Utan skyddsnät

”Trygga din firma hos oss”, ”Få en skräddarsydd försäkringslösning”, ”Vår barnförsäkring har toppbetyg”. Den som surfar runt på försäkringbolagens hemsidor möts av idel positiva tillrop. Det framstår som att försäkring är tillgängligt för alla verksamheter eller personer. Men riktigt så enkelt är det inte.

För 1,5 år sedan var det inga problem för dem som ville starta asylboende att försäkra boendet. Men något förändrades. Plötsligt blev asylboenden i stort sett omöjliga att försäkra. Det krävdes stora säkerhetsinvesteringar och om inte försäkringsbolagen vägrade försäkra så kunde de höja premien till orimliga nivåer på flera hundra tusen kronor per år. Detta trots att liknande verksamhet, som vandrarhem eller hotell, inte alls hade samma villkor.

Vad är det då som hänt? Ja, under 2015 har det svårt att undgå att nås av nyheterna om att många av asylboendena drabbades av bränder. Mellan juli och december räknade polisen att totalt 39 bränder eller försök till bränder på asylboenden enligt Sveriges Radio. Polisen utreder fortfarande orsakerna bakom, men i flera fall kan man misstänka att dåden hade rasistiska motiv.

Men asylboenden är inte de enda kunderna som försäkringsbolagen helst slipper. Många ägare till pizzerior och andra restauranger har haft problem med att få försäkring, trots att de som småföretagare verkligen behöver trygga sin verksamhet. En annan grupp som har svårt med försäkring är barn som föds med svåra sjukdomar.

Varför är det då på det viset? Ja, som branschorganisationen Svensk Försäkring beskriver det handlar privat försäkringsverksamhet om att identifiera och prissätta risker. Riskbedömningen ska gälla kollektiv, vara saklig, korrekt och enhetlig. Om ett försäkringsbolag anser att försäkring av kunder (personer eller verksamheter) innebär för stora risker, kan de neka försäkring eller höja kostanden. Försäkringsbolagen använder sig av data och statistik för att beräkna risker, vilket exempelvis har inneburit att kollektivet kvinnor fått lägre försäkringspremie för bilförsäkring än kollektivet män – eftersom kvinnor mer sällan råkar ut för bilolyckor. Men så är det inte längre. Efter en dom i EU-domstolen 2013 måste svenska bilförsäkringar vara könsneutrala. Och det uppstår många frågor kring när riskbedömningar börjar handla etik och diskriminering.

Mikael Lindblom, som förestår asylboendet Stagården utanför Bollnäs, räknade med att han skulle stöta på svårigheter av olika slag när han startade boendet – men han trodde inte att försäkringen skulle utgöra hans största bekymmer.

– Jag har länge arbetat inom restaurangbranschen och aldrig haft problem att försäkra mina restauranger. Stagården köpte jag i slutet av juni 2014 och jag ringde mitt försäkringsbolag för att försäkra – men fick blankt nej, säger Mikael Lindblom.

Han fick höra att asylboenden var en högriskbransch, att risker för bränder ökade och att det blev mycket skador. Därför hade bolaget som policy att inte försäkra asylboenden.

– Jag var mitt uppe i att starta boendet och hade en skyldighet gentemot Migrationsverket att ha en försäkring så jag blev desperat och ringde runt till alla försäkringsbolagen. Alla vägrade, någon av dem hänvisade till ett högriskbolag, säger Mikael Lindblom.

Till sist fick han hjälp av den fastighetsägare han köpt gården av – personen har många fastigheter i Bollnäs och när han hotade sitt bolag, Trygg-Hansa, att han tänkte byta försäkringsbolag för alla sina fastigheter om de inte försäkrade Stagården, så ändrade sig bolaget.

– Då gick de med på att försäkra gården, till en hög med skälig premie, som jag ser det.

Hans premie blev 100 000 kronor för första året, men problemen var inte över.

– När jag skulle förnya min försäkring året därpå så tredubblade de premien och försämrade försäkringen i stort, bland annat med höjd självrisk. Jag fick fråga alla bolagen igen, och till sist fick jag en något bättre deal med Dina försäkringar, säger Mikael Lindblom.

På Stagården finns 172 platser totalt. Antalet boende ändras varje dag, fast på senare tid har det varit i stort sett fullbelagt.

Men vändorna med försäkringsbolagen har gjort Mikael Lindblom orolig och han undrar vad som kommer hända nästa gång han ska förnya. Sedan finns andra frågor han inte kan låta bli att ställa.

– Jag tycker att det känns diskriminerande och har också frågat bolagen om de inte tänker på att det kan uppfattas så. Men de menar att de har på fötterna, säger Mikael Lindblom.

Framför allt de senaste åtta månaderna har antalet bränder på asylboenden ökat och ännu har inte polisen kommit med någon heltäckande analys av orsakerna bakom, även om det kan misstänkas att en del av bränderna är anlagda av våldsverkare med rasistiska motiv.

– Jag har inte fakta och statistik, men jag tycker att känslan är att bränderna orsakats av personer som inte bor där – särskilt i de fall när de asylsökande inte ens hunnit flytta in. Sedan kan det förstås vara en del bränder som uppstår på grund av de boendes beteende, de kanske har rökt inomhus, till exempel.

Stagården var tom länge, men innan dess var den ett vandrarhem. Då omfattades den inte alls av samma hårda krav på brandskydd.

– Det är stor skillnad i krav på brandskydd när du driver hotell jämfört med asylboende, säger Mikael Lindblom.

Mikael Lindblom äger restauranger och har inte stött på svårigheter med försäkring vad gäller dem – men det har Yusuf Tosun, som driver en pizzeria i Kramfors.

– Det var svårt i början att få pizzerian försäkrad. Särskilt för 7–8 år sedan, då var det illa. Ingen av de stora bolagen ville försäkra pizzerior på grund av brandrisken. Det var en massa tjafs och de föreslog en premie på 60 000 kronor om året vilket är alldeles för mycket för en pizzeriaägare, säger han.

Han är inte ensam om problemet – väldigt många han känner som driver pizzerior har haft problem att få sina restauranger försäkrade. Försäkringsbolagen kan höja premierna för restauranger om de ligger i vissa socioekonomiskt utsatta områden. Sedan har rykten florerat som om att ägare ser till att deras pizzerior brinner för att få loss pengar via försäkringen. Yusuf Tosun tror att sådana oseriösa ägare kan finnas, men ingen han känner skulle komma på tanken. Dessutom har något har faktiskt förändrats på senare tid, menar Yusuf Tosun.

– Många av mina goda vänner som har pizzerior, inte bara i Norrland utan över hela Sverige, har fått försäkring utan problem de senaste åren. Det är inte alls så svårt som för 7–8 år sedan.

Han hittade ett bra sätt att lösa problemet: Han gick samman med andra som hade pizzerior och vände sig till en person han sedan länge haft kontakt med på Trygg-Hansa.

– Det är en bra idé att gå ihop med några andra i branschen, några som du litar på. Att dessutom ha en kontakt på försäkringssidan gör det lättare – det är positivt att redan ha lite erfarenhet av varandra, säger Yusuf Torun.

Vilket innebär att det blir desto svårare för dem som inte är lika etablerade.

En annan grupp i samhället som har haft svårt att få försäkring är barn som föds med svårare sjukdomar. Karlstadbon Petter Hirsch och hans sambo har fyra barn och när det yngsta, Amadeus, föddes för 15 månader sedan visade det sig att han hade muskelsjukdomen Central Cord Disease.

– I början hade vi en gravidförsäkring som gällde när han föddes, men när det sedan visade sig att han hade den här sjukdomen frågade vi försäkringsbolaget om vi kunde få hjälp – Amadeus är det barn i Sverige som har mest assistens per timme och han måste ha en respirator för att klara sig – så berättade de att i försäkringen stod under särskilda villkor att försäkringen gjorde undantag för vissa sjukdomar, som Central Cord disease. Sjukdomen stod med i form av ett nummer, som vi inte insett vad det stod för, säger Petter Hirsch.

Han och hans sambo har testat med alla stora försäkringsbolag, men fått nej. Nu har de frågat ytterligare ett mindre bolag, men räknar med ett nej även från dem.

– Amadeus bodde på sjukhus under de första 356 dagarna av sitt liv. En försäkring hade kunnat täcka kostnaderna för sjukhusvistelsen. Men det är inte det viktigaste, för oss är försäkring mest intressant om något oförutsett händer, som inte har med Amadeus sjukdom att göra. Tänk om han ramlar ur soffan och bryter en arm? Vi kan inte försäkra honom för något överhuvudtaget. Det känns diskriminerande att de sitter och väljer ut vilka som ska få försäkring och vilka som inte får det, säger Petter Hirsch.

Han frågar sig vad som ska hända den dagen Amadeus börjar i förskola och i skolan.

– Vad händer då? Ska han gå i skolan utan försäkring? Det är ju skolans skyldighet att alla barn som går där ska vara försäkrade – hur tänkte de lösa det?

Petter Hirsch tycker att det verkar vara en lönsam affär att ha ett försäkringsbolag som kan göra undantag för alla svårare sjukdomar baserat på en slags sannolikhetskalkyl. Samma kalkylerande drabbade Mikael Lindblom på Stagården – han fick höra att han inte kunde få sitt asylboende försäkrat på grund av vad försäkringsbolagens analysavdelnings beräkning av riskerna.

Att använda sig av statistik för att göra riskbedömningar är som sagt inget nytt, men i dag finns helt nya möjligheter vad gäller insamlande av data. För vad händer om risker börjar beräknas mindre schablonartat och mer specifikt, utifrån den information vi lämnar efter oss på internet? Vad skulle ske om försäkringsbolagen fick köpa vår sökhistorik från Google, och räkna ut risker på detaljnivå? För några år sedan skrev amerikanska tidningen Forbes om pappan som blev upprörd över att hans dotter som fortfarande gick på high school fick mail från livsmedelskedjan Target med reklam för babykläder. ”Försöker ni uppmuntra henne att bli gravid?” Det visade sig att dottern faktiskt redan var gravid – och eftersom företaget via kontokortet kunnat följa hennes shoppingvanor – kunde de ha informationen innan tonårsdotterns pappa. Target fick sig en tankeställare över hur de samlade in information. Men vad sker i förlängningen, om det är försäkringsbolagen som kan börja köpa intim information om oss? Det är en fråga som Andreas Ekström, journalist och författare till boken Googlekoden, funnit anledning att fundera över.

– Försäkringsbolagen har alltid använt sig av big data eller statistiska analyser av stora datamängder. Men i dag finns ännu större möjligheter att göra smarta analyser av data. Förut kanske man kunde se enkla saker som att de över 25 drabbas oftare av sjukdomar och därför får en högre premie, och att vissa vägar drabbades oftare av olyckor. Men i dag kan du som ofta kör på den vägen lova försäkringsbolaget att aldrig bryta mot hastighetsbestämmelser, och få en lägre premie. Då kanske försäkringsbolaget i gengäld vill kunna övervaka att du verkligen gör det – du ger informationen från din gps, till exempel.

Det i sin tur blir intressant ur integritetssynpunkt, för vad mer kan gps:en berätta om dig? När du släppt in ett övervakningssystem, vad leder det till i förlängningen? Och har vi inte redan övervakning nu när Google märker vad vi söker på? Det upptäcker vi inte minst på de annonser vi får upp på Facebook. Andreas Ekström får upp annonser om hårtransplantation i Malmö, vilket han inte ser som så konstigt eftersom hans profilbild visar en skallig man och han bor i Lund. Men säg att det inte är hårtransplantationsföretag utan försäkringsbolag som köper informationen om vad vi googlar på? Vad skulle då ske med försäkringen till den medelålders person som ofta sökte på reumatism eller den småbarnsförälder som letade efter kännetecken för autism, till exempel?

– Nu säljs inte information om vad vi googlar på till försäkringsbolagen, och det förstår jag, för om det skedde skulle vårt förtroende för Google rasa i botten. Men det verkligt intressanta är den data vi frivilligt ger ut om oss själva, där kan det ske stora förändringar. Tänk om ett försäkringsbolag erbjuder billigare försäkring till dem som delar med sig av sin sökhistorik, av kvitton från Apoteket och sin gps? Då händer något annat: Integritet blir en lyx för dem som har råd, säger Andreas Ekström.

Andreas Ekström förvånas över den grunda diskussion som råder i dag gällande all information vi frivilligt lämnar ifrån oss. Det går att rita sociogram över människor bara genom att studera deras Facebookflöde – allt från sjukdomar vi oroar oss över till politiska preferenser.

– Hitler hade älskat det, säger han.

Att Google och Facebook i dag försöker stärka vår känsla av trygghet genom att säga ”vi skulle aldrig lämna ut känslig information för det skulle vara bad for business” tycker Andreas Ekström är ett tunt argument.

– Vad händer den dagen det är ”good for business” då, undrar man? Då hade det känts bättre med ett tydligare etiskt ställningstagande. Jag dömer alla system efter deras sämsta dag, och vi kan inte så lätt ångra det vi frivilligt lämnat ut. För du är inte kund gentemot Facebook, du kan inte säga ”jag är inte nöjd, jag vill ha pengarna tillbaka”. Hur ska du hävda det när du inget betalat?

Men än så länge befinner vi oss i en demokrati, där alla människor ska behandlas lika. Åtminstone tills vi försöker skaffa en försäkring. Då blir det tydligt vilka som är önskade och vilka som är oönskade.

– Jag tycker att både banker och försäkringsbolagen gör allt de kan för att sätta käppar i hjulen för oss som vill driva asylboende – och jag kan inte låta bli att undra över det är etiska motiv som ligger bakom. De verkar ha en bild av att branschen är smutsig, säger Tobias, som förestår ett av landets största asylboende och tre HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i en stad i södra Sverige sedan ett år tillbaka.

Han heter egentligen något annat men föredrar att vara anonym. När Tobias startade sitt boende fick han låna pengar till renoveringen av riskkapitalister – bankerna vägrade låna ut. Sedan kontaktade han via en försäkringsmäklare tretton olika försäkringsbolag, där tolv sa nej och den trettonde ville ha en skyhög premie på nästan en halv miljon om året.

– Hade jag drivit ett hotell så hade jag fått en helt okej försäkring. Men ska det bo asylsökande där, då ser de så stor risk att de sätter en premie som inte går att motivera, säger Tobias.

Tobias tycker inte att Migrationsverket har varit till någon hjälp. Verket ställer höga krav på sina leverantörer men gör ingenting för att kraven ska kunna tillgodoses när problem uppstår – som problemen med försäkring.

– Jag är jättebesviken. Jag trodde inte att det var så här i Sverige, säger Tobias.

Frågan är – nu när behovet av asylboenden är stort på grund av regeringens politik – skulle då inte de som försäkrar statliga fastigheter kunna försäkra även asylboenden?

– Det enkla svaret är att vi inte får försäkra, eftersom dessa boenden är privata. Migrationsverket har bara hyrt in sig, och då är det upp till fastighetsägaren att skaffa försäkring. Men vi är medvetna om frågan – eftersom de asylsökande personer som bor där är försäkrade under oss, precis som studenter och statligt anställda försäkras av Kammarkollegiet, säger Stefan Berg, pressansvarig på det Kammarkollegiet, som står för försäkring av den statliga verksamheten i Sverige.

Så det skulle inte vara en lösning för de som vill försäkra sina asylboenden. För Tobias del fanns lösningen i gruppförsäkringen han fått från Almega Asylboendeföretagen.

– Den är inte direkt billig den heller, men nu får vi åtminstone ersättning om något händer, säger Tobias.

Almega Asylboendeföretagen startades i juni 2015 som en branschorganisation för anordnare av asylboenden. Som branschorganisation har de försökt hitta en framkomlig väg, och det blev gruppförsäkring. Det berättar organisationens ordförande Karin Welin.

– Förutsättningen för att få ta del av vår försäkring är att asylboende-föreståndarna går med i organisationen och lever upp till våra etiska riktlinjer, och har ett kollektivavtal för de anställda på boendet, säger hon.

Hon tycker att det är förfärligt när verksamheter eller enskilda personer betraktas som oförsäkringsbara av försäkringsbolagen.

– Det är tragiskt att vägra dessa företag försäkring, även i andra branscher, exempelvis pizzerior som ofta drivs av invandrare. Det handlar oftast om små företag som inte har muskler för att betala skyhöga premier, säger Karin Welin.

Almegas lösning för asylboendeföretagen blev att hitta ett samarbete med en försäkringsmäklare som fick till en fullvärdig gruppförsäkring med svensk skadereglering via ett engelskt försäkringsbolag.

– Så nu har vi en gruppförsäkring där vi, branschorganisationen bakom, signalerar att våra medlemmar är seriösa företag, säger Karin Welin.

Precis som ryktet om pizzeriorna och hur de brändes för att ägaren skulle få ut försäkringspengar florerar nämligen rykten om ägare till asylboenden – att de är lycksökare som vill sko sig på de statliga medel de får via Migrationsverket. Ett argument som är ihåligt, tycker Karin Welin.

– Visst går det att driva ett asylboende och få en lönsamhet, men det är långt ifrån att tälja guld med kniv. De som driver asylboende får 348 kronor per person och dygn – det är inte så mycket pengar för att ge en person kost och logi. Dessutom är boendena inte alltid fullbelagda, säger hon.

Almega Asylboendeföretagen arbetar för att skapa en annan bild av bransch, de vill visa att det är en bransch som vill och kan ta ansvar.

Men hur gick det då till att hitta ett försäkringsbolag som kunde gå in och försäkra de svenska asylbostäderna? Den försäkringsmäklare som vände sig till försäkringsbolagen utanför landets gränser heter Magnus Carlqvist och han arbetar på Scandinavia i Göteborg.

– I Sverige finns 6–7 stora försäkringsbolag som bestämmer, men i Europa finns många fler, och vissa av dem är mer riskbenägna, säger Magnus Carlqvist, försäkringsmäklare från Scandinavia i Göteborg.

Tobias tyckte att även Almegas försäkring hade höga premier, och Magnus Carlqvist förstår argumentet men menar att premierna är satta i paritet till riskerna. Bränder är den egendomsskada som kostar mest pengar, och därför blir det en viktig faktor.

– De räknar enligt sannolikhetsläran – kommer risken för bränder att öka? Det är inget jag eller någon annan kan påverka. Så är det även för de bolag jag arbetar med eftersom de måste förhålla sig till sitt återförsäkringskontrakt, säger Magnus Carlqvist.

Men han tycker ändå att de svenska bolagen beter sig oschysst, särskilt mot dem som liksom Mikael Lindblom äger stabilt försäkrade restauranger men åker ut när han ändrar sin verksamhet.

– Jag kan hålla med kritikerna om att det går att diskutera om försäkringsbolagen gör rätt eller fel ur etisk synvinkel. När jag började jobba med det och de svenska bolagen sa blankt nej, bad jag dem att svara skriftligen, formellt, i ett mejl. Men ingen ville skriva ett sådant mejl. Sådant får mig att undra över etiken, säger Magnus Carlqvist.

Almega Asylboendeföretagen har hittat en väg framåt med gruppförsäkringslösningen. Magnus Carlqvist menar att det kan finnas en poäng att fundera över sådana lösningar även för andra som har svårt att få försäkring – de som äger restauranger, har sjuka barn eller inte får försäkra sin bil för att de har den i ett socioekonomiskt utsatt område skulle kunna organisera sig och söka en paketlösning. På det sättet går det att öka tryggheten för de utsatta.

– Som det är i dag blir det den lilla som blir drabbad, så är det tyvärr. Sedan tycker jag att beslut kan handla om ett etiskt ställningstagande – bolagen vill inte ha in dåligt riskurval i sin portfölj. Jag tycker inte att det är helt fel att dra paralleller med rasism, även om jag hoppas att försäkringsbolagen inte jobbar så, säger Magnus Carlqvist.

Som Magnus Carlqvist ser det hjälper inte direkt de sociala medierna till i frågor som dessa. I stället bidrar de ofta till att spä på rykten och myter kring saker, som i sin tur ökar främlingsfientligheten.

– Det som hände senast, där en person knivskars på asylboende, det är en enskild, tragisk händelse – men det kan leda till så mycket negativ publicitet att det i förlängningen kan skapa en tanke hos försäkringsbolagen att de inte vill försäkra, säger han.

Men vad säger då försäkringsbolagen om kritiken? Är det inte att sparka på dem som redan ligger om man låter brandrisken – som kan vara hatbrott – göra ett asylboende oförsäkringsbart eller åtminstone oerhört dyrt att försäkra?

– Att bränderna ökar är ett faktum och en verklighet som vi liksom alla andra måste förhålla oss till. Vi tycker att det är en bedrövlig situation, men likväl så måste vi säkerställa att vi ger våra kunder ett rättvisande försäkringsskydd och då spelar den totala riskbilden in, skadegörelse och bränder till exempel, säger Hanna Axelsson, presschef på Trygg-Hansa.

Riskbildningen liksom omsättningen och beläggningen på boendet, samt geografisk placering är några faktorer som påverkar försäkringens pris. Men Hanna Axelsson håller inte med om att bolagen nekar asylboenden försäkring.

– Vi försäkrar flyktingboenden och har gjort det under många år, och det gör även flera av våra konkurrenter. Vi gör en individuell bedömning av alla förfrågningar som kommer in till oss där vi ser till den totala riskbilden och fastighetens skick. Vi vill erbjuda våra kunder bra och helhetstäckande försäkringar så långt det är möjligt och vi försöker därför hitta individuellt anpassade lösningar för alla typer av verksamheter, däremot är vi generellt sett restriktiva med att försäkra flyktingboenden där fastigheten är byggd i trä, säger hon.

Hur är det med restauranger i socioekonomiskt utsatta områden – varför får de dyra premier?

– Det stämmer att vi ändrade villkor och höjde premierna för till exempel restauranger i vissa geografiska områden, det har att göra med skadebilden. Det pågår en kontinuerlig översyn så att premier och villkor stämmer överens med den riskbild respektive verksamhet har, det gäller alla verksamheter, säger Hanna Axelsson.

Med tanke på att många av försäkringsbolagen gör stora vinster, till exempel på personförsäkringen, skulle man inte kunna låta den stabilare delen av verksamheten kunna ”täcka upp” för den mer riskabla delen?

– I en marknadsekonomi kan inte vi som enskilt bolag bestämma oss för att förlora pengar på vissa kundgrupper och ta igen det genom extra stor vinst på andra. Alla verksamheter måste bära sig själva, annars finns det risk för att vi skulle tappa de lönsamma kunderna och enbart ha kvar olönsamma kunder. Som försäkringsbolag är det viktigt med långsiktig finansiell stabilitet, vi måste säkerställa att vi kan betala alla framtida åtaganden till våra kunder under lång tid framöver. Om det ska det göras något måste vi ha en diskussion på branschnivå tillsammans med samhället i övrigt, säger Hanna Axelsson.

Men det finns ändå bolag som inte är någon idé att vända sig till – Folksam har sedan ett år tillbaka bestämt sig för att inte alls försäkra näringsfastigheter. Vad säger de då om barnförsäkringar? Barnförsäkringsexperten på Folksam, Victoria Mattes, menar (till skillnad från vad Petter Hirsch erfarit med sin son Amadeus) att de är ett försäkringsbolag som välkomnar alla barn.

– Vi tog fram en ny barnförsäkring för fem år sedan, en individuell sjuk- och olycksfallsförsäkring med kvalificeringstid, som ger möjlighet att försäkra barn som tidigare sannolikt skulle ha nekats försäkring, säger Victoria Mattes.

Folksam har en gruppbarnförsäkring som fackligt anslutna föräldrar kan teckna för sina barn, utan hälsoprövning, men den har en kvalificeringstid på sex månader för de sjukdomar som kan visa sig med tiden.

Och på Trygg-Hansa menar man att det inte går att påstå att ett barn blir utan försäkring på grund av sjukdom eller skador sedan födseln.

– Vi gör alltid individuella bedömningar utifrån barnets hälsa och de svar vi fått in från föräldrarna. Det är dock viktigt att komma ihåg att en försäkring ger skydd för något som kan inträffa framåt, inte för något som redan har hänt när man ansöker om försäkring. Om barnet har en sjukdom som uppkommit innan försäkringen tecknades kan vi i många fall göra en klausul för den sjukdomen, men vi använder oss aldrig av premiehöjningar till följd en viss sjukdom säger Alexandra Gahnström, Barnens försäkringsexpert på Trygg-Hansa.