Matheo: »Jag har inte sett en enda svart chef«
Nio personer vittnar om att det är mycket svårt att komma in i den svenska finansbranschen om man har utländsk bakgrund, och lika svårt att kliva uppåt i karriären om man väl får ett jobb. Här är Matheos berättelse. Han heter egentligen något annat.
Det stora gapet i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda som Finanslivs undersökning visar förvånar inte Matheo. Han kommer från Sydeuropa och har bott i Sverige i drygt fem år. Han har en masterexamen inom finans vid ett svenskt universitet och pratar bra svenska. Men direkt efter examen märkte Matheo skillnaden mellan de svenskfödda studenterna och de utländska.
Finansliv avslöjar: Åtta gånger så hög arbetslöshet bland utrikes födda
– Mina svenska kurskamrater fick jobb på en gång, medan jag och några kurskamrater från andra länder fick kämpa.
Ändå hade han tur, och fick jobb relativt snart efter utbildningen. Den chef som anställde honom var själv från södra Europa.
– Det hade säkert med saken att göra, säger han.
Precis som övriga Finansliv har pratat med anser Matheo att kontakter och informella relationer spelar en avgörande roll vid rekryteringar i finansbranschen. Att ha gått på samma skola som chefen, spela på samma golfklubb eller ha föräldrar med landställe i närheten gör det betydligt lättare att få jobb.
– Det känns inte som att man har en rekryteringsprocess där 3–5 kandidater jämförs med varandra utifrån kompetens. I stället är det väldigt mycket »jaha, du har jobbat med Fredrik, vi gick i skolan tillsammans«.
Det börjar redan vid internships, alltså de kvalificerade praktikplatser som finns i finansbranschen, berättar Matheo. De som har gått på Handels och har »rätt« bakgrund och kontakter får lättare praktikplats.
– Det är inte så många utlandsfödda som har de kontakterna. Om du då inte får internship blir det svårare att få jobb, och sen blir gapet bara större och större.
95 procent av rekryteringarna styrs av cheferna, och de väljer gärna ett säkert kort.
I den bank han jobbar nu finns visserligen satsningar på att rekrytera personer med »annan bakgrund«, enligt Matheo. Men det handlar om ett tiotal tjänster per år.
– 95 procent av rekryteringarna styrs av cheferna, och de väljer gärna ett säkert kort.
Ett annat problem är språket, tycker Matheo. Trots att många av de större svenska bankerna säger sig ha engelska som organisationsspråk och tjänsterna Matheo har sökt inte omfattar kundkontakt testas han ändå i sina svenskkunskaper.
– Jag har inte gått på en enda intervju utan att de frågar om jag kan prata svenska, även fast det inte krävs för tjänsten eller ens nämns i annonsen. Jag tycker inte att det borde vara ett krav över huvud taget.
Bristen på mångfald syns tydligt i de två svenska storbanker Matheo jobbat i, berättar han. Framför allt högre upp i organisationen.
– I mitt team är vi kanske 80 procent svenskfödda och 20 procent med utländsk bakgrund, men så ser det inte ut bland mellancheferna. Det är väldigt, väldigt ovanligt med en chef som inte är nordisk. Jag har inte sett en enda svart chef. Det är ganska slående, säger Matheo.
Vissa delar av bankerna är mer homogena än andra, enligt Matheo. Det gäller bland annat marketsavdelningen och investment banking, något som bekräftas av andra personer Finansliv pratat med.
– Jag och en kollega brukar skoja om det, att alla där är blonda och hälften heter Carl-Johan eller Carl-Philip, säger Matheo.
Han upplever också att det finns löneskillnader mellan inrikes och utrikes födda. När Matheo hade en mer junior roll på en annan bank upptäckte han att kollegerna tjänade mer. När det visade sig att en kollega med betydligt kortare erfarenhet än Matheo ändå hade högre lön blev han förbannad.
– Men jag sa inget. Jag vill inte vara den personen som pekar på en kollega och säger »varför tjänar han mer än jag?«.
Dessutom är det svårt att bevisa att man har utsatts för diskriminering, säger Matheo.
– Antingen får du acceptera läget, att du kommer behöva jobba hårdare och försöka bygga nätverk för att nå dit du vill. Eller så ger du upp och flyttar härifrån.
