På jobbet
#metoo är ett upprop på sociala medier där kvinnor delar med sig av erfarenheter av sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Upprop mot sexuella trakasserier i försäkringsbranschen

Publicerat den 1 december 2017 kl. 11:05

Bransch efter bransch har startat upprop mot sexuella trakasserier i spåren av #metoo. För två veckor sedan kom också ett upprop i försäkringsbranschen, under hashtaggen #påvåravillkor.

– Jag läste om alla upprop som var på gång och kände att jag ville göra något, säger den kvinna som startade #påvåravillkor, som vill vara anonym.

Hon har jobbat i försäkringsbranschen i tio år och har tröttnat på jargongen.

– Det är så gubbigt. Jag har irriterat mig på det de senaste åren, att man inte fattar att den subtilt sexistiska jargongen är grunden till grövre övergrepp.

Att det förekommer sexuella trakasserier och övergrepp inom försäkringsbranschen råder det ingen tvekan om. Det visar inte minst de fall som avslöjats på försäkringsbolaget If, som Finansliv tidigare skrivit om.

I gruppen #påvåravillkor vittnar kvinnor i branschen om allt från kränkande och sexistiska kommentarer till fysiska trakasserier och övergrepp:

”Jag var ca 30 år gammal. Jag och tre manliga kollegor skulle äta lunch i personalrestaurangen och ville gärna få ett bord ute. Det fanns tyvärr inga lediga bord, men vid ett bord satt fyra män i 50-årsåldern med bara kaffekoppar i händerna. Precis bredvid dem fanns flera lediga stolar utan bord. Jag gick fram och frågade snällt om de kunde tänka sig att lämna bordet till oss som skulle äta och istället använda de tomma stolarna. En av männen synade mig uppifrån och ner, varpå han klatschade sig på knät och sa ‘sätt dig här lilla stumpan!’ De andra männen i hans sällskap brast ut i gapskratt. Jag blev så ställd av detta bemötande på min egen arbetsplats att jag inte fann ett enda ord att säga till dem.”

”En från företagets ledningsgrupp ska hålla tal för en hög chef och ägnar första minuten åt att flertalet gånger påtala hur snygg hon är för sin ålder.”

”När jag var 22 år och precis hade fått en timanställning så var vi ute en kväll med avdelningen. Vi hamnade på ett dansställe och min chef bjöd upp mig. Det var en snabb låt men plötsligt ville han dansa tryckare. Han kramade mig hårt och länge trots att jag försökte ta mig loss och han tryckte sitt stånd hårt mot mig samtidigt som han väste i mitt öra: ‘Jag kan väl inte rå för att du ser ut som du gör’. Jag var väldigt obekväm och pratade med en kollega senare som berättade att i princip alla kvinnor på avdelningen hade varit med om liknande saker och henne hade han försökt våldta på en konferens. Hon sa dock att det inte var lönt att göra något eftersom han var bästa vän med personalchefen.”

”Jag var relativt nyanställd och i jämförelse med övrig personal också relativt ung. En av mina manliga kolleger (som för övrigt har både fru och barn) började tidigt kommentera mitt utseende när helst han fick möjlighet. Jag fick fort höra att ‘han är sådan’ och ‘bry dig inte om honom’. Det verkade som att alla visste precis hur han var och lät det fortgå. Det sades att han drog in för mycket pengar till företaget för att det någonsin skulle göras något åt hans sexuella kommentarer.”

”Först när jag damp ner i matsalen bland vänner förstod jag fullt ut vad jag nyss blivit utsatt för. Under ett möte med ett 15-tal deltagare hade en högre chef plötsligt börjat fingra på min blus. På väg från mötet fann jag mig ensam i hissen med samme man som tryckte upp mig mot väggen. Jag tryckte snabbt på knappen vid mitt våningsplan och hoppade av. Han blev lite förvånad och sa att han kunde hålla hissen medan jag lämnade mina grejer på våningsplanet. Jag svarade kort att det inte fanns någon anledning att vänta för jag skulle inte komma tillbaka. Efter ett par veckor berättade min chef att han fått signaler om att jag hade samarbetsproblem, något som förvånade honom då han aldrig hört något sådant tidigare. Jag frågade honom om detta kom från XX och ville att han i så fall skulle veta vad som hade hänt. Såg på min chefs reaktion att det var just denna person som nu försökte ställa till det för mig. Han kunde inte ta att hans fysiska kontakt inte var önskad.”

– Det finns tre typer av berättelser. En är de nedlåtande kommentarerna och härskarteknikerna, typ ”lilla gumman”. Sen är det mer sexistiska kommentarer, och slutligen de mer hotfulla, grövre trakasserierna och övergreppen, som ofta sker på konferenser och i anslutning till jobbet snarare än på själva arbetsplatsen, säger den kvinna som startade #påvåravillkor.

Hon har räknat ut att det borde vara cirka 2 500 kvinnor i försäkringsbranschen som har utsatts för någon form av sexuell kränkning på jobbet och därtill många fler som stöttar syftet utan att själva varit utsatta. Men #påvåravillkor har hittills bara runt 270 medlemmar. Hon tror att gruppen inte har nått ut till alla och att många berättelser ännu inte kommit fram.

– Man vill inte göra sig obekväm och vara den där som säger ifrån när folk säger olämpliga saker. Dessutom är det en gammal bransch, kulturen sitter i väggarna, folk tycker att ”vi har alltid skämtat så här”. Många har dessutom jobbat länge på samma ställe, den som utsätter en för trakasserier kanske är kompis med chefen.

Hon tror också att många arbetsgivare anser att försäkringsbranschen är bättre än många andra branscher eftersom den har en jämn könsfördelning.

– Jag tror att cheferna har tänkt att det är så jämställt och därför finns inte såna här problem. Jag upplever att cheferna är dåligt pålästa, de jobbar inte praktiskt med de här frågorna.

Hon hoppas att #påvåravillkor ska visa problemen i branschen, och få arbetsgivarna att arbeta mer aktivt mot sexuella trakasserier. Uppropet kommer att pågå i en vecka till, fram till den 8 december.

– Jag hoppas också att #påvåravillkor hjälper några att förstå att det som de varit med om inte är deras fel och att andra varit med om liknande saker. Att släppa skammen och lägga ansvaret där det hör hemma.