»Nu kan finanssektorn visa vad den går för«

I en tid som denna blir motsättningar tydliga, fängslande, skarpa. Den internationella ekonomin är fångad i en motsättning som förvärrats av pandemin som vi alla försöker överleva just nu.

För varje dag som går blir det allt mindre troligt att vi efter en period av karantän och social distansering någonsin kommer att återgå till det »normala«. I Sverige ser vi flera varselvågor och vi ser överhängande hot om konkurser i hela landet. Många frågar sig: När tar det slut? När vänder det?

I tider av kris visar det sig tydligt vem som styr. Finansdepartementet har mandat att styra över de finanspolitiska åtgärderna och stimulering av ekonomin som enligt nationalekonomer bör göras i samklang med centralbankens ordinerade medicin.

Finansdepartementet är demokratiskt förankrad och Riksbanken är självständig sedan 90-talet och därmed ansvarsbefriad. Riksbanken kommer under de närmsta veckorna köpa värdepapper för många miljarder, främst handlar det om bostadsobligationer. Riksbanken är rädd om dessa obligationer eftersom dessa är kopplade till bostadsmarknaden som i sin tur är sammankopplad med betalningsmedlet, den svenska valutan. Sverige har en av västvärldens högsta privata skuldsättningar.

Visserligen har en del banker meddelat att de stoppar amorteringar för vissa kunder men räntebetalningarna kommer att fortsätta. Skuldberget ligger kvar på samma nivå, svenska hushåll har en skuldkvot som visar att skulderna är flerfaldigt större än nettoinkomsterna enligt Finansinspektionens statistik. Detta betyder att majoriteten inte klarar av inkomstbortfall. Detta betyder också att skulderna till stor del består av bolån.

Riksbankens påtänkta åtgärder går inte att genomföra utan privata banker.

Styrning av ekonomin visar sig vara allt svårare att upprätthålla och i förlängningen kommer staten ha svårt att hedra samhällskontraktet. Maktförhållandena blir tydliga. Riksbankens påtänkta åtgärder går inte att genomföra utan privata banker. Detta eftersom privata banker är de som utfärdar landets officiella betalningsmedel i samband med kreditgivning.

Staten har inte någon direkt kanal för att pumpa ut statliga pengar i systemet. »Gratispengarna« på 500 miljarder, eller räntefria lån görs tillgängliga så att ­privata banker ska förse företag med nödkrediter.

I denna stund blottläggs det faktum att staten inte har någon annan direkt kanal än bankerna att förse vare sig svenska folket eller företagen med svenska kronor. I princip delegerar Riksbanken ansvaret till bankerna. Samhällsansvaret hamnar hos aktieägare. Vem eller vilka ska räddas, samt hur det hela kommer att se ut styrs i princip helt och hållet av privata bankaktörer med katastrofsocialismens pengar. Molotovcocktail eller överlevandselixir. Tiden lär utvisa mänsklighetens ekonomiska hälsotillstånd först om några månader och år.

Men en sak är säker: Finanssektorns samhällskontrakt står och faller med covid-19. Inga hållbarhet­rapporter, policyåtgärder, halvsnickrade hållbarhetsfonder, eller gröna obligationer kommer kunna rädda oss när världen vi en gång kallade vår, numera kippar efter andan och 10 procent av Sveriges befolkning är på väg mot arbetslöshet. Det är nu finanssektorn kan visa vad den går för.

Sasja Beslik är Managing Director Head of Sustainable Finance Development på J. Safra Sarasin.