50 år sedan dramat vid Norrmalmstorg – bankrån numera ovanligt
I dag är det 50 år sedan Norrmalmstorgsdramat började, ett av de mest uppmärksammade bankrånen genom tiderna. Bankrån har gått från ett allvarligt arbetsmiljöproblem för många bankanställda till mycket ovanligt. Förra året skedde inget bankrån i Sverige.
Den 23 augusti 1973 tog Jan-Erik »Janne« Olsson tre bankanställda som gisslan på dåvarande Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm. Janne Olsson var på permission från ett fängelsestraff när han gick in på banken, beväpnad med en k-pist och dynamit.
En bankanställd lyckas larma polisen, som spärrar av Norrmalmstorg och tar sig in i banken. Men Janne Olsson skjuter mot poliserna och träffar en av dem i handen, och polisen drar sig därefter ut ur bankkontoret.
För att släppa gisslan kräver Janne Olsson tre miljoner kronor samt att hans tidigare medfånge Clark Olofsson förs till banken, och att de två får skottsäkra västar, hjälmar, pistoler och en fulltankad Ford Mustang.
Clark Olofsson sitter vid tiden för rånet fängslad i Norrköping, men efter ett regeringsbeslut släpps han ut och förs till Kreditbanken vid 16-tiden samma dag. Tanken är att polisen ska förhandla med Janne Olsson och trötta ut honom, men han blir mer hotfull mot gisslan och i stället skickas Clark Olofsson in i banklokalen. Clark Olofsson hittar ytterligare en bankanställd som han tar som gisslan, och tillsammans med Janne Olsson barrikaderar han sig och de fyra anställda i bankens valv.
Kapplöpning mellan bank och kriminella
Gisslandramat pågår i flera dagar, och är ett av de första brotten som bevakas i realtid av medier. Vid ett tillfälle ringer Janne Olsson upp dåvarande statsminister Olof Palme inifrån valvet, och hotar att döda en av gisslan om han inte får fri lejd ut ur banken.
Natten mellan den 24 och 25 augusti stänger polisen in rånarna och gisslan i bankvalvet. Därefter börjar man borra flera hål i det armerade betongtaket för att spruta in tårgas. Tanken är att på så sätt kunna slå ut rånarna. Men Janne Olsson använder sin dynamit och spränger sönder borrhylsan, och slår samtidigt ut elen i lokalen. När polisen försöker borra fler hål ringer han upp dem och säger att han lagt strypsnaror om halsen på gisslan och bundit fast dem i kassafackens handtag.
Dagen efter lyckas polisen sänka ner en kamera genom ett av borrhålen och ser att Janne Olssons hot om strypsnarorna stämmer. Man ser också att den inre dörren till bankvalvet är blockerad. Senare samma dag skjuts en polis genom ett av borrhålen och träffas både i handen och i kinden, men överlever.
Efter fem dagar, den 28 augusti, sprutar polisen in tårgas i valvet och kan föra ut gisslan och rånarna utan fysiska skador. Janne Olsson döms senare till tio års fängelse för brottet. Clark Olofsson döms för rån i tingsrätten, men frias i hovrätten eftersom han hävdar att han bara försökt skydda gisslan.
Under lång tid både innan och efter Norrmalmstorgsdramat var bankrån ett mycket allvarligt och reellt hot för bankanställda. Så sent som 2009 skedde 77 bankrån i Sverige. Fem år senare, 2014, hade antalet bankrån minskat till 23. Förra året skedde inte ett enda bankrån i Sverige, för första gången sedan 1854.
Minskningen av bankrån är tydligt kopplad till kontanthanteringen. Antalet bankkontor där man kan ta ut kontanter över disk, alltså inte i bankomat, är färre än 150 i hela landet i dag. För tio år sedan fanns över 1 000 sådana bankkontor.
Finansförbundet vill på sikt ha ett helt kontantfritt samhälle, just för att minska rånrisken.
»Ett rån är en mycket traumatisk upplevelse och en grov kränkning mot den som utsätts. Rånet drabbar dessutom många fler än dem som är med om själva händelsen, det vill säga även familj, vänner och kollegor påverkas negativt. Undersökningar visar att rån ger upphov till en rad skador och negativa effekter. Arbetsmiljön är därför huvudskälet till att Finansförbundet vill ersätta kontanter med andra betalsätt.« skriver Finansförbundet på sin sajt.
