»Jag sökte allt men fick inga svar«

Det är i början av februari när Eddie Gustafsson tar emot Finansliv i Swedbanks Markets lokaler i centrala Stockholm. Det har bara gått några månader sedan han fick drömjobbet som räntehandlare på investment­banken.

Han är glad och stolt, men vägen dit har varit allt annat än spikrak. Under flera år var dörren in i bankvärlden stängd.

– Jag önskar inte att någon annan ska behöva göra samma resa som mig, för det har gjort ont. Det som är viktigt att säga är hur otroligt olika och orättvisa resorna in i branschen kan vara. Jag vill vara med och minska det gapet, det finns en otrolig potential där ute som svenska företag går miste om, säger han.

Eddie Gustafsson kom till Sverige när han var 1,5 år gammal. Mamma kommer från Angola och pappa är från Sverige. Han är uppväxt i Sandared utanför Borås och som är ett av stadens mest välbärgade områden.

Men medan många av vännerna levde med god ekonomi kom Eddie från enklare förhållanden. Hans föräldrar hade vanliga arbeten och i takt med att Eddie blev äldre märkte han att de fick allt svårare att leva upp till dyra aktiviteter och vanor.

Uppväxten har präglat honom på flera sätt, inte minst i karriären. Var det inte fotbollsproffs ville han bli stridspilot eller revisor. Han fick även tidigt upp ögonen för bank och finans, allra mest lockade en roll på ett handlargolv eller inom kapitalförvaltning.

– Redan när jag var i tioårsåldern visste jag att jag skulle hålla på med ekonomi. Som barn jämförde jag nog mycket hur mina föräldrar hade det mot mina kompisars föräldrar. Alla yrkesval jag har siktat på har därför haft ett väldigt trångt nålsöga. I slutändan handlade det om att skapa bättre förutsättningar än vad mina föräldrar haft.

Eddie Gustafsson tog studenten 2007 och flyttade två år senare till Oakland utanför San Francisco i USA för att studera ekonomi. Fyra år senare när utbildningen var klar ville han tillbaka till Sverige och få fart på karriären i finansbranschen. Men det skulle visa sig svårt.

– Jag sökte allt från praktikplatser till bakom kassan på det lokala bankkontoret, men fick inga svar. Jag upplevde att jag hade gjort exakt allt, men det var bevisligen väldigt svårt.

För att stärka sina aktier fortsatte han att studera och tog en master i finansiell matematik i Göteborg. När utbildningen närmade sig slutet sökte han praktikplatser i London på amerikanska jättar som Goldman Sachs, JP Morgan och Blackrock och kom flera gånger fram till sista steget. Parallellt sökte han även merparten av praktikplatserna på de svenska storbankerna, men inte heller den här gången fick han några intervjuer.

Det var svårt att förstå varför, berättar Eddie Gustafsson. Hans vänner som hade en snarlik bakgrund i form av utbildning och erfarenhet hade fått jobb i Sverige direkt. Men de hade något som han inte hade: ett nätverk.

– Min upplevelse är att vilken skola du gått på och ditt nätverk har en helt avgörande betydelse. Det räcker inte bara med att ha gått på KTH, Chalmers eller Handels, du ska också ha fantastiska resultat. Ditt nätverk har därför oerhört stor betydelse för att få en fot in.

Han övervägde att fortsätta utomlands, men sökte och fick i stället ett jobb på en mindre konsultfirma i Göteborg som hade kontrakt på timbasis med flera nischbanker. Samtidigt var han villig att göra allt för att ta sig vidare. Det ledde till att han bytte namn till Eddie – från Luquene.

Förändringen gav snabbt effekt. Någon månad efter namnbytet sökte han jobb igen på samma bank som han sökt på flera gånger tidigare, utan att få svar. Den här gången gick det bättre.

– Det mynnade inte ut i ett jobb i slutändan, men kändes ändå ganska talande. Det låg kanske 4–6 månader mellan ansökningarna med mitt gamla och nya namn.

Namn är för många starkt kopplat till identitet. Hur var det att behöva ta till en så drastisk åtgärd?

– När man vill något så mycket och blir desperat så är man villig att göra vad som helst, men det kändes till en början inte alls bra. Dels för min egen del, dels för att jag inte tror att jag gör någon annan en tjänst som är i en liknande situation. Men för att bryta lite barriärer får det nog göra lite ont och man får vara beredd att göra uppoffringar. Sedan har jag sagt till mig själv att jag kommer byta tillbaka någon dag.

Har du haft det lättare än andra med utländska namn efter ditt namnbyte, tror du?
– Det tror jag absolut, och jag har nog haft det betydligt lättare än många andra som kanske har tvåutlandsfödda föräldrar. Jag är uppväxt i en »solsideort« och det var ingen som gjorde en större skillnad på mig mot andra. Det är något jag tänker på nästan dagligen, att försöka vara tacksam för det man har och den situation man skapat för sig själv. Sedan har det har varit otroligt jobbigt längs vägen, men det finns alltid någon som har det värre.

Uppdragen på konsultfirman blev dock färre än Eddie Gustafsson hade hoppats på och i början av 2020 sökte han sig i stället till Stockholm. På plats tog han upp kontakter från tidigare nätverksträffar, bland annat med sin nuvarande mentor. Det blev nyckeln som skulle få allt att lossna.

Första jobbet var på PWC och sex månader senare fick han sitt första bankjobb som kreditriskmodellerare på Swedbank. Men det var med blandade känslor han tog jobbet.

– Jag var jätteglad samtidigt som det inte var det jag ville, jag ville till front office. Men samtidigt förstod jag att jag behövde jobbet som kan ta mig dit.

Något år senare sökte och fick han en ny roll som analytiker på AP7. Det var fortfarande inte en tradingroll och dessutom ett vikariat, men avdelningen låg nära front office.

– Jag var helt säker på att det är det här jobbet som kommer hjälpa mig att landa det jag vill ha.

Så blev det också. När den här artikeln publiceras är Eddie Gustafsson ny på jobbet, nämligen som räntehandlare på Swedbank Markets.

I rollen är han en så kallad »market maker«, vilket enkelt förklarat går ut på att se till att det finns likviditet i marknaden för de som vill handla med olika finansiella produkter. För det tar banken ut en viss marginal mellan köp- och säljkurs. Totalt är de runt tio handlare vid räntedesken.

– Vår affär möjliggör exempelvis att kunder kan lägga om sin finansiering i sitt bolån. Det är vi som hanterar den risken om kunden vill låsa eller ha rörlig ränta. Det är lätt att tro att det inte finns någon vidare funktion.

Du bestämde dig tidigt för att du ville jobba på ett handlargolv, varför då?
– Jag tror det är att man alltid är relevant och har världen ute i sina fingerspetsar. Marknaderna reagerar blicksnabbt på det som händer, det är något väldigt speciellt med den feedback loopen och man tvingas hålla sig uppdaterad.

För att lyckas som räntehandlare finns ett par aspekter som är särskilt viktiga, tror Eddie Gustafsson. Det handlar om att vara uthållig och beslutsam och om passion.

– Bra saker tar ibland lite tid, det har varit min grej i hela karriären, så man måste vara inställd på att man kommer misslyckas om och om igen längs vägen. Det har även krävts väldigt stora uppoffringar i fritid och vänner, så det måste finnas en inre motivator.

Det har dock aldrig handlat om pengar, påpekar han.

– Hade det varit pengar som drev mig hade jag nog inte klarat det hela vägen. Det har med självförverkligande att göra, att det man gör ska kännas kul och meningsfullt och att få bryta ny mark. Anledningen att jag gör den här intervjun är att det kanske inte finns så många som ser ut som mig på ett handlargolv i Stockholm, säger han.

Finansliv har flera gånger tidigare berättat om en svårare väg för utlandsfödda in i finansbranschen. Problemet bekräftas i internationell statistik från OECD där mångfalden i den svenska finansbranschen hamnar i bottenskiktet.

Anställda har pekat på omedvetna fördomar och nepotism som två skäl till missad mångfald. Eddie Gustafsson är inne på samma spår.

– Jag är övertygad om att om mina föräldrar haft en annan socioekonomisk bakgrund, allt annat lika, hade mina sannolikheter att få jobb ökat väsentligt. Livet är lite som en pokerhand, man får göra det bästa av den man har. Finansbranschen är ganska konservativ, men jag hoppas få vara med och förändra det. Samtidigt är det en lukrativ bransch och det ska vara svårt att ta sig in, men det ska vara av rätt anledningar med stenhård konkurrens.

Att andra länder som USA och Storbritannien har lyckats bättre tror han hänger ihop med att frågorna runt invandring har varit på tapeten under betydligt längre tid.

– Man är före på många sätt, efter på vissa. Även om USA är efter vad gäller rasism och hur människor behandlas så är ändå frågan ständigt aktuell. Det är ett ämne man inte är så rädd för att diskutera, medan i Sverige kommer det mer i vågor.

Vad är riskerna med missad mångfald?
– Det är jättemycket talang som går till spillo, eller försvinner in i andra branscher. Jag tycker man kan fråga bankerna vad marginalnyttan är med att anställa någon som är exakt likadan. Vad händer med kulturen, nya perspektiv och andra inslag som kan generera värde. Jag vill tro att man är på väg att bättra sig även i Sverige, men man är fortfarande lite tvåa på bollen.

En sak Eddie Gustafsson skulle vilja se mer av är anonymiserade ansökningar, inte minst i den första gallringen. Men bankerna behöver även våga titta bortom ämnesspecifika kunskaper, anser han.

– Jag gick inte på den bästa skolan och hade inte de bästa resultaten, men jag hade andra kvaliteter. Det jag insåg i London var att jag kunde bidra med att vara lite annorlunda. Som jag upplevde det tittar bankerna både på hur man kan passa in och vilka kvaliteter och perspektiv man kan tillföra en grupp som kan göra organisationen bättre.

Missad mångfald har länge varit ett problem även på handlargolven, där anställda bland annat vittnat om homogena handlargolv med få anställda med utländsk bakgrund och om investmentbanker och värdepappersbolag som har svårt att rekrytera och behålla kvinnor.

Eddie Gustafsson har svårt att säga vad som ligger bakom det, men påpekar att han blev positivt överraskad när han kom in på jobbet.

– Det var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Min upplevelse är att det är olika typer av människor och med olika bakgrunder. Jag ser också betydligt fler kvinnor på handlargolvet än vad jag hade trott.

Det sägs att bankerna ska vara en spegling av hur samhället ser ut i stort, men enligt OECD har finansbranschen ännu en bra bit kvar. Eddie Gustafsson tycker att det är en rimlig målsättning, men understryker att det inte finns snabba lösningar. Exempelvis är kvotering inte är rätt väg att gå, anser han.

– I bästa av världar hade jag gärna sett att det såg ut så, men det måste nog ha en organisk väg dit. Precis som med ekonomin tror jag det är bra om saker får lösa sig med så lite extern inblandning som möjligt. Att lägga handen på för mycket tror jag snarare leder till missnöje bland andra grupper, det skulle bli kontraproduktivt.

Så vad blir nästa steg? Fokus för Eddie Gustafsson är att försöka ta en dag i taget, något han haft svårt med de senaste åren.

– Innan jag fick det här jobbet levde jag väldigt lite i nuet och fokuserade bara på nästa roll. Nu tänker jag snarare på att överleva nästa dag och att göra ett så bra jobb som möjligt för att få vara kvar. Jag kommer in i en spännande tid där man ser de största rörelserna i marknaderna sedan finanskrisen. Nu när man väl är här så är jag väldigt tacksam över den möjligheten som hela tiden har varit min dröm, för det har gjort lite ont längs vägen.