Nya regler för penningmarknadsfonder

Vad är en penningmarknadsfond?

– Penningmarknadsfonder är en särskild typ av korta räntefonder. Kännetecknande för dessa är bland annat att de placerar i räntebärande värdepapper med löptider understigande ett år, exempelvis statsobligationer och företagscertifikat. På så vis spelar penningmarknadsfonder även en viktig roll för att tillhandahålla kortfristig finansiering för stater och företag. Målet för en sådan fond är att erbjuda en avkastning i linje med penningmarknadsräntan, eller bevara värdet på investeringen. Det är ofta större aktörer såsom stater och finansiella företag som investerar i penningmarknads­fonder, vilket gör dem relevanta vid turbulens i finanssystemet.

EU har nu beslutat om en tillståndsplikt för penningmarknadsfonder. Varför då?

– Under finanskrisen 2007–2009 konstaterades att penningmarknadsfonder kan sprida och förstärka risker i det finansiella systemet, i synnerhet då ofta större aktörer såsom stater och företag ligger med stora summor i fonderna. Det kan exempelvis ske på följande sätt: Om det är oroligt på finansmarknaden och många placerare vill plocka ut pengar ur fonden samtidigt, måste förvaltaren snabbt kunna göra sig av med tillgångarna i densamma. Om penningmarknadsfonden inte klarar av en sådan »uttags­anstormning« och placerarna inte får ut sina pengar, riskerar det att få negativa dominoeffekter i systemet. Sedan finanskrisen har därför ett nytt regelverk utvecklats på EU-nivå och den 21 juli i år började den nya förordningen för penningmarknadsfonder att gälla. Syftet är att göra dessa fonder mer motståndskraftiga vid pressade marknadsförhållanden och därigenom öka stabiliteten i det finansiella systemet och höja tryggheten för placerarna.

– Hädanefter måste aktörer som erbjuder penningmarknadsfonder ha tillstånd från Finansinspektionen (FI). För att en fond ska auktoriseras behöver den bland annat uppfylla förordningens striktare placerings- och likviditetskrav. Regelverket föreskriver även att ett antal stresstester ska göras regelbundet.

Vad innebär dessa placerings- och likviditetskrav?

– EU vill med förordningen säkerställa att förvaltare av penningmarknadsfonder placerar i tillgångar av hög kvalitet. Detta för att minska risken för värdefall i fonden vid ett stresscenario i finanssystemet. Likviditetskravet innebär, som nämnt ovan, att fonden bland annat ska kunna hantera att många placerare samtidigt vill plocka ut medel. Vid finanskrisen fanns tecken på såväl värdefall som likviditetsproblem i dåvarande penningmarknadsfonder.

Vilka konsekvenser får tillståndsplikten för de svenska förvaltarna av dessa fonder?

– Om förvaltaren inte uppfyller kraven i förordningen eller inte ansöker om tillstånd blir den yttersta konsekvensen att fonden inte får erbjudas. Jag tror också att förordningen kan kräva mer organisatoriska resurser hos förvaltarna, eftersom kraven är förhållandevis komplexa.

Hur många bolag berörs av tillståndsplikten?

– Den nya förordningen har skapat viss gränsdragningsproblematik i branschen. Penningmarknadsfonder regleras sedan tidigare antingen av Lagen om värdepappersfonder eller Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Somliga förvaltare som erbjuder korta räntefonder är osäkra på om deras fonder även omfattas av den nya förordningen. Därför är det svårt att säga exakt hur många fonder som berörs. Baserat på uppgifter från fondsajten Morningstar verkar det i dagsläget finnas cirka 10–20 stycken svenska penningmarknadsfonder. Det är dock inte givet att alla dessa fonder kommer att omfattas av det nya regelverket. Bland annat har Finansinspektionen kontaktats av vissa förvaltare som har önskat att ändra fondernas placeringsinriktning.