Nordeas chefekonom Annika Winsth: »Jag mår inte dåligt av att få kritik«

Att våga inta scenen och inte vara rädd för att ha en egen åsikt har gett Annika Winsth en fördel i karriären. Nog för att hon gärna gör egna analyser och räknar, men om inte jobbet som chefekonom på Nordea, innebar fler möten med människor än med siffror så skulle hon inte stå ut.
     Vi ses på Wienercaféet på Biblioteksgatan där Annika Winsth föreslår att vi ska äta ägg benedicte, en mastig frukost med toast, lax, spenat, ägg och hollandaise.
     – Jag tränar mycket och äter inte så här varje dag.
     Träning och naturen är hennes andningshål i en hektisk vardag där hon aldrig riktigt kan logga ut. Det spelar ingen roll om det är helg eller semester, hon är nästan alltid beredd att svara på frågor från journalister.
     – Jag tänker hela tiden ”vad kan man fråga om nu”, det är en trygghet för mig att vara förberedd, säger hon.

Den ständiga tillgängligheten stör henne inte. Hon har lätt att slå av och på jobbet och tycker om när det händer mycket saker. Det är därför som hon också trivs så bra i handlarrummet på Nordea att hon har stannat i banken i 20 år.

När hon 1992 hade gått ut från förvaltningslinjen på Lunds universitet var Sverige inne i en djup lågkonjunktur. Under nästan ett år sökte hon jobb medan hon läste strökurser för att håll modet uppe. Antingen var hon för överkvalificerad eller så fick hon inte jobben.

Annonsen från Finansdepartementet såg hon efter sista ansökningsdag men hon tiggde om att få ansöka. När de bara var två kvar i processen och hon blev bortvald ringde hon chefen Gunnar Wetterberg och bad honom att ta dem bägge ”jag lovade springa snabbt för en billig peng”. Han lyssnade och Annika Winsth fick äntligen sitt första jobb. Trots uppväxten i Ljungby och Bjärred stormtrivdes hon i Stockholm där hennes pojkvän (och nuvarande man) redan pluggade.
     – Finansdepartementet var en fantastisk miljö med otroligt kompetenta människor. När det hände något så stod folk på tå, alla var beredda att leverera.
     Annika Winsth jobbade med långtidsutredningen, men hade bara varit på ”Finansen” ett år när hon blev rekryterad till dåvarande Nordbanken.
     – Egentligen var det för tidigt att hoppa av, men jag lockades av intressanta ämnen och att analyserna skulle ge ett tydligt resultat i en verksamhet.

Först innebar jobbet att ”göra grafer åt bankens chefekonomer Nils Lundgren och Olle Djerf” men ganska snart började hon hålla i kundträffar. Det som många andra ekonomer tycker är lite läskigt – att prata för folk – gör Annika Winsth naturligt.
     När hon 2008 var på väg bort från banken ”jag trodde jag hade slagit i taket” så fick hon erbjudandet om att bli chefsekonom. Det passade henne ännu bättre. Nu fick hon en uttalat fri roll och kunde säga sin mening om allt från finanspolitik till konjunktur och ränta.

– Jag hade stor respekt för att jag inte skulle vara bra på allt. De sa att jag fick jobbet för mina starka sidor. Vi var duktiga på analysen men nådde inte ut. Om man ska vara bäst måste det vara roligt, det är omöjligt att leverera på topp om man inte är engagerad.
     Till de svagare sidorna hör ett visst bristande tålamod med att läsa långa rapporter. Men numera kan Annika Winsth få sammanfattningar. Fast hon gör sin egen analys också, det krävs för att förstå och hitta det intressanta att berätta.
     – Det är ett privilegium att både kunna göra analysarbetet och få förmedla det på ett pedagogiskt sätt.
     Dessutom har hon alltid vågat sticka ut hakan, inte minst i samband med krisen 2008 där hon ägnade stora delar av våren till att varna och blev anklagad för att vara en dysterkvist.
     – Jag har inget problem att säga vad jag tycker när jag har gjort en analys. Jag har alltid varit trygg i mig själv, kritik är nyttigt och viktigt att reflektera över. Det tog lång tid för mig att förstå att alla inte reagerar på samma sätt. Jag har säkert trampat på en del människor utan att jag förstått det när jag uttryckt mig rakt och tydligt.