»Mr Sparbank« är gubben tvärtemot

Sydsvenska Dagbladets löpsedel den 22 november 1981 hade rubriken ”Skånebank ger alla amorteringsfritt år”.
Nyheten nådde hela vägen upp till Riksbanken på Brunkebergstorg i Stockholm. Därifrån kom det ett bistert meddelade om att det kunde bli tal om sanktioner om andra banker tog efter det skånska exemplet genom att tillåta sina kunder att inte betala av på sina lån.
Löpsedeln sitter inramad bakom glas ovanför Lennart Haglunds skrivbord på Östergatan i Sjöbo. Det var han som för tre och ett halvt decennium sedan kom med idén om amorteringsfrihet, som ett sätt att göra livet lättare för kunderna i Färs härads sparbank.
– Det året hade vi det bästa sparandet i Sverige. Det var inte så konstigt. När kunderna slapp amortera kunde de spara istället.

Sedan dess har mycket förändrats. Efter flera fusioner är banken inte längre så liten längre, utan delägare i Sparbanken Skåne med nästan en halv miljon kunder och en affärsvolym på drygt 170 miljarder kronor.
Affären tillkännagavs i början av 2014 och innebar att landets största sparbank bildades. 78 procent ägs av tre sparbankstiftelser, resterande 22 procent ägs av Swedbank.
Men en sak har inte alls ändrats sedan början av 80-talet: Lennart Haglund är fortfarande kvar.
Numer är han styrelseordförande i en av Sparbanken Skånes ägarstiftelser, Färs & Frosta, och hedersordförande på livstid i Sparbanken Skåne.
Förra året fick han ett stipendium uppkallat efter sig tack vare sin ”unika gärning inom den skånska bankvärlden under 50 års tid”, som banken formulerade det i ett pressmeddelande.

Göran Collert, på 90-talet vd för Sparbanken Sverige och drivande i sammanslagningen med Föreningsbanken som innebar födelsen av det som i dag är Swedbank, lärde känna Lennart Haglund redan i början av 70-talet när denne jobbade på ett bankkontor i Landskrona. Han beskriver honom som ”en riktig sparbanksman”.
Det innebär, enligt Collert, att ha en lokal förankring och känsla för kunden.
– Är det någon som skulle ha titeln ”Mr Sparbank”, så är det Lennart Haglund, utifrån hans gärning på det lokala planet.
Han tillägger att Lennart Haglund dessutom är en idéspruta med förmåga att alltid anpassa verksamheten efter tidens krav.
Mitt i 90-talsperioden med rusande kronkurs och mördande räntor som lämnade djupa spår i hushållens ekonomi gav Lennart Haglund låntagarna några räntefria månader. Logiken var den samma som 1981: banken ska inte slå undan benen på sina kunder.

Han och hustrun har nyligen återvänt till Sverige efter att i några år ha haft sin fasta adress i södra Spanien. Där, i spåren av den ekonomiska krisen, har han bevittnat uppslitande scener där människor tvingats lämna sina bostäder för att de inte klarat sina åtaganden gentemot banken.
– Så nu står husen tomma, säger han på en skånska som den som kommer norrifrån i landet generat måste anstränga sig för att helt förstå.
– Men vilken glädje ger ett tomt hus och en krossad familj egentligen bankerna? Det måste vara bättre att folk som behöver bostad bor där, och att de betalar någonting till banken istället för ingenting.
Gamla tiders sparbankskultur innebar en flexibilitet som tillät en mindre rigid relation till kunderna. När han började på banken i Sjöbo 1975 var de 13 anställda på kontoret.
– Det innebar att jag hade kontroll på alltihop; kunder som frågade om krediter kunde få besked direkt.

Därför väcker Finansinspektionens amorteringskrav hans tvekan. Inte för att det är principiellt fel att amortera, utan för att det rimmar illa med de smidiga lösningar som är många småbankers signum.
Dessutom: amorteringskravet kommer till på grund av att bostadsmarknaderna i storstäderna är överhettade – men där har småbankerna inte sin bas.
Han befarar dessutom att kravet kommer att slå snett och i synnerhet drabba unga familjer.
– När jag köpte mitt första hus lånade jag hundra procent och mina föräldrar skrev på borgen. Men det tillåter inte bankerna längre utan då ska föräldrarna vara medlåntagare. Det är klart att unga människor kommer att få bekymmer att komma ut på bostadsmarknaden och köpa något, om de inte har mycket pengar bakom sig.

Det senaste greppet signerat Lennart Haglund som har fått en del uppmärksamhet, är en sparbankskola som ska lära Sparbanken Skånes kunder att använda digitala tjänster.
– Strukturförändringen går för fort i bankvärlden, man drar ner på servicen och hinner inte sälja in sina tjänster.
Verksamheten kom igång i vintras och har redan 35-40 anställda. Banken kommer att ha fler nöjda kunder än någon annan när utbildningen är slutförd, hävdar han.
Eller rättare: slutförd är inte det ord han använder, eftersom Lennart Haglund inte tror att bankutbildning är ett övergående behov.
– Det kommer ju hela tiden nya tjänster, så jag vet inte om vi kommer att ha 50 eller 100 anställda om fem år, men jag är övertygad om att vi kommer att ha verksamheten kvar.
Rekryteringen till sparbankskolan sker på två håll; bland nybakade ekonomer från universitet och bland bankanställda som fyllt 62 år.
– Då får du både entusiasm och erfarenhet.
Lennart Haglund, själv 69 år, har redan tidigare uppmärksammats för att han har gått emot arbetsmarknadens allmänna fixering vid ungdom och istället anställt äldre. Han berättar att greppet en gång fick tidningen Året Runt att utnämna honom till ”Veckans man” och sätta omslagsrubriken ”Jag vill helst ha äldre kvinnor”.

Stiftelserna bakom Sparbanken Skåne har tillsammans avsatt 60 miljoner kronor för sparbankskolan – en kostnad som knappast hade varit möjliga att motivera i traditionella banker.
– Skillnaden mot andra banker är att vi ger tillbaka.
Det här är något han upprepar flera gånger: sparbanker ger tillbaka till samhället.
Att växa genom Sparbanken Skåne blir därmed ett självändamål; ju fler kunder, desto mer kan ges tillbaka. Förutom pengarna till sparbankskolan delade stiftelsen Färs & Frosta ut 47 miljoner förra året. Näringsliv, forskning, samhällsutveckling, idrott, ungdomsverksamhet och kultur ska stimuleras. Verksamhet med koppling till politik och religion göre sig icke besvär.
Projekt som ger goodwill åt Sparbanken Skåne prioriteras. Det kan handla om mångmiljonbelopp till cancerforskning, några tusenlappar för inköp av två minigrisar till en 4h-gård eller att bjuda alla förskolebarn i kommunen på underhållning med Lennart Haglunds gamla skolkamrat Hasse ”Kvinnaböske” Andersson som härom året blev dagisfavorit efter att ha medverkat i melodifestivalen med ”Guld och gröna skogar”.
– Du ska se när han uppträder för barnen; han måste spela den flera gånger.

Lennart Haglund ser dessutom gärna initiativ till sponsring och nämner den lokala idrottsföreningen Sjöbo IF.
– När kontorschefen ser att de snabbt behöver pengar för sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn, då måste han själv kunna fatta beslut om att ge stöd.
De små sparbankerna har historiskt haft stor betydelse i små orter som Sjöbo. Ett par stenkast från Lennart Haglunds skrivbord på Färs & Frostas kontor ligger Sparbanksgatan som en konkret påminnelse om det. Och i ett glasskåp längre in i lokalerna finns gamla utmärkelser som delat ut till traktens bästa avelshingstar.
– Bönderna här omkring hade inte råd med en egen hingst, så det var banken som ägde hingstarna. Det står i protokollen: ”hingstarna ska användas för fri betäckning hos små lantbrukare.” Det var service det!
Den lokala förankringen innebär också täta kopplingar till enskilda individer på orten. De tar platser i styrelsen eller finns bland bankens huvudmän, de representanter för kunderna som utsetts till att vaka över bankens förvaltning.

Under en period i skiftet mellan 80- och 90-tal var den moderata kommunpolitikern Madeleine Ramel ordförande i bankrörelsens styrelse där Centerpartisten Sven-Olle Olsson var suppleant.
Den i dag 90-åriga friherrinnan Ramel hade i strid med sitt eget parti och Centerpariet tagit ställning för flyktingmottagande i kommunen. I spetsen för motståndet gick Sven-Olle Olsson som bildat Sjöbopartiet efter att ha blivit utesluten ur Centerpartiet när det uppdagades att han tagit hjälp av fascistiska Nysvenska rörelsen inför folkomröstningen om flyktingmottagande 1988.
Att ha de båda opponenterna vid samma bord under sammanträdena ”var mycket intressant”, säger Lennart Haglund diplomatiskt.
– Man kan säga så här: jag har alltid varit noga med att inte blanda in politik i verksamheten och jag har lyckats ganska väl med det. När jag sa till Sven-Olle vad jag tyckte, då så han till mig vad han tyckte –  och vi tyckte inte samma.

För många är Sjöbo sedan det sena 80-talet evigt förknippat med mörka krafter och inskränkthet. ”Sjöbo visar vägen” var Sverigedemokraternas slogan 1988, året då partiet bildades.
Just nu läggs grunden för en mer positiv och konstruktiv export från Sjöbo till resten av landet. Sparbankskolan ska spridas. Enligt Lennart Haglund ringer folk från Malmö, där Sparbanken Skåne inte har något kontor, och frågar om det kan få ta del av sparbankskolans kur. Och han har berättat om konceptet för sin gamla kollega Birgitta Bonnesen, som i senvintras blev vd för Swedbank efter den sparkade Michael Wolf, och säger att hon tyckte om upplägget.
Det råder inget tvivel om vad Lennart Haglund tycker om skiftet i Swedbanks ledning. En skämtsam uppmaning att raka sig på morgonen innan fotograferingen för den här artikeln, besvarar han med att säga:
– Jag rakar mig alltid, jag vill ju inte se ut som Michael Wolf.

I centrum för turbulensen som ledde till att Wolf fick gå fanns de fastighetsaffärer som andra toppchefer ägnat sig åt vid sidan om sina åtaganden i banken.
– Man gör inte såna saker om man jobbar i bank och förvaltar allmänhetens förtroende, det är fullkomligt uteslutet. De har förstört ett varumärke.
Att Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström länge verkade ha överseende med affärerna, är en gåta, anser han. Sundström har ju sparbanksvärderingar.
– Därför är det märkligt att den här affären kunde inträffa.
Sundström är socialdemokrat liksom Lennart Haglunds föräldrar – pappa anställd vid Posten i 50 år och mamma i en köttaffär i Malmö. Själv duckar han för frågan om de sparbanksvärderingar han omfamnar också har något med politisk hemvist att göra.
– Det är mänskliga värderingar som är viktiga för mig, att man beter sig schyst mot människor. Jag har många socialdemokrater i omgivningen som inte har betett sig speciellt bra, som har visat andra sidor.

Att Sparbanken Skåne blev verklighet är, enligt Lennart Haglund, till stor del den numer sparkade styrelseordförandens förtjänst.
– Det var med honom vi förhandlade och gjort upp affären med.
Sparbanken Skåne bör betraktas som en av storbankens strategiskt viktigaste affärer under de senaste tio åren.
– Det innebär att 25 procent av sparbanksrörelsen plötsligt samarbetar med Swedbank igen. Det har inte minst betydelse för konkurrensen.
För sparbankerna är Swedbank å andra sidan en viktig samarbetspartner som ger tillgång till såväl kompetens som kapital. Anser alltså Mr Sparbank.
Som samtidigt beklagar att Swedbank inte låter ana att den har sina rötter i sparbanksrörelsen. En tydligare förvaltning av det arvet skulle till exempel ha gjort det svårt att förra året ge Michael Wolf ett lönelyft med 6,3 miljoner kronor, eller 57 procent.
– Jag vet inte hur man gör när man tjänar så mycket, då vet jag min skäl inte hur mycket man måste jobba – man kan inte jobba mer än jag redan gör! Det känns som ett utnyttjande av systemet.

Själv deklarerade Lennart Haglund en inkomst på 3,3 miljoner för 2010, det sista året han hade inkomst i Sverige innan han flyttade till Spanien. Om den nivån håller i sig nu när han åter är skriven i Sverige, på en villagata i Sjöbo, så räcker det gott för att han ska uppmärksammas som en av de bäst betalda i kommunen. Det är en omständighet som han beskriver som ett bra sätt att behålla ett sunt sinne för perspektiv.
– Jag vill vara skriven här i Sjöbo och möta Sjöboborna, och de ska inte kunna säga till mig att banken var bättre förr.

Text: Thord Eriksson
Foto: André de Loisted