Pensionsriddare nödvändig

Landets sannolikt största intressegrupp, alla vi som sparar till pensionen, möts mest av en hänsynslös pensionsindustri. Samtidigt tar ingen spararnas parti. Därför vill föreslår jag en pensionsombudsman, som alla pensionssparare jämt ska veta står på bara deras sida. Och 2 av 3 svenskar tycker rollen behövs, säger jag i dag i Almedalen.

Det är 100 år sedan vårt  nuvarande pensionssystem rullades ut. Vårt världfärdssamhälle har en unik förmåga att se till statens och stora gruppers bästa. Dessutom har vi en djup tradition av folkrörelse som fångar upp olika behov. Men det finns stora utsatta grupper som trots allt saknar egen kraft och kunskap att stå upp för sin sak. De kan vara barn, handikappade mfl. Sedan finns också de vars kompetens är allt för låg för att hävda sig mot mer professionella. De har varit konsumenter, diskriminerade mfl. Men en ny grupp är allt mer handfallen.

Sedan 60-talet har därför samhället givit flera grupper egna riddare i officiella ombudsmän. Deras roll är att samla fakta, åsikter och belysa gruppens ofta trängda situation. Dessutom kan ombudmannen agera som expert gentemot riksdag och regering. Inte minst viktig är rollen att företräda dessa grupper i juridiska tvister och domstol.

Det är 40 år sedan den första ombudsmannen; konsumentombudsmannen, startade sitt jobb. Och det uppdraget har på många sätt stärkt vanliga människor i mötet med den kommersiella världen. Men det finns en stor utgift och ett stort värde i plånboken som kräver en spetskompetens.

Vi talar om 4-5 miljoner svenskar som i dag sparar 1 000-tals miljarder pensionskronor utspridda på en rad konton. Men kunskaperna är låga, rättsläget är osäkert och pensionsindustrin som möter dessa arma sparare har enorma krafter till hands. Det är som upplagt för en orättfärdig behandling, där miljarder står på spel i avgifter och våra pensioner blir istället pensionsbolags vinster. De pungslår privatpersoner på 10-tals miljarder i avgifter varje år. Industrin har inga som helst intressen att se till spararnas perspektiv. Staten har sina intressen. Pensionärsorganisationerna vänder sig till de som slutat spara. Kvar blir en gigantiskt stort grupp svenskar som inte har kunskap, kraft eller förmåga att se till sina egna intressen.

Nu öppnar staten för flytträtt av pensioner. Det är mänsklig rättighet som kommer att sätta blixtbelysning på en rad hygienkrav på ett pensionsträsk. Det handlar om service, råd, avgifter, garantier och rättigheter. För den bild som möter pensionsspararna är inte vacker. En skojarbransch med rådgivare växer sig stark. Gamla pensionsbolag maskar, vilseleder och flyttvägrar. Bolånebanker tvingar på lånare pensionslösningar. PPM-säljare lurar på vanligt folk onödiga produkter.

Flytträtt utan skydd, stöd och folkbildning kan bli flyttfälla av stora mått. Därför behövs en pensionsombudsman. För att samla fakta, opinion, påverka och förträda  landets antaligen största intressegrupp utan gemensam agenda.

Här finns också ett betydande signalvärde. Vill samhället ge medborgarna kurage, väcka nyfikenhet kring den stora pensionsfrågan så är en pensionsombudsman ett viktigt steg. Dessutom kan hen skydda individer och belysa en stor tyst och uselt representerad intressegrupp på nära 5 miljoner svenskar.

När jag bad sifo fråga svenska folket svarade 65 % att de gärna vill se en pensionsombudsman. Bara 19 % tyckte rollen inte var nödvändig.

Vad tycker du?/Claes Hemberg