Gå direkt till textinnehållet
Finansliv har träffat några av alla svenskar som jobbar i finansbranschen i Luxemburg. Foto: Tor Johnsson

Placering: Luxemburg

Det lilla landet Luxemburg har över tid vuxit till en storspelare i den globala finans­industrin. Här samlas nu hundratals banker och kompetensen kommer från världens alla hörn. Finansliv har träffat tio svenskar som gör karriär i finanslandet.

Den varma sensommar­solen bländar sikten längs Avenue de la Liberté. På storgatan hänger affischerna på rad. Det är mitten av oktober och det är dagen efter valet när Finansliv besöker storhertigdömet Luxemburgs huvudstad, som bär samma namn. Valutgången verkar inte ha inneburit några större överraskningar. Det största partiet Kristsociala folkpartiet tog hem segern – igen.

Men Finansliv är inte här för politiken. Luxemburg är nämligen hem för en av världens största finansmarknader. Trots landets blygsamma storlek finns runt 140 banker här, enligt det statliga innovationscentret Lux Innovation.

Parallellt finns även hundratals kapitalförvaltare och fondbolag, försäkringsbolag och andra finansiella institut. Fondmarknaden är nu världens näst största, efter USA. Totalt finns runt 4 000 registrerade »Lux-fonder« och det totala förvaltade kapitalet är strax under 5 000 miljarder kronor, det vill säga inte långt efter svensk BNP.

Bankernas närvaro märks. De lokala och internationella namnen avlöser varandra i ett fastighetslandskap som skiftar mellan sekelskifte och moderna komplex.

Luxemburgs finansbransch

I finanssektorn i storhertigdömet Luxemburg finns runt 140 banker samt hundratals finansbolag, kapitalförvaltare, försäkringsbolag och fintechbolag. Fondmarknaden är världens näst största, efter USA. Den största arbetsgivaren är BNP Paribas Luxemburg med 3 660 anställda. Finansbranschen är bärande för Luxemburgs ekonomi. Mer än 25 procent av BNP kommer från sektorn, och runt 10 procent av befolkningen arbetar i sektorn. I Luxemburg jobbar runt 1 600 svenskar, varav de flesta i finansbranschen, enligt regeringen.

 

Genom åren har även en rad svenska aktörer etablerat sig här. Handelsbanken är en av dem och är nu inne på sitt 45:e år i landet. Här jobbar bland andra svenskarna Åsa Starfelt, chef för bolåneaffären, Sandra Raanaes, trader, och Magnus Calås som är chef för private banking-enheten.

Sandra Raanaes gör sitt sjätte år i Luxemburg, efter att först ha jobbat fem år i Sverige.

– För mig var det mer av en slump. Jag ville jobba utomlands och då dök den här tjänsten upp. Jag visste inte så mycket om Luxemburg från början, men jag sökte och på den vägen är det, säger hon.

Åsa Starfelt och Magnus Calås har inte varit i Luxemburg lika länge, 1,5 respektive 1 år. Men de är inga nykomlingar i branschen. Åsa Starfelt har jobbat totalt 36 år i Handelsbanken och Magnus Calås i 24 år.

Magnus Calås har en bakgrund från bankens kapitalförvaltning i västra Sverige inom diskretionär förvaltning, aktiemäkleri och i olika rådgivande roller. Närmast kommer han från HR-sidan.

Åsa Starfelt har ett förflutet i bankens kontorsrörelse som kontorschef i Dalarna och senast i Härnösand.

– Det har alltid funnits en tanke om att jobba utomlands, men det har aldrig passat av olika skäl. Men nu när barnen var utflugna så var det jag, en pensionerad make och hunden kvar. Då var det ett lätt beslut, säger Åsa Starfelt.

På kontoret arbetar 55 anställda, varav runt 20 är svenskar. Affären bygger på förmögenhetsrådgivning och bolån. Typkunden är från Sverige och vill antingen köpa sig ett semesterhus, eller ska flytta ut för att jobba utomlands och behöver hjälp med sin ekonomi, berättar Magnus Calås.

– Vi blir den förlängda armen av den svenska och norska private bankingverksamheten, för vi jobbar ju tillsammans med dem med deras kunder som flyttar ut under en viss period. Det är fantastiskt spännande, säger han.

Åsa Starfelt, Magnus Calås och Sandra Raanaes är tre av 20 svenskar som jobbar på Handelsbanken i Luxemburg. Sandra Raanaes har varit på plats längst, i totalt sex år. Foto: Tor Johnsson

Sandra Raanaes gillar formatet. Kontoret speglar banken fast i en mindre skala, anser hon.

– Det är som en liten bank i banken. Vi har i princip alla avdelningar nära och man kommer mycket närmare andra avdelningar och kolleger som sysslar med andra saker, säger hon.

Något som lockar med Luxemburg, vid sidan av finansstäder som London, Paris eller Frankfurt, är den internationella aspekten. Strax under hälften av befolkningen är utländska medborgare – de flesta från EU-länder – samtidigt som runt 200 000 människor från andra länder pendlar in varje dag. Närheten ut till Europa ser trion som en stor fördel.

– Vi brukar spela padel i Belgien, även Ikea ligger ju där, säger Sandra Raanaes.

– Det är 20 minuter till Belgien, Tyskland och Frankrike. Även om du ska flyga i Europa så är det ju så nära till allt, säger Åsa Starfelt.

En skillnad mot arbetet i Sverige är regelverket. Det gäller att vara väl inläst på luxemburgsk rätt. Även det kulturella skiljer sig.

– Vi är ett mångkulturellt kontor där det kan vara väldigt stora skillnader i var man kommer ifrån. Och där vi får lära oss varandras kulturer och olikheter och hur vi ska tackla varandra, vilket ju är spännande, säger Åsa Starfelt.

En annan aspekt handlar om digitaliseringen, något både Magnus Calås och Åsa Starfelt påpekar.

– Om man tycker att det är mycket pappersarbete med ett bolån i Sverige, så är det ett par gånger mer här, med mycket stämplar och notarier. Det är ett helt annat sätt att jobba. Här har det digitala inte kommit lika långt, det märker även vi som privatpersoner, säger Magnus Calås.

Åsa Starfelt vill dock inte klassa skillnaderna som för- och nackdelar, utan menar att det är ett annorlunda sätt att arbeta.

– Nu är man ju inte hemma och det får man ta. Jag tror att vi är väldigt mycket för ordning och reda i Sverige. Det här är ju en del av att flytta utomlands, oavsett vart man flyttar. Det är på ett annorlunda sätt, säger hon.

På SEB jobbar bland andra svenskarna Anton Sterner, Annika Modahl-Santos, Anna Lindelöw, Emma Ohlsson, Rebecka Danielson och Jonas Bergqvist. Kontoret är störst bland de nordiska bankerna, enligt SEB. Foto: Tor Johnsson

Ett par minuter utanför stadskärnan ligger SEB:s filial. Kontoret firar 50 år i år och är, enligt egen utsago, störst bland de nordiska bankerna. Totalt har kontoret 150 anställda, varav 50 är svenskar.

Några av dem är Rebecka Danielson, Anna Lindelöw, Jonas Bergqvist, Annika Modahl-Santos, Emma Ohlsson och Anton Sterner. De kommer från olika delar av banken, däribland private banking och fondbolaget.

Annika Modahl-Santos, som hjälper kunder med dagliga bankärenden, har varit på plats längst. Hon kom till Luxemburg 1984 som au pair och tre år senare fick hon jobb på SEB.

– Vi satt på backoffice och gjorde alla bokningar och betalningar manuellt. Man lärde sig allt från grunden, för det fanns inga automatiska system. Sedan dess har jag varit länge på private banking-sidan och hjälper våra kunder. Det har varit en rolig resa, säger hon.

Sedan fyra år tillbaka är Anton Sterner jurist på fondbolaget. Han jobbade tidigare på Villaägarna, men var sugen på något nytt och ville testa att bo utomlands igen.

Eftersom han inte jobbat i bankvärlden tidigare blev inlärningskurvan brant, parallellt med flytten som var en stor omställning, berättar han.

– Det kändes som att man var tvungen att lära sig livet lite från scratch, där allt man kunde innan inte längre spelade så stor roll. Jag hade koll på svenska fonder, men visste inte hur luxemburgska fonder var strukturerade. Det var tufft i början men man lärde sig. Alla på jobbet var också väldigt hjälpsamma, säger Anton Sterner.

Precis som personalen på Handelsbanken lyfter flera på SEB fram läget och det internationella som fördelar med landet, men också småskaligheten.

– Luxemburg är ett litet land med mycket vacker natur. Luxemburgs huvudstad är relativt liten, men har mycket som en huvudstad ska ha. Jag skulle inte vilja bo i London, det är alldeles för stort, säger Anna Lindelöf, senior jurist.

Rebecka Danielson, som jobbar med marknadsföring och kommunikation, fyller i.

– Det är en stor blandning med alla språk och nationaliteter, vilket är spännande på en så liten plats. Det märks även på jobbet. Det händer att man i en och samma konversation kan få byta språk två-tre gånger och till exempel gå från luxemburgska till tyska och franska.

Valaffischerna hänger tätt inne i Luxemburg. Valet avgjordes dagen innan Finansliv är på plats. Största parti blev det Kristsociala folkpartiet (CSV). Foto: Tor Johnsson

Jonas Bergqvist är biträdande chef för private banking. Han menar att det finns mycket positivt med de kulturella skillnaderna, men också en del utmaningar.

– Det gäller att tänka sig för ibland vad man säger och hur man agerar. För olika saker kan uppfattas väldigt olika beroende på vad man har för bakgrund och nationalitet.

En del handlar om sättet att uttrycka sig, exempelvis i mejl. Här är svenskar ofta raka utan omskrivningar, vilket gör att det är lätt att missa de oskrivna regler som kan finnas i andra kulturer.

– För en person som är engelsktalande kan det tas emot som en oförskämd tillsägelse, när det egentligen bara var en vänlig uppmaning från svensken. Det är många sådana saker som man kanske inte reflekterar över första gången.

– Ibland är det helt enkelt »lost in translation«, så är det ju också, säger han med ett leende.

Nordeas Johanna McGloin ser flera skillnader mellan att jobba i Sverige och i Luxemburg. En är hierarkierna som är tydligare här. Foto: Tor Johnsson

Språket är även Johanna McGloin inne på. Hon jobbar som hr-specialist på Nordea, men har ett förflutet på SEB-kontoret. I år är hennes 25:e i Luxemburg. Tanken var att stanna ett år, men hon trivdes och resten är som man säger historia.

Att hon stannade kvar hänger dels ihop med jobbet, dels att det finns bra möjligheter till fritid och familjeliv.

– När man ser till hela livskvaliteten här, så har Luxemburg väldigt mycket att erbjuda.

Samtidigt skiljer sig delar av arbetslivet från hur det fungerar i Sverige, där språket och det kulturella sticker ut.

– Särskilt på hr-sidan är det viktigt att man verkligen förstår varandra. När jag kanske uttrycker mig med ett ord så har det en viss betydelse, men för personen mitt emot kan det ha en annan. Där finns det en nyans och ibland uppstår det missförstånd. När jag har besökt Stockholmskontoret upplever jag en annan lätthet i hur man skojar med varandra eller vänder på ord, och hur viktigt det är att verkligen förstå varandra till hundra procent.

Ytterligare en del handlar om hierarkier som är tydligare i Luxemburg. Flera anställda som Finansliv pratat med och som har erfarenhet från exempelvis tyska och franska banker pekar på en tuffare miljö. Men skillnaderna finns även på Nordeas kontor, enligt Johanna McGloin.

– Ja, jag skulle säga det. Det är inte så platt som i Sverige, det finns en lite tydligare hierarki.

Hur det kan ta sig i uttryck är svårt att sätta fingret på. Ett exempel är att anställda hellre frågar en kollega, även om chefen sitter nära.

Vad tänker du kring det?
– Det jag tänker är att vi har tagit den här nordiska organisationen hit, och den tycker jag sitter i väggarna med arbetstider och flexibilitet. Men vi måste också respektera att vi är i Luxemburg, den kultur som finns här, och att vi är en mix av olika kulturer som jobbar tillsammans och anpassa det nordiska till det, säger hon.

Luxemburgs finansmarknad började växa sig stor under 70-talet och ersatte så småningom stålindustrin som loket i ekonomin. I dag kommer mer en fjärdedel av landets BNP från sektorn och den står för runt 10 procent av sysselsättningen.

Så vad ligger egentligen bakom tillväxten? En förklaring som redan nämnts är läget. I norr och i väster gränsar Luxemburg till Belgien, i öster till Tyskland och i söder till Frankrike vilket gör det lätt att dra till sig kompetens. Även regelverket sticker ut och ligger bland annat långt fram på fondsidan, parallellt med att myndigheter har gjort det lättare för utländska aktörer att etablera sig.

Samtidigt händer det att Luxemburg nämns i en mer ljusskygg kontext. När EU för ett par år sedan uppdaterade sin lista över länder som inte lever upp till regelverk kopplat till skatteflykt och transparens, pekades Luxemburg ut som ett av länderna som underlättar skatteplanering och som har drag av skatteparadis.

Det är dock ingen bild som de anställda känner igen. Åsa Starfelt på Handelsbanken påpekar att kunderna betalar skatt i Sverige och att banken förhåller sig korrekt till Luxemburgs skattelagar.

– Jag förstår vilken bild det är du pratar om, men den stämmer inte tycker jag. Vi gör ju inga skattedrivna affärer och ger inga skatteråd överhuvudtaget. Jag upplever att myndigheterna är nästan ännu mer strikta här, just för man vill inte ha den här stämpeln, säger hon.

Samma bild ger de anställda på SEB. Gruppen konstaterar samtidigt att det finns förutfattade meningar om marknaden och vad de jobbar med.

– När jag flyttade hit fick jag skämtsamt frågan från kompisar om jag skulle åka till Luxemburg och tvätta pengar. Nu när jag har varit här ett tag och vet hur antipenningtvättsreglerna fungerar så skulle jag säga att vi har väldigt hårda regler här, kanske ännu hårdare regler än i Sverige, säger Anton Sterner.

I stadsdelen Kirchberg samsas delar av EU och finanssektorn om kontoren. Här har bland andra Europeiska Investerings­banken och Deutsche Bank kontor. Foto: Tor Johnsson

Flera anställda pekar på att förutsättningarna att göra karriär i Luxemburg har förändrats de senaste åren, inte minst för kvinnor. Ett område som tidigare kunde sätta käppar i hjulet är föräldraledigheten, ett annat möjligheterna att vabba.

– Det har blivit stor skillnad. Som mamma går du hem två månader innan förlossning, och sedan är du ledig i ungefär nio månader. Även pappaledigheten har blivit mycket mer användbar och accepterad än vad den har varit tidigare. Framför allt går det som pappa att dela upp dagarna lite mer än vad man kunde förut, säger Emma Ohlsson, vd-assistent.

Så såg det däremot inte ut längre tillbaka i tiden, enligt Annika Modahl-Santos.

– När jag blev mamma för många år sedan fick man gå hem åtta veckor före, och man fick mammaledighet åtta veckor efter. Plus fyra veckor om man ammar. Gjorde man inte det skulle man gå tillbaka till jobbet, säger hon.

Samtidigt var föräldraledigheten för papporna begränsad. Enligt Annika Modahl-Santos fick männen totalt tre dagar betald ledighet efter födseln för att registrera barnet.

– Hade man inte gjort det, så fick pojken heta Jean eller något liknande. Det var pappaledigheten på den tiden, säger hon med ett skratt.

När de anställda tittar framåt tror de att tillväxten för sektorn kommer att fortsätta. Marknaden är så pass robust med en växande internationell kundbas samtidigt som inflyttningen bara fortsätter att öka, menar de.

På SEB verkar de flesta vara inställda på att fortsätta i Luxemburg. Samtidigt finns det saker de saknar med Sverige.

– Den stora skillnaden är att de flesta av oss inte har vår familj omkring oss, där man exempelvis skulle kunna ha hjälp av sina föräldrar eller en morfar och mormor. Så man får hitta andra vägar. På det sättet skaffar man en ännu närmare relation med sina kompisar, säger Emma Ohlsson.

Jonas Bergqvist fyller i.

– Oftast får vi även förlita oss på varandra, där vi här på jobbet blir som en liten familj. Man hjälper varandra, om man har barn i samma ålder och i samma skola. Så den infrastrukturen bygger man upp genom en vänkrets istället.

Mest läst

Finansförbundets krönika

"Jag kommer att gå och rösta den 9e juni, och jag kommer välja ett parti som tror på partsmodellen och står upp för demokratin. Genom ett högt valdeltagande ökar vi i Sverige vårt inflytande i viktiga samhällsfrågor", skriver Ulrika Boëthius.
»Gör dig redo för EU-valet«
»Varje bransch som står utan en fackförbundstidning är mer sårbar för korruption, oegentligheter och missförhållanden«, skriver Finanslivs chefredaktör Axel Andén.
Några slutord