Tagg: bank

Affärer
Finansinspektionen lägger ned förändersökningen mot Swedbank - trots brister
Trots brister i Swedbanks interna kontrollsystem för intressekonflikter väljer Finansinspektionen att lägga ned förundersökningen.

FI lägger ned förundersökningen av Swedbank

Publicerat den 19 maj 2017 kl. 10:37

För två år sedan inledde Finansinspektionen en förundersökning efter att ett antal personer på höga poster i Swedbank gjort fastighetsaffärer med kunder i banken som sidoverksamhet. Historien slutade i att bankens vd Michael Wolf fick sparken och att en av Swedbanks toppdirektörer, Göran Bronner, sa upp sig.

Nu har FI lämnat besked: förundersökningen läggs ned.

Detta trots att FI upptäckt brister och slarv i det interna kontrollsystemet för intressekonflikter. Bland annat i hanteringen av blanketter för ansökan om sidoverksamhet och det så kallade farfarsgodkännandet från styrelsen. Banken ska dessutom ha haft en otydlig hållning till vad som gäller vid intressekonflikter kopplade till anställdas privata investeringar. Trots det finns inte grund nog för att inleda sanktioner mot banken, menar FI.

– Vi välkomnar att Finansinspektionen fattat sitt beslut så att vi kan lägga den här frågan bakom oss. Vi tar med oss viktiga lärdomar från detta i vårt fortsatta arbeta med att stärka förtroendet för banken, skriver Swedbanks vd Birgitte Bonnesen i en kommentar.

Alla är dock inte nöjda med Finansinspektionen beslut. Anders Hägerstrand på Dagens Industri räknade med sanktioner mot Swedbank. Han håller inte igen på kritiken.

– Bästa styrelseledamöter och vd:ar i Sveriges storbanker, Finansinspektionen, FI, har nu klargjort att ni slipper straff om ni slarvar med, eller huvud taget inte har, interna kontrollsystem för intressekonflikter (DI, 16/5-17).

Det är inte heller något problem om flera av era högsta direktörer i gemensamt bolag gör privata affärer med bankens kunder som har stora lån i banken, fortsätter han.

Affärer
Swedbank hakar inte på Nordea i priskriget.
Swedbank hakar inte på Nordea i priskriget.

Swedbank sänker courtaget – men bara för unga

Publicerat den 15 maj 2017 kl. 09:24

Det svenska courtagekriget har blivit allt intensivare. Nyligen aviserade Nordea man dumpar priserna på aktiehandel, detta som ett led i att banken inom kort ska sjösätta handelsplattformen Nordea Investor.

Nu flyttar även Swedbank fram sin position. För en tid sedan lanserades den sociala aktieappen Sprinklebit och 10 maj kom beskedet att banken också ger sig in courtagekriget. Handel med svenska aktier kostar numera 1 krona för transaktioner upp till 100 000 kronor. Prissänkningen gäller dock bara kunder upp till 25 år, en satsning som majoriteten av kunderna alltså inte får ta del av.

Malin Hlawatsch, privatmarkadschef på Swedbank, säger att man hoppas att initiativet ska hjälpa unga att komma igång med sitt sparande.

– Ju tidigare man börjar desto bättre blir det, och därför är det viktigt att kunderna tidigt får en fot in på aktiemarknaden. Att sänka courtaget är ett sätt att väcka det intresset.

Men varför låter ni inte fler kunder ta del av det lägre priset?

– Vi tycker att vårt ordinarie courtage både är attraktivt och marknadsmässigt. Den här prissänkningen görs primärt för att våra ungdomar ska komma in på marknaden och för att sänka trösklarna.

Kan det bli aktuellt längre fram att se över de ordinarie prislistorna?

– Det är inte aktuellt i dagsläget. Det är först och främst en satsning vi gör på våra unga kunder.

Det ordinarie courtaget i Swedbanks värdepapperstjänster ligger mellan 0,03 till 0,09 procent, vilket i reda pengar innebär en kostnad om som lägst 59-99 kronor per transaktion.

På jobbet
Finansliv gick husesyn på SEB:s nya huvudkontor. Foto: Alexander Donka

Se bilderna från SEB:s nya huvudkontor

Publicerat den 5 maj 2017 kl. 13:57

I eftermiddag klockan 16.00 börjar den hittills största kontorsflytten i Sverige. På måndag flyttar 2900 medarbetare in i lokalerna och inom ett år fylls det på med ytterligare 1600 medarbetare. Så småningom ska 4500 bankanställda sitta tillsammans i det nybyggda jättekomplexet.

SEB-kontoret är utan att överdriva ett gigantiskt projekt. Kontorsytan uppnår 72 000 kvadratmeter och sammanlagt finns 600 mötesrum till de anställdas förfogande.

– Byggnaden utgörs av tre aktiva stadskvarter med ambitionen att skapa ”en stad i staden” där det finns liv, möten och puls, säger Alessandro Ripellino, vd i Alessandro Ripellino Arkitekter som har ritat kontoret.

Arenastaden i miniatyr. Foto: Alexander Donka
Generösa ytor som uppmuntrar till möten. Foto: Alexander Donka
Bistron. Den stora mötesplatsen på kontoret. Foto: Alexander Donka
Cykelparken har kapacitet att förvara 1250 cyklar. Foto: Alexander Donka
Bankens idrottsanläggning under konstruktion. Foto: Alexander Donka
Stora, fina glaspartier ger härlig karaktär till byggnaden. Foto: Alexander Donka
Finansliv gick husesyn på SEB:s nya huvudkontor. Foto: Alexander Donka
Arbetsplatserna ekar för tillfället tomma. På måndag flyttar de första medarbetarna in. Foto: Alexander Donka
Kyrkan, som den stora hörsalen intill Bistron kallas internt. Foto: Alexander Donka
Sammanlagt finns 600 mötesrum till de anställdas förfogande. Foto: Alexander Donka
Ur magasinet
Under Klas Danielsson har SBAB gått tillbaka till sin kärnverksamhet bolån. Foto: Alexander Donka

”Vi ska nosa på fjärdeplatsen”

Publicerat den 21 april 2017 kl. 11:27

Klas Danielsson har varit vd på SBAB i två och ett halvt år nu. Han började med att svänga om helt, från satsningen på att bli fullskalig bank tillbaka till kärnverksamheten bolån. Han skrotade fonderbjudandet som förra vd:n Carl-Viggo Östlund hade infört. Lanseringen av ett eget SBAB-kort stoppades också, precis innan det blev verklighet.

För de anställda var det en stor omställning.

– Det har inte varit enkelt. Många jobbade med de nya tjänsterna, för dem var förändringen inte bara positiv, säger Klas Danielsson.

Även för de som arbetade med bolån blev det en omställning. Klas Danielsson satte högre tillväxtmål och krävde därmed mer av sina anställda. För att få med sig alla på tåget försökte han vara så tydlig som möjligt. Han skapade en ny styrmodell som förklarade var SBAB är på väg och varför, och vad han ville uppnå.

– Vi använder ett inkluderande, värderingsdrivet ledarskap. Sammantaget fanns ändå en förståelse för omvändningen, och nu har vi visat att det var rätt beslut.

SBAB ökade både vinsten och räntenettot förra året. Banken tappade däremot marknadsandelar på grund av det avslutade samarbetet med Sparbanken Östersund, vilket var planlagt sedan tidigare. Men trots att SBAB i och med det förlorade 20,5 miljarder kronor i bolån lyckades banken ändå hålla utlåningen i stort sett oförändrad under 2016, tack vare en nyutlåning på närmare 60 miljarder. Klas Danielsson kallade 2016 för bankens bästa år någonsin.

– Det har hänt fantastiskt mycket. Dels på grund av att marknaden är som den är, efterfrågan på bostäder är hög och räntorna rekordlåga. Men också som en konsekvens av det beslut vi fattade, att fokusera på bolån och höja målsättningen.

SBAB har nu en marknadsandel på 7,3 procent av bolånen. Det görbanken till den femte största, efter de fyra storbankerna. Målet är att fortsätta växa.

– Vi vill vara femte störst, och gärna om några år vara uppe och nosa på fjärdeplatsen.

För att nå dit kommer SBAB att fortsätta utveckla sina erbjudanden inom boendeekonomi. För drygt ett år sedan köpte banken upp bostadssajten Booli. Tanken är att tjänster som finns på Booli ska kopplas samman med SBAB:s tjänster, så att bankens bolånekunder kan få information om allt som rör bostaden på samma ställe.

– Det kommer inte bara att finnas information om ditt bolån när du loggar in, utan också om vad din bostad är värd, vad du behöver göra för att ta hand om den och säkerställa värdet, till exempel.

Det handlar om att stärka kundrelationerna, enligt Klas Danielsson, så att kunderna känner sig nöjda under hela lånets löptid och inte bara när det tecknas.

SBAB samarbetar också med fintechbolaget Tink, som har en app där kunder kan jämföra och flytta sitt sparande mellan banker. Klas Danielsson utesluter inte fler samarbeten med fintechbolag framöver.

– Ingen vet hur marknaden kommer att se ut om 3–5 år. Det gäller att vara med och lära sig.Det farligaste tror jag är att måla in sig i ett hörn och säga nej till utvecklingen.

Men samtidigt vill han inte överlåta kundrelationerna helt till andra aktörer.

– Huvudfokus är vårt eget varumärke.

SBAB har de nöjdaste bolånekunderna de senaste tre åren, enligt Svenskt Kvalitetsindex. Men det är inte alla som kan bli kunder hos SBAB. Banken har skärpt reglerna för bolån, bland annat genom att införa ett skuldkvotstak. Dessutom bygger SBAB:s kreditprövning till stor del på standardiserade modeller, där bland annat fast anställning är en grundförutsättning.

Samtidigt blir andra typer av jobb allt vanligare, som visstidsanställningar, inhyrd personal och egenföretagare.

– Det är något vi pratar mycket om nu, att anpassa våra modeller till förändringarna på arbetsmarknaden. Men det är en knepig fråga. Det finns en viss trygghet i den traditionella fasta anställningen, man omfattas av vissa lagar.

De som har andra typer av anställningar behöver andra intyg för att visa sin inkomst. Det påverkar bankens handläggningskostnader, enligt Klas Danielsson.

– Det får vi acceptera, men vi vill också ge bra service. Vi måste därför hitta processer som fungerar för både oss och kunderna. Vi kommer att göra vårt bästa för kunder med andra typer av anställningar, men vi är inte riktigt där än.

Har ni som statligt ägd bank ett större ansvar för att även kunder utan fast anställning ska kunna få bostadslån?

– Egentligen är det väl så att alla banker har samma ansvar. Men jag erkänner villigt att vi gärna vill arbeta utifrån att vi har ett större ansvar. Vi gör vårt bästa för att gå den vägen och vara ett föredöme.

Klas Danielsson vill inte jämföra SBAB allt för mycket med de privata konkurrenterna. Men visst finns det skillnader, medger han.

– Sättet vi bedriver vår verksamhet på är helt annorlunda. Vi är ensamma med att fokusera på bolån, och förlitar oss mer och mer enbart på digitala processer. Vi är annorlunda också utifrån hur vi ger villkoren. Alla de andra gör sin prissättning utifrån ett helkundsperspektiv, vi gör det enbart utifrån bolånet.

Har ni en fördel i er upplåning av att ni är statligt ägda?

– Troligen inte för närvarande. Vi har en lägre rating än storbankerna och det finns synpunkter på att om vi som bank skulle behöva mer kapital är det krångligare för oss, eftersom det kräver ett riksdagsbeslut. Sedan finns det naturligtvis fördelar, att vi kan ses som mer stabila och ha ett starkare förtroende. Det finns båda sidor.

Finansinspektionen vill att fler ska binda sina bolån för att hushållen inte ska bli så påverkade om räntorna stiger. FI:s generaldirektör Erik Thedéen skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det är troligare att räntorna går upp än ned framöver, och att hushållen behöver ta höjd för det.

SBAB har nyligen haft en kampanj där man erbjöd lägre ränta för ett tvåårigt bostadslån än för ett tremånaderslån, det som brukar kallas rörlig ränta, för att få fler att binda sina lån.

Många nappade på erbjudandet. Bland bankens nya bolånekunder valde en majoritet bunden ränta före rörlig under januari och februari, visar SBAB:s statistik.

Kampanjens syfte var just att minska kundernas risk om räntan går upp. Men det har ingen koppling till Finansinspektionens uttalande, enligt Klas Danielsson. Han anser inte att SBAB som statlig bank har ett större ansvar än övriga banker för den ökande skuldsättningen bland svenska hushåll.

– Nej, vi ska alla agera ansvarsfullt. Vi konkurrerar på en fri marknad, alla banker har ett ansvar att värna om förtroendet för branschen.

Klas Danielsson anser att bankerna måste få sköta det uppdraget själva, utan för stor inblandning av staten. Trots att SBAB har infört ett eget skuldkvotstak vill han inte se en sådan lag.

– Jag tycker att det vore väldigt olyckligt med lagstiftning kring hur mycket vi får låna eller inte. Ska myndigheterna reglera vår ekonomi som individer? Nej, jag tycker att det ska vara vi själva som bestämmer över det, och att bankerna ska agera ansvarsfullt i sin kreditprövning.

Han är inte heller positiv till amorteringskravet. Det har inte minskat antalet låneansökningar eller lånelöften hos SBAB, och han tror inte att det kommer att få någon större effekt på bostadspriserna. Däremot har det försämrat konkurrensen, enligt Klas Danielsson.

– Vi ser att färre kunder byter bank nu, och att många tycker att det har blivit väldigt krångligt.

Om man vill få bukt med den växande skuldsättningen är det istället de underliggande problemen som måste åtgärdas, anser Klas Danielsson.

– Bostadsbyggandet måste stimuleras, och rörlighet på bostads marknaden måste underlättas. Men det verkar vara svårt för politikerna att få till blocköverskridande överenskommelser om de frågorna.

TEXT: Anna de Lima Fagerlind

FOTO: Alexander Donka

 

Affärer
Katja Bergqvist
Katja Bergqvist.

Nordea utökar fondutbudet – tar in externa fonder

Publicerat den 18 april 2017 kl. 10:45

Tidigare har bara Nordeas egna fonder huserat på bankens fondtorg. Men inte länge till.  I slutet av april utökas utbudet med externa fonder på fondtorget.

– Att även erbjuda även externa fonder är en utveckling i linje med vad vi uppfattar att våra kunder vill ha. Jag tycker att det är helt naturligt att ha både egna och externa fonder i vårt utbud, säger Katja Bergqvist, chef för Nordeas sparerbjudande.

Tidigare i vår dumpade Nordea priserna på sin aktiehandel för att ta fajten med nätmäklare som Nordnet och Avanza.

Nu tar alltså Nordea nästa steg i strategin och plockar in externa fonder. Att förändringen kommer i det här läget är dels ett led i kundefterfrågan och dels att göra bankens nya handelsplattform Nordea Investor mer konkurrenskraftig.

I slutänden handlar det om mellan 400 och 500 externa fonder och fonderna kommer enligt Katja Bergqvist att läggas till i omgångar under våren. Hittills har Nordea träffat avtal med drygt 30 fondförvaltare och bland dem finns internationella aktörer som Blackrock, Schroder och J.P Morgan. Även svenska småspararfavoriter som Didner & Gerge, Spiltan Fonder och Lannebo finns med bland aktörerna.

Vilka krav ställer ni på fondbolagen som ni tar in?

– Fondbolagen inkluderar erkända internationella hus med stabil förvaltning och bra historik samt namnkunniga lokala förvaltare. Urvalet har baserats på objektiva kriterier där det viktigaste har varit efterfrågan från kunderna

Genom att släppa in externa fonder konkurrensutsätter Nordea den egna fondförvaltningen, hur ser ni på det?

– Vi har sedan några år tillbaka genomfört förändringar för att stärka vårt eget fondutbud och vår egen fondförvaltning. De externa fonderna utgör ett bra komplement till våra egna fonder och säkerställer att vi alltid kan erbjuda våra kunder ett så brett utbud som möjligt.

/Aron Sigblad

Fintech
De tre grundarna av Sparplatsen. Från vänster: Joachim Cronquist, Cecilia Seddigh, Hans Byström

Sparplatsen plockar in miljoner

Publicerat den 12 april 2017 kl. 09:28

Bara det senaste året har flera nya aktörer letat sig in på pensionsmarknaden i Sverige. De kallar sig själva robotrådgivare som genom automatiserad rådgivning vill lotsa kunden till en allokering (riskspridning) som stämmer överens med kundens behov och riskvilja.

I februari i år lanserades ytterligare en digital rådgivningstjänst, Sparplatsen. I teamet ingår sju personer, varav tre är försäkringsmatematiker. Finansliv träffade Cecilia Seddigh, initiativtagare och en av grundarna bakom Sparplatsen.

– Vi såg en yta där det inte fanns någon som levererade digital individuell rådgivning. Vi vill erbjuda en tillgänglig, kvalificerad rådgivning som ger individen överblick, oberoende och kontroll över sin ekonomi. Vår vision är att demokratisera sparandemarknaden, säger hon.

Sparplatsen lanserade sin första version i februari och är i dagsläget en digital rådgivningstjänst för företag och deras tjänstepensioner, som bland annat hjälper den anställde att skapa en anpassad placeringsportfölj utifrån individens riskprofil.

Under huven hittar man institutionellt prissatta och ränte- och indexfonder och försäkringar fria från provisioner. Tjänsten hjälper dessutom den anställde att välja försäkringsskydd och följer upp placeringarna löpande. En del jobb återstår dock innan bolaget kan visa svarta siffror, men Cecilia räknar med att ”bolaget kan nå break-even inom tre år”.

Samtidigt är Sparplatsen inte ensamma på marknaden. Bolagets konkurrensfördelar möjliggör dock att ta betalt på ett annat sätt, menar Cecilia.

– Vi tar inte betalt för vår allokering, utan det är rådgivningen som är vår edge.Därmed kan vi också prissätta vår tjänst på ett annat sätt. De andra aktörerna tar en ersättning i procent på det förvaltade kapitalet. Vi tänker istället enligt Netflixmodellen och ser rådgivningen som en prenumerationstjänst.

Tjänsten är i nuläget begränsad till tjänstepensionen men kommer att utvecklas med fler rådgivningskomponenter som inkluderar hela privatekonomin. Fram till i dag har bolaget finansierat etableringen av Sparplatsen själva, men för att skala upp affären tar bolaget nu in 10 miljoner kronor i en första runda.

Hur ska ni få ut kunden på nätet?

– Vi utvecklar en strategi med samarbetspartner som vänder sig till samma målgrupper där även vi genom Sparplatsens digitala rådgivningstjänst kan generera kundvärde och synergier. Det är viktigt för många aktörer att bredda sitt erbjudande för att vara relevanta för sina kunder även i framtiden.

Framöver fortsätter Sparplatsen lanseringen av den första tjänsten för företagens tjänstepensioner. vidare i år kommer bolaget också att vidareutveckla den digitala finansiella rådgivningen för slutkundsmarknaden.

– Vi ser verkligen fram emot att vidareutveckla Sparplatsen. Vi har ett starkt team med kompetens inom försäkringsmatematik, risk, teknik, försäkring, fond, juridik, marknad och beteendevetenskap. Tillsammans har vi möjlighet att bidra till den digitala utvecklingen som ger makten åt kunden.

Ur magasinet
Portia Lepono står vid en gata i Gaborone och sträcker ut armen för att visa att hon vill ha lift med en bil. Hon är klädd i rosa tröja med asymmetrisk skärning och vita byxor.
Portia Lepono på väg att lifta för att åka och släpa en medlem som hotas av avsked.

Diamantlandet digitaliseras – möt bankanställda i Botswana

Publicerat den 30 januari 2017 kl. 10:09

Portia Lepono sätter tummen i vädret och viftar ivrigt vid vägkanten. Busstationen i Botswanas huvudstad Gaborone är även liftarnas utgångspunkt. Bankfackets vice ordförande har nu 50 mils liftning framför sig för att hjälpa en medlem på Barclays Bank som hotas av avsked.
Botswana ligger mitt i Afrikas sydspets, omgivet av andra länder och utan kust. Landet är stort som Frankrike men Kalahariöknen tar upp två tredjedelar av landets yta och här finns bara två miljoner invånare. Det är december och värmen stiger oavbrutet. Alla längtar efter regnet som hör årstiden till, men det lyser med sin frånvaro. ”Det är klimatförändringarna” säger folk här.

Men Portia Lepono har annat att tänka på just nu.
– Jag, och medlemmen som jobbar på bankens kontor i Bobonong, ska träffa hennes chef plus en HR-konsult för att gå igenom vad som hänt och varför vår medlem anklagas för att ha övertrasserat bankens konto. Medlemmen är mycket oroad, hon har i princip gett upp, fast hon har förklaringar till det som skett, säger Portia Lepono
Hon ska bo på hotell en natt och vara på plats på morgonen för den disciplinära utfrågningen som i värsta fall kan sluta med avsked för medlemmen. Kvinnan i fråga har jobbat trettio prickfria år på Barclays.

Tidigare på dagen har Finanslivs reporter och fotograf, som är på plats genom ett stipendium från Union to Union, besökt landets bankfackliga organisation. BOBEU, Botswana Bank Employe´s Union, har ett litet kansli i Gaborone med två anställda. Kansliet består av ett litet hus med två rum och kök. Det ena rummet är kontorsrum och i det andra är massor av stolar staplade. De tas ut på planen utanför när det är medlemsmöten. Två beachflaggor fladdrar välkomnande i vinden vid grinden.
– Vår ordförande har åkt till Zambia i den bil som BOBEU har. Zambias bankfack har kongress och det är viktigt att han är med där. Så därför liftar jag till Bobonong för att hjälpa den här medlemmen, förklarar Portia Lepono, som själv jobbar på Barclays sedan 19 år och är fackligt aktiv en del av tiden sedan 15 år.

Hon är ytterst noga med att vi vita besökare inte promenerar när vi ska någonstans, utan alltid tar taxi. Botswana är normalt ett säkert och lugnt land men nu är det strax före jul och alla är uppjagade inför helgerna, som också är sommar och semestertid här, så risken för ficktjuvar och rån är högre än under resten av året. Vi vita sticker ut, och inte ens en promenad mitt på dagen längs gatan i Gaborone där banken ligger är tillrådligt för oss. Själv har Portia Lepono stenkoll och är helt orädd för egen del.
Att företräda medlemmar, förhandla löner och villkor är fackets viktigaste uppgifter. Vanligaste enskilda problem där vi får hjälpa till är just övertrasserade konton, kassadifferenser eller att den anställde glömt att göra ID-koll på kunder. Är man skyldig till bedrägeri blir det ofta avsked, men om det är andra förseelser blir det kanske en varning. Eller också är man helt enkelt oskyldig. Så är det faktiskt i fyra fall av fem, säger Portia Lepono.

Vilken status har då ett bankjobb i Botswana? Portia Lepono jämför med statliga förvaltningsjobb och lärare, i alla fall vad gäller lönen. En vanlig ingångslön i bank ligger på 4 200 Pula, vilket motsvarar 3 530 kronor. Efter tio år kan lönen ligga på 7 000-9 000 Pula, cirka 6 000-7 500 kronor.
Vi åker till Lobatse, en stad cirka 6 mil söder om Gaborone, för att träffa Montlatsi Masike. Hon arbetar på Standard Chartered Bank, är 29 år och ekonom, utbildad på universitetet i Gaborone. Vi träffas på det som anses som Lobatses finast hotell, Cumberland hotel, som är charmigt men kanske lite changserat i våra ögon.
Innergården med pool och stort träd vid caféborden är trevlig tycker vi, men Montlatsi Masike suckar, hon tycker utvecklingen här går för sakta jämfört med Gaborone. Särskilt vad gäller ny teknik, och speciellt vad gäller snabb internetuppkoppling.
Det är sant att vi lämnar de stora nybyggena i modern häftig design bakom oss så fort vi lämnat Gaborone.

Nåväl, det var jobbet, och framtiden i bank för unga vi skulle diskutera. Efter fem år i banken tycker Montlatsi Masike att lönen är alltför låg, särskilt med tanke på hennes utbildning.
– Jag hade som mål att ha familj, hus och bil före jag blev 30 år. Jag önskar att min lön var högre så jag har chans att nå mina mål. Jag har en dotter på tre år, men bor i ett litet hyrt hus och får lånar mammas bil när det är möjligt. Min lön räcker inte för att få låna pengar av banken till mina drömmar, säger Montlatsi Masike som är skild.

Hon har just haft inbrott i sitt hus, trots gallerdörrar i entrédörren. Laptopen, mobiltelefonen och ett par nya fina skor försvann med tjuven som kom via bakdörren när hon och dottern sov. Montlatsi Masike tycker att livet är lite motigt just nu, och det är mest de trevliga arbetskamraterna som ger energi att gå till jobbet på banken.
Hennes lön ligger på 6 000 Pula före skatt, och när skatten på 12 procent är dragen och hyran på 2 000 Pula betald har hon 3 280 Pula, knappt 2 800 kronor, att leva på. Montlatsi Masikes mamma jobbar också på bank, men på First National Bank i Gaborone.
– De har mycket bättre villkor för personallån än vi har. Det är mycket som är dyrt här, till exempel internetuppkopplingen som kan kosta 45 dollar per månad och ändå är långsamt, säger Montlatsi Masike.

”Lönen är för låg med tanke på min universitetsutbildning”, tycker Montlatsi Masike, 29 år, som jobbar på Standard Chartered Bank i Lobatse, några mil söder om huvudstaden Gaborone. Här hemma i soffan i det lilla hus hon bor i med sin dotter.


När dottern föddes
kunde hon vara föräldraledig med full lön i tre månader. Sedan har man rätt till amningstimmar när man jobbar, men de var svåra att få till tycker hon. En nanny från hemtrakterna i norr blev lösningen. Dottern träffar sin pappa regelbundet och Montlatsi Masike och han är fortfarande vänner. Förutom jobbet är Montlatsi Masike fackligt engagerad i ”Youth League” inom BOBEU.
– Det är många unga som jobbar i bank, och de behöver lära sig mer om facket. Att få dem som medlemmar är inte svårt, får de bara frågan så brukar de gå med. Men att få dem som förtroendevalda är betydligt svårare, säger Montlatsi Masike.

Avgiften till facket är en procent av lönen får vi veta av Portia Lepono när vi är åter i Gaborone. Då ingår en begravningsförsäkring, en medlemsförmån som är mycket efterfrågad i Botswana. Landet är ett av de hårdast drabbade i världen av HIV och aids. Och att ha en påkostad begravning visar ens status – det är viktigt att ha en finare kista och finare begravningsdekorationer än grannen.
– Medlemsavgifterna går till resor, hotell, jurist- och domstolskostnader och konferenser. Det är lite lustigt men fortfarande betalar vi på kansliet vissa räkningar manuellt genom att gå till vatten- och elkontoret och betala kontant, ler Portia Lepono, och förklarar att det är traditionen här.

Nej, tradition är inget man ändrar på i en handvändning. Kontanthanteringen i samhället ger också jobb till bankanställda, och möjlighet att sälja bankens produkter vid de många kundkontakterna när räkningar ska betalas, resonerar en del. Bankomaterna är många, de är oftast bevakade och högsta uttagsbelopp är 700 Pula, det vill säga knappt 600 kronor.
Men bankköerna ringlar långa inne på de kontor vi besöker. En TV sitter ofta på väggen så man har något att göra medan man tålmodigt står eller sitter och väntar. Men precis som i Sverige handlar mycket om digitalisering här i Botswana. Precis som i svenska Finansförbundet ägnades senaste kongressen åt just digitaliseringen.

Så, hur långt har den utvecklingen kommit här, har de flesta ens ett bankkonto? Ett exakt svar är svårt att få, men Lebogang Keabetswe, generalsekreterare i BOBEU, gör ett försök.
– De flesta i de större städerna, de utbildade och de med kontorsjobb – särskilt statliga – har bankkonto. Men på landsbygden och bland arbetare är det mindre vanligt att ha en bankkontakt, säger hon när vi träffar henne på jobbet på Barclays Park, som är Barclays back office-enhet i Gaborone.
Framgångsrika system som Mpesa, som bland annat finns i Kenya och andra afrikanska länder, finns inte här. Genom Mpesa kan småhandlare och kunder hoppar över stadiet med fysiska bankkontor och fysiska bankkontakter. I stället sker affärerna via mobiltelefon till mobiltelefon för betalningar och överföringar.
Självklart har de flesta banker mobilbank via app med grundläggande funktioner för kunder som har en smartphone, och det finns även en lösning för äldre modeller av mobiltelefoner.
– Den gör att en kund kan skicka pengar via telefonen till en annan person. Mottagaren får då en pinkod som gör att personen kan gå till ett bankkontor och få ut beloppet den vägen även om han eller hon inte har något bankkonto, förklarar Lebogang Keabetswe.

”Diamanterna är grunden i Botswanas ekonomi, och när nu en gruva stänger och 5 000 anställda förlorar jobbet betyder det att vår marknad viker. Då kan inte vi bankanställda nå de högt ställda säljmålen, utan måste få dem nedjusterade”, säger Lebogang Keabetswe, generalsekreterare i Botswanas finansförbund BOEU.


Parallellt lever traditionella
system för privat finansiering i högönsklig välmåga och stöds nu av bankerna. Ett populärt sätt att spara och låna till något trevligt eller nyttigt är något som kallas Motshelo, ett sorts sparkollektiv. Då går ett gäng på 10-20 vänner, arbetskamrater eller släktingar ihop för att varje månad under trevliga former spara en summa som numera kan sättas in på banken. En eller några i gruppen lånar av gruppens pengar till husrenovering, för att ha pengar till jul och semestern, eller till skolavgifter och så vidare, ofta till 20 procents ränta.
Högst 10 ur gruppen kan stå för kontot på banken och har då en begravningsförsäkring via kontot. Banken kan också stå för månatliga påminnelser via sms så att medlemmarna kommer ihåg att betala sin summa varje månad. Vid slutet av perioden, ofta ett år, fördelas pengarna i gruppen.

Generalsekreterare Lebogang Keabatswe uppskattar att alla Botswanas banker tillsammans har runt 3 500 anställda. Bankfack BOBEU har 2 400 medlemmar på sju banker, och eftersom bara icke-chefer kan vara medlemmar, så uppskattar hon att 96 procent av de som kan faktiskt är medlemmar i BOBEU.
Störst är brittiska Barclays Bank med 730 medlemmar.
I januari 2016 kom Wall Street Journal med nyheten att Barclays – vars huvudkontor finns i London – skulle stänga ner hela sin verksamhet i Afrika. 44 000 anställda på 1 267 kontor skulle beröras. Oron blev stor, bland annat här i Botswana, där banken funnits i 50 år. Barclays i Botswana ses som en lokal bank, och även ledningen är från Botswana.

Lebogang Keabetswe berättar att ryktet bekräftades i mars: på tre år ska Barclays sälja 62 procent av Barclays Africa Group, försäljningen av aktierna var redan igång. 2018 ska allt vara klart.
– Vem köparna är och vad som ska hända vet vi inte ännu, men jag tror inte det blir nedskärningar. Affärerna går bra för Barclays här. Ingen vet hur det blir med bankkontoren som ju är en dyr affär att driva, men det blir inga massavgångar av personal. Vi har förhandlat om saken med sydafrikanska Barclays dit vi hör organisatoriskt och har blivit lovade att vad som än händer så blir det en mjuk övergång, säger Lebogang Keabatswe.

En annan som inte oroar sig det minsta för utförsäljningen är Kabelo Marumoloa som är 34 år och jobbat tio år i Barclays. Tidigare var han på ett kontor men nu jobbar han med kontroller av ATM-transaktioner.
– Jag ska bli pensionär på den här banken, det är den bästa bank som finns. Den sätter alltid personalen först, jag har fått bra utbildning här och förmånerna är jättebra, säger han – och nöjdare och gladare ung man får man leta efter.
Anledningen till entusiasmen över jobbet hänger kanske ihop med att livet ler även på andra vis: Kabelo Marumoloa är nygift, han har en ettårig dotter, han har kunnat skaffa hus och bil. Lånen subventioneras av banken. I stället för kundernas låneränta på cirka 7 procent, betalar anställda 2 procent mindre. Inflationen ligger samtidigt på 3-3,5 procent.
– Men bröllopet blev dyrt, uppåt 160 000 Pula (alltså 135 000 kronor) gick åt till alla olika kostnader för arrangemangen. Det hör till att jag ska ordna med en get eller ett får till slakt och att betala ett brudpris till min makas familj, berättar Kabelo Marumoloa.

Han förklarar att kulturerna kan vara lite olika i landet, eftersom det finns flera olika folkgrupper. Skillnaden märks främst på dialekten, och att gifta sig mellan olika grupper är inte ovanligt.
– Behövs visum för att åka till Sverige?
Frågan kommer några minuter efter att vi träffat Barclays Banks digitaliseringschef Refilwe Sharon Bogosi, 26 år. Vi har just startat intervjun och berättat lite om vad som händer i Sverige på digitaliseringsfronten och hur bankerna möter de nya möjligheterna. Hon blir väldigt intresserad av Bank-ID och Swish, och vill genast veta mer om fenomenen. Helst på plats, helst nu genast.

”Jag vill bredda mina kunskaper och lära ännu mer om ny teknologi”, säger Barclays chef för digitala kanaler, Refilwe Sharon Bogosi som här träffar vännerna Dineo och Tumi på Masa Square i Gaborone.


”De digitala örnarna”
är det interna namnet på den avdelning som Refilwe Sharon Bogosi är chef på. Med sina 26 år är han yngst av de åtta anställda på Digitala Kanaler inom Barclays Bank. Hon är utbildad på universitetet i Malaysia, med specialinriktning på bank och finans, och började sin karriär på Risk & Control men bytte efter fyra månader till Digitala Kanaler.
– Fintech kommer snabbt och det är viktigt att etablerade banker inte sitter i baksätet med armarna i kors. Vi måste ta upp idéer därifrån och smälta ihop med de nya företagen. Små nya företag är snabbare i vändningarna, nu beror allt på hur bankerna svarar upp. Fintech är en väckarklocka för gamla banker, säger Refilwe Bogosi.

Arbetet för ”de digitala örnarna” går än så länge ut på att lära både kollegor och kunder hur de digitala kanalerna banken har fungerar och ska användas. Banken finns förstås på sociala medier som Facebook, till exempel. Refilwe Bogosi berättar att nästan alla i Botswana har mobiltelefon, men det handlar då inte om en smartphone för de flesta utan om äldre modeller.
– Uppkoppling mot internet är dyr i Botswana, och ofta dålig. Särskilt utanför Gaborone kan det vara en mardröm att få snabb och kontinuerlig uppkoppling! Telefonen fungerar dock bra.
Säger en otålig, skärpt och snabbtänkt ung digitaliseringschef i Botswana. Och går efter jobbet på Barclays huvudkontor till det nya heta området Masa Square där fotograferingen tar vid bland jetsetfolket. Samtidigt som en fantastisk solnedgång sänker sig över alla byggkranar runt om oss.

Fakta/

Botswana – en afrikansk välgångssaga

  • Botswana är stort som Frankrike men är glesbefolkat, landet har två miljoner invånare.
  • 2016 firade Botswana 50 år av självständighet. Botswana var tidigare det brittiska protektoratet Bechuanaland. Strax efter självständigheten 1966 hittades diamanter i Botswana, och det tidigare mycket fattiga landet har upplevt ett stort ekonomiskt uppsving.
  • Botswana är en parlamentarisk republik och räknas som ett av Afrikas stabilaste länder. Landet har haft ett demokratiskt styrelseskick sedan självständigheten. Grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter respekteras i huvudsak och rättsväsendet anses vara oberoende.
  • Engelska är det officiella språket, som används av myndigheter och i undervisningen. Men setswana är det nationella språket, det man hör folk prata på gatorna.
  • Diamanter svarar för i genomsnitt tre fjärdedelar av Botswanas exportinkomster, och landet är en av världens största producenter av diamanter. Turism är, efter gruvdriften, landets största inkomstkälla.
  • Arbetslösheten ligger på 19 procent. I oktober 2016 stängde BCL Mine en stor gruva i Selebi-Phikwe och 5 000 gruvarbetare förlorade jobbet. Sex av dem begick självmord till följd av händelsen som kommer att påverka hela ekonomin.
  • Medellivslängden är runt 64 år. Botswana räknas som ett medelinkomstland och hamnar på plats 106 i Human Development Index, HDI, som mäter mänsklig utveckling med hänsyn till förväntad medellivslängd, utbildning och BNP. Botswana återfinns tio platser före Sydafrika, i paritet med Egypten. Kina finns på plats 90 och Sverige på plats 14.
  • Botswana är mycket hårt drabbat av HIV och aids.

Text: BrittMari Lantto
Foto: Alexander Donka

Förklaring av Kinas ”skuggbanker”

Publicerat den 29 augusti 2016 kl. 09:13

Innan sommaren skrev jag två inlägg här på Finansliv om Kinas växande skuldkris (här och här). Då nämnde jag Kinas så kallade ”skuggbanker” som under årets gång har gett upphov till en växande oro för hela den kinesiska ekonomins tillstånd. Nu tänkte jag närmare utveckla vad detta fenomen egentligen handlar om.

Skuggbanker är ett begrepp för Kinas informella banksektor, som innefattar allt från privata investeringsfonder till rena lånehajar. I och med internet har det även blivit allt bekvämare med lån mellan privatpersoner (P2P) eller företag (B2B), eller en mix av dessa genom tjänster som kopplar ihop privatpersoner med företag.

Alla dessa lån har gemensamt att de sker utanför den statliga banksektorn, vilket är något helt nytt i Kina. Så sent som vid sekelskiftet så stod landets statliga banker för nästan all utlåning i hela Kina; på senare år har andelen sjunkit till tre femtedelar.

Skuggbanksverksamheten växer nu snabbare än någonsin tidigare. Den ökar med 30 procent årligen och i fjol stod skuggbankerna för cirka hälften av Kinas totala utlåning. Enligt The Economist har lånen inom Kinas informella banksektor fyrfaldigats sedan 2010 och uppgår nu till 50 000 miljarder kronor, vilket är två tredjedelar av landets BNP.

Något annat som dessa lån har gemensamt är att så gott som alla är oförsäkrade. De sker ofta genom så kallade ”wealth management products”, en slags ompackad form av lån inte helt olik de amerikanska subprimelån som skapade stora rubriker i USA 2007. Lånen ges dessutom vid många banker och finansinstitut, men är samtidigt uppbyggda på så vis att bankerna inte har något ansvar om lånen förfaller.

Och förfalla kommer många av dem att göra. I augusti varnade Internationella valutafonden (IMF) för att hälften av alla lån inom Kinas informella banksektor kan vara dåliga lån. Följderna kan bli dramatiska inte bara för det finansiella systemet, utan även för privatpersoner och därmed Kinas viktiga konsumtion.

Skuggbankerna uppstod som en biprodukt av myndigheternas policy att enkelt och billigt låna ut pengar till stora statliga företag. Mindre företag och entreprenörer har dock alltid haft svårt att få lån då de vänt sig till de statliga bankerna. Då Kinas BNP länge vuxit snabbare än såväl inflation som sparränta har de mindre aktörerna varit desperata att låna till högre ränta och därför vänt sig till skuggbankerna.

Men på senare tid har även privatpersoner i allt större utsträckning blivit en del av skuggbanksektorn, i jakt på högre ränta och snabbare avkastning. New York Times gav nyligen ett exempel i form av ett företag i Shanghai som erbjuder sina privatkunder en årlig avkastning på 10 procent för insatser så låga som en dryg hundralapp.

Företaget i fråga uppgav att investeringarna är bundna till ett byggprojekt med lyxlägenheter i Shanghai, men vägrade samtidigt ge några detaljer om projektet eller ens adressen där de avsedda lägenheterna är tänkta att byggas. New York Times menar att många av den snabbt växande mängden av denna sorts lån är kopplade till industrier eller områden med överkapacitet, vilket kan vara ödesdigert för investerarna:

Li Wenyuan, a doctor in Beijing, says she invested almost $140,000 last year in a wealth management product linked to a steel company. After the company ran into difficulty, she was repaid less than $2,000. She had planned to use the entire original amount to send her son to a high school in Canada, where the air is cleaner and he would have a chance to improve his English.

“It’s quite a big loss for my family,” she said. “We are still able to provide for ourselves. Still, it’s a lot of money and I doubt I will ever get it back. I am worried.”

Om en stor del av lånen förfaller – vilket IMF alltså varnar för – riskerar flera hushåll stå fattiga efter att ha täckt upp dåliga lån i stålföretag snarare än att ha spenderat pengarna inom konsumtionssektorn.

Och då det handlar om så pass stora summor som två tredjedelar av Kinas BNP kan följderna även bli dramatiska för hela finanssystemet. Det är ofta mindre banker ute i provinserna som erbjudit ”wealth management products” eftersom lokala politiker pressar dem till att hålla uppe tillväxten genom att erbjuda finansiering till större företag.

Många av bankerna har samtidigt använt dessa produkter för att kringgå reservkraven och IMF varnar för att många av Kinas mindre banker har en exponering mot dessa ljusskygga produkter som överstiger hela dess kapitalreserv.

Faktumet att den informella banksektorn drar åt sig allt mer pengar hotar också de stora statliga bankernas penningreserver som hittills har givit myndigheterna större svängrum och handlingsutrymme för att hantera landets skuldkris. På en makroekonomisk nivå var det hushållens höga sparkvot – pengar som i regel gick rakt in Kinas fyra största banker på vanliga sparkonton – som gjorde att Kina kunde rida ut stormen av såväl den asiatiska finanskrisen 1997-1998 som den senaste globala finanskrisen 2008-2009.

I dag är landets mindre banker nästan lika stora som de fyra jättarna tillsammans, och då de erbjuder produkter med högre avkastning så måste även de statliga jättarna erbjuda allt mer avancerade och lukrativa sparalternativ än tidigare. Kort sagt så måste de statliga bankerna nu kämpa om de kunder man tidigare fick gratis.

Skuggbankernas produkter med en avkastning på 10 procent årligen eller mer har bidragit till Kinas höga skuldnivå och blåst bubblor inom fastighetssektorn och andra områden. Lån har utfärdats med antagandet att tillväxten ska vara fortsatt lika hög.

Men när tillväxten nu avtar vet ingen riktigt hur detta berg med oreglerade och oförsäkrade lån ska hanteras, vem som kommer få ta smällen eller hur otäckt det kommer bli. Men räkna inte med att staten kommer gå in och täcka upp för alla banker, företag eller privatpersoner som är aktiva i den fortsatt växande informella banksektorn.

” Du finner inte passion i en steril miljö…”

Publicerat den 18 juli 2016 kl. 13:23

Jag ser det överallt. Kontrasterna. När kvartalsrapport blir viktigare än visionen. När dokumentationen blir viktigare än den faktiska hjälpen. När siffror blir viktigare än glädje. När maskiner blir viktigare än människor. Tragiskt – och så oekonomiskt på sikt…

En hel människa kan laga en trasig maskin – men ingen maskin i hela världen kan laga en trasig människa. Därför är den största och viktigaste investeringen just resursen bestående av kött och blod – Människan. Rätt satsning på Personen, det skapar varaktig framgång. En välmående människa fungerar bättre, presterar bättre, bidrar bättre, levererar bättre, är friskare, gladare och mer produktiv.  De vet de flesta – ändå går så många i motsatt riktning när det gäller att ta hand om personal och medmänniskor i allmänhet…

Vi bygger arbetsplatser där inget utrymme för personlighet finns. Det blir en steril miljö – och då blir inga barn gjorda. Passionen släcks. Vi bakbinder oss i ”regelvärk” och en feg policy. Vi drar in på glädjeämnen i form av engagerade fortbildningar i trevlig miljö, kick-off, belöningsresor, fester, familjetillställningar, julklappar och annat som lyfter vardagen. Vi låter inte andra blomstra i sin frihet. Vi tillåter inte eget ansvar och utrymme för egna beslut. Vi räds fel och läraktiga misstag. Vi må bygga flotta kontor – men de vandrande själarna på dess insida kedjas fast i smala burar av inskränkt rörelsefrihet – och då dör själen…

De som går mot strömmen, de som vågar låta bli att tillverka robotar gjutna ur samma mall, de som vågar ge individen ansvar och handlingsutrymme – de vinner på sikt. Frågan blir bara – fattar vi detta innan det är försent..?

”När solen går ner, lyser stjärnorna…”

Publicerat den 11 juli 2016 kl. 12:44

Jag är mycket. Bland annat Mental tränare. Diplomerad Rövkickare. Ett psykologiskt bollplank. Jag brinner för det. Hur våra tillstånd kan påverka våra resultat – på gott och ont. Detta utmärker sig överallt i våra liv. I relationer. På jobbet. Fritidssysslor. Idrotten är ett perfekt exempel på detta faktum, då den är så mätbar.

Igår var det final i fotbolls-EM. För män. Hemmanationen Frankrike mot Portugal. Redan i matchinledningen skadas Ronaldo, Portugals absolut största fixstjärna. Han är solen på en stjärnrik himmel. Då händer det psykologiskt häftiga – kollektivet växer. Tvingas ta större ansvar. Lyser upp mer. Det är coolt. Tycker jag. När solen slocknar – lyser övriga stjärnor fram mer.

Häftig effekt. Speciellt med tanke på att de hela tiden faktiskt haft den ”bättre” förmågan inom sig, rent kvalitetsmässigt, fysiskt och tekniskt. Kapaciteten är lika hos spelarna under hela matchen – men den mentala biten agerar olika – gas eller broms. Detta märks även under spelet, mellan lagen. Stundtals dominerar ena laget, strax därpå det andra. Portugals ledningsmål i slutet fick effekten att Frankrike la på en mäktig forcering, men det räckte inte ända fram denna gång. Spelet böljade, och allt beroende på den växelvis mentala styrkan och svagheten.

Om nu vi kan både tänka oss både kraftfulla och svagsinta, om vi nu kan skapa bättre och sämre versioner av oss – vad säger det oss? Hur påverkar mina tankegångar mitt agerande, mitt resultat? Vad måste jag tycka, tro och göra för att peaka i min prestation? Vad gör jag när jag är som ”bäst”, och när jag är som ”sämst”? Vilka av mina egenskaper får mest utrymme i de olika tillstånden? Fundera på det – och agera därefter. Med en slak inställning – blir det inte mycket ligga. Var solen som gör dagen – och var stjärnan som tar vid när solen går ner…