Här samlas kontoren på samma gata
Trots kontorsdöden ute i landet och en stadig utflyttning fortsätter Storgatan i Sollefteå att vara en av Sveriges banktätaste. Finansliv reste dit för att reda ut vad som ligger bakom.
Det är banktätt på Storgatan i Sollefteå. Här samsas nämligen Handelsbanken, Nordea, Swedbank och Länsförsäkringar.
Enligt statistik från Sollefteå kommun bor det runt 19 000 personer i kommunen och i Sollefteå runt 8 000. Räknat per capita går det alltså ett bankkontor per 2 000 invånare. Det måste vara något slags rekord.
På Nordea i Sollefteå jobbar bland andra kontorschefen Helén Näsman. Hon har jobbat i banken sedan 90-talet i en rad olika roller, men är sedan 2017 chef för både Nordea Sollefteå och Nordea Örnsköldsvik i en delad roll och är på plats i Sollefteå runt två dagar i veckan.
Hon har svårt att sätta fingret på vad som ligger bakom banktätheten, men ser konkurrensen mellan kontoren som något positivt.
– Jag har absolut ingenting emot konkurrensen mellan oss banker, för den är viktig. Det vi är bra på är helhetsrådgivning, att jobba med hela kundens ekonomi och att vi kan träffa kunden på kundens villkor fysiskt eller digitalt. Det är ju det som vi konkurrerar med, annars är produkterna som sådana ganska lika, säger Helén Näsman.
Ett par hundra meter upp på Storgatan jobbar Helena Johansson, kontorschef på Handelsbanken i Sollefteå och Kramfors. Vanligtvis jobbar hon som länschef för Handelsbanken i Västernorrland, men har hoppat in som tillförordnad tills att den nya kontorschefen börjar den 1 oktober.
Likt Helén Näsman har Helena Johansson gjort en lång karriär i finansbranschen. Hon började i Handelsbanken 1990 och har efter det varit på flera kontor och i olika roller i både norra och södra Sverige. Inte heller hon räds konkurrensen.
– Jag tänker att konkurrensen är bra, för den gör att vi måste vara på tå och vara där för kunderna. Jag tror också att på något sätt peppar vi varandra om det finns flera banker på samma ort. Sen så väljer ju kunden, och så länge kunden väljer Handelsbanken kommer vi att försöka möta kundens förväntningar, säger hon med ett leende.
Samtidigt är den höga närvaron något oväntad, givet att allt fler bankkontor runtom i landet stänger ned. Sollefteå har även haft problem länge med utflyttning från kommunen. Den ökade urbaniseringen är en förklaring, en annan är att stadens militärregementen, som drev mycket av jobben, handeln och byggandet, lades ned år 2000.
Förändringarna syns även inne i Sollefteå. Likt i många andra mindre städer gapar vissa butiksfönster tomma och det går inte längre att ta sig till Sollefteå med tåg.
Trots det andas viss optimism, enligt kontorscheferna. I fjol återinvigdes nämligen Västernorrlands regemente I21 – 20 år efter att det lagts ned. Uppbyggnaden av regementet är inte klar än, men både Helén Näsman och Helena Johansson tycker att återetableringen märks.
– Jag tänker främst på regementet som är på väg att byggas upp här igen. I samband med det har vi nu för första gången på länge en hel del inflyttning, säger Helén Näsman.
– Det har blivit en helt annan optimism i Sollefteå. Vi ser också att det är något högre efterfrågan på bostadsmarknaden. Överlag har vi haft ganska lågt byggande, så det har inte riktigt funnits några nya fastigheter att flytta till, men nu är det lite större rörelse. Sedan vad det kommer att göra med utbudet av handel, restauranger och butiker är lite tidigt att säga, säger Helena Johansson.
På Nordea i Sollefteå arbetar förutom Helén Näsman de tre privatrådgivarna Anna-Karin Hägglund, Lena Westerlund och Anton Lodesjö. Emellanåt har kontoret även företagsrådgivare på plats, men de utgår från andra kontor.
När Helén Näsman började i banken jobbade elva personer i Sollefteå. Sedan dess har personalstyrkan minskat i omgångar i samband med olika omorganisationer, berättar hon.
Ungefär hur många kunder kontoret har vill hon inte gå in närmare på, men spannet sträcker sig från privatkunder till de mest förmögna. Det finns också kunder som har flyttat från Sollefteå men som fortsätter vara kunder lokalt.
– Eftersom det digitala funkar så bra är det inga problem för kunderna att stanna kvar, säger hon.
Färre kontor och färre anställda
När Helén Näsman började i Nordea arbetade elva personer på kontoret i Sollefteå, men i takt med olika omorganisationer har de blivit färre. Kontoret har nu fyra anställda, kontorschef inräknat. Trenden är densamma på Handelsbanken i Sollefteå som gått från 25 till sju anställda. Även i regionen har Handelsbanken förändrats i omgångar de senaste åren, med färre kontor. I den senaste omorganisationen 2021 lades bland annat kontoren i Nordingrå och Ullånger ned.
I snitt tar varje rådgivare runt två–tre bokade rådgivningsmöten per dag, även om antalet fysiska möten blivit färre de senaste åren, enligt Helén Näsman. Digitaliseringen ligger bakom, vilket i sin tur ledde till att banken »stängde dörren« 2017 och kontanterna försvann redan 2012. Sedan dess är det bara tidsbokade möten som gäller.
– När vi stängde dörren fanns det absolut en del som blev upprörda och som inte såg det som något positivt, självklart. Men nu när det har gått några år tycker jag att allt fler ser fördelarna. När man kommer till oss väntar vi ju på att just den personen ska komma. Som kund tror jag det måste kännas bra, säger hon.
På Handelsbankens kontor jobbar förutom Helena Johansson sju anställda med en mix av privat- och företagsrådgivare och specialister inom skog och lantbruk, private banking och tjänstepension. För ett antal år sedan var personalen uppemot 25 personer, samtidigt som spetskompetensen på kontoret är högre nu, enligt Helena Johansson. Kontoret håller öppet mellan 10 och 12 på vardagar och i snitt har rådgivarna två till tre bokade kundmöten per dag.
Två av de anställda är privatrådgivaren Åsa Lundmark och förmögenhetsrådgivaren Joakim Högosta. Åsa Lundmark började i Handelsbanken när hon gick ut gymnasiet 1992. Hon har sedan dess jobbat på en rad olika kontor i regionen, men de flesta av åren har varit i Sollefteå. Att jobba på bank är väldigt annorlunda i dag jämfört med när hon började.
– Det är ett helt annat jobb. Då var det mer traditionell bank där man mest satt och räknade pengar och hjälpte till med betalningar, riktigt så ser det inte ut i dag, säger hon.
Joakim Högosta har arbetat i banken sedan 2015. Inledningsvis jobbade han centralt, men sedan omorganisationen av kontorsnätet 2021–2022 är han förmögenhetsrådgivare på kontoren i Sollefteå, Kramfors och Örnsköldsvik. Även han påpekar att branschen har förändrats.
– Informationsflödet är så mycket snabbare nu än tidigare och det gör att kunderna förväntar sig svar snabbare och mer djupgående dialoger. På det sättet krävs det mycket mer av oss anställda. Det har också blivit mer dokumentationskrav, säger han.
Att det ställs högre kundkrav tycker Joakim Högosta är bra, eftersom det sätter press på bankerna att följa med i utvecklingen. Konkurrensen från uppstickande nischbanker är bland annat en förklaring till att kraven på anpassning ökar. Åsa Lundmark fyller i.
– Kunderna är mycket mer pålästa nu, vilket ställer ökade krav på vår kompetens. Samtidigt har det blivit
en tydligare specialisering, där vi fördjupat kompetensen inom antingen privat eller företagsaffären. Tidigare skulle man kunna jobba bredare och med lite av varje, säger hon.
Handelsbanken i Sollefteå har totalt runt 7 000 kunder och likt Nordea sträcker sig spannet från privatkunder till förmögenhetsaffären. Företagssidan utgörs främst av mindre entreprenörer bland annat inom bygg och skog. Några större arbetsgivare i kommunen finns inte på samma sätt som exempelvis i Kramfors, där SCA Bollsta sågverk är stora.
Både Joakim Högosta och Åsa Lundmark påpekar att en stor del av deras roller bygger på att försöka ligga steget före kunderna och att alltid vara pålästa, något som blivit svårare i takt med tillgången på information ökar.
Att vara väl förberedd har dessutom blivit extra viktigt nu givet det ekonomiska läget med hög inflation och stigande räntor. Enligt Åsa Lundmark har kundtrycket det senaste året varit högre än normalt.
– Det är mycket frågor kring lån. Många frågar om man ska binda eller inte och när räntan kommer att börja gå ned. Sedan är det en hel del låneansökningar från kunder som har många dyra lån och som vill samla ihop dem.
Hon pekar samtidigt på att bostadspriserna generellt är lägre i mindre städer, vilket är en fördel nu eftersom det drar ned räntekostnaderna på bolånen.
– Men det är klart att man förstår att många familjer får det tufft, så är det ju, säger Åsa Lundmark.
Joakim Högosta pekar på den ökade skuldsättningen och menar att räntehöjningarna utifrån det perspektivet är positiva.
– På det sättet är det välkommet, men det är klart att det slår mot många hushåll och man förstår att många får det tufft. Det gör att det ställs ytterligare krav på oss att förstå varför aktiemarknaden rör sig som den gör och att kunna förklara vad vi tror kommer hända med räntan. Det är väl där jag tänker att rådgivning kan göra stor skillnad i det här läget, säger han.
Det råder inte heller samma oro på bostadsmarknaden i Sollefteå som i resten av Sverige. Tvärtom säger rådgivarna att priserna har gått mot strömmen och ökat det senaste året. Förklaringen är återigen återetableringen av regementet, tror de.
Parallellt pågår nu en debatt i Sverige om vinsterna i banksektorn. I somras gick exempelvis Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar ut i somras och krävde en ny bankskatt. Åsa Lundmark menar att det är få privatkunder som lyfter frågan om vinsterna, medan Joakim Högosta säger att ämnet ibland kommer på tal med private banking-kunder.
– Ja, det händer. Det största bekymret är att kunderna ibland har svårt att sätta vinsterna i perspektiv. När man hör om alla miljarder bankerna går med vinst så är det lätt att glömma bort hur stor omsättningen är och hur mycket bankerna varje år betalar i skatt. Vi är ju trots allt en av Sveriges största arbetsgivare. Men personligen är det inte något jobbigt att hantera, säger Joakim Högosta.
Helén Näsman på Nordea ger en liknande bild.
– Det är klart att vi får kommentarer och att det märks när det har varit debatt på tv och när det blir rubriker i tidningarna, säger hon och påpekar att frågan kommit upp både i bokade möten och över telefon.
– Samtidigt tänker jag att alla är betjänta av att vi har stabila och starka banker, som kan finnas där som en bra finansiell partner. Om alternativet vore det motsatta tror jag inte det skulle vara så kul att ha pengarna där.
Hur upplever personalen det här? Jag kan tänka mig att det är tufft ibland och att man kan känna sig anklagad?
– Ja, det är väl inte alltid så roligt. Samtidigt är vi överens om att alternativet inte är roligt heller. Där är vi glada att vi jobbar i en finansiellt stark bank och att vi kan vara en stabil och långsiktig partner till våra kunder.
När kontorscheferna blickar några år framåt påpekar båda att den digitala rådgivningen och kundkraven kommer fortsätta öka. Och med det är vi tillbaka vid banktätheten på Storgatan i Sollefteå. Men Helén Näsman är inte orolig för kontoren, åtminstone så länge som inflyttningen fortsätter.
– Om det fortsätter så här är jag inte orolig. Och jag hoppas verkligen det, för det har ju bara varit åt det andra hållet de senaste åren.
Helena Johansson är inne på samma spår.
– Jag hoppas och tror att vi fortfarande sitter lokalt där man kan komma in och känna igen medarbetarna när man kommer på kontoret. Samtidigt kommer kraven fortsätta på ytterligare kompetens, inte minst inom det digitala, för att kunna möta förväntningarna. Det har bara blivit tydligare sedan pandemin.