
Varför införs regler för betaltjänster?
Snabbkurs i ämnet PSD2, det nya betaltjänstdirektivet. Lärare är Johan Terfelt, avdelningschef på Finansinspektionen och sakkunnig i regeringens betaltjänstutredning.Text: Åsa BernerFoto: Johan Marklund
Fakta: Betaltjänstdirektivet
- EU-parlamentet tar troligen beslut någon gång i höst eller början av vintern. Sedan ges en tvåårig genomförandetid från det att direktivet träder i kraft, så det betyder att det ska vara infört i Sverige i slutet av 2017.
- Betaltjänstutredningen ska komma med sitt förslag till hur de svenska reglerna ska se ut i januari 2016.
Vilka förändringar innebär nya betaltjänstdirektivet?
– En central del av det nya direktivet är att det ställer krav på säkerhet när man identifierar kunder. Betaltjänstdirektivet gäller alla leverantörer av betaltjänster, det vill säga både banker och andra betaltjänstleverantörer. I dag finns inte något regelverk om identifiering som träffar alla aktörer på betaltjänstmarknaden.
– Nytt är också att man reglerar en marknad som redan finns i dag, nämligen aktörer som erbjuder innovativa tjänster för att göra betalningar, eller ger koll på betalkonton, utan att själva vara leverantörer av betaltjänster. Det är en oreglerad marknad i dag. Nu blir dessa tredjepartsaktörers verksamhet tillståndspliktig och de ska räknas in bland betaltjänstleverantörerna.
Vad vill EU att direktivet ska leda till?
– Ett av syftena med direktivet är att möjliggöra för innovativa tjänster att komma in på betaltjänstmarknaden, och att detta görs på ett sätt som ger säkerhet i tjänsterna.
– För att inte motverka detta syfte förbjuds EU-länderna att nu införa regler som begränsar möjligheterna för dessa företag att verka på marknaden innan direktivet ska vara genomfört i de nationella regleringarna.
Vad innebär det för dagens stora aktörer?
– Bankerna måste anpassa sina rutiner så att de kan samverka med andra företag – de får inte diskriminera tredjepartsaktörerna. Om banken kan identifiera tredjeparten som en leverantör med erforderligt tillstånd, ska den medverka till att utföra en betalning eller överföra kontoinformation.
– I dag har de stora bankerna ensamrätt på sin egen information, så ur den aspekten är detta till nackdel för dem. Samtidigt är det positivt att betaltjänstmarknaden blir mer konkurrensutsatt, det bör ge fler möjligheter för näringsliv och konsumenter att hitta säkra betaltjänstlösningar till rimliga priser.
Hur påverkas tredjepartsaktörerna?
– Stora tredjepartsaktörer som Tink och Trustly, som också uppträder internationellt, har så klart en fördel av regleringen.
– Sen är det självklart så att reglering kostar pengar. I dag är marknaden för tredjepartsleverantörer av betaltjänster i princip oreglerad. För en del företag kan man fundera över vad som kostar mest – dagens risk att stängas ute från marknaden av andra marknadsaktörer, eller de fördyrade kostnader som det innebär att ställas under reglering. Personligen tror jag att en reglering som tillåter tredjepartsaktörer, men som också ställer krav på dem, är det mest ekonomiska för samhället som stort.
Tredjepartsföretag får redan i dag kontoinformation från bankerna, är det egentligen tillåtet?
– Det finns inget i rörelseregleringen som hanterar den frågan. Däremot reglerar de civilrättsliga avtal som bankerna har med sina kunder hur kunden ska hantera det instrument – pin-kod, kod-dosa med mera – som kunden fått av banken för att kunna identifiera sig. Självfallet finns regler i personuppgiftslagen om hur personuppgifter får behandlas. Personuppgiftslagen bygger i hög grad på samtycke och information till de registrerade.
Vad ska uppfyllas för att bankerna ska få lämna ut information?
– Banksekretessen innebär att en bank inte får röja uppgifter om kunder för någon som är obehörig. I detta fall kan man diskutera om tredjepartsaktören är behörig att ta del av uppgifterna. I den bästa av världar har kunden information om att det är en sådan aktör involverad, vilken information denne får tillgång till och hur informationen behandlas. Då torde den omständighet att kunden väljer att gå via en tredjepartsleverantör kunna likställas med att kunden skickar en person med fullmakt till banken att företräda sig. Ett problem kan dock vara att banken med dagens teknik inte direkt kan se att det är en mellanman med fullmakt involverad. Detta tar reglerna i det nya betaltjänstdirektivet hand om.
Vad innebär de nya reglerna för FI?
– Den stora utmaningen för oss är att vi får en reglering som bland annat tar sikte på den tekniska säkerheten – det är en icke oväsentlig del av vad vi ska titta på som tillsynsmyndighet. Där behöver vi förstärka kompetensen.