»När jag jobbar på bank behöver jag hålla på med händerna när jag kommer hem«

Du brukar rakubränna din keramik ibland. Vad är rakubränning?

– När du gör keramik har du alltid två bränningar, först en skröjbränning och sedan en glasyrbränning. Glasyrbränningen gör man normalt i sin vanliga ugn fast i högre temperatur. När man rakubränner gör man det utomhus i en tunna. Man använder gas för värmen. Sedan stänger man av den och tar upp godset med tänger när det är kokhett och lägger det i sågspån oftast, så att det brinner. Man är oftast ute efter glasyrer som krakelerar och resten av godset blir svartbränt.

Hur länge har du hållit på med ­keramik?

– Sedan 2001. Jag ville ha något att göra på kvällarna, och jag behövde ha en kväll i veckan för mig själv när jag hade små barn. Tidigare har jag arbetat som grafiker men när jobben försvann från grafikerbranschen gick jag tillbaka till att arbeta på bank. När jag var grafiker fick jag utlopp för kreativiteten på arbetstid, men när jag nu jobbar på bank behöver jag hålla på med händerna när jag kommer hem.

– När jag rakubränner brukar jag göra det på en folkhögskola. Nu går jag en distans­kurs och då träffas vi och bränner.

– Jag bränner även keramik hemma och går kurser i tygtryck, och så broderar jag. Nu senast har jag snöat in på korsstygn i ullgarn och har bland annat gjort kuddar som jag ritat egna mönster till.

Vad är det svåraste med keramik?

– Det är att dreja. Jag har gjort det lite grann. Men jag fick väldigt stort ordförråd då, av svordomar alltså… Jag gillar att sakta bygga upp och att det får ta lite tid. Drejning blir också mest bruksföremål, och det är inte jag så intresserad av. Jag vill hellre göra figurer, onödiga saker. Nu senast har jag gjort tio gubbar med inspiration från aztekerna och maya-kulturen.

Anette Beirons alster finns att beskåda på instagramkontot abelvonsnabel_hantverk