SBAB:s kyla upprör
Ledare »Man brukar säga att tillståndet i en civilisation kan mätas i hur väl man tar hand om samhällets svagaste«. Finanslivs chefredaktör Helena Giertta om SBAB:s behandling av sina anställda.
Kommentar: En vecka efter Klas Danielssons svar och efter Finansliv skickat magasinet till tryck får vår reporter en kompletterande mejlkommentar av Klas Danielsson via hans presschef, som vi publicerar i sin helhet efter min text.
Man brukar säga att tillståndet i en civilisation kan mätas i hur väl man tar hand om samhällets svagaste.
Översatt till näringslivet skulle det kunna sägas betyda att omsorgen om sina anställda kan mätas i hur väl man tar hand om de som blivit sjuka och behöver rehabiliteras.
SBAB talar högt och stolt om sin värdegrund. »Vi lyckas tillsammans« är en av bankens paroller och banken ska vara en »Attraktiv arbetsplats«. Men när vi får samtal från personer som varit sjukskrivna för bland annat utmattningssyndrom växer en helt annan bild fram.
En av de vi talat med hade arbetat tolv år i banken, när stressen och pressen 2016 blev för stor och han gick in i väggen. När han sedan skulle försöka komma tillbaka till jobbet var attityden stenhård. Han skulle klara säljmål och Swedsecprovet på sin 25 procentiga arbetstid, trots att han behövde stöd och stöttning för att komma tillbaka. Andra vittnar om liknande hård behandling. Alla har mer eller mindre tvingats bort från SBAB, trots sjukdom.
»Det är inte mänskligt hur de behandlar sina anställda«
SBAB har hög svansföring när det gäller hur det är att jobba i företaget. De allra flesta trivs säkert också. Det brukar vara så. Men frågan är vad som händer om man blir sjuk, när man inte längre är supersäljare. Hur blir man behandlad då?
Efter att ha pratat med många på SBAB tycker vi att vi har en tillräcklig tydlig bild för att fråga vd Klas Danielsson hur han ser på det här med rehabilitering. Vi vill berätta om de personer som blivit illa drabbade och vill höra vad vd:n tycker om det. Men Klas Danielsson vill inte ställa upp på en intervju. Han kan tänka sig att svara på frågor i ett mejl, via sin pressekreterare, men det är allt.
Svaren han ger är hårda. Hans uppfattning är att allt fungerar precis som det ska på SBAB. Han tänker inte kommentera några enskilda fall och upprepar i stället att SBAB är ett värdedrivet företag som tar hand om sin personal. På frågan om den bristande rehabiliteringen rörande de personer vi pratat med svarar han: Nej det stämmer inte.
Han tänker inte kommentera några enskilda fall och upprepar i stället att SBAB är ett värdedrivet företag som tar hand om sin personal.
Men de som blivit utfrysta och inte fått den rehabilitering de behövt, vad säger han till dem? I princip ingenting. Han beklagar inte deras upplevelser, men tycker att det är »tråkigt« att de slutat.
Ett företag som bränner ut sin personal ska hjälpa dem att komma tillbaka. Utmattningssyndrom är en svår och komplicerad sjukdom som brukar ta lång tid att komma tillbaka ifrån. Tillbakagången tar mycket energi och tid även från företaget. Men det ska vara dyrt att bränna ut personal, så att man gör sitt yttersta för att ta hand om den innan det sker.
SBAB:s vd visar en kylighet som är förvånande. Det han borde ha börjat med är förstås att be dessa drabbade om ursäkt.
SBAB är inte vilket företag som helst. Det är statligt ägt och har därmed särskilda krav på sig. Vi förväntar oss att de tar ansvar för sin personal. Signalen som sänds ut nu är att om du blir sjuk, kan det sluta med att du tvingas bort. Så ska inte vårt arbetsliv fungera.
Kanske har han svårt att lyssna, kanske vill han inte veta hur det är, oavsett orsak är det dags för Klas Danielsson att leva upp till sin egen värdegrund.
***
Efter min förra ledare om kontanter har jag fått en del kommentarer. En av dem menar att digitaliseringen av pengahanteringen snarare kommer att öka brottsligheten än minska. Kortbedrägerierna kommer att ta över bankrån och bli värre. Så kan det förstås bli. Även andra har tagit upp fördelarna med kontanter, till exempel att de köp man gör inte lagras och blir till personliga kartläggningar och någon har påmint om att alla faktiskt inte kan få bankkonto av olika skäl. Invändningarna är fullt rimliga och har lyfts av många tidigare också.
Det är för tidigt att fasa ut kontanterna, som jag också skrev i min ledare, även om jag inte kommer att sakna dem.
***
Klas Danielssons kommentar: »Efter vår dialog där vi besvarade dina frågor har vi återigen gått igenom och undersökt de långtidssjukskrivningar vi har haft. Vi är fortsatt mycket trygga i vårt arbete inom hälsa och arbetsrehabilitering och ser att långtidssjukskrivningar på SBAB har minskat de senaste åren. Vi har stor respekt för enskilda personers upplevelser och vill alltid få ökad kunskap om situationer där individer upplever att vi på något sätt har brustit. Vi förstår att vårt arbetssätt alltid kan förbättras.«