Männen får mer trots Lika lön-projektet

Trots coronapandemin hade finansbranschen en stark löneutveckling 2020. I snitt ökade lönerna med 4,2 procent. I den siffran ingår samtliga löneförändringar som skett under året, alltså både den årliga lönerevisionen och löneökningar vid byte av tjänst och/eller arbetsgivare.

Jämför man bara individer med samma arbetsuppgifter och samma arbetsgivare som året innan var den genomsnittliga löne­ökningstakten 3,6 procent.

– Det är verkligen en bra löneökning totalt sett under ett ­pandemiår, säger Ulrika Boëthius.

Ändå är hon långt ifrån nöjd med siffrorna. För andra året i rad ökade nämligen männens löner mer än kvinnornas, tvärtemot målsättningen i finansbranschens Lika lön-projekt. 2020 var dessutom skillnaden ännu större mellan könen än 2019. I snitt ökade männens löner med 4,4 procent förra året, medan kvinnornas ökade med 4,0 procent. Under 2019 ökade männens löner med 4,4 procent och kvinnornas med 4,3 procent, vilket Finansliv tidigare skrivit om.

Rensar man statistiken för skillnader i ålder, yrke och arbetsuppgifter är skillnaden mellan mäns och kvinnors löneökningar mindre; 2,2 procent för männen mot 2,1 procent för kvinnorna under 2020. Men männens löner ökar alltså fortfarande mer än kvinnornas.

– Jag är fruktansvärt besviken. Vi har ett bra avtal, alla säger sig vilja jobba med löneskillnaderna, och så blir det ändå så här. Jag förstår det inte faktiskt. Det är fullständigt obegripligt, säger Ulrika Boëthius.

Jag är fruktansvärt besviken. Vi har ett bra avtal, alla säger sig vilja jobba med löneskillnaderna, och så blir det ändå så här.

Det har nu gått tio år sedan Finansförbundet och Bankinstitutens arbetsgivareorganisation (BAO) startade projektet Lika lön. Målet var att få bort de osakliga löneskillnaderna mellan könen för lika och likvärdigt arbete. Lika lön-projektet skrevs in i kollektivavtalet 2011. Tanken var att löneskillnaderna skulle vara utjämnade på 3–4 år. Så har det inte blivit.

Kvinnor i finansbranschen tjänar i dag i snitt 95 procent av männens lön, jämfört med 92,3 procent 2011. Löneskillnaden har alltså bara minskat med 2,7 procentenheter på tio år. Endast under fyra av de år som Lika lön-projektet har pågått har kvinnorna fått högre löneökningar än männen. Under de övriga sex åren har männen fått mer.

– Ska vi någonsin komma tillrätta med det här så måste ju kvinnorna få mer varje år. Och i stället går det bakåt, säger Ulrika Boëthius.

Är Lika lön-projektet ett misslyckande?

– Jag tycker fortfarande att skrivningarna håller, men projektet har inte levererat enligt ambitionen. Det är något av det mest radikala som arbetsmarknadens parter gjort, att skriva in målsättningen om lika lön i kollektivavtalet och med så pass kraftiga ord. Men däremot har man på den lokala nivån inte nått upp till de intentioner som finns i det centrala avtalet.

Finansförbundet och BAO har ett löpande och siffer­löst kollektivavtal. Det innebär att avtalet inte omförhandlas årligen, och att det inte heller finns någon central bestämmelse kring hur stora löneökningar branschen i snitt ska ha. I stället bestäms detta lokalt.

Finansförbundet har dock möjlighet att säga upp avtalet i september varje år. Något som förbundsstyrelsen kommer att resonera kring under vårens sammanträden.

– Hittills har vi tyckt att för­delarna för medlemmarna överväger nackdelarna i avtalet. Men om arbetsgivarna vill ha ett väldigt stort lokalt inflytande över löneutvecklingen, då måste de också ta ansvar. Gör de inte det så måste det få effekter. Det kan inte fortsätta så här varje år.

Att säga upp kollektivavtalet för att komma åt löneskillnaderna mellan könen får dock konsekvenser för samtliga villkor, påpekar Ulrika Boëthius.

– Det måste såklart vägas mot de bra delarna i avtalet.

I ett första steg kommer Finansförbundet att ha en diskussion med BAO om lönestatistiken.

– Vi har förvarnat om det i ganska kritiska ordalag, säger Ulrika Boëthius.

BAO:s vd Gunilla Grenö tycker dock att Lika lön-projektet fungerar bra. Hon ser inte de kvarvarande löneskillnaderna mellan könen som ett tecken på att projektet har misslyckats.

– Absolut inte. Om man ser till det arbete som gjorts har det hänt oerhört mycket under den här perioden.

Trots att männens löner fortfarande är högre än kvinnornas i dag, tio år senare?

– Ja, männens löner är fortfarande högre, precis som i samhället i stort. Men löneskillnaden mellan kvinnor och män har minskat under den här tiden, och man har haft ett stort fokus på lönesättning och lönebildning. Sen kan man tycka att det kunde gå snabbare, men det går definitivt i rätt riktning. Vi tror på den här metoden, säger Gunilla Grenö.

Hon anser att man måste analysera varför männens löner ökar mer än kvinnornasinnan man kan dra några slutsatser av statistiken.

– De här talen ger en indikation, men det är ett helt kollektiv så det är lite svårt att dra slutsatser, man måste titta på vad det beror på. Det kan bero på att männen har fått en högre löneökning för att de bytt jobb oftare. Det kan finnas mängder av olika förklaringar, som man måste titta på innan man bedömer om det här är bra eller dåligt. Vårt projekt syftar till att få lika lön för likvärdigt arbete.

Men utvecklingen går ju bakåt de senaste två åren?

– När du säger att det går bakåt håller jag inte med dig om det. Man måste analysera och jämföra statistiken först, när man gjort det kan man se om det gått i rätt riktning. Är det så att det finns förklaringar till siffrorna så är det en annan sak.

När du säger att det går bakåt håller jag inte med dig om det. Man måste analysera och jämföra statistiken först, när man gjort det kan man se om det gått i rätt riktning.

Ulrika Boëthius håller med om att statistiken måste analyseras närmare, men tycker ändå att det är problematiskt att männen får högre löneökningar – oavsett orsak.

– Hon har rätt i att vi kan inte veta om alla skillnader är diskriminerande enligt lag eller inte, det måste man naturligtvis titta på. Men samtidigt, om vi har oförklarliga löneskillnader och de år efter år kvarstår, då är det ju fortfarande ett problem.

Finansförbundet har redan beslutat att lön kommer vara temat för förbundsstyrelsens diskussioner under hela våren. Det gäller dels löneskillnaderna mellan könen, men också mellan olika tjänster och mellan storstäder och landsbygd.

– Vi kan se att till exempel kvinnor på mindre orter har väldigt mycket lägre lön än i storstäderna. Det kan till viss del vara motiverat då löneläget är ett annat i storstäderna och man byter jobb oftare där. Men alla måste fortfarande ha en reallöneutveckling. Det är den viktigaste frågan för våra medlemmar. Vi har bestämt oss för att ägna våren åt det.

Hur diskussionerna internt och med BAO löper ut kommer att avgöra Finansförbundets agerande kring kollektivavtalet på sikt. Men Ulrika Boëthius är tydlig med att så här kan löneutvecklingen inte fortsätta.

– Arbetsgivarna säger varje år att löneskillnaderna är en viktig fråga. Och jag tror att de talar sanning, att de tycker det är viktigt. Men det är inte tillräckligt viktigt för att faktiskt följa upp frågan på alla nivåer precis som man följer upp andra ansvarsområden. Det krävs att man låter alla chefer veta att »du kan inte fortsätta vara chef om det ser ut så här«. Men det gör man inte, utan man säger bara »Oj, det här var inte bra. Men det är ett ju långsiktigt arbete.« Fast det har arbetsgivarna sagt sen jag började jobba fackligt på 80-talet.

Oftast är det HR-avdelningen på bankerna som ansvarar för att utjämna löneskillnaderna, i samarbete med fackliga representanter. Ulrika Boëthius tror att det är bra att det är de som tar fram själva regelverken, men anser att uppföljningen av att regelverken efterlevs måste komma från högre nivå.

– Ytterst är det en vd-fråga. Det skulle behövas att vd pekar med hela handen och säger att jämställda löner är ett av de affärsmål som cheferna ska uppnå, och sedan omprövar de chefer som inte når upp till det målet. På exakt samma sätt som chefers arbete värderas utifrån övriga affärsmål. Sedan måste givetvis cheferna ha mandat att betala mer till kvinnorna. Men det måste komma från affärssidan för HR har inte ett sådant mandat.

Vissa år har arbetsgivarna infört en särskild lönepott för kvinnor, för att få upp deras löner mer än männens. Men då blir det oftast ett bakslag året därpå, då männens löner ökar ännu mer.

Ulrika Boëthius tycker ändå att det är en väg värd att pröva igen.

– Att få igenom högre löneökningar för kvinnor är väldigt svårt, och det beror på att vår bransch har en så bra löneutveckling i snitt. Arbetsgivarna brukar säga att det blir en korkeffekt då, som slår tillbaka nästa år. Men det argumentet håller inte, tycker jag. Då får man väl lägga på en procent till på kvinnornas lön även året efter, och fortsätta så tills de lär sig.

Jag kan inte heller svara på när lönerna blir jämställda, men jag kan säga att frustrationen ökar för varje år det inte händer.

Hur lång tid det kommer ta innan vi får se jämställda löner i finansbranschen kan varken Ulrika Boëthius eller Gunilla Grenö säga.

– Det är helt omöjligt att svara på, det viktiga är att man har fokus och jobbar med frågorna. Det vi har gjort är att vi har tydliggjort i kollektivavtalet att man ska arbeta med detta. Men när man går i mål är jättesvårt att säga, säger Gunilla Grenö.

– Jag kan inte heller svara på när lönerna blir jämställda, men jag kan säga att frustrationen ökar för varje år det inte händer. Jag vill få fram budskapet till alla lokala arbetsgivare att nu är det bråttom, nu måste ni sätta igång och visa oss att det här kan fungera, säger Ulrika Boëthius.