsmäklarna och kontot för reklamfolket. Och överst sitter management och talar om enheten.

Vän av AR (administrativ rationalisering) undrar förstås om vi inte kunde downsiza ordförrådet, om man inte kunde hitta någon best practice eller optimera en corparate standard. Sorry, nu pratar vi språk, och då är det språkets regler som gäller. Språk gillar variation.

Men variation kan också vara blodigt allvar, till exempel quality management. Orden är första testet på om vi hänger med, så det gäller för minsta lilla trainee att snabbt som ögat börja talk the talk. Det gäller att inte tala om mängd när det egentligen heter magnitud. Och lika viktigt är det för den grånade medarbetaren att säga: »Räkna inte ut mig ännu. Hör hur jag säger sentiment och inte det mossiga opinion.«

Ännu viktigare är det med CRM (customer relation management). Kunden ska inte behöva mötas av en simpel bankman när det lika gärna kunde heta senior asset manager. Och vi måste vara försiktig med vad vi erbjuder den känslige kunden. Junk bonds låter inte så frestande, men high yield kanske vore något. Samma sak för asset managern, men inte för kunden.

För – om nu sanningen nödvändigtvis måste fram – så handlar all ekonomi om två saker: upp och ner. Vi skulle inte stå ut om vi inte kunde variera.

Slutligen. Vi blir alla less på gamla ord och vill ha nya. För – om nu sanningen nödvändigtvis måste fram – så handlar all ekonomi om två saker: upp och ner. Vi skulle inte stå ut om vi inte kunde variera.

Hur ser vi på en viss placering? Den flyger upp lika säkert som en champagnekork. Men vilket ord ska vi välja:  fantastisk potential, vinnare, glödhett papper, börsraket…?

Men när aktien som nyss var stabilare än urberget gått ner med några procent, ja, det är bara att välja från listan: Dip, rekyl, kurskorrigering, svängning, eller rent av ras, fritt fall ...

Variation, ny verklighet, tunga sociala behov, upplevd kundnytta och mycket annat kräver alltså ett rikt språk. Men varifrån får vi alla ord som är så nödvändiga?

– Från Florens, svarar alla som kan det där med debet, kredit, conto, netto, bank och hela grundkursen.

– Från nedre Manhattan, svarar flesta av ordens early adopters, och exemplen är hur många som helst: in the money, p/e-tal, gap-analysis, straddle, compliance …

Men de som ägnat frågan lite mer eftertanke vet att det finns minst tre bättre svar: från lumpen, från IP och från sjön. För visst är det lite småtrist på jobbet? Visst längtar vi efter action, spänning och dramatik? Och det kan vi få om vi låtsas vara en general, atlet eller styrman.

Några av oss vill vara planens hjälte, framhejad av en jublande publik. Det är klart att vi väljer ord som höja ribban, loppet är kört, tillbaka på ruta 1, race, tackla, back on track och track record. Men vi kanske inte alltid spelar enligt boken utan rundar styrelsen.

Andra ser ett slagfält framför sig. Fienden är alla konkurrenter, byråkrater, politiker och annat ont, men segern är inom räckhåll. Självklart väljer vi ord som passar scenariot: bunkrar, skarpt läge, komma till skott, erövra, slå ner, strategi, taktik, hålla samband, peka med hela handen, over kill, hit rate, flyga under radarn … Men vi håller en låg profil tills det är dags att sätta in tunga artilleriet.

Men härligast är förstås att se projektet som en tur på sjön. Där kan det vara stormigt, men det finns också trygga hamnar.

Men härligast är förstås att se projektet som en tur på sjön. Där kan det vara stormigt, men det finns också trygga hamnar. Farleden är långtifrån säker, men vi håller hårt i rodret. Orden ger sig själva: pejl, bäring, position, kurs, på rätt köl … Tyvärr kan man snedsegla: Om man ska sjösätta ett projekt ska det vara väl förankrat.

Det här betyder att vi i stort sett kan säga vad som helst på tre sätt:

Lumpen: vi tar sikte på att nå kritisk massa och inta ett brofäste för att lägga under oss en större marknadsandel.

Idrottsplatsen: vi har målet utstakat på att få upp momentum och nå ett avgörande etappmål innan vi spurtar fram emot en pallplats i branschen.

Sjön: vi har bäring mot djupare vatten, och när vi får vind i seglen kommer vi att ro allt i land.

Men det är inte alla som håller en enhetlig stil. En av mina VD-favoriter talar ett ännu rikare språk och  hämtar sitt bildspråk från precis alla håll:

Tycker du att jag är elak mot ekonomiskt språk? Alls inte. Det är som vilket (grupp)språk som helst. Och det akademiska språket som jag är uppväxt med är mycket värre.