Vägen till ett vanligt jobb

Nu är vi sena, konstaterar Felix Kronqvist lite bekymrat när vi strax före åtta på tisdagsmorgonen skyndar genom korridoren bort till stora pentryt på Wasa Kredit i Stockholm.

– Så fort alla kommer blir det ett himla liv här.

Som på alla arbetsplatser börjar de flestas dag vid kaffemaskinen, och det är en av Felix uppgifter att se till att allt är på plats och flyter. En uppgift som den här veckan är lite knepigare än vanligt, eftersom hela företaget flyttade in i de nya lokalerna på måndagen.

– Mitt jobb är att hålla reda så att alla hittar vad de ska, och att det är rent, snyggt och fungerar för både våra anställda och gäster som kommer. Att de känner sig varmt välkomna hit.

Felix plockar i rask takt ur diskmaskiner och staplar omsorgsfullt in koppar och glas i lådorna. Vissa glas ner, andra upp, i ett snyggt mönster för att få plats med alla, något som ändå visar sig vara ett omöjligt uppdrag.

– Vet inte vad jag ska göra, vi har för få skåp för glasen, säger Felix.

– Ta vagnen, föreslår Marie Ågren, utbildningsansvarig på Wasa Kredit, som kommer förbi.

– Den är ju praktisk, men det är inte snyggt. Kanske kan ta hit den efter intervjun då, säger Felix skämtsamt och föreslår sedan att Marie ska ta med några till sitt skrivbord så de blir av med dem.

– Men det vågar jag inte, då klagar du på mig sen att jag tar för många glas, svarar Marie snabbt.

Kvart över åtta rasar medarbetarna in genom svängdörrarna till Wasa Kredits luftiga entré på Tegeluddsvägen. Alla hälsar på Felix där vi står vid receptionen för att skriva in en besökare.

– Hej älskling, sovit gott? hälsar en kille glatt.

– Det här är en kär kollega, vi brukar skämta lite, presenterar Felix och skrattar.

Jobba med det sociala

Efter snart två år som vaktmästare är han en känd person för alla på kontoret. Det ligger naturligt i rollen, men också i Felix sociala personlighet. Han hejar glatt på alla, söker kontakt, skämtar.

Men just det sociala är faktiskt något Felix fått jobba med under tiden på Wasa Kredit. När de flesta andra uppfattar genom små signaler, som kroppsspråk eller tonfall, att någon är upptagen och vill avsluta ett samtal, var det i början något som gick Felix förbi. Så länge personen svarade så stod han kvar och fortsatte att konversera. Han hade också svårt att veta när det var ett bra tillfälle att börja prata med någon och kunde lätt bryta in i ett pågående samtal mellan två andra.

Människans vilja att passa in, och förmåga att snabbt identifiera avvikande beteenden, är urgammal och med stor sannolikhet en överlevnadsinstinkt. Vi söker oss oftast till det bekanta, det vi förstår. Vi anställer gärna den person vi känner igen oss själva i. Saknar du förmåga att förstå och spela det sociala spelet står du dig slätt på en arbetsintervju i dag.

Så är det för många av dem som kommer till Peritos, det rekryterings- och bemanningsföretag som förmedlade jobbet på Wasa Kredit till Felix Kronqvist.

Majoriteten, och den primära målgruppen för företaget, är personer som gått särskola och därmed har en konstaterad utvecklingsstörning.

– Det kan vara svårt för alla att sälja sig själva på en intervju, men de flesta av oss har förmågan att veta vad vi ska prata om och inte, vi kan svara på normala frågeställningar.

– Många som kommer från särskolan lägger fokus på helt fel saker när de beskriver sig själva. De är inte vana att prata om vad de kan, däremot kan de svara väldigt bra om du frågar dem vad de inte kan. Den frågan är de vana vid, säger Stefan Tengman, partner och operativ chef på Peritos.

En frågeställning som kan kännas helt ofarlig, som ”Vem är du? Varför sitter du här?”, kan få en person med Aspergers syndrom eller annan psykisk funktionsnedsättning att bryta ihop och börja gråta.

– Det är klart att du som arbetsgivare drar efter andan då och tänker ”orkar jag med det här”, säger Stefan Tengman.

Anställda hos Peritos

Varje år går omkring 2 500 personer ut gymnasiesärskolan och en större del av dem blir utan jobb, även bland dem som räknas som anställningsbara. Affärsidén bakom Peritos är att erbjuda ett sätt för företagen att med mindre risk och lägre kostnader låta dessa ungdomar testa ett jobb hos dem. Personerna är anställda hos Peritos under första året, sedan är tanken att företagen ska ta över arbetsgivarskapet.

Den största inkomstkällan för Peritos, lite över hälften av inkomsterna, är statliga pengar i form av lönesubventioner, genom att företaget anställer ungdomar som har en funktionsnedsättning. Resten av pengarna kommer från kunderna och i vissa fall från kommuner.

Första personen anställdes i november 2012. I dag har man 67 ungdomar ute på jobb hos olika arbetsgivare, och totalt har företaget coachat 85 personer.

Stefan Tengman var i fyra år utbildnings- och utvecklingschef på Samhall. Där ansvarade han för att ta fram metoder för utveckling av arbetsförmåga för personer med funktionsnedsättning. Tidigare var han ordförande i förbundet Ung med psoriasis, och han menar att arbetsgivare och resten av samhället är för fokuserade på vilken diagnos folk har.

– Det är inte så intressant, det intressanta är vilka styrkor personen har. En diagnos bidrar till att göra dig till den du är, men du är inte diagnosen. Jag har psoriasis, jag är inte psoriatiker.

– En diagnos ger indikationer men inte svaren. Alla är individer.

Följaktligen är Peritos inte så intresserade av exakt diagnos när de träffar och intervjuar ungdomarna, utan jobbar mer med att kartlägga förmågor, styrkor och utmaningar mer förutsättningslöst utifrån person, menar Stefan Tengman.

– Vi ser på syn, hörsel, hur man klarar att stå, ta initiativ och hur sociala förmågor ser ut. När vi träffar arbetsgivaren utreder vi det aktuella jobbet på samma sätt – hur mycket behöver man bära, lyfta eller fatta egna beslut till exempel. Sedan matchar vi person med jobb.

– Vi har krattat manegen inför mötet mellan vår person och arbetsgivaren. Det blir ett mer renodlat socialt möte mellan dem, för att se om de vill jobba tillsammans.

Fick jobb inom en månad

Intervjun med Stefan hösten 2012 blev en uppenbarelse berättar Felix Kronqvist, när vi tillsammans med både Stefan och Felix chef på Wasa Kredit Claus Brigola slagit oss ner i fåtöljerna vid fönstren i det stora fikarummet på finansbolaget.

Efter att Felix gått ut gymnasiet våren 2011 hade han varit arbetslös. Han var inskriven på arbetsförmedlingen, vars hjälp han milt uttryckt inte ger mycket för.

– Det enda de gjorde var att skicka en på kurser, som i att skriva CV eller personligt brev. En kurs blev en praktikplats, men det ledde inte till något jobb.

Men så sprang han på en vän som hade fått anställning av Peritos och som tipsade honom att ta kontakt med Stefan.

– Jag tog med mitt CV till intervjun, men det roliga var att han struntade i det och tittade i stället på min personlighet.

”Är det verkligen så här det ska gå till?” undrade jag, säger Felix.

Inom mindre än en månad hade han fått jobbet på Wasa Kredit. Med vid sin sida från start hade han coachen från Peritos Veronica Andersson.

Från början var hon med varje dag, men hennes närvaro har fasats ut mer och mer under hela tiden. Nu träffas de bara någon gång ibland.

– I början ville jag ha med någon hela tiden, men i dag har jag lärt mig att jag kan jobba själv. Behöver jag kan jag ta hjälp av Claus eller någon annan här, säger Felix.

Det tidigare behovet av att alltid ha med någon annan tror han själv kommer från tiden i grundskolan, och även upp i gymnasiet, då han var utsatt för mobbning av andra barn i skolan. För att få en fredad zon höll han sig alltid nära en lärare eller annan person han kände sig trygg med.

Gick under lärarnas radar

På ett annat vaktmästeri på andra sidan staden sorterar Johan Pettersson post inför morgonrundan på en av storbankerna. Rekommenderade brev kopieras för att mottagarna ska få lösa ut dem uppe på avdelningarna. Hans enhet på fyra personer servar de över 500 anställda på kontoret.

– Johan, vet du var brevpappret är?

– Jag tror jag såg det när jag letade efter de där andra papprena förut.

Johan går bort till de rullbara arkivskåpen i ena hörnet av vaktmästeriet för att hjälpa sin kollega att hitta rätt.

Peritos har även för Johan Pettersson varit länken till jobbet, men hans väg till Peritos gick inte via särskolan. Han är en av dem som inte har en utvecklingsstörning, men som ändå på grund av andra funktionsnedsättningar har haft svårt att klara utbildning och att hitta ett passande jobb.

Johan beskriver att han alltid haft påtagliga koncentrationssvårigheter i skolan och problem med låg energinivå.

– På den tiden förstod jag inte problemet, att jag hade annorlunda förutsättningar än andra. Jag jobbade väl på och trodde att jag var lat, som de alltid kallade mig. Det var deras expertanalys av varför jag hade svårigheter.

Eftersom Johan inte var utåtagerande och förstörde för andra, så gick han under lärarnas radar. Han var killen som satt tyst och tittade ut genom fönstret.

– Det är smidigt med personer som mig, annat än resultatmässigt. Jag var inget problem för lärarna, konstaterar han lugnt, utan någon förebråelse i rösten.

– Det är naturligt att det blir så. Lärarna har en stor arbetsbörda och har svårt att ge alla elever den omtanke de behöver.

I grundskolan fungerade det ändå okej upplever han, men i mitten av gymnasiet kom en stor motgång. Johan, som gick IT-gymnasium och hade som mål att jobba med programmering, fick problem med lederna och var tvungen att avbryta utbildningen halvvägs, eftersom han inte längre kunde använda datorer. Troligtvis är orsaken en ärftlig överrörlighet, som ökar mottagligheten för arbetsskador.

För Johan följde några jobbiga år då han hade svårt att hitta en ny riktning, en ny passion.

– Jag har en ospecifik diagnos, eventuellt neuropsykiatrisk, som kan ha stor del i min låga energinivå. Och den förstärks när jag inte mår bra.

Han var arbetslös ett par år. Gick vissa kurser hos arbetsförmedlingen.

– Det var inte det mest givande. Det handlade mest om att gå ut och söka jobb själv, utan extra stöd. Och min motivation var inte jättebra till och från, eftersom jag inte mådde så bra.

Ett tag jobbade han i matbutik, men var tvungen att sluta för att han inte orkade med jobbet. Han var för trött, och att sitta i kassan och ständigt tvingas möta nya människor var ett stressmoment för honom.

Skillnaden mot nuvarande jobb är att Stefan Tengman, som är hans personliga coach, har kunnat hjälpa honom att ställa krav på arbetsmiljön. Genom Peritos har Johan kunnat ha mycket inflytande över hur arbetssituationen ska se ut.

– Stefan var med mig varje dag de två första veckorna. Det var skönt att ha någon här som lärde sig jobbet tillsammans med mig. Jag kunde prata med honom om det var något jag inte förstod.

– Kollegerna var också införstådda med att jag har speciella behov, det hade Stefan klarlagt. I början var de väldigt toleranta och försiktiga. Allt eftersom har jag blivit mer en vanlig medarbetare och de är inte lika överseende. På sätt och vis är det bra, även om jag får säga till ibland.

I början jobbade Johan bara två timmar för att orka. I dag jobbar han 75 procent, och siktar på att längre fram kunna jobba heltid.

– Även om inte allt är bra nu i mitt liv, det är inte så att jag är frälst, så är allt så mycket bättre i dag.

”Wasa Kredit har lärt sig mer”

Nyttan för individen och samhällsnyttan med att personer med funktionsnedsättning får jobb, i stället för att gå arbetslösa eller i aktiviteter som inte tar tillvara personernas potential, är given.

Men även företagen har mycket att vinna på att öppna sig för erfarenheter de inte haft tidigare. Wasa Kredits Claus Brigola är tydlig med att de som arbetsplats utvecklats oerhört mycket genom att Felix Kronqvist börjat jobba hos dem.

– Han har utbildat alla avdelningar, genom att berätta om sig själv och särskoleungdomar för hela personalen. Det har varit nyttigt för oss andra som inte vågar erkänna våra brister. Wasa Kredit har lärt sig mer om människor med funktionsnedsättning, säger Claus Brigola.

– Uppskattningen från resten av företaget har varit otrolig, man uppskattar både att vi vågar göra det här som arbetsgivare och att vi fått en sådan energigivare som Felix är. Det var en tanke, förutom att vi behövde en person till den tjänsten, att vi skulle få någon som hade tid att sprida glädje, fortsätter han.

En lärdom som medarbetare fått dra är också hur man vågar uttrycka sig – att våga vara ärlig.

– Hellre att man är ärlig och rak med mig, än att man är tyst och inget säger. Då strular jag kanske till det ännu mer, säger Felix Kronqvist.

Han märker att många medarbetare har lärt sig att förstå honom på ett annat sätt i dag. – I början var de oroliga att säga fel sak, de hade inte träffat någon som mig. Nu vet de att de kan säga som det är, utan att jag blir sårad eller att det blir konstigt i samtalet.

En sak han fortfarande får jobba med är att hålla i huvudet vilken arbetsuppgift han var på väg att utföra, om det dyker upp något annat på vägen. I dag ber han ofta folk att mejla honom saker de vill ha utförda, för att hjälpa honom att komma ihåg.

I bland blir det fortfarande kringelikrokar när folk ska säga till honom något, berättar han, men då brukar andra kolleger, som känt honom längre, hjälpa till.

När det kommer nyanställda brukar Felix be vissa i gruppen att berätta om hur han kan vara.

– När jag började här hoppade jag mer på folk direkt, men i dag tar jag ett steg tillbaka först, och sen när vi möts kan jag berätta mer och vi bygger upp ett förtroende mellan oss två.

Stefan Tengman, som suttit tyst en lång stund och lyssnat på Felix berättelse, är mycket imponerad av vad han får höra.

– I början när vi träffades lyssnade du inte på vad andra sa, utan det var viktigare att prata själv. Du hade fullt sjå att komma ihåg vad du skulle säga. Jag hade inte hört innan att du gjort sådana fantastiska framsteg, säger han.

– Man måste tänka lite själv, säger Felix.

Hoppas på fler administrativa tjänster

Han och Stefan känner varandra väl efter att tillsammans ha varit ute och presenterat Peritos verksamhet på särskolor och i andra sammanhang, som i Almedalen i somras.

– Jag tror Felix gör ett stort jobb för att stärka föräldrar till barn i särskolan, genom att stå upp för vem han är. Dessa föräldrar kanske tror att barnen aldrig kommer att kunna jobba, säger Stefan.

De båda hoppas på en utveckling där arbetsgivare vågar skruva tillbaka utvecklingen med att alla ska göra allt på en arbetsplats, och i stället satsa på att införa fler administrativa tjänster igen.

– Vi måste sluta värdera jobb och acceptera att vi är olika. En av våra medarbetares jobb går ut på att lägga påsar i en blå låda. Jag hade ruttnat direkt, men för honom är det tryggt med den rutinen och han utför en arbetsuppgift som måste utföras, säger Stefan Tengman.

Felix Kronqvist är tydlig med vad han ser som sin stora uppgift.

– Jag vill vara en förebild och visa att vi särungdomar kan mer än folk tror. Jag hoppas att både stora och små arbetsgivare tar chansen och anställer oss. Vi kan ha egenskaper som gör att vi klarar ett jobb bättre än någon annan.