»Sparbankerna fungerar som navet i det lokala samhället«
Den svenska sparbanksrörelsen firar 200 år i år. »Vi kommer lyfta fram vad sparbankerna gör för lokalsamhället«, säger Ewa Andersen, vd på Sparbankernas Riksförbund.
I år firar den svenska sparbanksrörelsen 200 år.
– Vi kommer att fira det på flera sätt, med lokala inslag på varje bank. Vi kommer lyfta fram vad sparbankerna gör för lokalsamhället, hur den lokala beslutanderätten sett ut genom åren och vilka politiska beslut som påverkat sparbankerna, säger Ewa Andersen, vd på Sparbankernas Riksförbund.
Egentligen skulle firandet ha skett redan under sommaren, men på grund av coronaviruset har det flyttats till hösten. Firandet sammanfaller nu med Världsspardagen, ett årligt uppmärksammande av den internationella sparbanksrörelsen som instiftades redan 1924, i samband med en sparbankskongress i Milano.
Sparbanksrörelsen startade i den lilla byn Ruthwell i Skottland i början av 1800-talet. Kyrkoherden Henry Duncan ville hjälpa sin församling att spara pengar, genom att göra det möjligt att sätta in även små belopp på ett bankkonto. Idén låter kanske självklar i dag, men på den tiden var det bara personer med mycket pengar som hade möjlighet att öppna bankkonton.
»Vår långa historia är bevis på vår förmåga att förändras«
Sparbanken blev snabbt populär, och snart startades fler sparbanker i Skottland och England. Omkring tio år senare kom sparbanksrörelsen till Sverige. Den första svenska sparbanken, Göteborgs Sparbank, bildades 1820.
Grundaren var Eduard Ludendorff, en köpman som flyttat till Sverige från Tyskland. Till en början fanns sparbanken i hans hem, men senare flyttade den till egna lokaler.
Sparbanksrörelsen växte fort i Sverige och verksamheten breddades. På slutet av 1800-talet lånade sparbankerna ut hemsparbössor i metall till sina kunder. I början av 1900-talet infördes skolsparandet, där skolklasser kunde spara pengar i en sparbössa med enskilda fack för varje elev. 1926 lanserades tidningen Lyckoslanten, som än i dag delas ut till årskurs 4–6 i alla skolor i Sverige.
Redan på 1870-talet fanns över 300 svenska sparbanker, och 1928 var de som allra flest: 498 stycken.
– Jag tror att det var den nära kopplingen mellan banken och lokalsamhället som gjorde sparbankerna så populära. Många av dem var väldigt små, men var och en hade eget banktillstånd, säger Ewa Andersen.
Det var dock först i slutet av 1800-talet som sparbankerna fick statlig reglering. 1892 kom den första sparbankslagen, innan dess styrdes sparbankerna till stor del utan regleringar.
Sparbankslagen visar hur sparbankerna skilde – och än i dag skiljer – sig från andra banker.
– Den stora skillnaden är att det inte finns något enskilt vinstintresse i sparbanker, utan det som kommer från bygden ska också gå tillbaka till bygden. Det finns en lokal beslutanderätt, inget aktieägande. Många vill jämställa sparbanker med stiftelser, men det är en helt egen associationsrätt, säger Ewa Andersen.
En annan sak som särskilde sparbankerna var att de i början enbart riktade sig till privatpersoner. Företagskunderna hanterades av affärsbanker. Den uppdelningen kvarstod fram till mitten av 1900-talet.
1968 kom en ny banklagstiftning som tillät sparbanker och de dåvarande jordbrukskassorna att bedriva bankverksamhet på samma sätt som affärsbankerna. Sparbankerna plockade då snabbt marknadsandelar på företagssidan. I dag är företagskunderna en betydande del av sparbankernas verksamhet.
– Vi är väldigt stora bland små och medelstora företag. Därför är sparbanksrörelsen extremt viktig utanför storstäderna, för de lokala företagen, säger Ewa Andersen.
Under 60- och 70-talen bildade sparbankerna också flera gemensamma dotterbolag, bland annat Sparbankernas Datacentraler, Sparbankernas Revisionsbyrå och Svenska sparbankernas Fastighetsbyrå.
1991 ändrades lagstiftningen igen, och det blev nu möjligt för sparbanker att bilda aktiebolag. Elva sparbanker gick samman och skapade Sparbanken Sverige samma år. 1997 slogs Sparbanken Sverige ihop med Föreningsbanken (tidigare Jordbrukskassan) och bildade Föreningssparbanken. Det var ingen slump att det skedde just på 90-talet, enligt Ewa Andersen.
– Då hade vi precis genomlidit en finanskris, stora förändringar i samhället är ofta kopplat till kriser.
Föreningssparbanken bytte 2006 namn till Swedbank. Sparbankerna är största ägare i Swedbank.
– Vi har ett nära samarbete med Swedbank på grund av vår gemensamma historia. Vi samarbetar kring IT-utveckling, och man kan använda sig av Swedbank om man är kund i en sparbank och tvärtom, säger Ewa Andersen.
Man kan jämföra med närodlat, sparbankerna är närproducerad finansiell infrastruktur, det ligger i tiden.
I dag finns det 59 sparbanker i Sverige med sammanlagt 195 kontor. Sparbankernas Riksförbund är deras branschorganisation, och hanterar samarbetet med Swedbank, kontakter med myndigheter, lobbyverksamhet och agerar remissinstans. Förbundet representerar också de svenska sparbankerna internationellt, dels i den europeiska sparbanksorganisationen ESBG och dels i världsorganisationen WSBI.
Ewa Andersen ser positivt på sparbankernas framtid.
– Man kan jämföra med närodlat, sparbankerna är närproducerad finansiell infrastruktur, det ligger i tiden. Sparbankerna fungerar som navet i det lokala samhället, och gör det möjligt för människor att bo och verka i hela landet.
