På väg mot god(are) finans?
”Men pengar har ingen Svanen-märkning. För att vara en bransch som berömmer sig om att vara – och ÄR – blodomloppet i samhället, har finansvärlden legat märkligt lågt när det kommer till hållbarhetsfrågor.” Så skrev jag i början av förra året, då vi drog igång artikelserien God finans.Text: Åsa Berner
God Finans
Finansliv tittade under 2015 närmare på varje del i arbetet med att skapa en hållbar finansvärld. Hur ska våra investeringar, produkter och tjänster, liksom företagskrediter bidra till en en bättre värld, i stället för att förstöra den?
Sen dess har mycket hänt. Om inte annat så i företagens vilja att prata om hållbarhet och att försöka kommunicera vad man gör på området. I slutet av året duggade pressmeddelandena tätt från företag som talade om att man nu redovisar sina fonders koldioxidavtryck. En följd av att antalet företag som undertecknat FN-initiativet Montreal Carbon Pledge, som kräver just detta, ökade under 2015. Alla storbankerna har nu skrivit under till exempel. Först ut av dessa att redovisa utsläpp från enskilda fonder var Swedbank i mitten av mars.
En månad tidigare hade Swedwatch ställt frågan ”Blir guldet till sand?” i den rapport de då presenterade, som visade att finanssektorns klimatarbete ännu inte var tillräckligt utvecklat och transparent för att kunna granskas på ett tillförlitligt sätt.
Jag bad Frida Arounsavath, som var ansvarig för Swedwatch studie, att ge sin syn på fondförvaltarnas arbete, så här ett år senare. Och självklart tycker hon att det är bra att fler fondförvaltare förbundit sig att redovisa fondernas koldioxidutsläpp. Men mycket är kvar att göra, menar hon, och understryker vikten av att fondbolagen mäter och publicerar klimatpåverkan från hela sitt förvaltade fondkapital – inte bara från enstaka nischfonder.
”Swedwatch vill också att fondbolagen använder mätningarna av klimatpåverkan för att sätta upp konkreta och publika mål och jobba för att dels öka investeringar i klimatlösningar, och dels påverka klimatförstörande företag till ett bättre klimatarbete och minska investeringar i fossila verksamheter”, skriver hon i sitt mejl.
Det internationella initiativet Fair finance guide har under året satt press på bankerna genom att mäta hur väl de följer internationella principer för hållbarhet och socialt ansvar. Sedan lanseringen har Fair finance guide fått över 5 000 personer att skicka brev till sina banker och kräva större hänsyn till hållbarhet. Och uppenbarligen har bankerna tagit åt sig av kritiken. Vid första rapporten i februari uppfyllde de svenska bankerna i genomsnitt endast 22 procent av granskningskriterierna, nu har man i alla fall klättrat upp till ett snitt på en tredjedel.
Och det är naturligtvis ett steg i rätt riktning, även om det viktigaste inte är vad man säger att man gör, utan hur man faktiskt agerar. Under året har Fair Finance Guide gjort flera fallstudier som visar att bankerna inte alltid lever upp till sina riktlinjer i praktiken. Bland annat fick fem av sju banker underkänt för att de bröt mot sina principer för mänskliga rättigheter. SEB, som är den bank som klarar Fair finance guides granskning av principer bäst, fick i en annan studie allvarlig kritik för att – i strid mot sin egen vapenpolicy – vara den bank som investerade mest i företag som exporterar vapen till Saudiarabien. Banken har nu sagt att den helt ska gå ur dessa investeringar.
I sin senaste rapport visade Fair Finance Guide också att de sju största bankerna i Sverige har valt att investera över sju gånger mer i fossil energi jämfört med förnybar de senaste fem åren. Organisationen menar att det klimatansvar bankerna säger att de tar främst gäller kontor och resor, och inte från företagen som de finansierar, där den absolut största klimatpåverkan finns.
Kanske kommer siffrorna se bättre ut i nästa mätning. Handelsbanken och Nordea har till exempel gått ut med att de tar bort kol ur aktivt förvaltade fonder. SEB meddelade alldeles nyss att banken från och med nu inte kommer att inleda nya affärsrelationer med företag med stor verksamhet i kolbrytning, och inte heller finansiera nya kolkraftverk.
För sparprodukter i all ära – det kommer att krävas att bankerna också jobbar med hållbarhet i sina krediter, för att kunna vända trenden och begränsa den genomsnittliga globala temperaturökningen till maximalt 2 grader.
Och branschen kommer att ha ögonen på sig i det arbetet. Finansinspektionen har alldeles nyss gått igenom bankernas regler kring kreditgivning till företag ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. FI beskriver att de tagit del av långt gångna, men ännu inte antagna, interna regler som visar att bankernas arbete och ambitionsnivå vad gäller hållbara krediter kommer att öka i omfattning.
FI menar att branschinitiativ är att föredra framför lagstiftning, men skriver också att ”om branschinitiativ med tiden skulle utebli eller inte vara tillräckliga, anser FI att reglering kan komma att behöva övervägas.”.
Finansmarknadsminister Per Bolund har varit tydlig med att branschen också måste enas om en gemensam standard för att rapportera koldioxidavtrycken – annars är regeringen beredd att gå lagstiftningsvägen även här. Bolund, som haft en rad rundabordssamtal med branschen om hållbarhet under året, kommer i vår bjuda in till ett nytt möte för att se hur långt branschen kommit.
Och så var det detta med Svanen. Plötsligt är inte bara en miljömärkning av våra pengar inom räckhåll, utan två. Både Svanen och Naturskyddsföreningen är igång med arbetet att nästa höst kunna miljömärka fonder.
För hur viktigt det än är att företagen är transparenta, så att de kan granskas och jämföras, så kommer inte den vanliga konsumenten att orka, eller ens kunna, göra dessa jämförelser. Jag är övertygad om att det krävs samma enkla symboler på finansprodukterna, som konsumenterna lärt sig guidas av när det gäller tvättmedel eller kläder.
Kanske är det miljömärkningarna som till sist kommer skapa det kundtryck som behövs för att sprida hållbarhetsinvesteringarna från delikatesshyllan ut till övriga butiken?
Men jag hoppas att finansföretagen inte fortsätter sitta passivt och vänta på att bli uppvaktade, utan tar ansvaret att visa för kunderna att hållbart och lönsamt går alldeles utmärkt ihop.
I mina öron ringer kommentaren från en kvinna i publiken på Sveriges konsumenters seminarium ”Kan bankerna rädda klimatet” i oktober. Hon påpekade att banken alltid brukade försöka intressera henne för ytterligare en produkt när de hade kontakt i något ärende. Men aldrig hade hon fått någon fråga om hållbarhet; om hon tyckte det var viktigt eller vad banken skulle kunna göra för henne där.
Så banker – se till att ställ frågan. Chansen att ni får ett ja är stor.
