Ana: »Det finns mycket rasism«
Nio personer vittnar om att det är mycket svårt att komma in i den svenska finansbranschen om man har utländsk bakgrund, och lika svårt att kliva uppåt i karriären om man väl får ett jobb. Här är Anas berättelse. Hon heter egentligen något annat.
Ana kommer från södra Europa, men har jobbat inom finans i flera olika länder världen över. För några år sedan flyttade hon till Sverige, och nu jobbar hon på en svensk bank.
Hon märkte tidigt en tydlig skillnad mellan den svenska finansbranschen och andra länder hon jobbat i.
Finansliv avslöjar: Åtta gånger så hög arbetslöshet bland utrikes födda
– Sverige är inte särskilt öppet för internationell arbetskraft. Vilket är ganska förvånande, det är inte den bild jag hade av Norden. Men det finns mycket rasism, vilket folk inte vill erkänna, säger Ana.
Hon tycker att den svenska finansbranschen på många sätt påminner om en herrklubb, där kontakter, personliga relationer och bakgrund styr vilka som får jobb och vilka som kan klättra.
– Om du vill växa inom företaget måste du ha rätt efternamn och rätt nationalitet. Om du kommer från ett land utanför Europa är det näst intill omöjligt.
Att kräva svenskkunskaper eller lokal kännedom för befordringar riskerar att missgynna anställda med utländsk bakgrund, påpekar Ana. Svenskkunskaper är kanske ett rimligt krav för tjänster som innebär kundkontakt, tycker hon, men känns diskriminerande för interna tjänster där engelska ändå är det primära språket.
Jag är ändå europé och vit, jag tror att det kan vara lättare för mig än för många som är födda i Sverige och är svarta.
Men diskrimineringen i den svenska finansbranschen handlar inte bara om språk och nationalitet, enligt Ana. Det är också en fråga om religion och hudfärg, anser hon.
– Jag är ändå europé och vit, jag tror att det kan vara lättare för mig än för många som är födda i Sverige och är svarta.
Det största problemet är att man inte erkänner att det finns någon diskriminering, tycker Ana. Svenskarna har en självbild av att vara väldigt medvetna och toleranta, vilket inte stämmer.
– Jag kallar det för »the Swedish denial« (den svenska förnekelsen). Jag tror att det handlar om att svenskarna är så politiskt korrekta att de inte vet hur de ska bete sig runt personer med en annan hudfärg eller bakgrund, de är rädda att göra fel. I stället för att se fördelarna ser de bara möjliga konflikter, säger Ana.
Diskrimineringen är inte bara ett problem för de personer som utsätts, utan också för branschens framtid, anser hon. Just nu när det råder lågkonjunktur är efterfrågan på arbetskraft inte lika stor, men på sikt kommer man att behöva mer folk.
– Den svenska finansbranschen är liten, det behövs internationell kompetens. I stället för att känna sig hotade borde man se möjligheterna, att personer med en annan bakgrund kan bidra med något nytt, säger Ana.
